Jag ber om ursäkt för min usla uppdatering. Det har varit en hektisk vecka eftersom vi haft besök av en polsk kollega som vi har utbildat i våra system, parallellt med det vanliga arbetet.
Men jag tror mig i framtiden kunna bli bättre på att hantera många bollar i luften. Det handlar om att jag ska lära mig fokusera på nuet. Vilket innebär att om jag står och borstar tänderna ska jag fokusera på det, och inte på vad som händer senare. Genom att hela tiden rikta sin energi mot det man gör just nu, avstressar man sig själv och blir effektivare och mycket mer harmonisk. Åtminstone är teorin så. Men jag ser ingen anledning att tvivla på det. För allting som kan ta bort den där kliande och skrikande vansinnesstressen, måste vara någonting positivt.
Ifall den här mindfulnessen faller mig på läppen hoppas jag kunna komma igång med andningsövningar och någon typ av meditation. Rökelser, spirituella resor till Indien och lotusställning kan alltså bli den nya och uppgraderade versionen av mig själv.
Ikväll vankas det kvällsgolf i form av matchspel. Någon typ av lokal tävling på Öjestrand som jag anmälde mig till. Min motståndare heter Reinhold i förnamn och ifall någon vill spela på att han är yngre än mig, erbjuder jag finfina 11 ggr fläsket.
På återhörande.
torsdag 30 juni 2011
onsdag 22 juni 2011
Filip och Fredrik
Jag har länge varit ett fan av Filip&Fredrik's olika tv-alster. Smart, rolig underhållning skapad med ett utanför-boxen-tänk.
Nedbrytet i mindre partiklar är det den interna dialogen som jag finner mest intressant och som skänker mig mest underhållning. Dom har ett fascinerande sätt att konversera med varandra. Jag och mina närmaste vänner konverserar med varandra på precis samma sätt, fast liter mer elakt och lite mer extremt. Men å andra sidan är vi helt oviktiga amatör-pessimister som inte blir granskad med lupp.
Efter att ha lyssnat på ett gäng av Filip&Fredriks Podcast står det klart för mig att det är det bästa dom har gjort. Nyckeln till storheten ligger i att det är icke-kommersiellt. (Visst, Aftonbladet säljer banners på sidan som promotar showen men man kan ladda ner avsnitten från Itunes helt reklamfritt). Om det är kommersiellt eller inte är, ur ett missunsamhetsperspektiv, helt ointressant för mig. Fokus ligger på underhållningen. Och det är just den underhållningen som tas till en ny nivå i det här formatet.
Showen är helt och hållet på deras villkor. Förutom möjligen lite prestige samt till viss del varumärkesbyggande, spelar det nog ingen roll om det är tusen eller hundratusen lyssnare. Jämfört med tv-program där jag förmodar att en viss grad av deras inneboende sjukhet fått stå tillbaka för att programmen ska gå hem i stugorna. Tacksamt för oss som lyssnare. Det känns som att tjuvlyssna på deras privata telefonsamtal. Små, relativt obetydliga, ämnen penetreras och vänds och vrids på i den ena sjuka hypotetiska situationen efter den andra. Till tonerna av sidospår, populärkultur, lekfullhet, nyfikenhet samt gälla skrik för att den andre inte ska kunna tala till punkt.
Så, grattis till er som fortfarande har denna fantastiska skatt outforskad!
Nedbrytet i mindre partiklar är det den interna dialogen som jag finner mest intressant och som skänker mig mest underhållning. Dom har ett fascinerande sätt att konversera med varandra. Jag och mina närmaste vänner konverserar med varandra på precis samma sätt, fast liter mer elakt och lite mer extremt. Men å andra sidan är vi helt oviktiga amatör-pessimister som inte blir granskad med lupp.
Efter att ha lyssnat på ett gäng av Filip&Fredriks Podcast står det klart för mig att det är det bästa dom har gjort. Nyckeln till storheten ligger i att det är icke-kommersiellt. (Visst, Aftonbladet säljer banners på sidan som promotar showen men man kan ladda ner avsnitten från Itunes helt reklamfritt). Om det är kommersiellt eller inte är, ur ett missunsamhetsperspektiv, helt ointressant för mig. Fokus ligger på underhållningen. Och det är just den underhållningen som tas till en ny nivå i det här formatet.
Showen är helt och hållet på deras villkor. Förutom möjligen lite prestige samt till viss del varumärkesbyggande, spelar det nog ingen roll om det är tusen eller hundratusen lyssnare. Jämfört med tv-program där jag förmodar att en viss grad av deras inneboende sjukhet fått stå tillbaka för att programmen ska gå hem i stugorna. Tacksamt för oss som lyssnare. Det känns som att tjuvlyssna på deras privata telefonsamtal. Små, relativt obetydliga, ämnen penetreras och vänds och vrids på i den ena sjuka hypotetiska situationen efter den andra. Till tonerna av sidospår, populärkultur, lekfullhet, nyfikenhet samt gälla skrik för att den andre inte ska kunna tala till punkt.
Så, grattis till er som fortfarande har denna fantastiska skatt outforskad!
tisdag 21 juni 2011
Jag och Lance
Man kan lätt tro att hälsosamt leverne genererar ett fysiskt välbefinnande medan en mer onyttig livsstil får negativa konsekvenser. Den tesen kan vi omedelbart förkasta.
Igår var det nämligen squashturnering. Jag överträffade min egen oförmåga och hittade på något knepigt vis ett sätt att vinna turneringen, trots att motståndet var så bra det blir i den här regionen. Nämnas bör att ett hcp-system tillämpas. I första matchen fick jag lämna ifrån mig några poäng men i de sista två matcherna fick jag börja på 0 och motståndaren på -8. Då varje set går till 11p ger det mig 8 poäng före till 19. Vilket kan låta mycket, men det är det verkligen inte när man möter spelare som håller alla bollar efter väggarna och knappt kan bli trött.
Trött ja. Anledningen till mitt obefintliga fysiska välbefinnande är just gårdagens enorma ansträngning. Jag har upplevt samma sak några gånger tidigare. Att utmattningen är så stor att jag passerat punkten för att kunna återhämta mig samma dag.
När jag kom hem och hade stretchat kände jag mig varm och kall på samma gång. Efter jag duschat höll jag på att frysa ihjäl, kände mig svullen i halsen och allmänt yrslig. Somnade runt 23:30 med täcket långt över huvudet och vaknade mitt i natten sjöblöt av svett. Idag är jag hängig, känner mig fortfarande yrslig och kan knappt snusa, trots att jag precis börjat igen och borde ha en sällan skådad nikotin-iver.
Ifall det här är priset man måste betala för idrottslig framgång, är jag inte intresserad. Den enda fördelen är att jag nu vet hur man rent fysiskt mår efter att ha cyklat Tour De France.
Igår var det nämligen squashturnering. Jag överträffade min egen oförmåga och hittade på något knepigt vis ett sätt att vinna turneringen, trots att motståndet var så bra det blir i den här regionen. Nämnas bör att ett hcp-system tillämpas. I första matchen fick jag lämna ifrån mig några poäng men i de sista två matcherna fick jag börja på 0 och motståndaren på -8. Då varje set går till 11p ger det mig 8 poäng före till 19. Vilket kan låta mycket, men det är det verkligen inte när man möter spelare som håller alla bollar efter väggarna och knappt kan bli trött.
Trött ja. Anledningen till mitt obefintliga fysiska välbefinnande är just gårdagens enorma ansträngning. Jag har upplevt samma sak några gånger tidigare. Att utmattningen är så stor att jag passerat punkten för att kunna återhämta mig samma dag.
När jag kom hem och hade stretchat kände jag mig varm och kall på samma gång. Efter jag duschat höll jag på att frysa ihjäl, kände mig svullen i halsen och allmänt yrslig. Somnade runt 23:30 med täcket långt över huvudet och vaknade mitt i natten sjöblöt av svett. Idag är jag hängig, känner mig fortfarande yrslig och kan knappt snusa, trots att jag precis börjat igen och borde ha en sällan skådad nikotin-iver.
Ifall det här är priset man måste betala för idrottslig framgång, är jag inte intresserad. Den enda fördelen är att jag nu vet hur man rent fysiskt mår efter att ha cyklat Tour De France.
måndag 20 juni 2011
In i skiten igen
Som en addiktiv person vill jag meddela världen att jag, efter tre månaders uppehåll, återigen är tillbaka på snus-tåget. Det fanns helt enkelt inget alternativ eftersom jag höll på att trilla huvudstupa ner i cigarett-träsket. När jag slutar snusa (gjort det tidigare flera ggr) vet jag att feströkandet ökar och även frestelsen att röka när det inte är fest. Därför var det på förhand bestämt att jag skulle börja snusa samma dag jag rökte min första "nyktra" cigg, Vilket skedde för ett bra tag sedan. Min kollega Jonas är rökare, och förutom att bli snuskigt rik, är hans högsta dröm att jag ska bli rökare. Framgångsrikt har han de senaste veckorna gradvis ökat min cigarett-konsumtion.
Allt som behövdes var tillräckligt med kraft för att ta beslutet. Vilket skedde i lördags kväll och jag måste säga att det inte ens är gott att snusa, plus att det gör kaos med allting som heter harmonisk mage. Farmartankar med ProViva krävs för att balansera.
Vidare har jag tydligen gått och blivit någon typ av otursmaskot. Tony och Åhlen har bestämt att jag inte får ringa på lördagar innan 19:00, då hästkräken sprungit klart. I lördags ringde jag och tydligen sprack dom direkt i nästa lopp. Rille har samma problem. Vi har pratat 3 dagar i rad och han har gått back lika många dagar.
Så vi sammanfattar lördagen. Bubblade pokerturnering på mc-klubb, rökte 5 cigg nykkter, började snusa efter tre månader samt samt åt pizza för andra dagen i rad. Fler såna dagar och vi har snart skapat en självmordsbombare.
Allt som behövdes var tillräckligt med kraft för att ta beslutet. Vilket skedde i lördags kväll och jag måste säga att det inte ens är gott att snusa, plus att det gör kaos med allting som heter harmonisk mage. Farmartankar med ProViva krävs för att balansera.
Vidare har jag tydligen gått och blivit någon typ av otursmaskot. Tony och Åhlen har bestämt att jag inte får ringa på lördagar innan 19:00, då hästkräken sprungit klart. I lördags ringde jag och tydligen sprack dom direkt i nästa lopp. Rille har samma problem. Vi har pratat 3 dagar i rad och han har gått back lika många dagar.
Så vi sammanfattar lördagen. Bubblade pokerturnering på mc-klubb, rökte 5 cigg nykkter, började snusa efter tre månader samt samt åt pizza för andra dagen i rad. Fler såna dagar och vi har snart skapat en självmordsbombare.
söndag 19 juni 2011
RIP Clarence
E Street Bands egen Clarence Clemons har tyvärr gått bort i sviterna av en stroke. Förjävla trist och en Springsteen-konsert kommer aldrig mer att bli densamma.
Clarence saxofon-solon var oerhört populära och han tillförde lite soul till en annars ganska klassisk "vit" rockmusik. Uppväxt i New Jersey och barndomskompis med Bruce. Så länge jag varit ett Springsteen-fan har han gått under det passande smeknamnet Big Man. För han var verkligen stor, både på längden och bredden, och jag misstänker att han läggs till den sista vilan i en kista som är enorm.
Tack för all underhållning!
Clarence saxofon-solon var oerhört populära och han tillförde lite soul till en annars ganska klassisk "vit" rockmusik. Uppväxt i New Jersey och barndomskompis med Bruce. Så länge jag varit ett Springsteen-fan har han gått under det passande smeknamnet Big Man. För han var verkligen stor, både på längden och bredden, och jag misstänker att han läggs till den sista vilan i en kista som är enorm.
Tack för all underhållning!
fredag 17 juni 2011
Måtte örnen flyga härifrån
The Eagles spelar i Sundsvall ikväll och stan är invaderad av åldringar som inte varit på en spelning sedan Janne Schaffer fick visa leg på systembolaget. Det påminner om när alla snygga tjejer kommer ur sina iden när den första vårvärmen infinner sig. Fast inte lika vackra, av manlig karaktär och tillhörande en betydligt äldre generation.
Tvärs över gatan från kontore sitter den EXAKTA genomsnittsbesökaren. Gråhårig, svart Eagles t-shirt, solbrillor och dricker som under sina glansdagar på 70-talet.
Konsertarrangören Tjacka påstår att det är det "största som hänt Sundsvall", vilket får anses vara den största överdriften på väldigt länge. Ett band på dekis som brukade fylla dom stora arenorna men som numer uppträder på firmafester, finlandsbåtar och budgetbröllop.
Själv flyr jag till Öjestrand för en golfrunda i den ljumma kvällsluften. Där måste jag alla fall vara långt borta från skrålande, tunnhåriga äldre män med en nyuppväckt törst.
Tvärs över gatan från kontore sitter den EXAKTA genomsnittsbesökaren. Gråhårig, svart Eagles t-shirt, solbrillor och dricker som under sina glansdagar på 70-talet.
Konsertarrangören Tjacka påstår att det är det "största som hänt Sundsvall", vilket får anses vara den största överdriften på väldigt länge. Ett band på dekis som brukade fylla dom stora arenorna men som numer uppträder på firmafester, finlandsbåtar och budgetbröllop.
Själv flyr jag till Öjestrand för en golfrunda i den ljumma kvällsluften. Där måste jag alla fall vara långt borta från skrålande, tunnhåriga äldre män med en nyuppväckt törst.
måndag 13 juni 2011
Hopplös singel på bröllop
Min vistelse i Stockholm blev något av en eriksgata. Åtminstone i squash-mått mätt då jag dansade hem prestigematchen mot Bergström med solklara 3-2 i set.
Helgen avslutades med bröllop. Min kompis Johan äktade sin Jenny.
Vigseln var på Lovö kyrka ute på Ekerö.
Den var väldigt vacker och prästen var både personlig, rolig och inte alltför "kyrklig", vilket uppskattas av en tvivlare som mig. Precis som under studietiden satt alla andra tysta medan jag, Robban och Mattias småskrattade åt en massa små detaljer hos dom andra gästerna. Röstlägen, frisyrer och slipsar i ej perfekt längd eller modell.
Den var väldigt vacker och prästen var både personlig, rolig och inte alltför "kyrklig", vilket uppskattas av en tvivlare som mig. Precis som under studietiden satt alla andra tysta medan jag, Robban och Mattias småskrattade åt en massa små detaljer hos dom andra gästerna. Röstlägen, frisyrer och slipsar i ej perfekt längd eller modell.
Middagen serverades på natursköna Riddersviks Gård och det var många som ville göra sin röst hörd. Flera av talen var så där fantastiskt bra som man nästan inte tror är möjligt. Humor, lustiga anekdoter men samtidigt känsliga och väl balanserade. Johans best man höll ett tal som var helt fantastiskt och om jag någonsin ska hålla ett tal själv, önskar jag att det kunde bli lika bra.
Jag var del av att tredelat tal där vi hade fabulerat ihop en dagbok som Johan skrivit under studietiden och som, på ett förhoppningsvis roligt sätt, påtalade en del av hans mindre imponerande personlighetsdrag. Även fast jag tyckte materialet var lite sådär verkade det gå hem hos pöbeln. Såvida det inte var sympati-skratt. Själv tyckte jag egentligen bara början var solid kvalitét:
"12 september 2001. Jag vaknade rasande"
Bara tanken på att man vaknar rasande gör mig glad ända in i märgen. Vilket var något av Johans default-läge när det gäller morgonhumör under studietiden.
Bara tanken på att man vaknar rasande gör mig glad ända in i märgen. Vilket var något av Johans default-läge när det gäller morgonhumör under studietiden.
Underfundigaste formuleringen stod Andreas för som sa att:
"Ni vet Neil Armstrong, första mannen på månen som sa att det är ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Ert bröllop är just det..... Fast exakt tvärtom...."
Efter alla formaliteter fortsatte festen fram till DJ:n hade fått nog och vi gäster förpassades till att nattmingla utanför entrén. Vilket, tillsammans med stora mängder tobak, gjordes med den äran och somliga höll ut längre än andra. All heder till min egen prestation på den fronten.
De flesta bodde kvar på Riddersvik och dagen efter var det gemensam brunch till tonerna av presentöppning. Vår lilla konstellation hade köpt ett presentkort till Yasuragi, ett japanskt spa-hotell i krokarna av Nacka, som jag hoppas kommer passa herrskapet.
Avslutningsvis känns det som att jag själv skulle vilja gifta mig bara för att få ha en lika trevlig dag och en lika trevlig fest med mina vänner. Lite fel perspektiv möjligen?
torsdag 9 juni 2011
My god the heat!
Värmen blir min undergång. Jag skapades inte för att vara där det är 30 grader varmt.
Trots hettan har jag haft en utomordentligt trevlig dag i Stockholm.
Dagsumgänge, stadshäng samt Gondolen-lunch med Mathias, Robert & Marie-Claude samt Andreas (Roberts bror). Samma konstellation (plus andreas flickvän Kristin) spenderade kvällen på Story Kitchen med god mat, trevlig atmosfär och italienskt vin.
Imorgon blir det återigen squash-match mot Bergström. En match jag länge sett fram emot för att se om jag kan försvara titeln mot Faluns kanske största törstläpp (legender som Affe W + övriga proffs självklart borträknade). Matchen går av stapeln i Vasastan kl 10:30 och ifall jag torskar slipper jag antagligen transportera hem racketet till Sundsvall.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trots hettan har jag haft en utomordentligt trevlig dag i Stockholm.
Dagsumgänge, stadshäng samt Gondolen-lunch med Mathias, Robert & Marie-Claude samt Andreas (Roberts bror). Samma konstellation (plus andreas flickvän Kristin) spenderade kvällen på Story Kitchen med god mat, trevlig atmosfär och italienskt vin.
Imorgon blir det återigen squash-match mot Bergström. En match jag länge sett fram emot för att se om jag kan försvara titeln mot Faluns kanske största törstläpp (legender som Affe W + övriga proffs självklart borträknade). Matchen går av stapeln i Vasastan kl 10:30 och ifall jag torskar slipper jag antagligen transportera hem racketet till Sundsvall.
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 7 juni 2011
Observation genom slipat glas
Sett på Stockholms gator och butikshyllor.
Panflöjtsmaffian orkar inte längre vara på plats. Dom lämnar numer högtalare, instrument, sina hemgjorda skivor (finns alltid exakt ett exemplar av varje skiva) samt själva pengamuggen därhän.
Ta vad ni vill-mentaliteten med en förhoppning om ett samvete och en ärlighet. Ägarna sitter nog och doppar fötterna i någon svalkande fontän och drömmer sig tillbaka till 1989, då tonerna av Dana Dragomirs panflöjt inbringade 15,000:- om dagen.
Fantastisk uppfinning. En knäsparare.
Inte ett knäskydd. Utan en knäsparare. Stå på knä i den här produkten och det kommer en tid när knäet inte längre går att använda. Produkten skjuter bara upp det oundvikliga.
Konsumentärlighet i sin finaste form.
Panflöjtsmaffian orkar inte längre vara på plats. Dom lämnar numer högtalare, instrument, sina hemgjorda skivor (finns alltid exakt ett exemplar av varje skiva) samt själva pengamuggen därhän.
Ta vad ni vill-mentaliteten med en förhoppning om ett samvete och en ärlighet. Ägarna sitter nog och doppar fötterna i någon svalkande fontän och drömmer sig tillbaka till 1989, då tonerna av Dana Dragomirs panflöjt inbringade 15,000:- om dagen.
Fantastisk uppfinning. En knäsparare.
Inte ett knäskydd. Utan en knäsparare. Stå på knä i den här produkten och det kommer en tid när knäet inte längre går att använda. Produkten skjuter bara upp det oundvikliga.
Konsumentärlighet i sin finaste form.
måndag 6 juni 2011
Globbesök och Virtanen
Vad är det ultimata beviset på att man ser förjävlig ut?
Eventuellt fick jag det rakt i nyllet igår utanför Globen strax efter Jerry Seinfeld påtalat sin sista samhällsobservation.
Teorin bygger på att det finns personer som är redo att lägga ner ett halvårs intensivt slit för att slippa se det minsta ut som mig.
Många påstår mig vara lik Fredrik Virtanen (eller snarare han lik mig) och, om jag nu såg rätt, hade han iklätt sig en gigantisk skepparkrans samt ett par otroligt speciella nördglasögon. Mejkovrad till oigenkännlighet. Om det var honom är svårt att svara på men Mathias påstod att Kleerup stod bredvid. Vilket, ifall det stämmer, ökar sannolikheten för att allt det här inte var en synvilla.
Hursomhelst rätt ostrategiskt av honom då han inte längre kan tillskansa sig de fördelar som det innebär att se på pricken ut som mig.
Showen var för övrigt helt okej även om jag hade förväntat mig att gapskratta betydligt mer. När man älskat Seinfeld så mycket som jag gjort är det nästan oundviklig att bli semibesviken när man ser en person från showen i en annan typ av situation. Som att försöka komma upp i en standard som inte är möjlig.
Det roligaste får sägas vara när han pratade om vänners bröllop och att ingen blir glad över att få en inbjudan. Hur brudparet, efter vigseln, åker på kärlekssemester och lämnar gästerna "with dry cake and our relatives".
Lustigt nog ska jag på bröllop på lördag. Johan som ska gifta sig var med på showen och jag hörde ett försynt "vaddå, är det så?" när Seinfeld gick an som värst angående hur hemsk upplevelsen är.
Eventuellt fick jag det rakt i nyllet igår utanför Globen strax efter Jerry Seinfeld påtalat sin sista samhällsobservation.
Teorin bygger på att det finns personer som är redo att lägga ner ett halvårs intensivt slit för att slippa se det minsta ut som mig.
Många påstår mig vara lik Fredrik Virtanen (eller snarare han lik mig) och, om jag nu såg rätt, hade han iklätt sig en gigantisk skepparkrans samt ett par otroligt speciella nördglasögon. Mejkovrad till oigenkännlighet. Om det var honom är svårt att svara på men Mathias påstod att Kleerup stod bredvid. Vilket, ifall det stämmer, ökar sannolikheten för att allt det här inte var en synvilla.
Hursomhelst rätt ostrategiskt av honom då han inte längre kan tillskansa sig de fördelar som det innebär att se på pricken ut som mig.
Showen var för övrigt helt okej även om jag hade förväntat mig att gapskratta betydligt mer. När man älskat Seinfeld så mycket som jag gjort är det nästan oundviklig att bli semibesviken när man ser en person från showen i en annan typ av situation. Som att försöka komma upp i en standard som inte är möjlig.
Det roligaste får sägas vara när han pratade om vänners bröllop och att ingen blir glad över att få en inbjudan. Hur brudparet, efter vigseln, åker på kärlekssemester och lämnar gästerna "with dry cake and our relatives".
Lustigt nog ska jag på bröllop på lördag. Johan som ska gifta sig var med på showen och jag hörde ett försynt "vaddå, är det så?" när Seinfeld gick an som värst angående hur hemsk upplevelsen är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)