Amatörer

Inte för att jag var någon ängel i tonåren, men vad är det för fel på människor som kletar fast tuggummit i en springa bredvid sätet, istället för att kasta det i soppåsen 1dm bort?




Det kräver alltså en större insats att begå anarki än att flyta med strömmen.

Något av okynnesvandaliseringens grundregel, att man förgör som en protest mot att det är för krångligt att bete sig civiliserat.

Vandalen har dessutom gjort ett uselt jobb. En större yrkesman hade såklart kletat igen ingången för hörlurar och omöjliggjort nästa resenärs radiolyssnande.

Som sagt. Jag var ingen ängel och kan sånt här. Skulle kunna titulera mig konsult inom området och debitera dyra pengar per timme.

Vi 78:or kunde jävlas med den äran!

Trevlig helg!

Glasögonimma på ingång

Precis som vanligt den här tiden på året håller den underbart behagliga och färgglada hösten på att lämna scenen. Stafettpinnen lämnas över till den gråskaliga vintern som tar med sitt sedvanliga bihang i form av midvinterkyla och enorma mängder snö. Effekten blir en befolkning i depression som krampaktigt försöker överleva med drömmar om att få spendera en eftermiddag till, på en solig uteservering sippandes på sin dryck of choice.

Med risk för att vara aningen självömkande utnämner jag mig själv till den person som lider mest under vintern. I år igen! Förutom att fly landet eller bli ofantligt rik (ja, det skulle värma något otroligt) kan jag lite snabbt komma på två saker som skulle kunna lindra vinterplågan:

1) Skaffa en trevlig tjej att luta sig mot när nordanvinden ylar

Många pratar om att ha en sommarflirt. Jag skulle mycket hellre ha en vinterflirt, för det är då jag är som mest ynklig och i skrikande behov av något som jag antar att en tjej skulle kunna bidra med. En tjej eller en butler, det är förresten vilket som.

Jag har tidigare klubbat Scarlett Johansson som den ultimata flickvännen. Tyvärr publicerades några suddiga nakenbilder på henne och istället för att kvarstå som en hägring i öknen, har hon nu blivit nedpetad från sin enormt höga piedestal eftersom det inte finns något kvar att se. Som att se Zorros ansikte, spänningen är borta.

Efter att ha sett ett gästframträdande i gårdagens How I Met Your Mother har jag utsett en ny kandidat. Hon är bekant sedan tidigare eftersom jag nördat ner mig i den amerikanska serien Greek, där hon spelar en av huvudrollerna. Maken till skönhet får man leta efter. Plus att hon verkar sådär som man vill att en tjej ska vara. Hon heter Amber Stevens

Allt hon behöver göra för att vara kvar som gudinna är att hålla koll på sin mobil samt bara klä av sig med rullgardinerna nerdragna.

2) Skaffa en otroligt varm vinterjacka

Ett något simplare projekt som kommer landas imorgon. Med simplare menar jag timtals av googlande, utprovning i stan och i Birsta samt telefonsamtal till generalagenter i Stockholm med tiotusen onödiga frågor.

Lustigt nog någonting jag hade kunnat slippa om jag haft en flickvän (eller butler) med lite modesinne och skills med nål och tråd.

Jag kanske resonerar lite för negativt kring vintereländet. Låt oss leka en liten rolig vinterlek istället. Vilket datum blir den första dagen mina glasögon immar igen när jag kommer in i värmen? Jag gissar på 4 november och att jag kommer gråta mig till sömns samma dag.

Aningen felstavat

Igår spontanköpte jag en ny sorts snus. Normalt snusar jag Rape portion men precis vid kassan såg jag en skylt om ett nytt lågprismärke och smålänningen i mig slog till.

Egentligen inget större fel på namnet. Förutom att det självklart skulle stavas med "äckt", dvs "knäckt"! Då hade min framtida varumärkestrogenhet varit 100%-ig.

Pappa är tillbaka!

Direkt efter jobbet satte jag mig i min nyreparerade bil och satte kurs mot Gävle. Med full förhoppning om att den skulle härda ut hela vägen. Det finns bättre fredagssysselsättningar än att stå med tummen i vädret i Jättendal, fullt svärandes över att ingen jävel vill ge en lift.

Imorgon bitti ska jag åka till Norrtälje och spela seriespel i biljard och det verkade som en bra plan att resa halva vägen redan ikväll. 

Min plan visade sig bli mycket bättre än jag någonsin kunde ana. Efter att jag kom fram gick jag med Rille till Tennstopet för att äta. Middag för mig och frukost för honom. När vi skulle betala såg jag tillräckligt deprimerad ut att han tog hela notan. Precis som i gamla goda dagar när han var som en far åt mig och Hedersgurra. Onekligen stämmer det gamla uttrycket att det var bättre förr.

Väl tillbaka i lägenheten vevade han fram en vinare i 200 kronorsklassen. Det heter Sandalford och är ett australiensiskt Cabernet Sauvignon-vin. Inte i klass med en flaska Amarone, men det är fylligt och gott och det ska jag strax fira genom att kliva in på mitt andra glas. 

Men jag måste nog hejda mig efter det. För imorgon kommer nog Kurt, ordföranden i biljardförbundet, springa omkring med alkoholmätaren i högsta hugg och hota med blåsning. Och jag står på tur att få mig en dust mot maskinen.

Lambdasond

Ett annat ämne som gör min heligt förbannad är den här Audin som står registrerad i mitt namn. Det enda den vill är att jävlas med sin nervsvaga ägare.

För ett par veckor sedan började motorlampan att lysa trots att bilen gick precis som vanligt. Medan jag funderade på att lämna in den gick även högra stötdämparfjädern åt pipan och till och med jag insåg att det inte kunde vara smart att fortsätta köra.

Idag har jag varit in på verkstaden och fått felen definierade. Fjädern var mycket riktigt av och kostar 1500 plus 2 timmars jobb att fixa.

För att kolla motorfelet pluggade han in en sladd i bilen. Det tog 1 minut, kostade 300 pix och är en av få sysselsättningar som är dyrare per minut än att dricka shots i grupp och vara den som betalar.

Hursomhelst, det är en lambdasond som måste bytas. Även den kostar cirka 1500 plus lite jobb. Eftersom jag aldrig någonsin hört talas om en lambdasond är jag ganska säker på att bilverkstäderna, i ett hemligt don't-kiss-and-tell-samarbete, hittat på produkten för att tjäna lite extra pengar. När jag lite löst frågade vad det är för något fick jag enbart veta att den måste bytas omgående, för annars kan katalysatorn gå och en ny sådan kostar nästan 10,000 kr. Jag är inte imponerad och om jag släpar mig själv till Kina och frågar ut varenda invånare, tror jag exakt noll personer kommer nicka igenkännande när jag nämner ordet "lambdasond".

Klassisk skrämselpropaganda och i vanlig ordning är det jag som står på fel ände av vågen där den ena parten blir blåst!

Jakobsleden

Den här säsongen spelar mitt lag "Grattis" i den högsta lokala squash-serien, med fulla förhoppningar om utveckling, framgång och att undvika att bli nedflyttad. Men hittills har det varit just grattis och då i form av stora jävla gratulationer till motståndarlaget.

Min egen matchvikt ligger på en bedrövlighetsnivå långt över vad som är acceptabelt och till följd av det är min kondition väldigt nära en kedjerökares.

Därför fick jag ett smärre utbrott efter förra veckans förnedring och lovade ljudligt att, ifall jag inte uppfyller uppställda mål, straffa mig själv genom att vandra pilgrimsleden i min ensamhet. Ett perfekt exempel på min egen förmåga att agera innan jag tänkt igenom konsekvenserna.

Den här leden har pilgrimer vandrat i urminnes tider för att besöka katedralen i Santiago De Compostela, där aposteln Jakobs relikskrin finns. Det finns olika sträckningar men det rör sig om en nätt promenad på cirka 80 mil. Av allt att döma kommer mitt eget relikskrin att kunna besökas efter ungefär halva vägen. Om jag nu inte sätter upp squash- och viktmål som jag klarar av att uppflylla.

Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera målen. För jag kan inte på förhand veta vilka spelare jag kommer att möta under året. Jag skulle möjligen kunna göra ett viktmål, men jag tycker inte det är riktigt rättvist då jag fortfarande kan utveckla min fysik betydligt utan att för den skull tappa massa kilon. Så jag får nog fundera lite på det här i form av hur det här löftet ska gå till.

Alternativt kan jag promenera i Sverige. Kungsleden kanske? För jag har länge velat fjällvandra och det skulle vara en njutning att få tillbringa en vecka vandrandes nästa år. På så vis kan jag trassla mig ur mitt löfte utan att tappa alltför mycket av min heder. I och för sig spelar allting en mindre roll eftersom mitt varumärke sjunkit i sammt takt som min vikt har ökat.

Jag har ställt den här frågan förut, men vem vill fjällvandra nästa sommar/höst?

Tilta sina vänner

Ikväll ska jag tillgodose den nedärvda grottmänniskan i mig själv genom att skrika tillsammans med boskapen ute på hockeyladan i Timrå. Det är derby mellan Timrå - MoDo. En klassisk hatmatch i regionen och det är någonting sådant som krävs för att mina brillor ska transporteras ut till Västernorrlands stoltaste region.

Men jag har ett litet ess i rockärmen som jag tänkte få ner på pränt såhär några timmar innan nedsläpp.

Initiativtagare till den här aktiviteten är min kompis Olle. Ett inbitet MoDo-fan. Själv skiter jag ganska ordentligt i vem som vinner, men jag har invaggat Olle i tron att jag också hatar Timrå. Vilket är trovärdigt eftersom vi inte känt varandra särskilt länge. Han har sagt att vi ska jubla tillsammans när MoDo vinner.

Men han är in for a big surprise. Om Timrå vinner (eller gör första målet) ska jag överraska, och tilta honom ur skorna, genom att ställa mig upp och vråla ut min glädje samt slita fram bilden nedan (med tillägget "Fuck off bitch!!!"). Kommer bli en fantastisk syn när den, i hans tro, enda MoDo-iten i sällskapet plötsligt vänder sig emot honom med fulla hån.

Vi har nämligen lite ondningshistoria sedan New York där vi på en arkadhall hamnade i ett Air Hockey-parti. Några matcher och några öl senare var det fullständig hatstämning som mycket väl hade kunnat sluta i handgemäng.

Jag vann den gången och jag tror mig kunna vinna idag. Pricken över I:et hade varit om jag haft en TIK-halsduk att veva med när Matt Murley (vilket jag spelat på till fina 13 ggr slanten) stänker in 1-0 pucken!

PS. Jag frågade Gurra om han kunde smuggla in mig på pressläktaren i paus för att smaka på dom berömda journalist-tekakorna som det bjuds på. Han svarade att brillormar inte kommer in. Jag sa att jag kunde komma dit i linser, något han viftade bort med att dom skulle känna doften av brillorm. DS.

PS2. Det gick så dåligt på squashen igår att jag lovat att stipulera någon typ av utmaning till mig själv. Att jag ska fotvandra vissa sträckor om jag inte åstadkommer vissa på förhand uppställda mål. Återkommer om det. DS2

SDBA istället för SBA?

Sundsvall Business Awards (SBA) gick nyligen av stapeln och regionens mest prominenta och framgångsrika företagare och entreprenörer hedrades med ett sjuhelvets party som, om jag ska vara ärlig, känns litegrann som en klubb för inbördes beundran.

Enligt mer insatta kamrater har exempelvis vinnaren i kategorin "Årets Entreprenör" tre år av fyra gått i konkurs strax efter att ha lyft pokalen till applåder från de 700 gästerna. Vilket i och för sig inte behöver ta udden ur själva entreprenörskapet, men en RIKTIGT stor entreprenör kommer ha affärsidéer så överlägsna att det inte styper på grund av växtvärk eller uteblivna investeringar. Antingen är entreprenörskapet i Sundsvall under all kritik eller så behöver juryn putsa sina glasögon.

En god vän till mig och jag utarbetade istället idén till en mer nytänkande och annorlunda gala som lyfter fram en mindre hyllad grupp av lokala företagare. Sundsvall Dishonest Business Awards (SDBA). Lite påminnande om Piraya-klubben i serietidningen Ernie.

Några av kategorierna vi gärna skulle se:
- Årets Skatteskuld
- Årets svartning
- Årets "inte ens ett bolag registrerat"
- Årets konvertering till svart arbetskraft.
- Årets utlandsflykt
- Årets förskingring
- Årets mutbrott
- Årets försäkringsbedrägeri
- Årets tilltjatning av riskkapital som gått rätt ner i fickan

Konferencier måste vara en rejält erfaren och luggsliten gammal fifflare. Gärna en exilboende individ från regionen som smugglats in i landet via roddbåt.

En jurymotivering skulle kunna se ut så här:
"Genom en sällan skådad falskhet har XXX XXX det senaste året tillskansat sig bidrag från en lokal tillväxtfond på 12 miljoner kr, inte betalat en enda faktura och samtidigt upparbetat en skatteskuld på imponerande 5 miljoner kr."

När applåderna och avundsjuka tillrop som ”Vad i helvete! Den där jäveln har ju inte blåst nån på en spänn på flera år” ebbat ut äntrar nästa kategoris prisutdelare scenen och upptäcker att pristagaren, förutom trofén, även tagit med sig mikrofonen. Därför måste allting i lokalen som tingar ett ekonomiskt värde sitta fast för att inte bli stulet.

Galan måste hållas på hemligt ställe vars exakta adress sprids via djungeltrumma. Vid sidan av pristagarna kommer även gästerna hålla en låg moral. Efter första året kommer det bli obligatoriskt att betala middagen i förskott på grund av en 100%-ig smitnoteprocent. Svarttaxis transporterar självklart gästerna till och från festen.

För min egen del skulle begivenheten vara ett fantastiskt jag-mötte-lassie-spektakel, då jag tror mig känna en stor del av de potentiella pristagarna.

Vad tror ni, kan det bli en hit?