Vilken JÄVLA idiot!

I olika perioder av livet återkommer jag ofta till ett läge där det känns som att det är jag mot världen. Ibland med en glödande motivation och ibland med en känsla av att det aldrig kommer att gå. Ett inte helt ljust rum där uppgivenheten är vanligare än glöden. I en perfekt värld skulle jag kunna hålla mig för mig själv och inte vara beroende av någon annan. Varken privat eller arbetsmässigt. En fin tanke som tyvärr inte är särskilt applicerbar på den där skiten som kallas verklighet.

Det som jag tror är problemet är att min önskade självständighet går hand i hand med någon typ av irritation. Som att jag, om jag lyckas, kommer leverera hämnd för någonting väldigt orättvist som drabbat mig. När det i själva verket inte alls är så. Man är ytterst ansvarig för att skapa sin egen lycka och det är ett icke smickrande karaktärsdrag att vika ner sig bara för att världen inte beter sig på det sätt man vill.

Vad jag däremot tror är att självständigheten är bra, och irritationen mindre bra. Tänk om jag kunde eliminera den och istället använda min självständighet på ett produktivt och upplyftande sätt. Det tror jag skulle lyfta både mig själv och personer i min omgivning.

På tal om ingenting är det fantastiskt roligt att säga "Vilken JÄVLA idiot" (med betoning på JÄVLA) om personer som är i en situation där de knappast gjort någonting för att förtjäna det. Kanske vid ett trafikljus där personen framför får röd lampa och stannar. Det ska alltså inte sägas direkt till själva personen, utan det ska vara internt, och regeln "ju oskyldigare desto roligare" gäller. 

Hörs!

Är jag verkligen feminist? Vore inte det rätt sjukt?

Oavsett om man gillar Springsteen eller inte tror jag inte direkt det varit ett underskott av information om hans helg i Göteborg. Så det enda jag tänker säga är att konserten var den bästa jag sett och att det är imponerande att vara så engagerad och passionerad kring någonting dag ut och dag in. Vid 62 års ålder. Bruce är helt enkelt min kung!

Istället vill jag visa någonting intressant jag läste på Nina Åkestams blogg. Något jag aldrig tänkt på förut. Inlägget heter "Att vara gift med en sån där feminist" och jag saxar inlägget därför att jag blev väldigt förvånad när jag läste det. Mycket av vad som påstås kring feminister känns precis som jag, give or take litegrann. Förutom den lilla detaljen att jag fortfarande är bra långt (läs längst) ifrån att vara gift! Se här:

"Lady Dahmer citerar en kommentar till artikel hon har medverkat i. Det är signaturen Glenn som undrar: Hur är det att vara gift med en sån där feminst?

Exakt det kan jag inte svara på. Har ju ej varit gift. Men jag var ihop rätt länge med en feminist, och man kan ju tänka sig att det är ganska likt. Så varsågod Glenn: Såhär är det att vara ihop med en feminist.

- Feministen ger inte sin partner komplimanger för hur hen ser ut. True story. Under tre år sa inte feministen något om mina ögon eller mitt hår eller nåt sånt. Däremot mycket om att jag är klok, rolig, snäll osv. Jag berättade det här för någon för ett tag sen som tyckte att det lät förfärligt, men det var verkligen inte det. Klart att människan man är ihop med tycker att man är het. Men en feminist pratar helst inte om kroppen på det sättet. Man fokuserar på viktigare saker.

- Feministen utgår inte ifrån kön när ni diskuterar vem som ska göra vad. Feminister bråkar om matlagning och däckbyten och strumpor på golvet precis som alla andra. Men när man kommer överens om vem som ska göra vad utgår man från vem som har tid och vem som gör det bäst. Inte vem som är man och vem som är kvinna.

- Feministen väljer inte sina vänner baserat kön. Feminister har i princip blandade kompisgäng. Umgås med killar och tjejer baserat på personlighet. Vilket avspeglas på svensexor, möhippor och i mailkorgen.

- Feministen diskuterar gärna varför saker är som de är. Feminister köper väldigt sällan att saker bara ”är”. Det gäller inte bara jämställdhet, utan det mesta. Att vara ihop med en feminist innebär därför att man pratar mycket om mycket. Man ifrågasätter varför man gör som man gör och om man kan göra annorlunda.

- Feministen anser inte att värdet sitter i könet. Hen tycker inte att någon ska tjäna mer eller mindre, betala notan mer eller mindre eller få vårdnaden av barn mer eller mindre beroende på om man är man eller kvinna. När man är ihop med en feminist är man två personer som hjälps åt och delar lika.

Det kan också tilläggas att:

- Feministen dricker öl

- Feministen kollar på fotboll

- Feministen spelar TV-spel

- Feministen har skägg

Hoppas att det besvarar din fråga!"

Aldrig hört talas om Fernod och du kallar det här en krog?!?!

Nästa nummer i min kringresande cirkusföreställning sker imorgon bitti kl 08:43 på Öjestrands GK.

Det är golfvecka på min klubb och jag ska försvara den hedervärda titeln som jag och Fredde på något märkligt vis snodde åt oss förra året. En titel som man kan tro gav respekt och ett fint pris. Sanningen är att den gav respekt i form av ingen och ett pris i form av cheddar-ost. Den enda som blev glad av vinsten var pappa, som fick ta hand om ostkräket.

På förhand ser det inte bra ut. Jag har spelat fyra rundor i år och samtliga har varit ett löje. Den senaste så bedrövlig att jag på hål 17, efter att ha slagit bort tre raka utslag, bytte klubba till en baffler och slog bort alla bollar jag hade i bagen innan jag drog klubben i backen och sa "så, nu har jag slagit klart".

Jag har lagt mig till med en ofrivillig slice på mina utslag som inte hjälper mig det minsta. Den tänkte jag försöka lista ut imorgon bitti på rangen. Men för att det ska hända måste jag bryta min ovana att sladda in på parkeringen fem minuter innan starttid och knappt hinna fylla på en vattenflaska. Målet är alla fall att vara på plats kl 08. Jag återkommer kring ankomsttid och tävlingsresultat.

På kvällen blir det middag med Montell och på torsdag vidare mot Stockholm där jag ska spendera helgen med mina gamla studiekamrater.

Sist men inte minst har den heliga graalen hittats. Med graal menar jag en skjutare så äcklig att det känns som dubbla käftsmällar. Den perfekta bjudshoten som vi letat efter hela året. Det är Olle som är kreatör till detta vansinne som i folkmun kallas Fernod. Det är alltså en fyra Fernet toppat med en tvåa Pernod. Förjävla vidrig och ingenting man håller ner utan ansträngning.

Gatufestvecka och Apoteksvecka

Om jag jämför förra veckan med den här veckan är det väldigt svårt att säga vilken som varit mer slitsam.

Förra veckan var det Gatufest med rejäl fest flera dagar i rad. Med tillhörande stanna uppe sent, feströkning och knappt sova någonting. Ett beteende som inte direkt hedrar min ålder och som säkert kommer att påskynda mitt åldrande.

Den här veckan har jag fått betala priset och, även om det var en väldigt rolig helg, känns det inte riktigt värt det. För nu är det torsdag och, trots att jag ägnat fyra dagar åt återhämtning, sitter jag fortfarande orkeslös med njuront och tackar min lyckliga stjärna för att trycket över bröstet åtminstone har släppt.

Till hösten ska det bli ändring. Något jag sagt varenda sommar sen jag vet inte när. Men den här gången menar jag det verkligen och releasen av en ny version av mig planeras till nästa vår, med en sneak preview runt jul.

Vi hängde rätt mycket på min takterass.
Har hört grannarna prata om att röka
ut någon, hoppas det inte är jag
som är i skottlinjen.

Fredrik och Terese var där. Notera flinet, det som
har en tendens att oftare komma fram på fest än
på styrelsemöte.

Fasadklättring - Risk vs Reward

Tårget

Sprang rakt in i en pingismatch sisådär mitt i natten
på onsdagen. Det var bra spel...

...ända tills Danne J bestämde sig för att det nog var
färdigspelat. 

Sist men inte minst. Jag levererade ett slapbet. Don't kill the messenger!

                                     

Hamnhäng och kräftfärg

Den här helgen både inledde jag och avslutade min båtsäsong. Inledde med en fördrink på fredag och avslutade med att sova på däck i morgonsolen på söndag morgon. Därav att jag är alldeles knallröd i ansiktet, har flagnat på armarna och troligen är den exakta definitionen av en golfbränna. 

Däremellan har det varit en fantastisk helg som sannerligen gått i flaskans tecken. Fredagen spenderades på Jacks med det gamla vanliga gänget, plus den nya spelare Malin som satt klorna i den kanske törstigaste familjemedlemmen Gavve. Efter lite mat och några öl fick vi tillökning i form av Jossans kompisar från Övik. Vi fann alla varandra rätt bra i ett gemensamt intresse för järn och resten av kvällen är höljd i en lagom tät dimma.

Temposvaga som Olle och Gavve är fick jag spendera lördagen som ensam representant för Sundsvall. Jag försvarade stans färger på ett sätt som förtjänar att få stadens nyckel överlämnad på silverfat av borgmästaren. Som jag krigade. Mot en strid ström av whisky, grogg och bubbel som normalt skulle skjutit mig i sank. Men inte den här gången och jag var nog starkast på den marina efterfesten som snarare borde döpts till pizzafesten. 

Trots räkmacka på Skatan och EM-final i fotboll var det däremot ingenting som kunde rädda mig igår. Otillräcklig sömn och 300 enheter alkohol skapar en alldeles speciellt typ av slagenhet och, trots att jag somnade direkt, var det oroliga sovtimmar natten mot måndag. Som borde övervakats av medicinsk apparatur och söt sjuksköterska. Men man får ta det onda med det goda. 

Nu laddar vi för gatufest och utanför från torget skrålas det "My, my, my, Delilah - Why, why, why, Delilah". Mitt fönster har i princip närkontakt med livebandets högtalare och enda sättet att få någon själaro är nog att blanda in sig själv i festligheterna. Återstår att se om det blir imorgon, på onsdag eller på torsdag.