På squashen häromdagen följde jag min vanliga rutin att först byta om, och sedan förflytta eventuella pengar från byxfickan till träningsväskan. Inte för att jag någonsin tror att det förekommit stölder i omklädningsrummet. Men en rutin är en rutin. Jag minns att jag vid tidpunkten var ganska förvirrad (det känns lite förhörsprotokoll över den meningen). För det hade varit stressigt på jobbet, jag fyllde år och skulle efter träningspasset delta i ett styrelsemöte, och sen möta upp mitt crew på en middag.
Hur som helst var det runt 700 kr jag hade i kontanter. Som, när jag mellanlandade hemma, var spårlöst borta. Den enda logiska förklaringen var att jag i min förvirring glömt att stoppa ner pengarna i väskan, och istället lämnat dem på bänken i omklädningsrummet. A job halfway done. Ett av mina paradnummer när det kommer till andra moment i mitt liv.
Istället för att sakna pengarna började jag direkt tänka på tårtan som jag köpte tidigare under dagen. Om hur synd det var att jag i sista sekunden bestämde mig för att betala den med kort, istället för med kontanter som jag först tänkte göra. Nu när ändå pengarna skulle få vingar.
Efter middagen kollade jag igenom träningsväskan en sista gång. Pengarna visade sig ligga i ett av de yttre sidofackan. I samma fack ligger hänglåset till gymet som en symbol för att det här facket, det är det minst använda i historien av träningsväskor.
Den summa jag trodde var 700 kr visade sig istället vara reducerad till 450 kr.
För i det här livet är det väl så att man alltid går back i slutändan?
2 kommentarer:
Påminner lite om när jag i sista stund hade bokat halvdyra tågbiljetter en Elitloppshelg. På väg ner till spelbutiken för att handla tipstidningar. Sedlar förvarar jag nästan alltid löst i byxfickorna, plånboken har jag lite kort och kanske några gamla kvitton i. Döm om min förvåning när jag 400 kr i sedelfacket. Till saken hör att jag lyckades slå upp mig på en Stars-turre bara någon dag innan och före det hade jag varit gul/semigul i flera månader. Först tänker jag att det måste vara dolda kameran eftersom jag inte för mitt liv kan minnas när jag kan ha lagt dit pengarna. Sedan hinner jag bli glad åt dem i några minuter innan jag börjar fundera på vad som ska gå emot mig nu när 400 kr bara ramlade på mig så där. Mycket riktigt. När jag kommer hem och kollar av emailen så ser jag ett erbjudande som skulle gjort min tågresa ca 600 kr billigare! Gåta: Vem är jag?
Anonym: Ja, det blir jävel av allting innan det är klart. Strappa?
Skicka en kommentar