Halloween-idéer

...

Halloween står för dörren. Redan i onsdags skymtade jag den första gruppen entusiaster. Det var ett sorgligt gäng förlorade ungdomar som spökat ut sig flera dagar i förväg. Alla klassiska gamla utstyrslar. Huggtänder, blod i ansiktet och svart mascara som rinner efter kinden. Med mjölvitt puder som bas.

Förra året skrev jag ett blogginlägg om Halloween som jag tänkte citera från.

"Jag har för övrigt den perfekta idén till en halloween-utklädnad. Nu vet man inte om jag någonsin kommer få chansen att visa upp den. Dels för att det är svårt att hitta en dress till det jag vill klä ut mig till, och dels för att det finns en rimlig chans att jag aldrig klär ut mig igen. Har aldrig varit någon som gillar att ikläda mig kreationer som peruker, hattar, solbrillor, bjällerskor etc. Det finns ett citat från Galenskaparna som är rätt beskrivande för min situation. Det lyder:

"Det är inte hattarna det är fel på, det är ansiktet som är åt helvete"

Idén jag hade i åtanke var att klä ut sig till antingen kronofogde eller delgivningsman. Det finns många människor som hellre träffar the grand reaper, än någon som kommer för att lägga beslag på bohaget eller delge misstanke om brott.

Själva idén i sig är väl inte sådär tokrolig. Men dräktens fulla effekt skulle uppnås om en okänd person spökades ut och slängdes in i partaj-mixen där hela bekantskapskretsens uppställning med trassliga människor befann sig. För vissa av dom kan tänkas ha ouppklarade affärer med herr fogde eller herr delgivningsman.

Så när den planterade personen förklarar sin utklädnad kan man, rätt igenom festdeltagarens frankenstein-mask, se paniken spridas, och höra hjärnprocessorn gå på högvarv för att göra en snabb kalkyl kring sannolikheten att det är en faktisk myndighets-person han har stående framför sig.

Alla gamla great escapes skulle kunna se dagens ljus.

Folk som hoppar ut genom fönstret från 3:e våningen, peka ut en annan festdeltagare som sig själv, fejkade hjärtattacker, spritmutor i form av Fernet, låtsas vara sotare på jour och fly genom skorstenen, göra som man gör när man möter ett farligt djur och sakta försöka backa ut ur lägenheten, etc etc etc... Kunde ju bli en minnesvärd tillställning

I bloggen för ett år sedan nämndes även ett dräktförslag till en vanlig maskerad. Tv-figuren Alf. Särskilt roligt ifall det gick att imitera det aningen ryckiga rörelse-schemat från tv-serien. Det var nämligen ingen dvärg som spelade Alf, utan en docka som rördes via en ofantlig mängd styrsnören. Jag skrattar fortfarande högt när jag ser Alf, på sitt typiska manér, trumma med fingrarna på bordet när han är i bryderier.

Det är inte hattarna det är fel på

Vad har jag gjort för ont för att förtjäna detta!!?

Rostade racketar

...

Strålande tider.

Var just och spelade veckans squash-seriematch. Mot tabelltvåan. Det redan på förhand trassliga läget förvärrades ytterligare av att min lagkamrat lämnade återbud. Men efter några telefonsamtal hade en kompetent ersättare jagats fram.

Inom allting i livet finns det bra och dåliga dagar. Idag visade sig bli en bra dag. I was on fire. Jag vann mina matcher med 3-0 respektive 2-1 i set. Reserven spelade även han på toppen av sin förmåga och vi vann till slut matchen med 11-5. Ett mycket bra resultat och tack vare dagens bragd har vi fortfarande chansen att gå upp till div 1. Tre matcher kvar och jag räknar med ett massivt kollektivt godande från er läsare. Detta eftersom jag vet att det finns ett antal som ondar väldigt intensivt. Så ni måste skramla fram tillräckligt mycket positiv energi för att dels täcka upp för den negativa energi alla ondare frammanar, och dels ha lite kvar i tanken för att få oss på plussidan.

Till nästa sak.

Såg igår "Roast på Berns". Ett program jag faktiskt inte fallit för, även om jag normalt tycker om stand-up. Det jag sett hittills från det programmet har känts tillgjort och sådär lagomt låtsas-elakt. Gårdagen var bara nämnvärt bättre på den fronten. Men en sak stack ut.

Magnus Betnérs roast av Sofia Wistam är det överlägset elakaste jag någonsin hört när det kommer till att döma ut en enskild individ. I över 6 minuter sågade han i princip allt hon gjort från spädbarnsålder till dags dato. Att den stackars människan inte började gråta är för mig ett stort mysterium.

Såhär såg det ut alla fall.

Här är ditt kylskåp

...

Såhär innan morgondaggen fuktat den snart vintertäckta gräsmattan funderade jag kring innehållet på mitt nästa blogginlägg. Mitt på senare tid rätt tråkiga och händelselösa liv har gjort det svårare att få ur sig någonting av intresse.

Men kom upp med en paniklösning efter att läst en annan blogg, där det uppmanades att svara på vissa frågor om sig själv. Så jag gör väl det.

Du heter: Marcus.

Smeknamn: Många olika genom åren. Dom vanligaste är Gurkan, Mackan och Pretty Boy Floyd

Låt som när du är ledsen sörjer till: Jag sörjer inte så ofta men en låt som gör mig ledsen är "Omkring tiggaren från Luossa". Det var nämligen en av min mammas favoritsånger och eftersom vi spelade den på hennes minnesstund väcker det en väldig saknad.

En annan sorglig favoritlåt är: "Seasons in the sun" med Terry Jacks. Det bästa när det kommer till sorglig musik kan vara skivan "Nebraska" med Bruce Springsteen. Såna fantastiska låtar att det inte går att beskriva dess storhet i ord.

Vad tror folk om dig? Oj, det är nog en hel del. Jag hoppas folk tycker jag är en vänlig och snäll person, underhållande, duktig på det jag gör samt en person man vill umgås med.

Stämmer det? Ja, det tycker jag själv åtminstone.

Vad får du oftast komplimanger för? Jag kan vara den person i hela världen som är sämst på att ta emot komplimanger, men jag får ofta beröm för min humor och min blogg.

Vad säger du för att imponera på någon? Ingenting alls, eftersom min jantelags-uppfostran fått mig att inte prata om min egen förträfflighet.

Hur imponerar man på dig? Gillar personer som är sig själv, som har humor och som kan föra en intelligent konversation.

Brukar du skratta för dig själv? Tillräckligt ofta för att bli tvångsinlagd ifall psykiatri-vården kunde se mig.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? Är ni sugen på Max eller nåt?

Var bor du? Hagas höjder i Sundsvall

Trivs du där? Sådär, skulle vilja ha min hemvist närmare stan. Alternativt i en annan stad eller land.

Äger du några Converse? Nej jag har i mitt inre alltid ogillat dom. Kan vara okej på andra men finns inte en chans att dom kommer pryda mina fötter.

Brukar du bli för full? Inte så ofta längre. I mina yngre dagar var det mer regel än undantag att jag hade minnesluckor.

Är du allergisk mot något? Japp, fast jag vet inte mot vad. Symptomen är nysattacker. Kan vara allergi mot att förlora pengar. Därav att jag nyser mig fördärvad.

Har du haft sex idag? Ja, ifall förlora €300 räknas som ett samlag.

Nästa mål i ditt liv: Jobba bort mina personliga brister samt försöka uppnå mina mer långsiktiga målsättningar kring familj och sysselsättning.

Hur svarar du i mobilen? Hallå eller hallon, allt beroende på den som ringer.

Vem ringde du senast? Tony, mannen som gav turen ett ansikte.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Han funderade på hur han kunde torska med topp-set och öppen stege.

Antal timmar sömn inatt: Cirka 8.

Sov du ensam? Japp.

Brukar du komma i tid? Jag är ganska seg när tidsangivelsen inte är exakt. Men om jag bestämmer en tid är jag punktlig.

När mår du bra? När jag idrottar regelbundet, äter nyttigt och uppnår resultat i min sysselsättning.

När blev du fotad senast? Gissningsvis på krogen i somras.

Hur känner du dig nu? Aningen bekymrad över när dom här frågorna egentligen ska ta slut.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart. Det är jag och Johhny Cash.

Vad tycker du om fötter? Inte alls bra.

Vad saknar du? Någon typ av relation, ekonomisk frihet samt en smula mer meningsfull vardag.

Hade du en bra kväll igår? Den var ungefär som söndagskvällar i allmänhet.

Favoritdryck på morgonen: ProViva med mango-smak (nej, inte Fernet)

Rakar du benen? Det är större chans att hitta Jimmy Hoffa i soprummet

När brukar du oftast gå och lägga dig? Ganska sent och väldigt olika

Är du blyg? Kan bli tillbakadragen i situationer där jag känner mig osäker. Men det har blivit mycket bättre på senare år eftersom jag jobbat rätt hårt med att bli av med den egenskapen. I andra situationer är det precis tvärtom.

Sysslar du med någon idrott? Squash och biljard.

Vill du hellre ha mail än brev? Hellre brev, men mitt kontaktnät av personer över 200 år är klart begränsat.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag tror på att det första intrycket har stor betydelse.

Har du spytt offentligt? Minnesluckorna jag tidigare pratade om kunde även medföra vomering.

Är du nöjd med ditt liv? Jag vill göra en del förändringar, men är samtidigt medveten om att det ligger i människans natur att aldrig vara riktigt nöjd. Oavsett vad man gör kommer man alltid att ångra att man inte gjorde någonting annat.

Är du bortskämd? Bortskämd är väl mer någonting som hör ens uppväxt till. I min uppväxt fanns det inte obegränsat med pengar, men samtidigt saknades det ingenting materiellt. Rättare sagt tyckte jag nog att det saknades en del då, men med facit i hand inser jag hur bra jag hade det.

Vad gör du i morgon? Arbetar på eftermiddagen och på kvällen vankas det seriespel på squashen.

Vad är det värsta du vet? Listan kan göras lång. Här är några. Trafik-stockningar, telefon-köer, räkningar, sjukdom, slagsmål, sorg, rödspätta, saltvatten, fulla personer när jag själv är nykter, flyga cigarr, utdragningar, sönderkokt pasta, överförmynderi, rasism, dåliga hår-dagar, ansjovis, avbrutna nycklar, kyla, tandvärk, förlora, dålig service, fördomar, imma på glasögonen, hårda sparkar mot ryggslutet, känna mig överviktig, vricka foten, svält, vara bakis, auktoriteter, krig och tvång.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Extremt olika, men under rådande finanskris slösas det inte alls.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Patrik Sjöberg

Vad längtar du till? Dagen jag för första gången sätter mina fötter i Tokyo

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja verkligen. I mitt kompisgäng har det alltid varit mycket ironi, skratt och påtalande av den andres brister. Men samtidigt på ett hjärtligt sätt.

Vad använder du för shampoo? Redken, modell superdyrt. Tar 1/10 av en PET flaske-kork varje gång.

Vad är det finaste du fått? Massor av saker av mina föräldrar genom åren

Hur gammal är du: 30 (i sinnet 15)

Du samlar på: Smutstvätt, pokerböcker samt förluster över tid

Gröna eller röda äppeln: Röda, förutsatt att dom inte är mjöliga

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Någon av mina kompisar

Gillar du golf? Hatkärlek

Vilken tid gick du upp idag? Sekretess

Har du sovit i din egna säng inatt? Ja

Har du strumpor på dig nu? Ja

Är det okej att gråta? Mycket viktigt att tillåta sig själv att gråta ibland

När grät du senast? Kommer inte ihåg exakt, men gråter ofta till drama-filmer.

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Resa samt köpa en IWC Portuguese collection (klocka)

Bär du glasögon eller linser? Fin fråga eftersom den förutsätter att man har synfel. Men jag har glasögon

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Ja, eftersom jag gillar vissa märken

När går du upp ur sängen en helgmorgon? Runt lunch

Vill du gifta dig? Någon gång, ja

Vill du ha barn? Ja, gärna 2 st.

Solar du ofta? Nej, sist jag provade blev jag kräft-röd och hade klåda i 2 veckor.

Är du bra på att laga mat? Jag gillar att laga mat även om det inte händer så ofta.

Är du flygrädd? Jag älskar accelerationen under starten, men ångrar mig direkt vi kommer upp i luften och jag inser att planets bak kommer slå i backen. Under flygningen tänker jag konstant på hur struligt det kommer bli när vingarna lossnar (kallas även för att flyga cigarr, enligt en av mina läsare). Under landningen brukar jag bestämma mig för vid vilken punkt allt kan gå åt helvete utan att resultatet blir döden. Tex skulle man nog överleva om planet fick sladd under inbromsningen. Landningen är tillika mitt favoritmoment under flygningen eftersom resan lider mot sitt slut.

Ni får göra bedömningen, är jag flygrädd eller inte?

Hur vig är du? Lotus-ställning är förenat med stora besvär

Är du musikalisk? Inte särskilt, snarare tondöv. Men tror fortfarande man skulle kunna gå till slutaudition i Idol om man fick träna ett helt år. Det borde väl inte vara omöjligt att lära sig att göra en enda låt bra, i kombination med ett smart låtval, passande klädsel och smart dialog.

Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten

Tror du på ett liv efter döden? Jag hoppas på det

Tycker du om sushi? Älskar sushi

Vad äter du helst när du ser på film? Salta pinnar, mest för att slippa bli kladdig om fingrarna.

Bor dina föräldrar tillsammans? Min mamma är död och min pappa har ny fru.

Har du tandläkarskräck? Nej, men är livrädd för räkningen efteråt

Har du någon gång gråtit dej till sömns? Många gånger

Biter du på naglarna? Ja tyvärr

Senaste låt du hörde: "California Stars" med Billy Bragg.

Nöten

...

Under ett pokerparti hörde jag igår en rätt rolig kommentar. Det var herr Decker som stod för den, efter att synat ett riverbet på brädan AKJ93 (3 hjärter) och muckat när motståndaren visade J6.

Någon frågade hur knekten kunde räcka. Decker svarar "karljäveln har ju nöten varenda hand". Stor humor...

Dubbeldejt på ICA

...

Man vet att man inte är stans största casanova efter följande lilla historia.

I torsdags var jag på ICA och handlade. Väl där träffade jag en tjej jag inte sett på ett par år. Vi stod och utbytte artigheter en stund, och mitt i vår konversation kommer Lise förbi. Säger hej och småtjattrar om lite allt möjligt. Jag avslutar den trevliga pratstunden, betalar min mat, sätter mig i bilen och åker ner på kasinot.

Samtidigt i en stad 23 mil söderut befinner sig HedersGurra inte ont anandes på en hockeymatch. Som vanligt huserar han hemma hos Rille, som i sin tur haft ett förhållande med Lise. När Gurra kommer tillbaka från hockeymatchen har Lise, via msn, upplyst Rille om min pratstund på ICA (HUR NU DETTA KAN VARA EN SÅN STOR NYHET!!!). Vilket han nämner för Gurra. Nyfiken som han är (han kan tacka sin äckliga journalistgen för det) försöker han få reda på vem den okända tjejen är.

Eftersom jag vet om, och föraktar, hans otroliga nyfikenhet får han inga klara besked. Vilket tiltar honom ännu mer. Som ett mantra repeterar jag att det enda jag kan säga är att hon heter Sylvia, vilket han såklart inte köper. Istället kontrar han med gissningar man inte ens trodde var möjliga. Till slut, efter att gissat på praktiskt taget varenda kvinna mellan 10 och 80 år i Västernorrland, går han in i ett tillstånd av jättepanik. Sanningen måste fram. Kosta vad det kosta vill.

Han skriver följande meddelande på facebook:

"Efterlysning: Gurkan har enligt säkra källor setts gå omkring i Sundsvall med en vacker blondin. Han vägrar själv säga vem det är så nu vill jag ha er hjälp."

Inte ens facebook gav några bra ledtrådar. Det närmaste svar han fick var från mig som skrev att "tjejen ifråga var Dagny, min gamla lågstadielärare som på senare år piffat till sig rejält". Brinnandes drar han sig tillbaka från slagfältet och smider tillsammans med Rille nya planer.

Fredagen anländer och på eftermiddagen intar jag, Hasse och Sasse en tidig middag på Jops. Vilket detektiverna i Gävle hade full koll på. Från Sasses telefon skickar jag ett sms till Gurra där det står att "jag var just och åt middag med Gurkan och han berättade om din nyfikenhet kring tjejen på ICA. Han sa vad hon hette. Vill du veta?"

Han svarar något i stil med att han vet vad som är i görningen och att sms:et bara är en del av min lömska plan. Fast ändå skrev han lite senare ett nytt sms och bad Sasse berätta namnet. Svaret han fick var kort och gott "Sylvia". Vilket jag gissar drev honom ändå lite närmare mentalsjukhuset.

Tidigare ikväll pratade jag med Gurra. Jag misstänker att han gett upp litegrann. För när jag nämnde att jag tittade på film fick jag bara en liten gliring ifall jag såg på filmen tillsammans med frugan...

Eftersom jag vet hur nyfiken både Rille och Gurra är är jag villig att göra en deal. Den dagen Gurra har hållt sig poker- och alkoholfri i dagarna 7 ska jag låta sanningen komma upp till ytan. Jag gissar att det är större chans att jag hittar Jimmy Hoffa i soprummet (copywright Urban Brodin i Gävle) än att det inträffar.

Simma lugnt i lördagsnatten och var selektiv i era konversationer. Man vet aldrig vilken orkan några simpla artighetsfraser kan riva upp.

Tjejstryks smärta eller inte smärta

...

Tidigare ikväll var jag på squashen och spelade stegmatch. Mot en div 1 spelare som fick äran att slå mig med 4-1 i set.

Även fast jag fick ett poäng är jag rätt missnöjd med matchen. Hans överlägsenhet till trots fick jag nämligen massvis med chanser. Blir man rätt och slätt utspelad kan man inte annat göra än att tacka för lektionen. Men här hade jag chanser i alla set och borde förvaltat dessa bättre.

Efter matchen när jag satt och chillaxade tittade jag lite på en match där Liza, en duktig tjej, läxade upp en grabb i sina bästa år. Efter dom var klar uppstod en diskussion där jag la fram hur jobbigt det är att förlora mot en tjej. Vilket hon inte alls kunde förstå. Förlust som förlust.

Jag reserverade mig och sa att det såklart inte svider nämnvärt att förlora mot en tjej som är mycket bättre. Men däremot uppstår svår smärta i själen när man torskar mot en tjej som är marginellt bättre. Och såklart gradvis värre desto sämre hon är.

Vet inte varför jag tycker så. Men jag gissar att min biljarduppväxt har något med saken att göra. Under min studietid brukade vi åka på tävlingar rätt ofta. Falun, Borlänge, Sala, Västerås, Norrtälje etc etc.

Biljard är en sport där tjejer är klart underlägsna killar. Även fast den fysiska ansträngningen är nästintill obefintlig. Så det hör inte till vanligheterna att man förlorar mot en tjej ifall man spelar utan hcp. Snarare hör det till ett gigantiskt undantag. Visst, det finns tjejer som kan spela bra, men dom växer inte på träd.

Därför var det med stor glädje man tittade på när en kompis mötte en tjej. I sitt stilla sinne ondade man allt vad som gick och bad till högre makter att det kunde bli just den här gången det osannolika inträffade.

Säg den bön som inte besvaras. För en solig vinterdag i Falun spelade en klubbkamrat mot en lokal tjej. Som inte alls var speciellt duktig, utan snarare tillhörde bottenskiktet av Sveriges damspelare. Till hennes räddning hade Danne, till följd av övningarna dagen innan, en keps helt i plåt. Det enda han pratade om pre-game var värktabletter.

Genom en gigantisk massa tur lyckades hon hålla jämna steg i matchen, och jag tror aldrig jag sett en spelare underprestera så otroligt som Danne gjorde den gången. Distansen var 9 och fröken lyckades kämpa åt sig en 8-5 ledning. Det var inte förrän då jag började hoppas på riktigt. För även om scoren var jämn hela matchen var det mycket mycket osannolikt att hon skulle lyckas stå distansen. Det enda man bad om var att hon skulle få ett skott på poängbollen. Vilken även hon insåg, för nästa gång hon kom till bordet skickade hon boll nr 1 rätt in i boll nr 9. Utan plan, men med en avsevärd fart. Alla som vet något om sannolikheter vet att ju längre 9:.an färdas, desto större är chansen att den hittar hem. Lagom till hastigheten sinade defilerade bollen ner i ett av de sex hålen, och fullbordade Dannes största fiasko i karriären.

Hemfärden blev i triumf och alla i bilen var jublande glada. Danne bjöd väl på det, men fann det lite irriterande att han under månader efteråt på hallen kallades för hennes namn istället för sitt eget.

För övrigt kunde samma typ av ondning från klubbkamraterna infinna sig när man mötte en mindre kompetent manlig spelare. Att förlora var helt enkelt inte ett alternativ och ifall matchen var jämn var det förknippat med gigantisk ångest i slutskedet.

Faktum är att ena klubben i Gävle vann elitserien 2 eller 3 år i rad. En av min bloggs flitigaste kommenterare, Pallen, var ankare i laget. Ifall han får frågan kring vad som gjorde att ett så pass ungt lag kunde vinna flera år i rad är det stor chans att svaret innefattar att alla lagkamrater ondade på varandra i varje match. Där har ni hemligheten. Kom ihåg var ni läste det först!

Sunday bloody sunday

...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen.

Min motivation har varit lite sådär på slutet. Vi ska ju starta en ny bloggportal och, till det händer, känns det som den här kommunikationskanalen kommer gå på sparlåga. Skriva blogg gör man för att det är roligt, och när det är något nytt på gång är det lätt hänt att det gamla blir lidande. Förhoppningsvis blir det nya lanserat inom kort.

Igår hade Jonas 30 års fest uppe i skogarna kring Huli. Totalt blev vi väl en 30 personer. 30 mycket törstiga personer.

Med tanke på sällskapets beståndsdelar dröjde det föga oväntat inte länge innan en kortlek var framme. Det spelades 21. Ett blackjackliknande spel som passar sig utmärkt i dricknings-sammanhang. En spelare agerar bank och spelar i tur och ordning med de andra spelarna. Efter 3 varv är det en ny dealer och möjligheten att vara bank går vidare.

Tony Decker och Linkan är två lustiga figurer. Det framkom att Linkan under sina år som pokerspelare vid två tillfällen vunnit en bil. Den ena av Decker. Modellen och märket var en Volvo 142 deluxe. Det här förnekade Decker in i döden. Han menade att Linkan faktiskt inte vunnit en bil, utan att ägarbytet av bilen bara var betalning för spelskulden. Strax efter sken han upp som en sol och bad oss fråga vad som hände med samma bil när Linkan var på bilsemester i södra Sverige. Tydligen var det så att den skar. Något som herr Decker fann högst lustigt och rättvist.

Förutom pengaspel badades det badtunna, lektes lekar samt öppnades presenter.

Badtunna är något jag aldrig tidigare provat. Och aldrig kommer prova igen efter att jag under dagens städning sett hur vattnet ser ut. Fy fabian vilken vidrig sörja. Pappa har alltid sagt att badtunna är det äckligaste man kan ge sig ner i, och jag är böjd att hålla med.

Lekarna bestod av en frågeslinga. Som skulle gå i trakterna runt huset. Men efter klagomål från den något lata festpubliken blev slingan ingen slinga, och frågorna sattes istället upp på verandan. Med 1 meters mellanrum. Den avslutande frågan var "vilken jonas favoritdryck är". Rekvisitan var småkoppar innehållande Minttu, Fernet och Jäger, så att alla kunde smaka och bilda sig en egen uppfattning. Inte för att det var nya smakupplevelser för de flesta, men ändå trevligt.

Del 2 i tävlingen var ett musikquiz som Sara tillverkat via Spotify. Även fast jag tyckte min score var bra visade det sig att HedersGurra klarade frågorna bäst. Han hade nästan alla rätt, trots den förhållandevis höga svårighetsgraden.

Men mina poäng var goda nog för att nå en semi-final. Där jag fick möta Jonas barndomskompis Tomas i ett fiskespel. Man har varsitt litet fiskespö och ska via spöets magnet fånga upp småfiskar som snurrar runt i en liten bytta. Min darrhänthet visade sig vara ett mindre handicap än hans fylla och jag tog mig enkelt vidare. I finalen väntade en fokuserad Gurra och där stod jag mig slätt. Som jag nämnde strax innan finalen var det orättvisa villkor. Som att en rullstolsbunden möter Usain Bolt i ett 100-meters lopp. Min darrhänthet är ingen lek.

Kvällens trevligaste inslag kan ha varit presentöppningen. Jag och några till hade gått ihop och köpt en mycket snygg Fred Perry-jacka. Fast vid kassan på MQ fastnade våra ögon på en ut-read t-shirt i batik. Den var rysligt ful och det blev bestämt att han skulle få den tröjan i ett första paket. Det var en lustig syn när han öppnade paketet och såg tröjan. Han blev stående helt tyst utan att veta om han skulle skratta eller gråta.

Av sin affärskollega Björn fick han en tvättäkta sabel i present. Den måste vara illegal för klingan var riktigt vass och fullt duglig till en halshuggning. Men kortet som följde med presenten var behållningen. Där stod det massa saker kring namnet Jonas. Vad det betyder på latin och en massa andra egenskaper som förknippas med namnet. Björn hade valt att, med bläckpenna, stryka över en hel del egenskaper som han ansåg vara felaktiga. Bland annat att Jonas hade hög EQ och tog hand om sina nära och kära. Hjärtvänligt stod det sedan på insidan att "nästan allting på kortet stämmer".

Tyvärr dog festen ut lite tidigt eftersom stora delar av sällskapet hade bråttom på krogen. Vilket jag inte riktigt kan förstå varför. Hur många gånger har man inte varit på krogen och dagen efter konstaterat att man hade roligast på förfesten? Det är snarare en regel än ett undantag, och det minsta kan göra för en kompis som fyller 30 borde vara att offra en krogkväll. Men men, det var trevligt så länge det varade.

Accordianer

...

Ifall man hade valet att bli musiker, vilket instrument skulle man då välja att spela?

Det är inget lätt val då varje instrument har speciall egenskaper och sin egen lilla tjusning. Man får nästan fokusera på vart i livet man kan komma med instrumentet som hjälp. En violinist kan få klä sig i frack och uppträda på världens stora konserthus. Medan en blockflöjtsvirtuos sällan tar sig förbi skol-aulans knappt upphöjda scen.

Så jag har en viss förståelse kring instrument och dess egenskaper. Men jag har tydligen förbisett ett instrument.

Sedan när blev dragspel the next big thing? Calle Hjularbos ande lever kvar. Igår när jag flanerade på stan såg jag inte mindre än TRE st dragspelande gatumusikanter. Med tomma hattar/muggar/kartonger och med alldeles för kort avstånd mellan varandra. Men den skrala inkomsten till trots såg samtliga väldigt glada ut. Av någon outgrundlig anledning.

Det var kallt ute och jag gissar att kollektivet spelar för brödfödan. Dessutom bör instrumentet må skit i den bistra höstluften. Kondens i dragspelsinnandömet och det är bara en tidsfråga innan den pustat ur sig sin sista ton.

Varför väljer ingen ett annat instrument? Att diversifiera sin verksamhet tror jag är taktiskt när det kommer till gatumusik. Möjligen delar dom, likt pirater, upp slantarna i slutet av varje dag. Eller föreligger det stor rivalitet personerna emellan, och kan ge upphov till världens första dragspels-mord.

Nybörjar-turnering

...

Tidigare ikväll var jag hemma hos pappa och åt middag.

Pappa är lite pokerintresserad och back in the days slängde han en och annan kortlapp. Det var på den tiden man spelade knektöppning, alltså långt innan nätpoker och gemensamma brädor. En kväll på den tiden hade han lovat mamma att komma hem tidigt, för att vara pigg till dagen efter då flyttlasset till det nyköpta huset skulle gå.

Fast det blev inte så tidigt, utan istället dök han upp morgonen efter med fickorna fulla av pengar. Det hade blivit ett dyrt spel och lyckan hade stått min käre far bi. Men det minskade inte min mors kokning det minsta. Han försökte mäkla fred på alla vis. Bland annat genom att belysa vilken stor nytta dom kunde ha av nattens spelvinst. Men hon var omutlig och pratade knappt med honom på ett par dagar.

Eftersom han vill lära sig Texas Hold'em har vi pratat om att spela en nybörjarturnering på kasinot tillsammans. Mestadels på grund av min ostruktur har vi inte gjort slag i saken ännu. Döm om min förvåning när han ikväll meddelade att han igår kväll deltog i nybörjarturneringen på kasinot. Trots att det var första gången kom han 4:a. En mycket imponerande insats även om det bara var 3 betalda platser. Men det var väl av mindre betydelse. Dels eftersom han har poletter (till skillnad från mig) och säkert inte grämer sig nämnvärt över att missa pris, och dels för att vår släkt inte direkt är bortskämda med tur. Jag är en rutinerad bubbelspelare. Att åka ut innan pengarna är par för mig. Av just den anledningen spelar jag sällan satelliter. Där vinner alla som kommer till pengarna samma pris, vilket gör det mycket mer smärtsamt att komma på fel sida tidsgränsen i Evertsberg. I en vanlig turnering är det åtminstone inget speciellt eftertraktat pris att komma på sist betalda plats. Vanligen insatsen tillbaka plus lite smågrus.

Hursomhelst, under turneringen igår var det vartannat varv Texas och vartannat varv Omaha. Pappa lät alla fall meddela att den där Lazlo bluffade hela tiden. En uppmärksam och korrekt observation eftersom Lazlo kan vara den som finner störst tillfredställelse av att annonsera "POTT". Självklart i konkurrens med Gurra, men det är så självklart att det knappt behöver skrivas. Lazlo är en mycket trevlig person som alltid bidrar till bra stämning under sina besök på kasinot, och således är uppskattad av både spelare och personal.

Plus att han inför sitt finalbord i Swedish Masters gjort den roligaste intervjun poker-sverige har skådat. Sättet han besvarar frågorna på är helt underbart. Han kallar turneringar för tävlingar etc etc. Jag får ett stort leende på läpparna varje gång jag ser det här klippet, och min gode vän Rille skrattar nästan ihjäl sig var gång intervjun kommer på tal.

http://www.poker.se/videos/70619/laszlo-fran-kvalvinst-till-finalbordet-i-swedish-open.html

Ensamtid

...

Nu är det fredag. Helg helg helg. Den tiden av veckan där fokus ligger på att hinna med saker. Så mycket som möjligt eftersom tiden är knapp till arbetet börjar på måndag igen.

Så ser det inte riktigt ut för mig längre. Det enda positiva med helger är att det händer lite mer och att folk i allmänhet är lite gladare. Annars gillar jag mer vardagar. Onsdagar och torsdagar är med på min personliga topplista.

Min vision är att varje dag ska vara lika bra som den förra. Att slippa höga toppar och djupa dalar när det kommer till tillfredställelse kring dagar. Jag har kommit en bit på vägen såtillvida att alla dagar i veckan potentiellt sett kan vara den bästa. Jag kan alltså vara jättelycklig på en måndag likväl som en lördag. Problemet är bara att det är för få lyckliga dagar, vilket jag inte riktigt vet hur jag ska komma runt.

Ett sätt vore att nå större framgång i det jag gör på daglig basis. Vinna mer på spelet, spela bättre squash samt få Love2rake att snurra ännu bättre. Men det är en sanning med modifikation eftersom man gradvis vänjer sig vid förbättringar, och efter ett man blivit bortskämd på det planet krävs nya utmaningar för att bibehålla sin nöjdhet.

Så jag vet inte riktigt vad det är jag behöver. Men någon typ av konstellation som innefattade en flickvän skulle nog inte vara till skada, och få mina perspektiv att förändras en aning. I väntan på den dagen behöver jag något annat. Ett husdjur kanske? Fast alla djur har dåliga sidor och tyvärr går det inte att avla fram sitt drömdjur genom att para olika djurarter.

Hund är rent umgängesmässigt antagligen det djur som ger mest. Fast hundar måste ständigt rastas. Sommar som vinter, och det är helt enkelt inte ett alternativ. Sorry Fido, det kommer aldrig att fungera. Det borde finnas hund-pooler, där man kan dela hund med någon annan som inte vill ta 100%-igt ansvar. Jyckenärjagkännerfördet.se

Katt är ett djur jag beundrar genom dess stora självständighet och starka vilja. Ifall Findus är missnöjd låter han visa det på ett vis som innefattar fräsningar och spretande klor. Desssutom är katter mycket mysiga att ha vid fotändan i sängen. Dom kurrar och genererar värme. Nackdelen är, precis som för hundar, pälshår över hela bostaden. Såvida man inte skaffar en kinesisk nakenkatt. Men dom är så fula att man behöver ögonbindel för att vistas i samma rum.

Eftersom fyrbenta kreatur verkar gå bort har jag ett annat alternativ. Papegoja. Intelligentare och mer formbar än sin mindre kollega undulaten. Den kan lära sig prata och till vis mån går det väl att kela med sin goja. Men det är ett djur som jag tror kräver en del uppmärksamhet. För mycket ensam-tid leder till en olycklig goja med sorg i hjärtat, och det vill man ju inte bidra till.

I min uppväxt hade vi under några år undulater. Det var trevliga tider och jag gillade särskilt mycket Moa, den sista undulaten som huserade på Idrottsgatan. Men genom att fåglar kräver aktivitet runtomkring sig är det nog ett djur som passar bäst i en barnfamilj. Det ger fågeln tillräckligt mycket uppmärksamhet för att den ska slippa hänga sig i gung-spegeln av ensamhet.

Jag får nog nöja mig med mig själv som sällskap vad det lider. När man tvingas inse sådana sorgliga sanningar finns det inte mycket som passar bättre än sorglig musik. Häromdagen skrev jag om ett skivsläpp av Rosanne Cash, där hon gör covers på gamla klassiska folk & countrysånger. Skivan var väldigt bra och rekommenderas högaktningsfullt.

Jag ville egentligen youtuba in den bedårande låten "A long black veil". Den vackra texten skildrar en oskyldig man som står anklagad för mord. Han vill inte använda sitt alibi eftersom han tillbringade mordnatten med sin bäste väns fru, och istället tar han sitt dödsstraff för att slippa knäcka sin kompis med den bistra sanningen. Själv skulle jag gola direkt eftersom jag är mer rädd för att dö än hela världen tillsammans.

Men den låten hittade jag inte, så det blir "Sea of heartbreak" där Bruce Springsteen gästar. Ett annat fint gammalt örhänge från samma skiva.

Jellied Veal Loaf

...

Igår kväll var det sedvanligt seriespel på squashen. Eftersom jag tidigare tisdagar inte spelat på topp var jag aningen bekymrad kring varför. Säg det bekymmer som varar för evigt. Efter regn kommer solsken.

Jag spelade som en dröm och vann mina matcher med 3-0, respektive 3-1. Jesper, min lagkamrat, var även han på tårna och därför ligger vi nu 4 i tabellen. Efteråt kändes det som om jag druckit ur ungdomens källa och jag hade hur mycket energi som helst kvar. Jag funderade lite och kom fram till att min nyvunna ungdom bara kunde bero på en sak. Maten jag åt innan.

I brist på fantasi och tid slängde jag i mig den gamla patentaren kalvsylta och keso. Väldigt torftigt, inte alls gott, men proppfullt med proteiner och nästan inga kolhydrater. Nu när vi vet det borde andra idrottsmän ta efter mitt vinnande koncept. Kalvsylta-modellen får det heta från och med nu. Min bok i ämnet kommer ut lagom till julhandeln drar igång.

Vidare vill jag uppmärksamma er på en låt jag fastnat för efter att hört några gånger på p3. Det är The Refreshments som skapat en "modern" 60-tals låt med titeln "Miss you miss Belinda".

Det är en riktig feel-good låt och, som den glädjespridare jag är, valde jag att spela den för Rille och Gurra. Tanken var att även bringa lite solsken till deras vardag. Gurra svalde inte alls betet utan påstod att man måste vara minst 100 år gammal för att uppskatta den. En motsägelse av magnitud eftersom jag gillar den, och tillika känner mig som 14 i sinnet.

Vad tycker ni läsare i frågan?

*EDIT* Här skulle jag precis lägga in ett youtube-klipp med låten ifråga. Men jag hittade bara en live-version som inte alls passar sig med tanke på frågeställningen och vilken reaktion jag fiskar efter. Bandet såg gammalt ut och publiken såg ännu äldre ut. Spelningen verkar dessutom varit på någon typ av dansbands-gala / bondlurksfestival. Det kommer så att säga att ligga mig i fatet å det grövsta. Ni får helt enkelt spotifya saken och lämna era synpunkter. *SLUTEDIT*

*EDIT IGEN* Hittade till slut en variant med bara musiken. *SLUTEDIT IGEN*

Blod, blod och åter blod

Nya säsongen av Dexter finns ute. Här är Gurras och min tolkning av introt. Bortse från gräddskålen och cola-glaset för bästa möjliga effekt.

Grattis

Efter nästan 30 års träning lärde han sig slutligen att öppna Pandoras ask

Railroadtrack...

...

Eftersom biljarden hemma i Sundsvall under sommaren varit stängd för renovering, har det av naturliga orsaker inte blivit något biljardspel på ett tag.

Men igår gjorde jag en snabb comeback.

Bakgrunden var att jag var hemma hos Chamat. Där var lite blandat folk såsom Tomping, Tom Storm, Super-Sara och allas våran Stefan Sjölander. Föga oväntat började diskussionen styras mot olika typer av pengaspel. Dom andra drack grogg i ett rasande tempo medan jag nöjde mig med en liten Gin&Tonic för att inte make a fool out of myself.

Till slut hade villkoren ritats upp. Jag och Chamat mot Sjölander och Sara. 9-ball till 10 om 1.000 kr och scotch double, dvs varannan stöt. Eftersom vi har lite högre kapacitet skulle dom börja med handicapet 7-0.

På förhand kändes det som fördel oss. Föga överraskande för er som känner mig. Med lätta steg styrde vi kosan mot hallen. Där bredde sig mörka moln upp över horisonten. När jag övnings-spelade lite kändes det ungefär som om jag aldrig hållt i en kö förut. Plus att jag inte hade min egen kö utan fick spela med något som katten släpat in. En träpinne helt i balsa-trä. Tror inte skiten vägde mer än 100 gram, vilket gör det svårt att lägga någon kraft bakom stötarna. Sedvanligt var den även lite krokig samt fylld av härliga små hack.

Men ganska snart kom jag in i trallet. Det är nämligen en väldig ynnest att spela lag med Chamat. Dels eftersom han aldrig missar och dels för att vi har en rätt bra lag-dynamik, vilket gör att även jag brukar spela riktigt bra.

Inför varje stöt går jag och pustar och flämtar och pratar om hur osäker jag känner mig. Även den enklaste stöt är en lågprocentare. Han, å andra sidan, går och klagar över mina uppspel och undrar hur det står till med mitt positionsspel. Till tonerna av att jag förklarar att en världsstjärna ska vara beredd på lite krångel. Livet är inte alltid en dans på rosor. Sedan jämrar han sig litegrann, böjer sig ner och gör alltid bollen.

Algot brukar klaga på att min blogg bara skrivs i medgång, så det är väl ingen hemlighet att vi vann matchen. Med klara 10-7. Min dåliga försäsong till trots missade jag bara någon enstaka stöt.

För övrigt sitter Rille och spelar Winnerbäcks nya skiva. Även om gaget på Spotify bara är något öre har han allena nog tjänat in en Bentley åt pojkvaskern på 2 dagar. Tror jag hört låten "Järnvägsspår" minst 500 ggr idag. För att markera att han spelar låtarna om och om igen har jag börjat att lite frågande säga "järnvägsspår?" varje gång jag hör introt. Till vilket han bifallande nickar och inte vidare reflekterar över anledningen till.

På tal om musik läste jag i dagens aftonblad att Rosanne Cash släpper en ny skiva på tisdag. Där hon gör covers av gamla country-låtar. Hennes far och tillika en av mina stora idoler är Johnny Cash. När hon var ung fick hon en lista av honom med 100 låtar som han ansåg vara countryns och folkmusikens själ. Som en hemläxa. Den här skivan består av inspelningar av ett urval från just den listan. Det ska bli mycket intressant att lyssna till vad flickebarnet åstadkommit.

Raketforskeri

...

Dagens smartaste manöver var inte att spola vatten i öronen i duschen. NU ÄR BÄGGE STRUTARNA HELT SLÄCKT.

Finns det någon som har "Teckenspråk för dummies" att låna ut?

//Döv och stum

Filter

...

För ett halvår sedan läste jag magasinet Filter för första gången. På rekommendation av Bergström, Faluns förlorade son.

Som tack för tipset känns det som min skyldighet att försöka få in fler läsare. Tidningen är helt underbar. Minimalt med jobbig reklam och perfekt i formatet. Varje nummer innehåller åtminstone 2 riktigt djuplodande artiklar. Sånt ger vuxenpoäng. Något som jag vet att många av er är i skrikande behov av (mig själv inräknad). Slitz och Café duger alltså inte längre som toalett-lektyr.

I förra numret var det en vansinnigt bra artikel om Markus Samuelsson, den svenska krögaren som bland annat står bakom den framgångsrika restaurangen Akvavit i New York. Dessutom fanns en annorlunda intervju med Killing-gänget, där fokus låg på deras relation till varandra.

Tidigare idag läste jag, i det senaste numret, en fascinerande artikel om Basshunter. Mannen bakom "Boten Anna", världens värsta sommarplåga.

Så kila genast iväg till er närmsta välsorterade tidningsaffär och säg något av följande:

- "Ta hit magasinet Filter med blixten, mitt intellekt är på väg att ställa in skorna".

- "Om dagskassan är dig kär, lilla fröken, är det du som hystar fram magasinet Filter ögonaböj"