Audi Snö7

Vad skönt det är att äntligen ha en SUV.

Bearnaise-sås

...

Ännu en fantastisk fredag att lägga till handlingarna. Åtminstone var kvällen sådär väldigt intressant jag vant mig vid att helger ska vara.

I brist på annat att göra gick jag, Gurra och Erik ner på Svenssons och tog ett par öl (nej Rille, Erik drack bara cola så du har ingen tusenlapp att kräva in).

Där var det några stycken som druckit fler öl än två. Bland annat Micke L, Marcus W och Decker (nej, inte Dexter, världens bästa massmördare). Eftersom vi låg så långt efter i alkohol mätt, vart det en ganska kort seans innan vi återvände till våra räv-gryt.

Men på den korta stund vi var där fick jag äran att åhöra en mycket intressant diskussion. Decker pratade om att han var Sundsvalls bästa turneringspokerspelare. Detta eftersom han vunnit en massa turneringar på slutet och leder casinots egen rankinglista. Diskussion utbröt där olika åsikter kastades fram och tillbaka.

Gurra ansåg att Sundsvallsrankingen inte är en särskilt bra måttstock, eftersom turneringarna har en snabb struktur och därför innehåller ett stort tur-moment. Resten av sällskapet hade inte så värst sofistikerade förklaringar till varför någon annan än Decker måste vara Sundsvalls bästa turneringsspelare, utan ville mest hålla igång diskussionen.

Marcus W spontana reaktion på Deckers kommentar att han var bäst i Sundsvall:

"Vad är du bäst i Sundsvall i? Bearnaise-sås eller?"

Efter ett par öl återvände vi till Gurra för att ta en golfmatch på xbox. Medan Gurra gjorde sin kvällstoalett (spray-tan, tungskrapa, tandtråd och trimmade kroppsbehåringen) frågade jag Erik ifall han lyssnat på Joel Alme någon gång.

Svaret blev: "Ja.... Han är ju jag!! Ifall jag vore bättre på att skriva låtar och sjunga"

Joel Alme är verkligen bra, ifall det är någon som skulle vara intresserad av vad jag rekommenderar för musik.

Imorgon är det lördag. Ny dag, nya möjligheter.

Brb

...

Mellan mötet på squashen och mitt seriespel på kvällen var jag och käkade med Martinsson, som jag inte träffat på ett tag.

Vi gick till den där nya Burrito-baren på Trädgårdsgatan. Helt klart god mat. Fast det verkar inte pöbeln tycka eftersom ägaren muttrade om att det var klent med kunder. Vi visste inte när han stängde för dagen, men kl 19:35 gled han fram och insinuerade om att det var igenbomnings-dags. Vilket föranledde en teori om att han antagligen stänger kl 19, men inte hade mage att säga till oss eftersom maten var uppäten och vi antagligen ändå skulle gå snart.

Vad han inte visste var att inga sådana planer fanns. Så efter en halvtimmes våndan orkade han helt enkelt inte vänta längre, utan var tvungen att säga till oss. För ifall han skulle stänga kl 20 fanns väl ingen anledning att börja jäkta bort oss redan en halvtimme i förväg? Hade varit roligt att fått läsa hans tankar mellan 19:00 och 19:34.

Vidare berättade Martinsson att han idag på jobbet suttit och pratat med en kompis i facebook-chaten, och efter ett tag skrivit "brb, jag har rast". Förjävla roligt att man brb:ar när man har rast på jobbet. Rasten är för värdefull för att slösas på facebook-konversationer. Fantastiskt!

Vi vann kvällens seriespel på squashen med 10-6. Men varken jag eller Jesper spelade bra, och det var rena turen att jag inte gjorde illa mig ordentligt. Jag har spelat många matcher på få dagar nu, och jag vet att det är viktigt att att lyssna på kroppen och inte överbelasta sig själv. Det blir till att ta lärdom av dagens nära-stuknings-upplevelse.

I motståndarlaget spelade Lises pojkvän Dennis som reserv. Som den stöttande flickvän hon är, var hon såklart på plats. Fast när Dennis i första matchen hamnade på kokning, och började ge uttryck för sitt missnöje, gjorde Lise vad varje omtänksam flickvän skulle gjort. Nämligen täckte munnen genom att dra upp sin scarf, och skrattade sedan högt för sig själv. Priceless....

Hälsena sökes

...

Mitt frånvaro från bloggosfären på slutet är helt oförklarlig och har ingenting med varken sprit eller droger att göra. Ber om ursäkt för det. Men har man ingenting att skriva om är det bättre att knipa käft. För vem vill egentligen läsa om att jag strukit grannens katt medhårs och tillbringat 3 kvällar i rad i tvättstugan? Inte för att jag gjort just det, men jag har verkligen inte gjort någonting av intresse den senaste tiden.

Förutom squash då. Som jag spelat flitigt. Förra veckan blev det tisdag, onsdag och fredag. Den här veckan har jag inlett med 2 sessioner idag. Först stegematch mot Tomas, som jag vann med 3-2 efter en stenhård drabbning. Ledde med 2-0, tappade till 2-2, men fick ta hem sista avgörande efter en liten taktikförändring som fungerade planenligt.

Dum som jag är hade jag lovat att vara reserv för Tottes lag i div.1. Något jag utan någon som helst framgång gjort 2 gånger tidigare. Ett set vunnet av tolv. Statistik som skulle få vem som helst att gråta (och ja, jag har gråtit över det). På förhand såg det därför rätt mörkt ut eftersom jag var trött i benen efter den tidigare matchen.

Hursomhelst mötte vi ett av bottenlagen, vilket gjorde det ganska jämnt eftersom dom vann div.2 förra säsongen, och just nu ligger mitt eget lag 2:a i just den serien. Men jag fick fortfarande stryk av dom här grabbarna när vi möttes.

Oväntat nog lyckades jag vinna bägge matcherna med 2-1 i set. Spelade stundtals rätt bra och vägrade ge mig. Egenskaper som kan ta mig långt här i livet. Synd bara dom lyser igenom lika ofta som Haley's komet kommer på besök.

Efter matcherna var jag så trött att jag inte vet om jag varit mer fysiskt utmattad i hela mitt liv. Mitt i mina tappra andningsförsök kommer en annan spelare fram och frågar om det passar sig att spela vår stege-match på en gång, istället för på fredag då vi har bokat tid. Vad ska man svara på det när man har blodsmak i munnen och en hälsena helt i plåt? Yada yada yada.... det blev alla fall ingen match.

För jag måste vila inför morgondagens seriespel där jag och Jesper ska försvara vår andraplats. Ingenting ska hindra oss från att avancera till div.1 den här gången.

Mellan squashpassen var jag på biljarden och lättade helgens tävlingsvinnare Håkan på 250 riksdaler. Eftersom biljarden i Sundsvall är den dyraste hallen i Sverige utan alkoholtillstånd, gick tiden på 238 kr. 12 kr in således! Lägg därtill nattens pokeruppslag om €40 så förstår ni själv vilken klang och jubel föreställning det är på Västergatan för stunden.

Tänkte söva mig själv till tonerna av tennismatchen mellan min hjälte Andy Roddick och Marin Cilic. Men den matchen föregås av 2 tjejmatcher som garanterat kommer gå till skiljeset. Så nu sitter jag i saxen och har att välja mellan att hålla mig vaken och goda in snabba avslut i flicke-drabbningarna, eller gå till sängs och ge fan i alltihopa.

Kanske man ska göra som i boken "Tärningspelaren" av Luke Rhinehart och låta en sexsidig tärning avgöra? Det där kubiska falska lilla stycket, som svikit mig så många gånger förr, borde kunna hamna med rätt sida upp för en gångs skull?

Om Roddick mot förmodan vinner Australian Open ska jag gråta glädjetårar. Han har enligt mig tourens största hjärta och kämpar alltid til' the bitter end. Lägg därtill hans legendariskt roliga presskonferenser, den estetiskt fulländade serve-rörelsen samt att han personifierar det amerikanske självförtroendet, så har ni en värdig slam-vinnare. Vore det inte för att han verkade under Federer-Nadal eran skulle han vunnit många Grand Slams.

Här har ni förresten en av anledningarna till att Roddick finns i mitt hjärta. Den här matchen är det sjukaste jag har sett, och fick mig även med glädje att missa en hel dags föreläsningar under min studietid i Gävle. 21-19 i skiljeset. Endast

Aningen synd att sammanfattningen inte innehåller Roddicks utbrott på domaren när han säger att "you are so fucking stupid I'm surprised you can even count to 15"

Här är ett par andra klipp där Andy hamnar i roliga situationer.

Alive and kickin'

I brist på skrivna rader får ni här en bild på min smäckra och underbara lekamen! Så ni vet att jag lever liksom.

Yrkesman

Bertlarhandske. Snacka om proffs

Torsdagstrassel

...

Ha, den här torsdagen kommer gå i produktivitetens tecken. Uppe redan vid 9 och fullt sysselsatt från morgon till kväll. Blir som att vara en vanlig människa för en dag.

Dagens motivation hämtar jag från att ha tittat på när Roger Federer fullkomligt pulvriserade Victor Hanescu i 2:a rundan i Australian Open. Trots att rumänen spelade riktigt bra fick han nöja sig med något game här och var. Federer är verkligen en sjuk perfektionist som inte nöjer sig med någonting annat än fullkomlighet. Därför känns det faktiskt rättvist att just han har en egen klädlinje hos Nike, med egen logotype på både tröja, byxor och skor. Snacka om pojkdröm.

Eftermiddagen bjuder på en viktig squashmatch mot styrelseordföranden. Förra mötet vanns av mig och jag förväntar mig därför ingenting annat än glödande revanschlust. Låt oss hoppas att han inte ger tillbaka på alla vis. I förra matchen råkade jag nämligen slå till hans högerhand i ett läge där jag missbedömde avståndet mellan honom och bollen. Jag passar nämligen inte alls bra med en ispåse runt handen.

Dagens smartaste drag rent pokermässigt är att checkraisa motståndarna ur skorna. Ett uttryck jag och Gurra haft mycket roligt åt senaste tiden. Föreställ er Obelix när han lappar till en romare så hårt att bara sandalerna står kvar på backen.

Värk

...

I förrgår åkte Rille tillbaka till Gävle. Han fick med sig det mesta av sina prylar och lämnade bara en nyinhandlad påse med smågodis bakom.. Herre min gud, snacka om att han skulle behöva omyndighetsförklaras när det kommer till godisinköp. Påtvingas en god man som blir tvungen att godkänna varje sort han vill stoppa ner i påsen. För det kan väl inte vara normalt att lösgodis smakar värre än spenat?

Jag har träningsvärk av finaste modell idag. Det var squash-serie igår och vi vann mot tabelltrean med 9-7. Så nu ser det ganska ljust ut för avancemang till division 1. Förutsatt att vi inte fukkar upp allting på slutet. Men dom vi mötte igår har fortfarande inte mött laget som leder serien, så där har vi ytterligare några poäng till godo.

Här har ni förresten en fin bild på Gurra från igår. Pokern rullade så bra att han bestämde sig för att modernisera sin 600 kr t-shirt med en lite generösare urringning.

Matombud

Sådärja. Hemlagad middag. Gurra ska kocka. Jag förväntar mig inget mindre än något som skulle kunna serveras på "gyllene gaffeln".

Cry me a river

...

Det var några dagar sedan jag skrev något inlägg.

Jag har väl egentligen inte haft något roligt att skriva. Rille är fortfarande på besök och vi har suttit hemma hos Gurra och intensiv-spelat poker.

Min tidigare ganska stabila vinstkurva tog semester strax efter förra veckans "På spåret". På dom här nio dagarna har jag gått igenom min överlägset tuffaste period sedan jag började spela poker. Inte den tuffaste om man pratar i rena pengar, för det var $12,900 på en dag, men på den tiden spelade jag högre. Idag lever jag i en annan verklighet där varje dags resultat spelar större roll.

Plus att jag spelar en annan typ av poker nu, där man oftare blir all-in och det därmed är enklare att bedöma om man har tur eller otur i en given situation. Ingen vill höra massa klagande, men jag är rädd att det här inlägget inte kommer att gå i dur. Jag vet inte hur många coinflips jag har förlorat men jag gissar att det är åtminstone 70%. Plus en hel uppsjö med 60-40, 70-30 och 80-20 lägen. Lägg därtill att jag hamnat i många dåliga situationer, där det perfekta kortet kommer för att ge mina motståndare en superhand, och mig en hand som är svår att folda, samt att jag sällan dragit ut de gånger jag fått in pengarna i underläge.

Även fast det kanske inte är så synd om mig ur ett globalt perspektiv är det inte utan att jag känner mig rätt arg på världen. En hemsk känsla av orättvisa och elände har flyttat in strax intill mitt redan arma hjärta. Tidigare under sådana här perioder har jag borrat ner huvudet och vänt på skutan. Men den här gången vet jag inte om jag kommer att klara det. För just det faktum att jag känner mig deprimerad, när jag vet hur mycket mer hemsk den här världen är mot vissa, gör mig ännu mer nedstämd.

Innan idag var jag ganska hoppfull. Men efter dagens back-session, trots att jag spelade bättre än vad jag gjort de senaste 9 dagarna, känns det som sagt extremt motigt. För att kunna komma tillbaka krävs att vinnarkänslan infinner sig igen. Något av ett moment-22 läge, för hur ska man kunna känna sig som en vinnare när man inte vinner? Eller snarare, det räcker att mina händer står upp. Fast känslan av elände gör att jag på något knasigt vis framkallar otur. Men man kanske inte kan förvänta sig något annat efter en uppväxt i jantelagens högborg, där det var tabu att säga att man råkade tycka man var duktig på något?

Nu säger jag inte på något vis att jag spelar perfekt, för det gör jag verkligen inte. Men jag spelar bättre än mina motståndare alltsomoftast, och det ska rent matematiskt leda till profit.

Vart allt det här lämnar mig återstår att se. Men oavsett vad jag gör framöver är det en ganska stor sannolikhet att jag kommer bo i en annan ort än Sundsvall när våren tittar fram.

Nu ska jag leta fram den sorgligaste film jag kan hitta och se om jag kan slå mitt tidigare gråt-rekord.

Nyllet fullt av deg

...

Tänkte ge ett litet smakprov på hur det kan se ut när jag umgås med Rille och Gurra. 3 funktionshindrade på rad som sitter och klagar. Som ni vet gillar Gurra att själv filma andra. Därför är det en konst i sig att lyckas fånga honom själv på bild. Han har alltid garden uppe. Men genom två lyckliga omständigheter gick det vägen. Först och främst maskerade jag signalen som piper när videokameran går igång, genom en välplacerad hostning. Vidare hade Gurra fullt upp med att mula i sig en pizza, vilket gjorde att hans radar inte fungerade som den brukar. På afrikas savanner gäller samma princip. Även det mest bestialiska rovdjur blottar sig för angrepp under intag av föda. Av samma anledning som det är stort för en ornitolog att finna en ovanlig fågel, var det här en väldigt speciell dag i mitt liv.

Jag vill att ni ska studera med vilken total koncentration och noggrannhet han äter pizzan. Det borde nästan vara en ära för pizzan att bli uppäten så elegant. Som en dans utförd till perfektion av Gurra och hans partner pizzan. Let's dance nästa!

Jag slapp alla fall komma sist

...

Till sist fick jag min revansch. I ett kortspel uppfunnet av han som kom sist. Här har ni straffet.

Jag får aldrig vinna

...

Vilka idioter!

Här har allting gått åt helvete i dagarna tre. Pokern ligger och skvalpar ett par tusen meter under marianer-gravens botten. Biljardtävlingen igår blev ett fiasko med respass i kvarten.

Så idag fick jag äntligen chansen att vinna någonting. I skånsk bismarck mot Rille och Gurra. Efter 2/3 av distansen var jag stor ledare och cruisade mot seger. Då blev det en diskussion angående vilken hög som var slänghög, och vilken hög som var byteshög. Med påföljden av att ordkrig utbröt som slutade med att Rille gav upp. Jag misstänker att hela diskussionen var en skenmanöver för att snuva mig på segerns sötma.

askdlgjölksdajgdajklköjlakldsjakldjakljglkalkjgkladjkgdljsö

Det här kan bara repareras genom att vinna på någonting annat. Det kan bli Yatzy på Blip.se. För där vinner man ett parti av tusen. Någon gång i morgon bitti kommer jag alltså stå där med ett stort jävla flin på mina läppar.

Ett ljus i mörkret är den video jag snart ska publicera. Måste bara hitta USB-prylen till telefonen först.

Ha en trevlig eftermiddag!

Hyrfilm

...

Landell kom just upp till Gurra och frågade ifall densamme lämnat igen filmen han hyrde häromdagen.

Nej, svarar Gurra, varpå diskussion bryter ut, där Gurra inte håller med om att det är hans jobb att lämna igen en film någon annan tagit med till hans lägenhet. Efter lite munhuggning säger Gurra att "det spelar alla fall ingen roll, det kostar 15 kr i veckan. Jag lämnar igen filmen till jul"

Kyla sökes

...

Stordåd!

Var ner på biljarden idag och fick spela några matcher mot Groven. En riktig legend som var en duktig biljardspelare förr i tiden. Men nu var det ett antal år sedan han spelade och han fick således lite handicap. Vi spelade 9-ball och 5:a-9:a, till tonerna av 50 kr per match.

Nästan allting gick min väg och stundtals spelade jag riktigt bra. Nu skrev jag inte inlägget för att berätta om dom 400 kr (hidden brag) jag vann. Pengarna kommer nog ändå att hamna på blåskontot innan det är klart. Utan jag skrev inlägget för att berätta er om att jag INTE är den biljardspelare i Sverige som har den mest negativa inställningen. Jag har alltid trott det, men i den kategorin slår Groven mig på fingrarna plättlätt.

Som han klagade och klankade ner på sig själv. Det var en vacker syn och kommentarerna haglade. Bland annat den underbara "jag orkar inte med mig själv".

Vidare kan meddelas att Rille har masat sig upp till Sundsvall. Enbart 6 dagar försenad dök han upp iförd sin finaste dunjacka, tillverkad av fjädrar från skånska gåsajävlar. Det är därför inget osannolikt antagande att tro på att helgen kommer innehålla en hel del pokerspel.

Slutligen är det nog så att jag är den person i Västernorrland som fryser mest för stunden. Oavsett om jag befinner mig inne eller ute känner jag mig nerfryst ändå in i märgen. Även inomhus går jag under den gamla parollen "toppluva på".

Till vaktmästaren

Tack för att ni skottade min parkeringsplats med den där lilla traktorn, inköpt för just det ändamålet.

Ställning försvinn

...

Skorstenarna i vår bostadsrättsförening håller tydligen på att falla isär på grund av hög ålder. Därför har det bestämts att det är dags för en renovering. Jag vet inte riktigt vad företaget som vann kontrakts-kriget heter, men antagligen ingenting innehållande "snabb" eller "effektiv".

Denna förbannade byggnadsställning har stått utanför mitt köksfönster i flera månader nu. Enda gången det händer någonting är tidigt tidigt på morgnarna, då arbetarna okynnes-springer upp och ner. Bara för att jävlas antagligen. För sedan blir det tyst. Jag är inte insatt i skorstens-byteri, men för att det ska bli någon ny pipa gissar jag att nya delar måste transporteras upp och gamla delar transporteras ner.

Genom sin till synes låga arbetsglöd är det då ett stort mirakel jag idag skådade utanför köksfönstret. En arbetare i hjäm i full färd att montera ner ställningen. För varje liten del han monterar isär, läggs en bit till i det krackelerade pussel som kallas min morgonsömn.

Sedan kan han ta sina arbetsverktyg, sätta sig i sin smutsiga bil och montera upp sin ställning utanför någon annans sovplats. Troligen tjänar dom feta pengar oxå. Det är väl så det går till i bostadsrättsföreningar. Någon i styrelsen känner någon som äger byggfirman, och alla får en liten del av arvodet. Kanske därför det tagit sådan tid att bli klar med arbetet.

Twenty-o-ten

...

Sist jag skrev någonting på den här frekvensen var det ett eländigt 2009. Nu är allting annorlunda. Det gamla året är bortdeporterat till slutförvaring, och kvar är det fantastiska 2010. Till skillnad från andra år tänker jag inte längre acceptera några motgångar.

Jag har inte lämnat några nyårslöften, men däremot gjort en liten lista över saker jag vill fokusera på. Vad den innehåller håller jag för mig själv. Men den innefattar ämnen som långnykterhet, målvikter, träningsplaner samt ekonomiska målsättningar. Kanske spricker jag på alla punkter och vältrar mig i min egen övervikt lagom till snön smälter. Eller så orkar jag se mig själv i spegeln. Time will tell.

Hoppas ni alla också ser fram emot 2010 med tillförsikt.

Just ja. Jag ska bli bättre på att skriva blogginlägg oxå.