söndag 28 juni 2009

Gordon Stewart... Greppet direkt

...
Mitt i värmeböljan var jag igår tvungen att avbryta mitt pokerspelande runt 14:00. Det var olidligt varmt i lägenheten och jag kände mig manad att söka svalka utomhus. Väl i bilen kom jag på att Hasse den här helgen säljer tofflor på fotbollssturneringen Lilla VM i Matfors. Sagt och gjort, mina hjul styrdes mot landet.

Väl framme möttes jag av en myriad av ungdomar. Visste inte att turneringen var så pass stor. Tydligen deltar uppåt 100 lag. Detta motsvarar cirka 700 st knattar vars främsta mål är att sparka benpiporna av grabbarna i motståndarlaget. Även om dom på ytan låtsas spela för kamratskapet och kärleken till sporten. Ifall ni tvivlar på fotbollens mörka sanning rekommenderar jag er att bevittna en korpmatch på Midälvaplanen. Där håller man inte igen utan fokuserar exclusively på att utdela smärta. Inte damerna först, utan dobbarna först.


Det här fick mig att tänka tillbaka på min egen fotbolls-karriär som pågick under några dystra år på mellanstadiet. Jag var stolt bänknötare i GIF Sundsvalls b-lag för min åldersgrupp. Min talang på planen var nästintill obefintlig. Jag var inte snabb, inte hård i närkamperna, hade ingen precision, kunde inte skjuta hårt samt vågade inte nicka. Dålig kombination rent fotbollsmässigt, men ack så användbara egenskaper inom andra områden. Det måste för övrigt vara hemskt att som ungdomstränare behöva bevittna talanglösa pojkar, som mig själv, utan möjlighet att kunna ventilera sitt lidande.

Ett år åkte vi på aros-cupen i Västerås. En stor succé för mig som fotbollsspelare. I vår första match låg vi under med 5-0 när jag fick ett friläge. Fattar inte ens hur det är möjligt, men en trolig anledning är väl att offside-regeln inte användes. Man kunde således stå och fiska på offensiv planhalva under motståndarlagets anfall. Till tränarens enorma förtret. Som han i sin tur aldrig kunde ventilera hundraprocentigt på grund av påtvingad snällhet gentemot barn. I ren panik av att se deras utrusande målvakt skickade jag iväg en bredsida på chans och reducerade turligt siffrorna till 1-5. Mitt första och enda mål i karriären. Tyvärr gick slutsignalen strax efteråt så mitt mål blev helt meningslöst i ett större perspektiv.

Inför nästa match blev vår målvakt sjuk. Min målgörar-form till trots bestämdes det att jag skulle stå. Matchen gick bra och vårt lag ägde spelet. Jag lyckades till och med att hålla nollan, även om jag i realiteten inte behövde göra många ingripanden.

Det var inte utan att jag kände mig åtminstone lite mindre oduglig efter den här helgen. Vilket skulle få ett abrupt slut nästkommande helg, då vi åkte iväg och spelade mot något bondgäng. Kan ha varit Ljungaverk vi mötte i just Ljungaverk. Eller Torpshammar i Torpshammar. Alternativt Medskogs i Medskogen. Ni förstår vad jag menar. Jag fick återigen vara målvakt. Skulle nollan hållas igen?

Näe det skulle den inte. Bakom mitt mål stod några lokala ynglingar och jävlades med mig från avspark till slutsignal. Det skreks, hånades, skrattades och kastades saker på mig. Deras taktik fungerade som en dröm. Bonde-äcklen fick mig helt ur balans. Jag vet inte hur många mål jag släppte in, men det var fler än 5 och färre än 20. Skammen var stor och efter den matchen har jag inga fotbollsminnen kvar. Jag tog, som man brukar säga, min mats ur skolan och sökte mig mot andra fritidssysselsättningar.

Så den dagen jag får ett barn ska jag bespara honom lidandet att i Vattjom behöva läcka som ett såll, ackompanjerat av spe från traktens kromosom-barn.

Att vara en smörklick i en stekpanna

...
För någon vecka sedan nämnde jag för några kompisar att det är sorgligt att det aldrig mer kommer bli någon riktig värme i det här landet. För hur ska det vara möjligt med tanke på att det nästan är frost på nätterna ända in i juni. Veckan efter är det full värmebölja och nu klagar jag istället på att det är för varmt.

Jag vill minnas att jag gick igenom samma process förra året. Tror det nästan är en sjukdom att alltid kräva något annat än det man har just nu. Kan eventuellt på läkarspråk kallas retardering. Gissningsvis svår sådan, eller ifall man har nummergradering en klockren tredje gradens.

fredag 26 juni 2009

Michael Jackson

...
Det känns otroligt konstigt och vemodigt att läsa om att Michael Jackson oväntade dödsfall.

Att hans allmänhälsotillstånd inte varit på topp var allmänt känt, men inte kunde man ana att han sjöng på sista versen? Det senaste jag hörde kring honom var att det var någon ny turné på gång. Visst skulle han spela på O2-arenan i London?. Istället är han borta för gott. Han var en otroligt stor artist som influerat hela musikbranschen. Dels genom sin musik och dels genom sina scenshower. Hans sätt att röra sig kommer nog bli ihågkommet för alltid.

När skivan "thriller" släpptes var jag ganska ung och, även om jag fick den på kasett till min freestyle, är det är istället en låt från en annan skiva jag associerar till när jag hör hans namn. Nämligen "Black or white". Kommer ihåg att jag köpte den på lp-singel och spelade den om och om igen i vardagsrummet, sittandes i pappas mörkröda chesterfield-fåtölj. Jag ville ha det han hade. Inte sångrösten och dansen. Sånt var jag inte intresserad av. Däremot hela världens uppskattning och den finansiella frihet som kommer med 112:e gradens popularitet. Det känns som igår. För övrigt tycker jag fortfarande väldigt mycket om den låten.

Ni som tillhör en yngre generation än mig kan nog inte riktigt förstå hur stor han var. Men jag tror inte det är någon överdrift att påstå att Michael Jackson var 80-talets största superstjärna och mest kända person. Så pass känd som det inte längre är möjligt att bli. Det finns för många olika informationskanaler för att en människa ska kunna tilldra sig så stor andel av världens blickar som han gjorde.

Nu kan man bara hoppas att världen kommer minnas honom för hans musik, och inte för pedofil-anklagelserna. Jag vet att jag kommer att göra det alla fall.

torsdag 25 juni 2009

Del 2 i att ducka kulor, baby

...
Ni kommer tro att jag fabulerat ihop följande, men strunt samma. Eliasson är mitt vittne.

Efter snus-fiaskot återvände vi till lokalen där jag, genom uruselt spel, lyckades hamna lite back för dagen. Runt 03 hade jag lovat att skjutsa hem Eliasson till Timrå och på väg ut till bilen blev jag återigen sugen på snus.

Så jag beslutade mig helt sonika för att återvända till Shell. För att slippa bli stående som ett jon bestämde jag vilken sort jag skulle köpa redan innan jag gick in i butiken. Camel White Portion. Gillar varumärket Camel (tjuvrökte det ofta som tonåring plus att kläder o klockor är lite tuffa) samt att jag tänkte att det är ganska stor chans att deras snus är äckligt. Vilket isåfall innebär att jag slänger bort dosan och på så vis har en liten chans att undvika att bli yrkessnusare igen.

Väl borta på Shell var det en otrolig uppståndelse runt entrén. Säkert 20 personer i 20-års åldern var inne i samt utanför butiken. Gemensam nämnare var att alla verkade onyktra samt käkade korv. Personalen for omkring som två yra hönor i butiken och precis när jag gjorde entré viftade ena expiditen med armen och meddelade att eftersom folk inte sköter sig i butiken blir alla tvungna att handla genom luckan som finns utanför. Vid äckel-luckan stod redan merparten av de 20 st korvätande mupparna och väntade på att få beställa ytterligare onyttigheter.

Återigen fick jag åka därifrån utan snus. Snacka om att det är någon högre makt som verkligen vill slippa se mig med det svarta guldet under läppen. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nåväl, så lätt knäcker dom mig inte. Nya tag imorgon. Att stoppa en missbrukare från att få tag på sin fix är svårt.

I can dodge bullets baby

...
Tog just en paus i pokerspelandet och åkte på McDonalds för en något försenad middag. Efter ett ovanligt kladdigt skrovmål ville Eliasson att vi, på vägen tillbaka till klubben, skulle stanna på Shell. Hans pokeränka ville ha kanelbullar och Cola levererat.

Just då kände jag mig otroligt sugen på nikotin i någon form. Tänkte som så att det är bätre att jag köper snus och försöker hålla ner konsumtionen till ett minimum, än att jag är och korpar cigg när jag är omkring rökare. Självklart är det att ljuga för sig själv och i realiteten kommer det innebära en storstilad comeback till yrkessnusandet.

Öppnade upp snuskylen inne på Shell. Det fanns hur många sorter som helst. Man har varit borta från branschen i ett drygt år och allting är förändrat. Mitt gamla flaggskepp Rapé Portion var såklart slut. Valet föll då på General White Portion. Montell hade den sorten i helgen och påsarna var väldigt smakfullt förpackade i en spiralliknande formation. En revolution inom tobaksbranschen. Man ville bara äta upp hela dosan. Även den var sorten var slut.

Det var här det började köra ihop sig. Kvar i kylen fanns alltför många produkter för att min beslutsångest skulle kunna göra ett val. Camel, Lucky Strike, Ettan, Grov, Röda Lacket, Mocca, Catch, Probe etc etc....

Efter att ha stått med krökt rygg och snusdörren öppen i nästan 5 minuter bestämde jag mig slutligen. Planerna på att köpa snus skrinlades. Jag stängde skåpet och riktigt såg hur tjejen i kassan gav mig onda ögat för att ha slösat på kylkapacitet utan att bidragit med några pengar. Men vad ska man göra när det bara krånglar i huvudet?

Så nu går jag var tredje minut upp på gatan i hopp om att finna en rökare. Vad är det för krångelfaktor på det beteendet?

Jag säger som Phil Hellmuth sa under poker-vm ett år. I CAN DODGE BULLETS BABY. Mig lurar man inte in i snuseriet hur lätt som helst.

tisdag 23 juni 2009

Struts.....

...
Jag har en mail-cirkel med mina gamla studiekamrater Johan, Robban och Gibson. Frekvensen varierer men gemensamt för de flesta mail är att tonen är dryg och innehållet roligt.Ett bra sätt att uppdatera varandra på vad som pågår i våra liv.

Av någon anledning skickades en länk till den här blocket-annonsen.


Karljäveln ville endast ha 12.000 kr för sin otroligt fula struts tillverkad i glasfiber och armeringsjärn.

Johan mailade in ett bud. Ett något lägre bud än det begärda priset.

"Har lagt ett försiktigt bud. Håll tummarna!

Mvh
/Johan

Vidarebefordrat brev:

Från: Blocket.se <svara.inte@blocket.se>
Datum: ti 23 jun 2009 13.07.06 GMT+02:00
Till: johan <johan@primer.se>
Ämne: Ang. Trädgårds konst Struts


-- Kopia på ditt mejlsvar som skickades till annonsören Torgny Nilsson --

Får jag den för 12 kr så tar jag den direkt.

Med vänliga hälsningar
Johan

Annonsen finns på http://www.blocket.se/vi/21074117.htm"



Det här påminner mig om att jag en gång i tiden la ett bud på en domän-adress. Det var oxå en fantasti-summa och om jag inte missminner mig ville han ha 600.000 kr för sitt www namn.

Mitt bud var på 6 kr och alla mina personuppgifter innehöll ordet "banan". Just då fann jag stor humor i mitt verk. Lika stor humor finner jag i det här och jag har skrattat ordentligt åt 12-kr budet en stund nu.


måndag 22 juni 2009

Ollie fukked up financial status

...
Alldeles nyss var det Cribs på MTV och hembesöket var hos skateboardåkaren Ryan Shelter.

Normalt brukar husen vara stora samt enormt lyxiga. Tyvärr brukar hela interiören osa av opersonlighet. Nästan som att ingen bor där och att huset bara står där för syns skull.

Så var det inte den här gången. Jesus kristus vilket läckert hus. Kanske inte det största men hemtrevligt så det förslog. Plus att han hade massvis med stilrena custom-made prylar från olika sponsorer.

Jag känner att jag kan ha blivit lite överimponerad av att Ryan är skateboard-åkare. Fick jag leva om dom senaste 20 åren och bli duktig inom valfri idrott/hobby hade jag tveklöst valt skateboard. Extrem-sportare lever i allmänhet ett väldigt fritt liv. Dom får bra betalt och ägnar sina dagar åt sin verkliga passion. Inte som andra idrottare som ägnar varje dag åt visst många timmar träning, för att sedan slappna av med andra sysselsättningar. Extremsportare lever och andas sin idrott. Konceptet träning finns egentligen inte. Jag tror att snowboardåkare och bmx-åkare har lika roliga liv, men jag tycker skateboard ser häftigast och roligast ut.

Påminner lite om biljard på sätt och vis. Det är också en sport man lever och andas, fast med en smula sämre betalt och EN SMULA SÄMRE STREETCRED.

Det får mig att tänka på hur mitt eget finansiella fokus ändrats. För några år sen hade jag stora visioner och drömmar som som kändes uppnåeliga. Idag är varje månad snarare ett krig. Jag måste återfå visioner på längre sikt, för det gör mig mer motiverad och sugen på att uppnå saker. Inte bara finansiella mål för den delen. Alla vill väl bli ihågkommen för att ha skapat något med sitt liv.

Det jag skapat på senare år är konceptet "tangentbordsvalsen", och det ser ut på det här viset:

AJDLFHAKJLTRALHFAERJKLGFBJVZFADGSZJLJ

söndag 21 juni 2009

Tillbaka till Vemdalen, del 2

...
Jag sitter framför Montells laptop vid köksbordet i stugan i Vemdalen där vi firat vår midsommar. Uppstigning blev det kl 07:15 trots ett visst mått av alkohol igår. Fast det gjordes av misstag. Jag vaknade av Mackes alarm, som måste varit inställt på fel tid. För den enda effekten blev att jag klev upp, medan han och Lina fortfarande ligger och sover som kattungar.

Ofta när jag har mycket saker att berätta känner jag att inläggen blir dåliga. För långa plus att det blir ett otydligt fokus. Därför ska jag hålla ner informationen till ett minimum.

Den planerade midsommar-seansen i stockholm skärgård byttes hastigt ut mot en fjällresa till Vemdalen. Med Macke, Lina, Kristin och Fredrik. Jag och Kristin åkte från Sundsvall medan resterande anslöt via hyrbil från Norrtälje.

Enligt förhandsprognoserna var Härjedals-fjällen det enda stället där man säkert visste att det skulle häll-regna hela helgen. Vilket det inte alls har gjort. Igår var det riktigt fint och på midsommarafton var det fint nog för att grilla middagen. Ofta beklagar jag mig över min otur i spel. Fast när det kommer till väder så är jag luften själv (nytt uttryck istället för nöten själv). Det blir sällan dåligt väder på högtider omkring mig. Man kan säga att jag är en spridare av sol, till skillnad från många andra personer som mest sprider regn omkring sig. Både rent vädermässigt och metaforiskt. Vattenspridare.

Vi spelade yatzy på midsommaraftons-kvällen, där förloraren åkte på en shot. Shotzy. Det blev en törstig historia. Vilken stod klart när jag igår upptäckte att jag inte hade något minne av glass-desserten. Det blev sån där hetsning som är så fantastiskt rolig där man av ingen anledning alls okynnes-dricker shots. Det kan börja med att Montell stressar mig till att dra ett par snabba, varpå jag av någon anledning kanske får i mig 2 st. Vilket han sedan måste ta rygg på, och vips har man receptet till ett rus. Våran dryck of choice var dom här kvällarna Captain Morgan samt whisky av starkaste märke. Plus lite snaps vi hittade igår, som vi egentligen borde haft till sill-lunchen på midsommarafton.

Igår var också en väldigt trevlig dag. Det finns, förutom matbutiker, ingenting som är öppet i Vemdalen med omnejd. Förutom golfbanan i Klövsjö. Dit åkte vi för tillsättning och dags-drickning. Samt vevning av bollar på rangen. Min sving är minst sagt rostig och borde egentligen gömmas undan för världen i evig tid. Men nu är det så att övning behövs eftersom jag senare i sommar ska följa med till mina släktingar i Skåne. Vilka alla spelar golf.

På kvällen åt vi gulasch-soppa på hemmaplan och spelade Rappakalja. Det spelet är väldigt underhållande i rätt sällskap. Precis som förra gången vi var här var det undertecknad som vann. Med minst möjliga marginal. Under stor protest från Macke som kom 2:a, blott 1 poäng bakom mig. "Hur i helvete kan man gissa på jultomte?" hördes innan han kastade kartongen på golvet. Ämnet var "Kvinnor i Minnesota får enligt lagen inte..." Stor underhållning.

Nu ska jag snart sätta igång brand-larmet så operation hemfärd kan inledas. Är grymt sugen på att komma hem och ta tag i en del saker. Dels med love2rake och dels med mitt eget privata spelande.

torsdag 18 juni 2009

Årets gasell-företag?

...
HedersGurra och Eliasson har tidigare ikväll återupptagit sitt gamla klassiska bolag "Black och Bluff". Vilket innebär att dom spelar från samma nätpokerkonto och tar alla beslut gemensamt. Ölsejdlar svingades och Gurras förespråkade frekvent att bet eller raise var ett mer korrekt alternativ än fold. Självklart var det Omaha som spelades.

Vid midnatt tog dom en paus för att besöka krogen och återvände strax efter stängning med nya krafter. Summa summarum blev det en fin kväll för entreprenörerna. Kombinationen risktagande, småfylla samt att flopparna träffar en rakt i ansiktet brukar ofta resultera i profit.

Vid ett tillfälle ville Gurra raisa på en högst tvivelaktig hand. Efter att Gurra beskrivit situationen lämnar Eliasson motvilligt sitt godkännande bortifrån toaletten. Gurra skriker då i rena glädjeyran:
"YES!!!! Jag trodde aldrig jag skulle få klartecken"

Extremt stor humor eftersom Gurras glädje kom långt innan det stod klart om potten vanns eller förlorades. Att få skicka in poletterna var det som frigjorde endorfinerna. Vilket ofta är vanligt hos skjutglada pokerspelare.

Själv blir jag svagt illamående när mina poletter åker in. Redan innan jag vet om det blir vinst eller förlust förväljer jag att fylla på med nya pengar från cashiern. Vissa påstår att det är att jinxa sig själv. Fast det håller jag inte med om. Jag är jinx personifierad och kan således inte bryta min drabbning genom vidskepligheter.

tisdag 16 juni 2009

Gallerix, vi ses aldrig mer

...
Läste just Mackes svartblogg och kan inte hålla mig från att delge er en händelse kring samma tema.

Det gäller inramning av tavlor. När jag flyttade in i min nya lägenhet på Hagas höjder ville jag ha bilder som anknyter till biljard och poker på mina väggar. Köpte därför 6 st bilder från Allposters.com. 3 st föreställde pokerhänder, 2 st föreställde biljardmotiv och 1 st var en panoramabild över Las Vegas. Allt som allt betalade jag lite dryga femhundringen, inklusive frakt.

Lyckan var stor den dagen paketet anlände. Snabbt som vinden fipplade jag upp kartongen och tittade igenom mina snart-tjusiga-på-väggen bilder. Precis i det ögonblicket insåg jag att jag knappast kan tejpa upp dom på väggen, utan att dom måste ramas in. Problem problem.

Jag gjorde som Macke. Stolta steg mot Gallerix för utprovning av lämpliga ramar. Efter att funderat i en evighet (min beslutsångest håller världsklass) bestämde jag mig för en riktigt stilig variant i borstat stål. Vilken jag för övrigt fortfarande älskar, även fast jag 4 år senare bara fått upp 3 av 6 tavlor på väggen.

Vet inte ens om jag dittills funderat kring kostnaden för inramningen. Tror fortfarande jag var på rosa moln kring hur billiga själva motiven var. Jag lämnade in objekten och frågade lite försynt vad det skulle kosta. Hon måttade motiv för motiv, och efter varje objekt kladdade hon ner en liten siffra. När alla var genomgångna åkte kalkylatorn fram. Efter lite knappande tittade hon upp, log litegrann, och utbrast:

"Det blir 4.900 kr för alltihopa"

Det finns inte ens ord att beskriva chocken på svenska så jag tar det på engelska. IT STRUCK ME LIKE A BOLT OF LIGHTNING! Min första reaktion var att jag ville fråga ifall ramarna, sin stålfärg till trots, var gjorda i rent guld. Nästa tanke var att jag måste försöka se oberörd ut. Som att jag ramar in saker för flera hundra tusen årligen, och att jag minsann tyckte det här var rena klippet. Så fram åkte visa-kortet och jag bad en inre stilla bön att det skulle finnas täckning. Vilket det såklart gjorde eftersom det var på den tiden good old gurk rent generellt hade täckning för saker.

Så välkommen till bli-ruinerad-på-tavelrams-föreningen. Du är medlem nummer 2. Kan vi söka kommunalt bidrag på nåt sätt?

måndag 15 juni 2009

Glass-lasse

...
Jag tänkte klippa in en mail-konversation jag haft med restaurangkedjan MAX. I brist på hederligt arbete ägnar jag mina dagar åt såna här småsaker.

Här är mitt ursprungsmail:

"Hej,

Tänkte fråga hur det känns att ha 50 gånger så äcklig glass jämfört med konkurrenten McDonalds?

Jag tror knappast det här är en unik åsikt från mig eftersom ni fallerar på några självklara punkter. Det som avgör glassfrågan till McDonalds fördel är att dom värmer sin topping. Det gör själva toppingen mindre kladdidg (smutsfläckar på tröjan till följd av chokladsås-strängar gör ingen kund lycklig) plus att det uppfyller ett till syfte.

Glassen blir lagom smält av den varma såsen. Plus att er chokladsås innehåller mycket mer socker och därför i mitt tycke är för söt.

Där har ni mina två cent i glass-frågan. Tycker alla fall det kan vara värt en fundering.

mvh Marcus Sjöberg
//Känslig glasskund"


Såhär svarade ingen mindre än chefskocken för MAX.

"Hej Marcus

Tack för ditt mail

Som tur är så är smaken som baken dvs delad. Att McD skulle ha godare glassmix än vad Max har håller jag absolut inte med om, Max Glassmix är riktigt god och snakrik att äta utan topping vilket jag personligen inte anser att McD glass klarar.

McD chokladsås måste jag hålla med dig om att den är riktigt god, och här skulle det finnas utrymme för oss att ta fram en ännu godare produkt än vad vi har, Däremot så är Max Dumlekolasås helt fantastisk, Det är den godaste kola såsen jag ialla falla har smakat.

Att ha såserna varma finns det både för o nackdelar med, Att man skulle drälla mindre stämmer väl ändå inte då du får smält glass att brottas med? Men hur som helst så dom flesta som beställer glass på Max beställer samtidigt som sin måltid, dvs att har man varm topping på så hinner glassen smälta innan man ätit klart, Detta ska naturligtvis inte få styra att produkten kan bli godare om man har varm topping,

Vi har faktist möjlighet att ha varm topping så jag lovar dig att genast testa detta så kasnke vi sätter in detta som standard även på Max.

Tack för dina synpunkter, hör gärna av dig igen

Vänligen Jonas Mårtensson
Chefskock"

Ifall nu MAX börjar med varm topping vet ni vems förtjänst det är. Jag hoppas innerligt att dom inte skickar gratischeckar som tack för min excellens. Det går nämligen stick i stäv med den kostpolicy jag lagt mig till med till följd av tjejstryket. Kalvsylta och keso ända tills 8 av 10 personer på stan inte använder ordet "smällfet" som beskrivning av deras första tanke när dom ser mig.

*trumvirvel* FÖRNEDRAD

...
Godkväll i stugorna.

Jag vill bara meddela att jag kvällen till ära fått squash-stryk av en tjej. I 2 raka set. Resultatet skrevs till 9-11, 2-11 och jag ville mest bara spy efteråt. I andra setet var jag totalt chanslös, men det första borde jag vunnit efter att varit i ledning med 9-8.

Normalt brukar man kunna manövrera bort tjejer med stoppbollar och boostar i sidoväggarna. Så icke mot den här 17-åriga fröken. Hon hade väldigt fin speluppfattning och stod rätt positionerad innan jag ens slagit mitt slag. Lite som att spela schack mot en dator. Krångligt. Får jag chansen att spela mot henne igen har jag lovat mig själv att inte göra det lika enkelt för henne. Då blir det bara ful-slag all the way. Bättre stoppbollar och höga "in your face" primalskrik vid vunna poäng.

Till min ursäkt ska sägas att hon tydligen är en av de 3 bästa damerna i landet. Därför blir det lite lättare att leva med förlusten.

lördag 13 juni 2009

Boiling point....

...
Tidigare skrev jag på facebook att jag känner mig som en åskådare som tittar på hur alla jag känner gradvis ökar sin dricknings-frekvens. Det har blivit mer regel än undantag att om man är nykter en helg så har man INGEN att umgås med.

Ikväll står det mer klart än någonsin. INGEN är nykter denna lördag. Och då undrar man vad som är så fantastiskt med just den här dagen. Vädret är grådassigt, det är inte löningstider, talang har haft säsongsavslutning, det är skrålande studenter på alla krogar och raggarna har precis kommit ur sina iden. Skulle vilja påstå att det knappast kan finnas en helg med sämre förutsättningar. Men det spelar ingen roll. Man pratar för döva öron. Eller snarare fullt fungerande öron. Fast hjärnan är så pass upptagen med att skicka signaler till svalget att ta emot allt innehållande alkohol, att det inte finns någon kapacitet kvar att lyssna till mitt jämmer.
Såna dagar brukar jag ringa till Rille. Han går inte på krogen alltför ofta och brukar, precis som jag, undra vart i helvete allting är på väg. En klagokamrat. Så alldeles nyss slog jag hans nummer och var redo att leverera en stilla undran om det jag just beklagat mig kring. Å vad händer? Jo, när han svarar hörs ett sånt intensivt dån att jag nästan tappade telefonen i backen. Till o med han var på krogen, och hans enda fundering denna värdelösa lördag var ifall jag tror en hockeyspelare är mindre intelligent än genomsnitts-svensken. Sällskapet hade haft frågan uppe för diskussion tydligen.

Min fråga lyder: Är alla jag känner törstigare än genomsnitts-svensken?
Svar: Inte alls säkert. Det verkar vara på tapeten att bli plastered på daglig basis.

Nästa fråga: Finns det någon annan aktivitet för mig nu när jag inte vill supa varje helg?
Den frågan har jag ännu inget svar på, men det kan bli så att jag kommande lördagskvällar står på medborgarskolan och lagar brylépudding, drejar katastrofalt fula krukor, lär mig japansk blomsterkonst eller vad som helst som kan döda tristessen av att vara mer ensam än en uteliggare på julafton.

Nu ska jag äta mina körsbärstomater och köpa på varenda förbannade hålstege jag ser....

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr........

fredag 12 juni 2009

Talanglös sommar

...
Talang 2009 avslutades just och min (o hela sveriges antar jag) favorit Charlie Caper vann. Han sysslar med street magic och har en helt oslagbar karisma. Hans bakgrund gör att han lärt sig att vara underhållande hela tiden för att inte tappa sin publik. Utan att vara expert tror jag mig kunna veta att skicklighetsgraden på det han gör håller yppersta världsklass. Efter lite utforskningar på nätet har det visat sig att han är en rätt erkänd inom branschen. Fast den sidan har han väl försökt dölja eftersom det blir en bättre story om han framstår som en nobody som reser runt och lever av det som dimper ner i hatten.

Jag hoppas verkligen han kommer åka på någon turné i Sverige så man får chansen att se hans nummer live. Magi är fantastiskt att titta på. Man är imponerad, glad och förbannad samtidigt. Förbannad för att man känner sig lurad och vill veta hemligheten.

Undra vad min speciella talang är? Nog för att vissa blommar ut sent, men det blir svårt att blomma ut samtidigt som man håller på att vissna. Fast inom vissa områden är jag eventuellt tillräckligt kompetent för att kallas en talang. Är mycket svårslagen på att få parkeringsböter samt ha dåliga hårdagar Precis som Bert Karlsson brukar göra måste man fundera kring hur talangen sedan ska bli ett verktyg för att tjäna pengar. Där skulle jag stå mig slätt om det inte vore för den svenska skadeglädjen. Genom att spela på den kanske det går att sy ihop en sverige-turné?

Förutom en Love Melander föreställning i Storlien på tidigt 80-tal har jag varit och sett exakt två st illusionister. Lance Burton och David Copperfield. Den senare är mer massmedialt känd och nischar sina nummer mot att trolla bort stora föremål. Plus att han äktade Claudia Schiffer och köpte en diamintring på jag vet inte hur många karat. Fast jag tyckte Lance Burton var mycket bättre. Han jobbar mer med fingerfärdighet och har, precis som Charlie Caper, både humor och stor karisma. Båda har sina kontor i Las Vegas så om ni får chansen att åka dit har ni här fått tips på två kvällars sysselsättning.

Innan Talang satt jag med Jonas och Jens på stadshusverandan och avnjöt en öl. I parken strax bredvid hade tjackpundarna säsongsinvigning. En av pundarna lackade ur på en tjej i sällskapet och skrek åt henne att försvinna därifrån. Hon lyssnade inte riktigt, vilket retade honom ytterligare, och han började då spotta mot hennes huvud. Inte ens detta drev henne på flykten och hans raseri eskalerade. Nya spottloskor, knuffar och till slut rev han upp ett par blommor ur rabatten som han kastade över henne. Där någonstans ringde Jens till polisen för att slippa se något mer av eländet. Och som polisen anlände. I full fart med blåljus och sirener. Precis som om det var skottlossning. Förövaren var streetsmart nog att inte finnas på plats och hälsa bylingen välkommen.

Trist att se hur droger fukkar upp människor totalt.

My drug of choice is gambling and that's gonna keep me occupied until the wee wee hours.

torsdag 11 juni 2009

See you later, computater

...
Jag har listat ut att ni läsare gillar att höra historier där det på ett eller annat sätt går åt h----ete för mig.

Igår när jag skulle inleda mitt andra pokerpass upptäckte jag att vänstra halvan av skärmen var betydligt mörkare än högra halvan. Pixlarna var inte döda, utan kontrasten var bara mycket mörkare än resten. Precis så att det gick att se symbolerna. Först tänkte jag att det var Gurra som jävlats med mig, men efter att han bedyrat sin oskuld gick det upp för mig att min käraste vän efter lång och trogen tjänst var på väg att lägga skorna på hyllan. Panik uppstod eftersom jag då måste skaffa en ny maskin, vilket kostar både tid och pengar.

Ringde Dell imorse och befarade det värsta. Mycket riktigt bekräftade han min oro för en kort kvarvarande livslängd för datorn. En ovärdig sådan dessutom eftersom skärmens ena sida saktar tynar bort och till slut bara blir en svart yta. Min dator ska inte bli någon grönsak och jag bestämde mig för att jag med ilfart måste beställa en ny. Men så frågade han om mitt serie-nummer, knappade in det, och berättade sedan för mig att garantin fortfarande gäller. Nästan 3 år efter inköp. Ganska osannolikt med tanke på att jag tog bort alla valfria service-alternativ. Så nu ska dom komma och hämta datan, byta ut skärm och eventuella andra trasiga enheter. Allt som allt ska det här ta 15 dagar. Live to see another day för min käre vän.

Min pappa var snäll nog att låna ut en av sina reservdatorer. Han har nämligen flera stycken. Som inte används. Var gång han ser ett riktigt bra pris på någon av elkedjorna kan han inte motstå frestelsen. Vet att han tex köpte en dator för cirka 20.000 kr. Jättemodern med mediecenter och alla detaljer. En tid senare fanns samma dator för cirka 12.500 kr, vilket han slog till på eftersom han trots allt fick en dator värd 20k för blott 12,5k. Antingen tyckte han att han betalat överpris första gången och nu minsann skulle köpa den till "rätt" pris, eller så gillade han helt enkelt datorn så mycket att han ansåg det vara ett jätteklipp. Oavsett vilket kanske jag inte ska raljera över det. Vore det inte för hans multipla datainköp skulle jag sitta och rulla tummarna i närmare 3 veckor.

När jag med den nya datorn skulle koppla upp mig mot det trådlösa nätet stötte jag på ytterligare problem. Den hittade nätet men kunde inte verifiera uppkopplingen. Efter flertal omstarter, små utbrott samt nervösa stress-steg runt lokalen klargjorde Gurra för mig att jag lika gärna kunde ta det lugnt ett tag. För det här händer ibland med Windows Vista och har man otur kan det ta upp till 20 minuter för dataskrället att våga lite på uppkopplingen. Till slut orkade jag inte vänta längre och stoppade i en sladd istället. Fast eftersom det är Vista vi pratar om så hjälpte det ingenting. Samma tuggande och inte-våga-lita-på-uppkopplingen-mentalitet. Snyggt jobbat Microsoft! Åratal av vidareutveckling av XP har lett till ett operativsystem med svår paranoia.

Innan datakrånglet har jag varit har och hämtat sommarkollektionen av love2rake-kläder. Vi har tryckt upp lite reklamkläder som blev oväntat stiliga. Hood-tröjor samt piké-tröjor i lite olika färger. Tanken är att ge bort tröjorna till några av våra kunder. Gärna till dom som spelar mycket live. Exponering är nyckelordet. Några tröjor skulle Bommen ha med sig till Vegas. Han är så lång att alla tittar på honom och med en supertrendig love2rake-tröja skulle vi ha lyckan gjord. Men han passade på att smita till stockholm igår och svarade inte i telefon på hela dagen. När det gäller Bommen i Vegas tror jag förvisso att en love2drink-tröja passar allra bäst.

HedersGurra har även uttryckt visst intresse att pryda sig med vår logga i Vegas. Fast i samma mening har han oxå nämnt $$$-belopp som motsvarar bruttonationalprodukten för ett helt land. Jag får väl försöka lura karljäveln på nåt sätt.

På tal om Love2rake så har vi alldeles strax klart med rakeback på PartyPoker. Det är mig veterligt ingen annan som erbjuder det ännu. Nya bestämmelser har gjort det här möjligt från och med 1 juli. Ersättningen går efter en trappa och det mesta man kan få tycks vara 40%. Hojta till ifall det är någon som är intresserad.

Slutligen, hur sjukt är det att Koenigsegg köper SAAB? Vet inte hur detaljerna ser ut i just det här fallet, men praxis i uppköparbranschen brukar ju vara att ett stort företag köper upp ett mindre företag och tar in det i sin helhets-korg. Koenigsegg lär nog få införskaffa en betydligt större korg för att få plats med SAAB. Plus att det lär behövas en del ägartillskott för att täppa till alla hål i den skutan. Jag säger inte att det behöver bli katastrof. Bara väldigt oväntat.

Nån som vet vart rubriken kommer från?

onsdag 10 juni 2009

Att spelet råttfällan var en sån turn-on...

...
Wickedchopspoker.com uppdaterar dagligen med videos och bilder från poker-vm i las vegas. Alltid med en bild på någon känd spelare in action på ett pokerbord. Men med suddigt fokus. Skärpan är istället riktad mot någon snygg tjej som står bakom bordet som åskådare. I kombination med väldigt fyndiga texter är det här en daglig källa till underhållning för en uppdateringstörstande pokernörd som mig själv.

Häromdagen dök den här bilden upp, och vackrare tjej får man leta länge efter. Vilken lycklig själ har äran att få ha henne hejandes på sig?


Rent spontant tänkte jag att hon borde "tillhöra" någon med tillräckligt med poletter för att försörja hennes förmodat dyra vanor. Kanske har hennes tidigare pojkvänner haft gott ställt, men hållt för hårt i pengarna, och att hon därför är på jakt efter en pokermiljonär som strör pengar omkring sig.

Men efter lite tankeverksamhet tror jag mig kommit på hur det ligger till. Tittar man noga syns det på henne att det är kluriga sällskaps- och brädspel som är hennes stora passion. Det är alltså mannen bakom de klassiska spelen, Dan Glimne, hon står och suktar efter. Det borde man förstått, att det är vid hans sida hon somnar in i Las Vegas-natten.

tisdag 9 juni 2009

Ruby tuesday

...
Gurra, Hasse, Tony samt Kjellbom (under liten protest) har lyckats hamna på en drickning idag. PÅ EN HELT VANLIG TISDAG! Dom har dessutom försökt locka ner mig med allehanda kommentarer. Gurra skrev tex att han var ursäktad eftersom "han har semester", och att jag oxå har det. Pffff...

Hamnar man på flaskan en kväll som denna, då kan man lika gärna dricka alla dagar resten av sitt liv. Vad skulle hindra en? För hur ska man kunna vara nykter onsdag-lördag om tisdags-barriären är bruten. Jag anser dock Tony till viss mån ursäktad som trots allt spelat intensiv poker i flera månader samt haft en "normal" krog-frekvens senaste halvåret. Bommen oxå eftersom han hållit sig lugn hela säsongen i Norrköping. Men dom andra heders-figurerna är då helt otroliga.

Själv har jag ägnat kvällen åt att lyssna på John Mayer. Tidigare har jag bara hört några enstaka låtar och jag måste säga att jag är klart imponerad. Mr Mayer ska läggas till mina redan gudomliga spotify-listor. Robbans lillebror Jonas skrev att "han kommer bli nasta Bruce, en modern version, take my word for it". Dessutom har John Mayer lyckats lägra Jessica Simpson, och en sån bedrift är i sig själv tillräcklig för att jag ska visa min respekt och lyssna igenom hans alster.

Till musiken har jag spelat diverse pokerturneringar. Det övergår mitt förstånd hur man någonsin ska kunna klonka en turnering. Det bara haglar utdragningar. AK all in mot 2st som bägge har AQ. Kan tyckas vara ett bra läge, men för säkerhets skull kom bägge kvarvarande damerna på brädan.

För en liten stund sedan semi-bubblade jag irriterande nog i en turnering. En kille mitt i fältet raisar till 2,8k (stor stack) och får syn av cutoff, knappen samt SB. Jag sitter i BB med QQ och har 15k kvar (average 26k). Självklart ställer jag in och nästan fnittrar för mig själv eftersom det ser ut som ett så uppenbart squeeze-spel. Min gissning är att ursprungs-raisaren skulle överställa med 77+ samt AT+. DÄRFÖR ÄR DET GANSKA SJUKT ATT KARLJÄVELN LYCKADES HA DOM GAMLA GODA ESSEN. Eller par i ettor, som Anrik så fint kallade dom. Och eftersom det bara sprutade ut damer i potten jag tidigare beskrev så fanns det inga kvar när jag som mest behövde dom. Damer sviker mig alltså även på andra plan..

Burrrrrr.... Tacka vet jag cash-game. Nu ska jag bara jaga fram lite näring och sedan ta en långsittning.

God Kväll...

Igloo

...
Nu är det hundrade dagen i rad man vaknar upp, tittar ut genom fönstret, och möts av strålande solsken. Det är oxå hundrade dagen i rad man förutsätter tropisk hetta, tar på sig shorts och t-shirt, och möts av iskyla och orkan-vindar. Nu kan man kanske tycka att det lika mycket är mitt fel som varje morgon låter mig bli lurad på det här sättet. Om vädret fortsätter i det här tempot kommer det här att vara året det såldes fler skoteroveraller och varmfodrade kängor på sommaren än på vintern.

Dagens promenad blev alltså inställd pga kyla och blåst. Tror även det kan vara nyttigt med tanke på att jag överansträngde mig lite på squashen igår. Mot slutet fick jag ont i lår-muskelfästet vid ljumsken och jag vet inte riktigt hur jag ska stretcha för att avhjälpa felet. Så i brist på den kunskapen slår jag mig till ro med den gamla goda vilan.

Jag har även två möten idag som jag hoppas kan vara avklarade lagom till kvällningen. Då tänkte jag nämligen ägna mig åt motsatsen till hur internet-reklam ofta betalas. Nämligen klick-baserade-förluster.

söndag 7 juni 2009

Sundsvall-bound train....

...
Sitter och huttrar i ett söder-kök i väntan på tillräcklig klarhet i huvudet för att ta tag hemtransport-bekymret. Bor hos Tomas, och igår hade han ytterligare några kompisar sovandes hemma hos sig. Det fanns ett klart underskott av täcken, och i kombination med ej morgonsol har det inneburit ett visst mått av frysande.

Igår vid lunch mötte jag upp med mina studiekamrater Gibson och Primér på Fridhemsplan. Gemensamt mötte vi sedan upp en till akademiker. Pudeln (eller Hallén som han egentligen heter) för att få en glimt av hans nyfödda son Sixten, samt få en exklusiv rundtur i familjen Halléns fashionabla Kungsholms-hem. Som sig bör när vi träffas blev det en massa trevliga minnen från Gävle-tiden, samt det obligatoriska prata-i-munnen-på-varandra-utan-att-lyssna-vad-den-andra-har-att-säga plus den normala syrligheten. Det var inte direkt så att Sixten störde konversationen med grin och skrik. Maken till snällare unge har sällan skådats. Med tefatsögon iaktog han oss alla under tystnad. Vore alla barn som honom skulle hörlurs- och öronproppsförsäljningen i sverige sjunka till rekordlåga nivåer.

Vi bestämde sen att träffas hos Primér strax innan fotbollen. För innan det ville jag åka till kasinot och titta på upplösningen av poker-sm. Rille var nämligen en av dom 18 som återvände för spel dag 3. Genom väldigt solitt spel manövrerade han sig fram till finalbord med en helt okej stack. Det kändes som han tillhörde en av kanske 3 eller 4 personer som hade kapaciteten och rutinen att kunna vinna. Nu blev det tyvärr inte så utan, en i sammanhanget, neslig 8:e plats efter att ha haft oturen att få KK mot AA PreFlop. Fortfarande en hedervärd prestation men jag vet att en vinst hade betytt mer än bara pengarna. Karljäveln får trösta sig med dom 135.000 han fick för besväret. Eller som han lite ironiskt själv konstaterade tidigare på dagen: "det är en bra dag på jobbet".

Finalbordsrailandet gjorde att jag aldrig dök upp på någon fotboll. Tror Rille var klar runt 21-22 tiden och efteråt blev det en matbit i restaurangen. Efter det var jag helt slut och ville ingenting hellre än att komma hem och sova. Så det blev snabb transport mot söders höjder och en välförtjänt tupplur. Därav att jag är vaken kl 09:30 på en söndag.

Slutligen några ord om fredagens konsert. Den var i mina ögon den sämsta utomhus-konserten med Bruce jag varit på. Vet inte vad det berodde på, men det dåliga vädret spelade såklart in. Ljudteknikerna måste även ha varit på fyllan för jag tyckte att volymen var för låg och balansen mellan musik och röst tvivelaktig. Publiken verkade inte vara lite engagerad som jag är van vid heller. Plus att jag inte riktigt gillade hur han placerade vissa låtar. Tex var Badlands låt nummer 2. En sån energifylld låt brukar vara en av konsertens höjdpunkter och då placerad längre in i konserten då publiken kommit igång mer. Synd att "slösa" bort en så pass energifylld låt i inledningen.

Springsteens insats var det inget fel på. Konserten tog sig även ordentligt på slutet med låtarna "Tenth avenue freeze-out", "land of hope and dreams", "american land" samt "glory days". Konsertens bästa låt får anses vara "Youngstown" eller "Lost in the flood". Bägge oväntade. Kul att till slut få höra "Johnny 99" efter alla år, även om en så pass mörk historia inte riktigt passar in i en fartig boogie-version. Mitt betyg blir en stark trea. Vad tyckte ni? Jag gissar att kvällens konsert blir den klart bästa ifall solen och värmen håller i sig.

Efteråt gick vi hem till Josse och Magnus som bor precis i närheten för socialiserande och vindrickning, och det var en aktivitet som fortgick till rätt sent. Sedan på vägen hem blev det den obligatoriska måltiden på Folkets Kebab följt av djupt slummer.

Nu återstår bara att lösa detaljerna kring hemtransporten.

fredag 5 juni 2009

Misstänksam


Ser det ut som det kan finnas sprit i väskan eller inte? Usual suspect liksom.

torsdag 4 juni 2009

Badmössa...

Här är ett klipp från elitloppet jag snubblade över. Att döma av sjukheten i huvudet kan man tro att det dracks en del under helgen. Från olika ornitologer har jag även hört att "bertlingen" skådades på många platser runt huvudstaden den gångna helgen. Tydligen även i badkar.

onsdag 3 juni 2009

Stekflott


...men salladen var slut och istället blev det ett Tjockis&Co med alla tillbehör. Alla goda avsikter i världen hjälpte mig inte den här gången

Hälsoresa


Skulle följa upp promenaden och nyttig lunch med en sallad...

Vardagslunk

...
Det har inte bidragits med många intressanta inlägg här på på den frekvensen senaste tiden. Vet inte varför men jag har kommit in i ett lunk där jag helt enkelt inte har så mycket att berätta. Tror i och för sig det är så med många bloggar under sommaren. Även ni läsare har väl viktigare saker att göra än att läsa om mitt meningslösa liv?

Varje dag, förutom lördag, har varit den andra ganska lik. Upp strax innan lunch. Ut på morgonpromenix i cirka 45 minuter. Sedan dusch och lunch på stan. Har ätit från vietnamesiska husvagnen på fisktorget flera dagar i rad. Väldigt god mat och portionerna är stora nog att räcka till en liten aptitretare på kvällen.

Brukar normalt inte börja spela poker förrän sen eftermiddag / tidig kväll, så några timmar spenderas med allehanda saker. Det är mycket på gång nu. Tennis i Paris, poker-VM i Las Vegas (podcasten från 2+2 pokercast är NÖTEN) samt det vanliga facebookandet, twittrandet och bloggkollandet. Det är nästan som en halvtidstjänst att hålla sig ajour.

Historien har ju visat att man inte ska skriva om poker överhuvudtaget, för då jinxar man sig själv och hittar magnifika o-rullar. Och är det något jag inte har råd med nu så är det en förlustperiod. Men ni kan ju helt enkelt förutsätta att det går åt helvete. Det är nämligen par på min poker-bana.

Imorgon alternativt fredag blir det sthlm och årets höjdpunkt. Bruce på stadion. Det kommer bli en folkfest av stora mått och jag känner massor med folk som ska ner någon av dagarna. Jag ska gå på fredagen och som vanligt kan man förvänta sig att Bruce ger publiken exakt allt. Det är det som är storheten med Bruce, han ger sina fans sitt yttersta varenda gång. Aldrig några rutin-nummer. Precis som jag skulle göra om jag var världsartist.

Tyvärr har jag inte lyssnat igenom nya skivan alltför mycket men jag gillar gunget i "My lucky day". Men det spelar nog inte så stor roll eftersom det mest brukar bli klassiker ändå.

På lördagen pratas det om grillning och att titta på fotbollen. Får se hur det blir med den saken. Räknar alla fall med ett somrigt, underbart stockholm.

Avslutar med att berätta att jag totalt snöat in på The Killers "Mr Brightside"

tisdag 2 juni 2009

Chokerling

...
Det kan väl inte undgått någon att Söderling fenomenalt nog slog ut regerande mästaren Rafael Nadal ur Franska Öppna i tennis. Är man inte något så när insatt i tennis är det svårt att förstå vilken osannolik prestation det var. Men låt mig själv sia om att han redan vunnit bragd-guldet, oavsett hur det går i resten av turneringen. Såvida inte Charlotte Kalla bryter båda benen i sprint-vm och medelst ålning kravlar sig i mål som vinnare.

Nadal har varit så överlägsen på grus dom senaste 4 åren att det varit rent löjligt. Tror han förlorat en enda match, och det var i finalen i Madrid mot Federer för två veckor sedan.

Söderling å andra sidan har aldrig gått längre än till tredje rundan i en grand slam och grus kan knappast anses vara hans favoritunderlag. Förvisso är han inne i en ganska positiv trend med några bra turneringar bakom sig. Ett par finalplatser i höstas bland annat. Vet att han numer samarbetar med Magnus Norman (tidigare finalist i Paris) och man kan minst sagt säga att resultatet märks. Jag skulle vilja gå den kursen.

Robin har alltid haft stort spel i kroppen. En mycket bra serve och en riktigt tung forehand. I sina stora stunder har han kunnat slå vem som helst. Men han har haft ett av tourens sämsta psyken och haft svåra problem att hitta mental balans. Bland tennis-gamblers har han fått smeknamnet Chokerling för sin extrema förmåga att tappa givna lägen. Lägg därtill ett många gånger uselt beteende på banan. Sönderslagna racketar, onödiga diskussioner med domaren etc. Helt enkelt barnsligt. Det finns många spelare med dåligt humör, men dom flesta tar ut sin ilska på ett mognare och mer publikfriande sätt.

Därför har jag aldrig riktigt hejjat på Söderling, trots att han varit svensk tennis enda ljuspunkt under en period.

Matchen mot Nadal var intressant på flera sätt. Dom gillar inte alls varandra. Söderling har vid ett tillfälle imiterat Nadals utdragna antics och tics. Att han drar sig i byxorna, tar lång tid mellan bollarna osv. Nadal har svarat med någon aningen nedlåtande kommentar. Troligen var det Söderling som var drivande i hat-frågan eftersom Nadal så bekymmerslöst vunnit deras tidigare möten. Anledningen till hans vinst kunde möjligen vara någon form av explosion där hans hat gentemot Nadal fick honom att överprestera. Eller så var han helt enkelt bara så bra just nu.

Idag fick vi svaret. Han förnedrade Nikolay Davydenko i kvarten med 6-1, 6-3, 6-1. Davydenko är en av tourens mest stabila spelare som i princip aldrig gör några dåliga grand slams. Förutom när han varit föremål för lägg-matcher men det är en annan sak. Han brukar ständigt gå till kvart och semi i dom stora turneringarna. Dagens resultat var helt sjukt. Det ska inte kunna bli sådan slakt.

Många, däribland jag, trodde att Söderling skulle få en rekyl tillbaka till sitt "normala" spel och däför förlora dagens match. Han motbevisade alla tvivlare och för första gången på många år känns det möjligt att få se en svensk lyfta segerbucklan på söndag. Den känslan har man inte haft sedan Norman förlorade mot Kuerten i finalen 2000.

Först måste han vinna dock vinna semin mot Murray/Gonzalez och sedan en trolig Roger Federer i finalen.

Heja Robin....