onsdag 31 mars 2010

Off to the gates....

...
Gårdagens kasino-premiär var en berg-och-dalbane-upplevelse av finaste modell.

Det började bra med att Rilles kompis, och tillika poker manager, Tiina hälsade oss välkomna vid entrén.

I väntan på att starta igång ett €2/€2 omaha-bord förlustade vi oss en stund med en hästkapplöpningsmaskin. Där fanns en miniatyr-bana med hästar som i olika tempo åkte runt banan. Man kunde spela raka vinnare eller göra tvillingar. Hästarna hade olika namn och efter en stund kände man igen vissa namn, som återkom med jämna mellanrum. Det fanns även formkurvor och förhandstips. Både jag och Gurra plockade ut ett stabilt plus i form av €2 mynt i mängder.

Pokern gick inte alls bra för mig. Mestadels beroende på att jag inte vann någon all-in situation. Torskade 4 st situationer och jag hade bra equity i dom alla. 2 av potterna gick dock till Rille respektive Gurra.

Stämningen vid bordet var trevlig och bortsett från mina lustigheter fick Gurra ur sig några riktiga guldkorn.

- Gurra skulle betala 4 groggar och, istället för att ta upp sedlar, rasslade han fram mynten och sa "I beat the horse racing machine"
- Att det var frågan om 4 groggar istället för 3 berodde på att han köpte 2 st åt sig själv med motiveringen att "you never know when he comes back"
- Efter att stekt på rivern ett tag foldade han eftersom "this is not much to hang in the christmas tree.

Rille, som normalt brukar vara rätt rolig i sådana här situationer, var fullt upptagen med att hävda att ordet "dialect" var synonymt med "accent". Vilket varken jag eller Gurra gick med på. Tack och lov blev det ingen vadslagning, för när jag kom hem och kollade upp saken på urbandictionary, visade det sig att han hade rätt. Fast jag hävdar fortfarande att det ordet inte låter särskilt bra i en konversation.

Strax efter 24 var jag €800 back och kände mig färdig för dagen. Rille, som var jämnt upp, orkade heller inte spela mer. Vi lämnade kvar Gurra och gav oss ut på stan i jakt på nattmat. Något jag ångrar bitttert idag. Jag känner att mina organ protesterar för fullt över vår mat-lösningen som stavades k-e-b-a-b-t-a-l-l-r-i-k.

Väl tillbaka på hotellet hoppades vi Gurra skulle komma hem så sent som möjligt. Gärna efter stängning. Det skulle isåfall betyda att han hade pengar kvar på fickan. Plus att Gurra sällan gillar att lämna ett spel i förtid om han har möjlighet att sitta kvar. Men redan vid 02 rasslade det till i låset. Till vårt stora förtret och vi hann båda jämra oss innan dörren flög upp.

Och vad möttes vi av? Jo en Gurra som dansade in med €1600 och därmed räddade dagen till ett lill-plus. Jag och Rille hade redan bestämt att ifall Gurra vann tillbaka mitt back, skulle det inte spela någon roll på vilket sätt han gjorde det. Highstakes Keno, fått in pengarna med 1 out och köpt ut, eller sålt sig själv på gatan utanför. Alla sätt var tillåtna.

Eftersom han hade oturen (eller snarare turen) att missa vår kebab-gömma beställde han upp en liten toast från room-servicen. €17 för en rostmacka med ett par sorgliga tomater. Som sagt, finnarnas största talang bortom spriten, är att ta betalt.

Medan grabbarna sover vidare ska jag så sakta bege mig upp mot gymet och straffa mig själv med en löprunda. Framåt kvällen blir det ny strategi på kasinot. Jag ska lägga alla mina ägg i en korg. Häst-korgen! För det spelet är det roligaste jag har spelat i mitt liv. Fuck poker, det får dom andra spela. Hur det än går lär jag inte lägga bort några €800 med min känsla för 4-benta kreatur.

Gurra - Gurkan..... 1-0 (och Rille står kvar i mitten och velar med sitt jämnt upp)

tisdag 30 mars 2010

Eastern promises

...
Snabb uppdatering.

- Framme i Finland efter en rolig båtresa (bilder på fb) Tack och lov var vi fullare än kaptenen så vi anlände oskadda.

- Hotellet är underbart vackert och jag älskar varenda vrå av rummet.

- Duschmunstycket är lika stort som den största tallrik jag sett och genererar ett tryck tillräckligt stort för att döda ett normalstort rovdjur på Afrikas savann.

- Städerskan som kom in med extrasängen var inte imponerad över att se Rille och Gurra liggandes och stor-slappa på sängen. Iförd linne repsektive ingen tröja. Rille påstod att hon himlade med ögonen och sa "hur ser ni ut egentligen?".

- När det kommer till att ta betalt är finnarna ta mig fan inte kloka. Herregud så fruktansvärt dyrt allting är. Bara läskeblask-kontot kommer gå på 5 lax. Mat och vuxen-dryck ska vi inte ens prata om. Uppslag sökes.

- På tal om dyrt finns ett köpcentrum som heter Stockmann. Påminner nästan exakt om NK och jag har redan ögonshoppat klädesplagg för 6-siffriga belopp. Uppslag sökes.

- Rille har plötsligt ändrat resans fokus till att det inte handlar så mycket om att vinna pengar, utan om att dricka dagligen. Fast det har vi tagit ur honom vid det här laget och nu är hans fokus in check igen.

Vi hade tänkt återkomma med uppdateringar kring varje dags spelande. Ifall det nu finns någon som är intresserad av att veta det. Den som går sämst ska få någon typ av straff så ikväll tänkte jag försöka skicka i Gurra ett par hundra Fisherman-skjutare. Jag behöver nämligen en springpojke till några ärenden imorgon och jag vet att rpm-antalet på Gurras vev ökar lavinartat för varje shot som rinner ner.

måndag 29 mars 2010

Forever young


Ungdomens källa sinar aldrig. Pianobar utan sång blir kvällens underhållning. Måtte dom spela Mozart en gång i livet. Bara en gång. Annars blir det hopp överbord i Eton-flytvästen!

lördag 27 mars 2010

Jag tar den där lila


Och Skåne skickade en representant i lilarutig skjorta och blonderad kalufs.

Kunde man ju räknat ut att dom behåller dom präktigaste gåsapågarna på hemmaplan.

Man lär fira medan tid är


Gurra firar segern innan "shuffle up and deal"

Pengarna till Hofors


Vinstraden inlämnad. Sjukt att vinna både turneringen och stryktipset.

fredag 26 mars 2010

Strawberry Julius på Bellagio eller lifta hem till Sundsvall

Er man i etern har precis checkat in hemma hos Rille i Gävle. Med HederGurra i släptåg tog vi 18:08 expressen.

Det var en del trassel med bokningen. Gurra skulle göra det men av någon anledning sprack det, och uppgiften föll på mig. Jag lyckades boka 2:a klass trots att det var 50 kr billigare att åka bland högdjuren i första klass. Man kan tycka att idiot-bokningssystemet kunde gett en liten hint om detta faktum. Men det är ju SJ vi har att göra med så varför bli förvånad.

Eftersom internet inte ingår när man sitter bland pöbeln fördrev vi tiden med att dricka lite rödvin och spela poängpoker. Utan pengainsats (förutom första omgången när han vann en tågflaska vin, och jag som straff köpte det dyraste vinet till mig och det billigaste till honom). Innan jag återkommer om insatsen bör jag berätta vad som står på agendan.

Rille har gett oss ett bra erbjudande att åka med på en liten kasinotripp. Som startar i Helsingfors på måndag och sedan håller vi oss borta så länge vi vinner pengar. Det kan alltså bli hemfärd med svansen mellan benen redan efter ett par dagar. Eller så sitter vi i Vegas om några veckor, med varsin Strawberry Julius och tittar på när Gurra gör rent hus i Bobby's Room.

Vi ska dela hotellrum och ägna dagarna åt nätpoker. Kvällarna blir kasinokvällar och om jag får min vilja igenom kommer det även att bli en del träning och nyttig mat. Förutom att vinna pengar får den punkten sägas vara resans mest osäkra kort.

Poängpokerns insats blev vem som skulle sova på extrasängen dom tre första dagarna. Jag vann första omgången men torskade tyvärr andra och tredje omgången. Vilket gjorde att jag låg 3 dagars ryggskott back. Men genom lite tur sista omgången lyckades jag kvittera. Extrasängsfrågan är alltså fortfarande oviss. Jag återkommer i ärendet.

Imorgon ska vi värma upp med liveturren March Million här på klubben i Gävle. En rolig turnering som kostar €75 och där man får en startstack på 1 miljon chips, med startblinds på 25/50. Inte bara jag finner det konceptet intressant. Det är närmare 100 deltagare anmälda och spektaklet blir nog inte färdigspelat i brådrasket. I synnerhet inte eftersom dag 1 innefattas av borgmästar-stoppet. Vilket innebär att turneringen bryts exakt vid midnatt, så att då framförallt borgmästaren ska kunna skynda till Heartbreak och veva i sig några drinkar. Själv tänkte jag i bästa fall dricka ett par smygöl och känna lugnet. Har inget jättesug efter någon fylla såhär innan avresa.

Vi ska nämligen åka båt till Finland, och när bogvisiret går åt helvete vill man ha sina sinnen på helspänn för att nå en livbåt med blixtens hastighet.

Trevlig helg...

tisdag 23 mars 2010

Dagens outfit


10 år gammal urtvättad tröja, urgamla jeans utan passform, samt en frisyr så bedrövlig att den inte ens fastnar på bild

söndag 21 mars 2010

Åldersnojja...

...
Igår, på efterfest på mc-klubb, konverserade jag med en grabb i min egen ålder. Alltså nyss myndig (vilket ytterligare bekräftas av att jag fick visa leg på systembolaget tidigare på dagen). Han påstod att om man frågar en genomsnittlig 18-åring av idag så är det nästan ingen chans att vederbörande vet vem Cornelis Wreeswijk är/var?. Fråga mig inte varför ämnet kom på tal, utan förundras istället över nästa generations bristande kunskap om viktigtheter.

Eller är det helt enkelt så att man själv börjar bli avdankad, gammal och trött? Jag har gjort ett seriöst försök att hänga med i den moderna svenska musikscenen. Jag älskar vissa, som Joel Alme och Magnus Weideskog. Men det är för många artister att hålla reda på. Krunegård, Valentine etc etc.

En av mina största rädslor är att bli gammal. I synnerhet att bli gammal i sinnet, vilket jag lovat mig själv att aldrig någonsin bli.

Nyss på tv var det ett reportage om hur det svenska språket har förändrats när det kommer till sms. Det ska tydligen förkortas och skippas vokaler. Allt för att spara tid. Så om ni får konstiga och till synes obegripliga sms från mig, beror det på att jag försöker föryngra mig och bonda med kidsen av idag, jao......

Ja jävlr, det är inte lätt att åldras.

För övrigt var gårdagen väldigt trevlig. God mat och god dryck och en liten sväng på lokal. Samt som jag nämnde, efterfest på mc-klubb till solen gått upp och hemtransport i världens minsta Peugeot 206. Life is good....

onsdag 17 mars 2010

Pentagon

...
Jag youtubade lite gamla humorgrejor idag och hittade ett par gamla favoriter från tv-programmet Pentagon. Se och njut av stor humor...






Pendla till Polen

...
Hur beskriver man helgen som varit?

Att det dracks har nog de flesta räknat ut.

På flygplatsen i Warszawa stod några riktigt eleganta Mercor uppradade strax utanför entrén, för vidare transport till vårt hotell. På bakluckan stod det några flaskor Belvedere och ingen fick kliva in i bilen utan att dricka en shot.

Innan vi kommit fram till bilarna, där arrangören Stefan väntade tillsammans med shot-tjejen och chaufförerna, kom polisen tydligen fram och upplyste om att det var strängeligen förbjudet att dricka sprit på öppen plats. Särskilt på flygplatsen. Ena chauffören gjorde en snygg räddning och förklarade att Stefan var en av Sveriges mest kända musiker, och att vi andra var hans orkester. Vilket var en fullgod förklaring för polisen som inte var intresserad av att bli inblandad i något diplomatiskt trassel.


Vid ankomst till hotellet blev det ytterligare några skjutare. Undertecknad fick i sig 4 totalt. Det var således ett ganska marinerat sällskap som rullade in på sina respektive rum. Trots att vi bodde på Mariott, stans finaste hotell, hade Stefan ordnat resan till ett högst överkomligt pris. Hädanefter kommer jag gärna bo på just den hotellkedjan. Hotellet var otroligt fint och sängarna var av högsta Törnrosa-kvalitet.


Förutom god mat och dryck spelade vi en hel del biljard. Vi ordnade tävlingar för oss själva och det var även några lokala polska förmågor som deltog någon av kvällarna. Framåt midnatt blev sällskapet rätt splittrat men en given samlingspunkt var hotellets kasino. Kasinots okrönte kung var otvivelaktigt Chamat. Herregud vilken föreställning han bjöd på. Han vann rätt ut på blackjacken i 3 dagar och det var ingen i lokalen som undkom att se hans lilla enmans-show. Hur ska man kunna förlora med det självförtroendet? Efter att ha vunnit en svettig hand sa han tex till ena pitbossen att "I love you like a brother".

Magnus spelade ett par penga-partier med en polack ena kvällen. På något konstigt vis lyckades han förlora nästan 6.000 kr. Jag vet inte om han blev hustlad eller om han bara underpresterade till följd av all alkohol. Men efter matchen kom polacken fram med en bjud-öl, kramade om honom, och sa "i like you". När han kommit utom hörhåll kom repliken. "Det är lätt att säga i like you när man just vunnit 6 lax" Så sant så sant. Swing when you're winning.

Staden Warszawa var överraskande trevlig. Prisnivån var klart billigare än Sverige, så länge man kom några kvarter bort från restauranger och klubbar i anslutning till fina hotell. Jag gillar inte att besöka alltför fattiga länder, eftersom kontrasten blir alltför påtaglig och jag i slutändan nästan får dåligt samvete. Världens eländigaste länder kommer nog slippa ha mig på besök. Polackerna verkar vara ett trevligt folk och inte alls sådär östeuropeiskt otrevliga, som man verkar kunna bli efter att ha blivit nedtryckta i skoskaften i alltför många generationer. Prag är ett typexempel på det, där det lyser ett hat i ögonen på varje person man träffar på.

Ena morgonen gav jag mig iväg på en liten strapats. Först intag av frukost och sedan en ganska lång promenad. Jag såg en del vackra byggnader och några schyssta shoppingsmalls, efter att ha med nöd och näppe undkommit med livet i behåll när jag korsade en av stans största vägar. Det var inte bara bilar att se upp för. När jag stod mitt i vägen och väntade på ett bra läge upptäckte jag att mitten var till för stadens spårvagnar. Jag kunde ha slutat som en dekal på 4:ans pendel till Krakow. Det hade inte alls varit bra.

Det mest positiva resan bjöd på var själva dit-resan. Vi flög från Skavsta med ett lågprisflygbolag som hette Wizz Air. Jag tänkte att det var Tallin-resa all over igen med en flygmaskin tillverkad strax efter andra världskrigets utbrott. Men inte då. Kärran var helt ny och jag skulle kunna ta en vadslagning på att den inte var mer än 3 år gammal. Min känsliga näsa kan lukta sig till flygsäkerhet. Hemfärden var aningen trassligare, men det berodde mer på skit bakom spakarna än på ett gammalt plan.

Nu blev det inte så många kort tagna som jag hade tänkt. Plus att dom få jag knäppte i vanlig ordning håller en riktigt rysligt dålig skärpa. Min parkinson förstör varenda bild. Lägger in några bilder här nedan...





Makedonien nästa!

fredag 12 mars 2010

Handikapp


Varje bilförares våta dröm. Kommentaren "Parkeringshus? Näe, jag parkerar rätt utanför dörren" blev plötsligt mer logisk.

onsdag 10 mars 2010

Always look on the bright side of life

...
Det finns dom som tydligen har det värre än mig själv. Klipper och klistar lite från Aftonbladet om den danske pokerspelaren Peter Jepsen.

"2009 blev ett helvetesår för Peter ”Zupp” Jepsen. Den danske stjärnan förlorade alla sina pengar, blev kroniskt sjuk och lämnad av sitt livs kärlek.
– En fruktansvärd jävla mardröm, säger han.

Det danska proffset har råkat ut för olycka efter olycka och framstår som en modern version av bibelns Job.

Han vann inte pengar i en enda turnering, och kan enligt egen utsago inte komma på en enda stor pott han vunnit i ett cashgame. Dessutom kraschade de flesta av stjärnans investeringar, ingen som var skyldig honom pengar klarade av att betala tillbaka och till råga på allt dömdes han till att betala en skatteskuld i mångmiljonklassen. Peter Jepsen är i dagsläget totalt bankrutt.

– Det är dags att skriva ner mina tillgångar, och som det ser ut kan jag inte ens köpa en glass, säger han.

På det privata planet var det om möjligt ännu värre. Han fick svininfluensan, men så fort han blev frisk bröt han foten. Han drabbades av kronisk inflammation i fingrarna, återkommande huvudvärk och blev i den vevan lämnad av flickvännen Frida, som han kallar ”sitt livs kärlek”.
Olyckorna har gjort Peter ”Zupp” Jepsen till en knäckt man.

– Korsningen jag står vid erbjuder ingen enkel utväg. Det finns ett gevär och en bank till vänster och ett rep och en kista till höger och rakt fram finns en ändlös öken, säger han."

Nu vet man inte riktigt vilken sanningshalt som ligger i den här artikeln, men det låter inte som han känner doften av sommarängar och fläderblom.

Schnitzelfest

...
Hej i etern....

På gurkfronten intet nytt. Därav radioskuggan as of lately.

Men till helgen ska mina skor, via flygmaskin av trassligaste modell, transporteras till Polens stolta huvudstad Warzawa. Det var riktigt länge sedan jag var utomlands, cirka 1,5 år sedan, vilket i gurk-mått är en smärre evighet.

När pokern rullade för mig var jag på en hel del resor. Inte till mina drömresemål Tokyo, Sydafrika, Filippinerna och Egypten, men jag fick åtminstone se lite intressanta platser.

Ganska stor humor att min förra resa (förvisso ej särsklit intressant) var till Tallinn, den här trippen går till Polen, och i slutet av april ska jag till Makedonien. Man kan tro att jag jobbar åt FN och har i uppdrag att besöka gamla krigszoner.

I Polen blir det mestadels biljard och öldrickning. Vi är ca 10-15 svenskar som åker iväg. Sjölander från Gävle är researrangör och har sytt ihop ett paket med fint hotell och uppstyrda arrangemang. Han har hyrt någon biljardhall och vi ska på ett eller annat vis utmana några polska spelare. I sitt jobb är han mycket i just Warzawa och om jag känner honom rätt kommer det att bli en grymt rolig resa. Av dom som ska med tillhör samtliga kategorin original. Av finaste modell.

Nåt i stil med den här bilden kanske man kan räkna med i helgen:


Vi får se hur kul det blir att komma hem trippelbakis och samma kväll spela vår första seriematch i squash-ettan. Vomering, vålds-stukad fot, levervärk och uppsökt akutmottagning är ingen högoddsare.

Jag ska snart röra mig mot Gävligare breddgrader. Ska bara vänta på att tvätten i Gurras tvättmaskin blir färdigcentrifugerad och torkad.

Och hälsolivet rullar på........

måndag 8 mars 2010

McEnroe-genen på plats


Det ska kosta! Att man får gå lös. Där åkte ditt reservracket Rille. Ulul.

Mest autentiska skärsår

...
Igår var det Oscars-galan. Lite tråkigt att jag bara sett "Up in the air" och "Fantastic Mr Fox" i förväg. Resten av filmerna (föurotom Avatar som jag sjukt nog inte sett) finns bara i värdelösa screener-versioner som ingen vill se.

Vi var en hel dagisgrupp hemma hos Gurra. Framåt småtimmarna hade jag stängt ner mitt pokerspel och tittade på galan inne i vardagsrummet. Jag var, vid tillfället, vrålhungrig. Då kommer Gurra, som den idiot han är, flinandes och berättar att han håller på göra varma mackor åt honom och Patte. Naturligtvis trodde jag att han skämtade och han i själv verket tillverkat mackor till alla närvarande. Det trodde jag i exakt 1 minut innan jag fick ett mms som verkligen visade att det bara var 2 smörgåsar i ugnen.

Vid nästa reklamavbrott gick jag ut i köket i jakt på att tillverka mitt eget fika. Jag var precis på väg att skära upp en baguette när Gurra kommer uppglidandes väldigt nära mig. Hans närvaro gjorde att jag halkade med kniven, och lagom till dess att hjärnan skickade skär-signal, låg kniv-eggen mot mit högra pekfinger. Blodet sprutade. Såret är inte vackert och gör fortfarande ont. Är ännu inte säker på att jag kommer återfå 100% känsel. När man skär sönder nervtrådar och sånt finns det inga garantier. Som den barmhärtige samarit Gurra är visade han sin sympati genom att skratta samt nästintill vägra att hämta papper att lägga om såret med.

Med vänner som honom behöver man inga ovänner....

lördag 6 mars 2010

Rushmore

...
Ifall det finns någon som tänker stanna hemma ikväll, så går det en bra film på SVT1 kl 23:25. Filmen heter Rushmore och är ett av Wes Andersons största mästerverk. Fantastiskt rolig och underbar film.

Se den så har ni lyckan gjord.

fredag 5 mars 2010

Flanellskjorta från Dressman

...
Jag har hängt med Hedersgurra idag. Han är nyss hemkommen från en två-veckors vistelse i Stockholm. I huvudstaden har han, förutom att arbetat sporadiskt, druckit och spelat poker. I den prioritetsordningen.

Under dom första dagarna gjorde han som han brukar göra vid live-spel. Nämligen vinna ihjäl sig. Jag vet inte exakt hur mycket han plussade, men det var väl i krokarna av sjuttiotusen. Innan han återlämnade pengarna till stockholms pokerelit hann han med en liten shopping-runda.

På NK fyndade han en Burberry-skjorta till det facila priset av 1900 kr. När Gurra handlar skjortor som kostar mindre än tiotusen är det tydligen kutym att inte prova plagget.

Samma kväll, innan pokerpasset, provades skjortan hemmavid. Till Gurras enorma förtret visade det sig att skjortan var aningen snäv i trakterna av nedersta knappen. Vilket tiltade honom någonting oerhört, och fortfarande låg som en vagel i ögat när första pokerhanden delades ut. Pokerkvällen slutade i moll. 30.000 kronor back.

Dagen efter fanns det inte ett spår av ångest kring den dubbla månadslönen som eldats. Däremot brann han någonting enormt på att skjortjäveln inte passade som den skulle. Vilket resulterade i ytterligare en backdag på 20 lax.

Det här kanske är svårt att förstå för icke-spelare, men jag finner det helt otroligt roligt att en snäv knapp irriterade mer än 50 kex i sjön.

Trevlig helg. Mycket nöje ikväll. På spåret samt Solsidan. Grattis till alla som håller sig borta från krogen.

onsdag 3 mars 2010

Dave Letterman

...
Till mitt stora förtret har tv6 flyttat David Letterman Show till betalkanalen TV400. En kanal som ingen fullt frisk människa i Sverige har tillgång till. I synnerhet inte jag som inte ens har ett ComHem-abbonemang.

David Letterman är en av mina största idoler. Han har varit med sedan tidernas begynnelse men lyckas ändå vara så där fruktansvärt rolig och barnslig.

Därför gör det mig ont i hjärtat när olika talkshows jämförs med varandra. Somliga gillar Letterman. Andra gillar Jay Leno, Jimmy Kimmel eller Conan O'Brien. För mig är det obegripligt. Ungefär som att jämföra en Bentley med en lådbil. En dåligt byggd sådan, där styrstaget går av på mitten redan innan ekipaget kommit i rullning.

Därför påstår jag att den, som inte tycker Letterman har den roligaste amerikanska talkshowen, har tvärfel och inte är tillräckligt insatt i frågan för att ens vara kvalificerad till en åsikt.

Det syns på så många sätt. Letterman lyser som stjärna under den obligatoriska inledningen. Alla shower har manusförfattare som skriver deras inledande skämt. Men Letterman gör så mycket mer av sina skämt. Hans kreativitet och lekfullhet kommer fram mycket mer än hos andra. Leno är i mina ögon pinsam i sin inledning. Det är precis som att hans show medvetet inriktat sig mot den ointelligentaste delen av den amerikanska befolkningen. Dom som inte begriper annat än de mest simpla skämt.

När det kommer till konversationer med gäster är Letterman återigen helt överlägsen. Han har roligast, är mest pontan och ställer dom klart intressantaste frågorna. Egentligen dom ointressantaste på sätt och vis, eftersom han vänder och vrider på allting och frågar riktigt skeva saker. Men det fungerar och bidrar till en stämning ingen annan kan få fram.

För den som vill sätta sig in i hans show rekommenderas dom gamla youtube-klippen där han får Madonna på gigantisk kokning. Hysteriskt roligt.

Med detta sagt vill jag hylla min hjälte Dave Letterman. Gammal rent åldermässigt men 14 i sinnet. Här är han i all sin prakt.


På tal om att ställa knepiga frågor kommer vi osökt in på mig själv. Gurra och Rille har myntat ett uttryck som heter att ställa en "gurkfråga". Det är en fråga som ställs av mig, men som ställs enbart för ställandets skull, där jag egentligen inte kunde bry mig mindre om svaret.

Låt säga att Rille berättar om sin bilsemester i somras. Familjen kanske stannade och tankade på någon obskyr bensinstation mitt i den skånska myllan. Där kan jag tex flika in en fråga om hur mycket bensinen kostade per liter. Enligt dom alla fall. Själv tycker jag mina frågor är intressanta och har stor relevans. Jag kan sträcka mig till att det ibland slinker ur mig någon aningen ointressant fråga.

Det jag vill komma till är att det borde vara jag som sitter och intervjuar intressanta personligheter i strålkastarljusets sken. Jag är fullkomligt sjuk i huvudet, tänker på saker ingen annan tänker på samt har en stor portion humor. Tror allt det här skulle kunna mynna ut i väldigt intressanta intervjuer. Den stora vinnaren av allt det här skulle vara pöbeln. Vanliga människor som varje kväll bänkar sig framför tv:n i jakt på underhållning, eftersom innehållet i deras egna liv stavas leda och tristess.

Men jag har inte sett röken av något massmedialt utrymme. Jag vet att efterfrågan finns där som ett latent virus, men jag är för lat för att framkalla den. Därför sitter jag, långt ifrån ära och berömmelse, och ställer tom-frågor i min bitterhet.

Jag får trösta mig med att Letterman håller upp fanan för stunden. Men den dagen han trillar av pinnen kommer det bli tomt. Ett stort svart hål som ingen kommer kunna fylla. Utom jag. Men vid det laget har nog min frågvishet kapats vid fotknölarna en gång för mycket, och begravts bakom en oigenomtränglig sköld av icke-frågvishet och tystnad.

Så, Rille och Gurra, betänk vilket världsligt ansvar ni besitter innan ni nästa gång skickar på min frågvishet en rak höger. Betänk även att det finns en method to my madness. Tror ni att det är en slump att jag kan så mycket konstiga saker om allt möjligt, och fullkomligt krossar frågesportsscenen?

Slutligen. Jag såg just ett nyligt Letterman-avsnitt där Scarlett Johansson var med. Underbara, underbara Scarlett. Ingen annan är som henne. Vacker, mystisk och helt perfekt. Jag tror att hon kommer bli ihågkommen som den här tidens Greta Garbo. Ryan Reynolds ska skatta sig lycklig. Sanna mina ord.






tisdag 2 mars 2010

How to make it in America

...
Här kommer ett tidigt tisdags-shoutout. Gällande en tv-serie som jag fullkomligt älskar efter att bara sett pilotavsnittet.

Den heter "How to make it in America" och är skapad av gänget bakom Entourage.

Karaktärerna är intressanta, grym musik, bra story och, trots att jag aldrig varit i New York, är fotot underbart och fångar det vackra med staden. Efter tre avsnitt vill jag inget annat än att åka till N.Y och hänga runt i alla tvivelaktiga, men smutsigt stilfulla, områden.

Bara en sån sak som att Finch (Shitbreak) från American Pie vuxit upp och spelar en framgångsrik hedgefund-manager, gör att man måste se den. Vem kunde se honom som någonting i närheten av lyckat?

Grattis!

måndag 1 mars 2010

Snön tar över

...
Ett ämne man inte kan prata nog om just nu är snön. Eller det vita guldet som min vän som startat snöskottarfirma väljer att kalla det.

Dagens nattliga samtal med Tony handlade till stor del om snö-helvetet. Vi var bägge rörande överens om att det är slut på att kunna förvänta sig en snöfri valborg, nu när sverige gått in i en ny istid. Ifall det skulle bli 50 grader varmt från och med imorgon dag, skulle det antagligen ligga snö kvar på torget ända fram till i slutet av augusti.

Det här kommer få stora konsekvenser. När dom lyckliga satarna på Hedbergska skolan tar studenten i början av juni, kommer dom gå nerför den anrika trappan iförda snowjoggers. Med en varmfordrad kostym och med en studentmössa i gore-tex som går att dra ner över öronen.

Eftergymnasial utbildning kommer även i fortsättningen vara populärt. Civilekonomer och civilingenjörer i all ära, men landet behöver slussa in villrådiga vägra-bli-vuxen-och-plugga-istället-slynglar till andra yrkeskategorier. Ett förhandstips är plogbilschaufför. I den branschen kommer man aldrig behöva stå arbetslös.

Den ack så trendiga smala slipsen kommer gå i graven och ersättas med en längre och bredare slips i fleece-material, som med fördel kan användas som en lång halsduk när det blåser snålt. Vindrutetorkare på glasögonen blir standard redan i år. Sist men inte minst kommer en glykol-shot att bli en naturlig del av frukosten. Vem vill egentligen få hela blodcirkulationen nedfryst medan man väntar på morgon-bussen? Vill man vara petig kommer det inte heta buss länge till. Snarare 3:ans vessla eftersom hjulen ersätts med larvfötter.

Snöskotersemester till Amsterdam anyone?