Glad första j---a advent!

...
Det är ju första advent och skyltsöndag idag. Det får mig att tänka på två saker.

1) Bland det mest irriterande ljud som finns i den här världen måste vara en snorunge utrustad med en tuta. Ni vet en sån där som först bara rullar ut sig och sedan tutar för fullt när den är fullutvecklad. Lise har just lyckats googla fram att dom heter blåsormar. Vem har koll på det namnet? Borde förbjudas och likställas med vapeninnehav.

I min skyltsöndags-ungdom hade vi mycket saker för oss. Ett trick vi jobbade mycket med var att springa runt fylla så många marshaller som möjligt med snö. Det blev ett härligt sprak när den kalla snön mötte det flytande stearinet. Slutligen slocknade ljuset och ägaren till ståndet hamnade på rejäl kamin.

2) Man är olika snabb att få upp julpyntet. Vet ni vem som var först i Sverige att få upp adventsljusstaken i år?

Just precis. Jag själv. Har nämligen inte tagit ner den sedan förra året. Eftersom jag behöver ledljus när jag ligger och ser på tv-serier (har inte orkat skruva upp sänglampan trots att jag bott i lgh i 4 år) blev lösningen att inte plocka ner eländet förra julen.

Gurkan i gurkstan

...
Nu är man precis hemkommen till casa de Rille där jag planerar att parkera min trötta kropp för natten. Imorgon ska jag besikta bilen på eftermiddagen så jag måste pallra mig hemåt i god tid. Har nämligen haft körförbud sedan första vitsippan skådades i Skåne, och det känns som tillräckligt länge.

Vi har varit och spelat div.1 biljard i Västerås under lördag och söndag. Alltså i lag. 4st och vi representerade Gävle BK. Vi vann alla matcher och leder tabellen i princip ointagligt inför det avslutande sammandraget i Stockholm i februari. Så det är ju bra.

Min egen insats är jag inte särskilt nöjd med. Jag vann alla matcher utom en, men jag kom inte upp i min normala standard. Inte ens i närheten av den om jag ska vara ärlig. Jag har helt enkelt glömt bort hur svårt det är att spela bra biljard. Det är jobbigt för psyket att spela när man känner sig osäker på till och med de enklaste stötar. Ska försöka åka till Gävle och spela lite mer. Där finns det riktiga bord plus att det finns lite fler folk att sparra mot oxå. Det fanns en tid när good old Gurken var ett någorlunda respekterat namn i biljardkretsar. Nu förknippas man med kabling, tvångstankar o eldning.

Mina motståndare var av klart blandad kvalitét. Särskilt en av dom sticker ut litegrann. Det var en junior som anses vara väldigt lovande. Vilket han säkert är. Om det inte vore för att han var den sämsta förlorare jag sett i hela mitt liv. Gnällde konstant under matchen och var allmänt arrogant. Rätt tråkigt att se. Särskilt eftersom jag själv var en dålig förlorare i min ungdom (inte på samma nivå som honom dock) och jag vet att det inte direkt hjälper en att prestera sitt bästa. Hoppas han får ordning på humöret så han kan fokusera på att utveckla sitt spel istället för att brinna likt gävlebocken tre dagar innan jul.

Senare på kvällen blev det tillsättning på Harrys. Vi åt god mat och drack några öl. Sedan vidare till Bishops för intag av fler öl samt lite gammeldansk. Slutligen hamnade vi på Blue Moon Bar, en enormt stor krog i Västerås. 3 olika dansgolv och jag estimerar antalet gäster till flera tusen. Bör vara en av Sveriges största krogar. Allt som allt, en mycket trevlig kväll.

När jag vaknade i morse hade jag massa meddelanden på mobilsvar. Bland annat ett från 06:26 i morse. Det var Tomas från Falun. Hyfsad efterbalja han lär ha trillat ner i.

On the road

...
Nu är det inte lätt att vara mig. Klockan är 7:17 och jag har redan varit vaken i tre kvart. Duschat, pysslat och packat. Kl 08 plockar jag upp mina lagkamrater för avfärd mot Västerås. Den där härliga gamla kostigen till väg. Den som brukar vara halkig samt proppfull av långtradare.

Det är biljardseriespel i dagarna två. Jag spelar för Gävle och patriotiskt nog är det ingen i laget som just nu bor här. Det är div.1 och jag antar att vi får stå som favoriter, såvida inget av dom andra lagen grävt fram några fidusar ifrån gömmorna.

Synd att behöva lämna Gävle nu när det är sån fin uppställning på plats. Både Montell och HedersGurra är här. Gurra delar bostad med mig hemma hos Rille och i sedvanlig ordning bjöd gårdagskvällen på pokerspel samt ett enormt kackel. I sedvanlig ordning vann Gurra medan jag förlorade. Vissa naturlagar rubbar man inte på i första taget :)

Fridéns.... (låter som ett snyggt o anrikt efternamn)

Primero dias con Gävle...

...
Idag hade jag stora planer för bloggen. I gävle brukar jag alltid få parkeringsböter, och för att slippa detta hade jag planerat att köra bilen och ställa bort den på högskolans gratisparkering. Jag rör på små ytor när jag är här och egentligen behöver jag inte droskan förrän på lördag då vi åker till västerås.

På samma högskola som jag tillbringade några av mina bästa år på. I samband med detta tänkte jag vandra runt skolan och ta några kort. Friska upp mitt minne litegrann. På min gamla studentlägenhet i midgårdslunden. På rävhallen som ingen fortfarande förstår tanken bakom. Ville även se det nya biblioteket som tydligen ska vara en estetisk femetta.

Tänkte oxå passa på att ta kopior på min C- och D-uppsats. Kan vara bra att ha. Eller åtminstone roligt att kunna bläddra igenom någon mörk och kall februari-kväll när allt annat gått åt helvete.

Alla dom här planerna sprack och istället blev det biljardspel på Interpool. Spelade med Huge några timmar och det flöt på ganska bra. Betydligt bättre än jag räknat med. Börjar därför andas lite hopp kring helgens seriespel. Innan jag åkte hem torskade jag hundra riksdaler mot Chamat. Jag fick i sedvanlig ordning varannan sprängning samt poäng på sexan, åttan och nian. Distansen var 5 och jag torskade med nesliga 5-4. Vid ställningen 3-3 lyckades jag göra en av mina bästa stötar på evigheter. Med höjd kö. En lång-underskruv som bet exakt så som jag ville. Den fick inte åka rakt bakåt utan vara tvungen att första hoppa lite åt vänster så att den träffade vallen samtidigt som underskruven tog fart. Uppå detta var tempot perfekt så att den precis gled förbi en blockerande boll.

Det är väl bara att förbereda sig på p-böter imorgon. Bilen står förvisso på rätt sida datumparkeringens, men inga poletter är ilagda i automaten. Med lite tur tar jag bilderna från högskolan upp imorgon. Det är inte utan att man blir lite sentimental. Kanske det kan bli en lunch i den gamla bamban.

What else. Jo just ja. Har spelat lite poker idag. Omaha för att vara exakt. Rille har övervakat mitt spel och gett mig lite pointers kring hur han tycker man ska spela. Det kändes helt okej och jag märker att hans spelstil gör att man kommer in bättre i potterna och undviker en hel del struliga situationer som jag annars själv emellanåt sätter mig i. Ska bli intressant att se om jag kan upprätthålla den här spelstilen även på egen hand. Tidigare har jag inte uppskattat omaha, men den senaste månaden har jag upptäckt en del av spelets tjusning. Plus att det alltid är intressant och motiverande att lära sig något nytt.

I was..................... born in..... CUT.....

...
Den här söndagen kommer alla fall att gå till historien. Av en mängd olika anledningar.

Hasse ringde vid lunch och frågade om jag skulle med på stan och fika. Det ville jag gärna göra. I och med att jag inte drack någonting på lördagen studsade jag ner på stan med lätta steg. Vi gick på 1891 för inhandling av smörgåsar, men eftersom det var helt tomt tog vi rulltrappan upp på Barista och intog varsin pasta istället.

Efter maten frågade Hasse om vi återigen skulle ta oss ner på 1891 och dricka en latte. Såhär i efterhand kan man väl förstå varför, men eftersom jag vid tillfället var intet ont anande accepterade jag gladeligen.

Väl därnere tog det inte lång stund innan norra sveriges mest tvivelaktiga figurer trillade in, en efter en. Den första jag såg var HedersGurra och eftersom han egentligen skulle vara i sthlm anade jag oråd. Instinktivt blev jag glad av tanken av att det antagligen kommer konsumeras en hel del alkohol.

Sedan kom Jesse Brodin, Chamat, Montell, RilleG, Tony, Myhre samt Jonas Lindkvist. Ingen glömd va?

Shotsen kom flygande och inom loppet av 3 minuter hade jag sänkt 3 sexor. I ordningen Fernet, Jäger och Minttu. Till det pilsner. Grabbarna pratade ideligen om att det var viktigt att jag drack många shots eftersom jag skulle få göra någonting fruktansvärt jobbigt senare på dagen. Hade en liten aning om vad det var som skulle göras. Åtminstone inom vilken "bransch" efter det att Jonas avslöjade att jag inte skulle behöva klä ut mig. Det finns helt enkelt bara en sak som jag fasar mer. Att sjunga inför andra människor.

Innan det var dags för mitt okända uppdrag mellanlandade hela gänget på Vinnarhålet för travspel. Öl beställdes och det skreks och hejjades till höger och vänster på hästjävlarna. När det var ett lopp kvar och en minut till start frågade Jesse om någon ville boka hans 200 kr-spel på häst nr 5. Gurra förhandlade fram ett ganska fördelaktigt odds och tag gladeligen emot 2-hundringen. Häst nr 5 har aldrig varit bättre. Sprintade till spets och sänkte sedan tempot. När det började närma sig upploppet stod svansen rakt upp, vilket enligt travproffessorerna i sällskapet kallas för "kvasta" och är ett mycket bra tecken. Den slaktade upploppet och vann hur lätt som helst. Dags för betalning. 200 kr gånger 5,5 ger 1100 tillbaka. Istället för 1100 fick han en hundring samt ett mutter om "........på tisdag". Hehe, många slinkningar har man sett när det gäller att ta emot spel, men oftast får man alla fall igen insatsen. Jag håller på bryta ihop av skratt varje gång jag tänker på den här incidenten. Gigantisk humor.

Innan vi gick försäkrade jag återigen alla om att jag visst kände till vad det var. Rille krävde att jag skulle skriva ner det på ett papper, vilket i det här fallet blev på baksidan av en v75-kupong. Följande skrevs:

1) Dyka under vatten eller annan form av vatten-kontakt
2) Mest troligt. Sjunga inför folk

Vi promenerade bort från Vinnarhålet på väg mot mitt "uppdrag". Efter ett par kvarter blev det halsduk för ögonen och totalt fammel i mörkret. När vi hade passerat nerförsramper, garagegolv och trappot kände jag skumgummi mot mina händer. Sånt där man har i skivstudios för att det inte ska eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeka. Sång ja. Vi var på sidelake studios och en sång skulle spelas in. Det var såklart Mange Myt som ordnat spektaklet. Ingen annan jag känner har särskilda känningar på musikstudios.

Ja, det var svårt att dra sig ur. Champagne öppnades och glada tillrop skanderades från alla håll. Låten ifråga var "Born in the U.S.A". Ingen favoritsång direkt men mitt största problem var att jag inte kan ta en enda ton. Inte ens när jag är full. Att alla ens polare står utanför och nästan skrattar ihjäl sig underlättar föga. Innan vi drog igång var jag tvungen att sticka ut näbben för intag av en skumpa-slurk.

Låten blev inget musikaliskt mästerverk. Inte nog med min sång suger tyckte jag melodin var svåra att sjunga. Tempot i verserrna var liksom inte likadant, utan ändrades från gång till gång. Vi fick göra tusentals omtagningar. För att hjälpa mig på traven ville Rille blanda sig i, vilket inte gillades av Mange. Tror det var skånskan, i kombination med att Mange själv vet bättre om hur man ska få en okunnig sångare att slappna av, som gjorde att dom antagligen inte kommer skicka julkort till varandra i fortsättningen.

Sedan blev det middag på Skeppsbron och lite nytt folk trillade in. Emma, Kristin, Hanna och Micke Lundberg. Middagen är ingenting jag kommer ihåg knivskarpt (mer flytande än fast föda) men jag kommer ihåg mina presenter. Så tack för dom. Efter maten fylldes stället på. Davve och Calle Arnold kom förbi. Plus kasino-folk. Det fanns till och med en drink i baren som hette Gurkan. Kan det bli annat än succé en sån kväll? Näe såklart inte.

Jag vet inte hur många shots jag drack men att jag inte gick i golvet är inget annat än ett mirakel. Har fått höra att jag var som en zombie mellan 24-02, men allt annat vore som sagt underligt. I min rekord-fylla var jag åtminstone inte ensam. Tror det var länge sedan en krog hade en sådan genomsnittsfylla. Enligt vakten, som jag träffade dagen efter, hade han stängt igen hela stället om det inte vore för att det var mycket krogfolk där. Alltså gäster som oftast inte ställer till besvär.

Min skiva spelades självklart, men jag tror att det var optimala förutsättningar för att så få personer som möjligt ska komma ihåg något av den. Vet att Montell filmade lite däruppe (40 minuter!!!!!!) så det kanske blir y-tub av spektaklet.

En person somnade till exempel i korridoren utanför sitt hotellrum kl 5 på morgonen. Fast när han vaknade i strumplästen och utan jacka visste han inte om att han faktiskt hade ett rum. Han fick således vandra ner till receptionen och stillsamt fråga ifall han möjligen hade ett rum bokat. Mycket riktigt, det fanns ett rum och alla hans saker var på plats.

Angående skivstudio-prylen så var det faktiskt roligt, även om det inte låter så på låten :) Det var väldigt kul att få se en studio samt att få uppleva hur mycket som går att göra med teknik. Omtagningar etc går med blixtens hastighet. Vidare kom jag att tänka på att det finns många lovande musiker som, utan att lyckas, kämpar för att få råd att sjunga in och mixa sin skiva i en riktig studio. Andra blir insläpade med en halsduk runt ögonen i full protest.... Sjukt va...

Slutligen, tack till alla er som ordnade festen och till alla er som kom. Det är från min sida sjukt uppskattat och en dag jag garanterat aldrig kommer att glömma. Som det lät var det inte bara jag som hade roligt, och därför kan vi vill alla minnas den här dagen som ett av tidernas största partaj. :))

Oj, blev ett långt inlägg. Men så ska det oxå sammanfatta närmare 30 år...

Husse pröjsar.....

...
Vilken juvel han är, Greven....

Våg våg på golvet där, säg mig vem som tjockast i världen är...

...
Vågen var idag aningen mer samarbetsvillig och stannade på 89,7 kg. Fortfarande för mycket, men en smula mer realistiskt. Det betyder ett kilo ner sedan igår. Fortsätter jag i det här tempot väger jag runt 80 kg vid nästa helgs biljardtävling.

Den logiken som jag nyss hade har i alla tider använts av spelare som inte inser vad varians och flukuationer är.

"Om jag vinner 4.532 kr varje dag kommer jag på en månad få in lite mer än 100.000. Det här verkar ju lätt, man kanske skulle sluta jobba"

Grattis till Rille som vann sin match i lagligan, alltså lagspel på vetgirig.nu. Laget heter "Detärtomt" och består förutom av Rille av mig och Hedersgurra.

Neeeeeeeeeeeeeeeeeej

...
Fuck me sideways.....

Jag har tidigare nämnt att jag i present förra helgen fick en elektronisk våg. Den är nu monterad och klar. Vid invägningen hoppades jag på cirka 85 kg. Detta för att upprätthålla illusionen jag själv skapat att jag senaste året gått ner marginellt eller åtminstone gått jämnt upp.

Not to be. Vågjäveln stannade på 90,7 kg och instinkitvt spydde jag genast upp middagen. Det ska bli mitt nya motto. Äta mängder med onyttig mat och sedan kräkas bort allting. Jag ska bli så smal, att när jag står på ett par slalomskidor med bindningar inställda på 85 kg, kommer jag inte ens glida iväg eftersom den där lilla spärren inte trycks ihop. XXXXS, here i come....

Nu blir det lite choklad och sedan en midnatts-kräkning....

So long

//Greven

Ja må jag leva....

...
Tårkalaset på västergatan 27 gick som på räls. Presenter trillade in till mig och tårtan uppskattades av alla inblandade parter. De inblandade var Kristin, Hanna, Tonke (han med turen), Hasse, Zeke och Skepparn (Jonas alltså).

Jag fick småflaskor med alla Dufvenkrooks glöggsorter, med tillhörande russin och mandel. En voodoo-figur som tydligen ska ge tur i spel och andra finansiella saker i livet. Dessutom har han glasögon. Jag gillar honom redan. Även en chokladask samt en plånbok skänktes. Plånboken innehöll till och med pengar. Fatta vilken dröm.

Efter tårkalaset ilade jag till squash-hallen för att spela för tredje dagen i rad. Mitt nysträngade racket gick som en dröm och det känns som mitt spel tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. Återstår att se på måndag då jag ska spela nästa gång.

Min plan var sedan att åka hem och vila. Icke sa nicke. Det ringdes och tjatades om att halva Skeppsbron var fullt med folk som slutit upp för min skull. Så vem är jag att säga nej. Nu var det ingen stor uppställning, men vad spelar det för roll när samtliga var trevliga och på gott humör. Algot passade på att ge mig fri bar, vilket från början gjorde att Mange Myt (utsedd till host) tvingade i mig shot efter shot. Bland annat en 12:a fernet som nästan sköt mig i sank direkt. Förutom shotsen blev det rätt lugnt. Ett par drinkar och några öl typ. Runt 1 tiden slöt ett bra gäng från kasinot upp och dom hann knappt värma stolarna innan Uffe tog ton och rev av gamla elvis-klassiker.

För att fira skönsången ställde Jonas till med ett litet efterpartaj med tillhörande pokerspel. Det gick sådär bra men vad spelar det för roll när man är en ungdomlig 30-åring. Kände mig lagomt ung när jag vaknade på Jonas soffa, trött och slagen, av Jonas grannes glada röst. Det vankades lunch och eftersom ingen av oss hade bil blev det en promenix ner till pizzerian.

Tårta....

...
Trodde aldrig den här stunden skulle komma. Nu pratar jag inte om min 30-års dag, vilken är imorgon.

Utan att jag på grund av födelsedagen bjuder på tårta i min lägenhet på Väster 27 imorgon eftermiddag/kväll. För den som vill. Jag står till och med för tårtan och jag ska villigt erkänna att det blir mitt första tårt-köp. Undra om min orutin kommer märkas i kön. Eller man kanske skulle baka sin egen tårta. Haha, lustig tanke. Vad sjukt. Som om nån någonsin gjort det.

Dom som känner mig vet att det är rätt trassligt att komma in i min lägenhet. Det händer inte särskilt ofta så man kan nästan säga att det är en exklusiv visning av en inte fullt lika exklusiv lägenhet. Den enda lägenhet mer svårforcerad är Tonkes. Dit kommer inte ens sotaren in.

Nollan skjöt mig i sank

...
Härmed slår jag fast att det måste bli ett slut på att jag månad efter månad för möta olika typer av elitspelare på väg tillbaka från en skada. I squash-stegen har det hänt 3 månader i rad. Man känner sig laddad och det känns som ingenting kan stoppa ens avancemang till gruppen ovanför. Då dyker han upp, proffset som för cirka ett år sedan fick en skada i foten. Laddad till tänderna dessutom. Inte kul att vara mig då.

Dagens motståndare var en konditionsstark, snabb spelare som dessutom hade bra spelsinne och väl maskerade slag. Att helgens bravader satt som cement i benen krånglifierade ytterligare. Jag ledde med 6-1 i fjärde set, men kände mig ändå chanslös eftersom jag visste att många jobbiga bollar väntade.

Så från och med nu ska alla div.1 spelare stretcha ordentligt efter match samt inte spela mer än max 6 ggr i månaden. Detta för att minimera skaderisken.

Har även lämnat in racketet på omsträngning. I desperationens tider är alla knep tillåtna. Ska prova blå strängar. Den färgen har alltid behandlat mig väl.

Efter squashen eldade jag några hundra på kasinot. Överkomligt. Mindre överkomligt var att jag kom i ett par trassliga potter. Inte jättedåligt spelat men heller inte vidare bra. Antar att det var en förhållandevis billig läxa.

Innan pokern började förklarade jag för ena brushen därnere att jag alltid brukar spela 20 kr på nr 17 och 20 varje dag när pokern är slut. Förklarade oxå att det var närmare ett år sedan jag fick en ett sådant slag senast. Hon förklarade att jag spelar på fel nummer och att jag måste byta till nr 32 samt nr 0. Vad gör jag? Jo spelar på dom vanliga 17 o 20. Vilket nummer kommer? NOLL. GRÖNA ÄCKLIGA NOLLAN. 700 kr down the drain. Mitt tresiffriga losingstreak har kunnat kommit till ända om jag bara lytt hennes visdomsord. Börjar fundera på om turspel egentligen är något jag har talang för. Jag kan alla fall lova er alla att jag med versaler kommer meddela när äckelkulan trillar ner på mina nummer.

Dagens roligaste kommentar bjöd Björn på Skeppsbron på. Killen som äger sallads-restaurangen bredvid kommer in och undrar hur många lunch som krängts. 109 st svarar Björn utan att blinka. En mycket less sallads-tillverkare var då tvungen att ställa mängder av följdfrågor innan det avslöjades att det var en kraftig överdrift.

Vidare vill jag gratulera Tonke som i turneringar går från klarhet till klarhet. Ny seger i idag igen. Pengarna kommer nog inte räcka livet ut men klart som korsvspad är att finanserna inte kommer vara största bekymret ett tag framöver.

Min cirka 1560:e helg

...
Så var man tillbaka som människa igen. Intensiva helger kräver sin eftertanke och soffliggning.

På fredagen såg jag Uggla-Rheborg-Ulveson showen på Cirkus. Den var helt okej även om jag förväntade mig mer. Den som var roligast var klart Ulveson och det var ingenting jag kunde gissa på förhand. Några scener var legendariskt roliga. I mitten var det en 30 minuters paus, och efter alla stärkt sig med lite alkohol, blev andra delen mycket roligare än den första.

Lördagen blev lite speciell. Vi skulle på middag hos min syster men istället blev jag rätt blåst och en stor släktfest väntade. Typ alla mina kusiner och en massa fastrar. Plus alla nya halv-släktingar på min styvmors sida. Det kanske var 40 personer eller något. Vår släkt bor väldigt utspritt så det är trevligt när det hittas en anledning att träffas.

Alkohol-nivån blev lagom, dvs rejäl. Fick flera presenter i form av flaskor innehållande whiskey. En present var annorlunda och den bidrog min syster med. Ett tandemhopp som måste göras inom ett år. Alltså hoppa utför en klippa. Alternativt vevas igång från backen. Kommer bli helt fruktansvärt. Särskilt som jag är livrädd för höga höjder. För de flesta innebär det här hoppet ett fasanfullt ögonblick till man inser att man svävar fritt, och övergår då till en stor upplevelse. För mig kommer den riktiga fasan att börja när själva uthoppet är klart. I form av en väntan på att alla remar och hakar ska fara åt helvete. Oj vad jag ska dricka då tror jag.

Min kusin Greger hade även medbringat en god vän som i gamblingkretsar är en ganska legendarisk person. Dessutom är det han som översatt serietidningen Kalle Anka och bara det är enormt stort samt något som skapat uttryck och fraser för generationer framåt. Hursomhelst, Stefan Diös som han heter, ordnade en liten sit'n'go turnering där förstapris bestod av 8 trisslotter. 10 startande, jag kom på andra plats och fick 4 lotter. Trean och fyran fick även lotter. Gissa vem som vann minst på sina trots att jag hade näst flest? Det var jag ja.... Only in trisslottsmästerskapen kan man vara turlig under turneringens gång eftersom otursgudarna redan vet att man kommer kamma noll på lottskrapet.

Söndagen blev ytterligare en blöt historia. Det började på tåget hem, där jag och Montell drack rött och vitt vin. Ganska kul att sitta i bistron och studera människorna. Vissa handlar en smörgås och försvinner sedan. Andra handlar alkohol och återkommer en gång i halvtimmen. Så vi var inte ensam om att vara törstiga trots att det var söndag.

Väl hemma gick vi på Skeppsbron och jag tror vi var först ur startblocken. Innan det var klart var stället fullt och jag likaså. Onykterhet blir helt annorlunda när vin är inblandat. Jag tappar nämligen delvis talförmågan. Mycket irriterande att gå omkring relativt klar i huvudet, men totalt oförmögen att säga någonting vettigt. Det blir aldrig mer vin under dagar där berusning är huvudsyftet. Gäller det bara några glas är det inget problem så det gäller att välja sina tillfällen. Nästa söndag ska jag vara mer förberedd. :)

Gårdagen var en hemsk historia vars höjdpunkt var en pizza på Jops. Med bearnaise-sås. En av presenterna i helgen var en elektrisk våg. Den ska användas och för att tvinga mig själv till resultat kanske varje inlägg ska börja med dagens matchvikt.

Nu är det squash inbokat idag, på torsdag samt på måndag. OS-formen måste tillbaka. Även biljardformen måste tillbaka. Flög på 80 kr därnere igår mot Henke. Katastrof! :)

Put me back in the fridge again....

...
Fy fan va hemskt...

Nu har jag senaste timmarna tvättat, vikt, kokat, torktumlat, sorterat, brunnit, kavlat, grimaserat, druckit (nej, det blir på söndag) samt burit hela tvättlasset uppför ett stort antal trappsteg.

Mitt arbetstempo skulle gjort en heltidstvätterska grön av avund. Som om detta inte vore nog har jag även dammat av sovrummet samt bäddat sängen med nya sängkläder. Riktiga satin-prylar från Hemtex. Ska bli spännande att se om det är bättre än IKEA:s halvsatin som jag jobbat med tidigare.

Förresten kommer jag inte hinna prova sänghimmelriket så länge i och med att min käre far kommer stå tutandes utanför kl 08:55 imorgon bitti. Eftersom han är några år över 60 antar jag att det blir jag som kör, åtminstone när vi närmar oss Stockholm. Där försvann den tupplurs-möjligheten.

Helgen ska spenderas med familjen. Min syster, min ena systerdotter samt min pappa och min styvmor. Imorgon kväll ska vi först äta middag i gamla stan och sedan åka båt till Djurgården och se Ulvesson-Uggla-Rheborg på Cirkus. Har hört mycket gott om den showen så det ska bli mycket trevligt. Förutsatt att jag klarar att hålla mig vaken efter kvällens slit och släp. Antar att en av de få fördelarna med pokerspel är att man lärt sig tortera kroppen att sova oregelbundet eller i värsta fall inte alls under många timmar.

På lördag ska jag möta upp med Montell och vandra iväg på Cristian Beijers vernissage. Blir mycket spännande. Det tavlor jag sett av honom är grymma och det vore häftigt att köpa på sig några. För tillfället ser min ekonomiska situation inte ut som något som tillåter inköp av tavlor för 5-siffriga belopp. Därför blir det nog titta och dricka istället. Ett gammalt trevligt knep som fungerat i generationer.

Sedan blir det middag hos min syster utanför stan, och jag antar att vi blir kvar där hela kvällen.

Söndagen blir min hemresedag och jag ska tajma in det så att jag åker samma tåg som Montell och Mange Myt. Då kan det nämligen bli FLASKA på tåget och sedan när vi kommer hem ÄNNU MER FLASKA. Förra söndagen var tydligen en magnifikt rolig läskardag och jag tänker inte försitta ytterligare en möjlighet till skoj. Dessutom blir fredag och lördag lugn så jag anser mig förtjäna lite avkoppling.

Måndagen kommer bli en katastrof. Lindrande faktorer kommer vara Resorb, nytt vardagsrumsbord, CubaCola samt Boston Tea Party.

Ha en trevlig helg mon amis.....

PS. Är det någon som vet vilken film citatet i rubriken kommer från? DS...

Grannar....

...
Snabb fråga bara.

Hur i helvete tänkte mina medmänniskor till grannar när dom bokade upp tvättstugan hela dagen och kvällen? Begriper dom inte att jag ska till Stockholm imorgon och är i behov av rena kläder. Väldigt dålig stil. Dom kommer inte gå ostraffade ur det här sveket...

Play it again, Sam.....

...
Tänkte just försöka skriva ett poetiskt och vackert inlägg. Mest för att jag är lite knasig, men oxå för att kolla min artistiska begåvning. Ord som "ynnest" "blott" etc etc grävdes fram. Nämnde att solen och markfrosten bildade ett fint färgspektrum.

Kom ganska snart på att jag inte är menad för den poetiska scenen. Så vi skiter i det.

Igår blev man kraftigt akterseglad. Hade sökt ett jobb på Manpower och strax innan lunch ringde en tjej därifrån och kallade mig till en intervju. Idag 13:30 skulle jag träffa hennes chef Helena.

Några timmar senare ringer samma person tillbaka igen och förklarar att det blivit ett missförstånd. Den här assistenten väljer normalt ut kandidater till Helena. Den här gången hade det blivit ett missförstånd så Helena hade redan valt kandidater själv. Väldigt proffsigt måste jag säga.

Tur jag är en person som inte tar saker och ting så allvarligt. En mer svagsint person hade kunnat få ett totalt nervsammanbrott. Det kanske tom vore ett bra test innan man tar dit en person. Kolla reaktionen. Blir den alltför våldsam kan man lätt räkna ut att vardagens små spratt kan räcka för att bryta ner personen och skapa en patient till akutpsykvården. Tvångströja och madrasserade väggar.

För att citera någon klämkäck gammal kliché-morsa gäller det att ta nya friska tag.

What else? What else?

Jo just ja. I 2009 års Sundsvalls Poker Awards (SPA) kommer jag vara nominerad i kategorin "Framkallat fold där inte ens stämjärn hade hjälpt". Hans hand var JJ (krokar, gylfar, pojkar) och floppen var T86. Rejält bet på turnen säkrade saken. Hade jag vetat att han haft en så pass stark hand hade jag tagit min Mats ur skolan redan på flopp. Jag hade 98 och hade således några vinstkort även om han synat.

Angående SPA borde det finnas. Vore kul med galastämning, pokaler och glitter. Så får vi andra sitta och applådera när Stefphen och Klonk-Anna tar hem varenda kategori. Ett evigt vandrande upp och ner på scenen. Dom möter varandra vid den där lilla trappen man alltid ser. Den vid sidan av scenen som vid sällsynt lyckosamma tillfällen skapar en vurpa. På tal om Stefphen var han på plats igår. En 2:a plats i turneringen och 2880 kr att lägga på konjak och cigarrer.

Nu ska jag åka ut till Kvissleby för att hämta upp ett vardagsrumsbord och en matta. Det gamla satte jag som bekant foten igenom efter att för artonde gången misslyckats med en sannerligen klurig passage i Guitar Hero.

Prata för döva öron

...
Jag har tidigare nämnt Magnus Ugglas blogg och dess lustighet. Vad som är mindre lustigt och istället sorgligt är vissa kommentarer till samma blogg.

En person kommenterar Ugglas samtliga inlägg med långa utläggningar om allt möjligt. Avslutar med puss&kram varenda gång. Säkert en jättetrevlig tjej. Ambitiös om inte annat. Det tragiska är att Uggla inte svarar på kommentarer till sin blogg. Så, man undrar hur det känns att vid ett flertal tillfällen varje dag skriva kommentarer som man per garanti vet kommer förbli obesvarade.

Poletter......

...
Kvällens kasinobesök slutade för en gångs skull med ett hyggligt plus. Flera av mina händer fick stå upp.

Började med att nästan dubbla direkt. Som vanligt efter en bra start gick jag ner i världens svacka där jag inte plockade upp minsta tillstymmelse till hand. Under en period blev jag raisad på turn typ 5 ggr i rad, och som den lilla flicka jag är la jag mig gång efter annan. Med bra händer oxå. Låga topp-par och ett par mellan-träffar. Uppå alltihopa var det samma spelare som jävlades med mig. Jag tänkte ungefär som Hellmuth när han förklarar att han foldar alla dessa händer för att slutligen gillra sin Phil-trap. Sagt och gjort, till slut fick jag min revansch då allting åkte in på turn med ett tvivelaktigt topp-par mot flushdrag o ett överkort. Poletterna till pappa.

Bland annat var det en raise-glad spelare jag aldrig sett förut som roade sig med att tex open-raisa all-in för 2.500 i limpade potter. Han hamnade all-in med 22 mot Hasse och hans limpade KK. Första kortet var en tvåa. :)

Jag fick KK och raisade till 140 och den här spelaren kallsynar. Flop KQ4. Jag c-betar varpå han ställer all-in för 3.500 rakt av. Syn med blixten och han har helt oväntat AA. Hade han re-raisat PreFlop har jag gladeligen spelat all-in för 3.700. Enda sättet för mig att komma bort från handen är att han synar PreF och det floppar ett ess.

Strax innan stängning fick jag QQ mot samma spelare och raisade till 240 PreFlop. Flop 774 och han open-ställer 2.300 kr. Lätt syn och han vecklar fram 54o. Slapp utköpet och summa summarum blev det en sån där kväll jag väntat i evigheter på. Tror inte jag plussat så bra på en kortare evighet. Närmare ett år sedan skulle jag gisa (om man räknar bort besöken i sthlm). Hursomhelst bra form nu och det var 3:e spelkvällen i rad som slutade med vinst. Peppar peppar.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppslaget firades med att jag tvingade Hasse att köra mig runt runt i jakt på kriminella eller annat löst folk som är ute på nätterna. När vi snurrat ett par varv i Birsta lyckades vi snoka rätt på en polisbil som vi sedan åkte efter hela vägen till Granloholm, hungrandes efter lite action. Gängbråk, inbrott, knarklangning, pyromani, sprängverkan, skottlossning eller en klassisk hustru-misshandel. Allt var intressant. Tyvärr hände ingenting utan konstaplarna cirkulerade bara ett par trassliga kvarter för att sedan återvända mot stationen.

Grattis till Strappa som vann kvällens turnering och bjöd på ett strålande humör. 25 lax rätt ner i fickan. Synd för Jonas som bubblade men han får försöka trösta sig med att Skeppsbron var tillhållet för närmare 70 törstiga söndags-läskare. Hoppas det fortsätter så. På söndag när jag kommer från Stockholm antar jag att det kan bli full galej.

En annan, mindre trevlig sak, är att jag ikväll nykter rökte 2 cigaretter. Mitt samvete är befläckat liksom mina lungor som har en kolsvart ton. Den här dagen kommer för alltid att förknippas med böldpest ifall jag nu blir heltidsrökare. Det får inte hända. Måste fokusera utav helvete på att göra allting annat förutom att ha eld i käften.

Te från Boston

...
Nu pratas det i Boston Tea Party om pojken som under sina 7 första år levde i en bur och fostrades till att bli fågel. En hypotetisk fråga uppstod. Vad skulle en psykolog säga för första ord till grabben när han kommit ut ur buren och ska anpassas till ett normalt liv? Hon i studion föreslog handpåläggning och massa annat trams. Det skulle inte jag göra.

"Ett enda fågelläte till och du får bära hem gaddarna i en påse" tror jag skulle vara effektivare.

Uggla

...
Magnus Ugglas blogg är otroligt rolig. Jag måste klippa in ett stycke där han ber om ursäkt för att hans vita månad gick åt helvete.

"Idag har jag ångest. Känner mig som en svikare, framför allt gentemot er. Ni är ju ändå rätt många som är inne och läser här och självklart innebär det att jag tagit på mig ett visst ansvar. Fan vad dålig jag är. Usel.

Igår efter föreställning nummer två bar det ju iväg till Oscars där efterfesten skulle gå av stapeln. Alla var uppspelta och bröliga. Tjo och tjim. Själv var jag allt annat än brölig. Slokande mötte jag upp med det fejiga Oscarsgänget. Där var en rödnäst Claes Malmberg, en fryntlig Henrik Dorsin som lite lagom rund under fötterna hade modet att sjunga Karl Gerhard kupletter för mig. Längre in i lokalen träffade jag några av dansarna, så förfriskade att de talade enbart med konsonanter och uppe på bordet bredvid stod vår kapellmästare, vi kan kalla honom Hans, och dansade Riverdance. Han dansade så häftigt däruppe på bordet att han ganska snart åkte i backen men det verkade inte störa honom det minsta, han fortsatte sin Riverdance fast liksom liggande.
Jag blickade sorgset ut över förfallet, drog en djup suck och tänkte, ”sådär vill jag också bli”.
Sekunden senare stod jag i baren med en grogg i näven. Jag var tillbaka.
Det blev ingen vit månad. Det blev fem vita dagar. Men det är ju inte så tokigt det heller."

Lite ni skriver!!!

...
47 nya inlägg på Bloggkoll!!!!!!!!!

Jag som inte bara halvhjärtat kan bläddra igenom dom heller. Hejdå alla saker jag skulle göra idag...

Epan.....

..
Gårdagens bakishet botades delvis med en trevlig middag på Skeppis. Jättegod mat. Fisksoppan var överstabil. Den blev inte sämre av att få en personlig 60 minuters-show av Micke Skildt. Jag säger bara "Skärp dig, annars skjuter vi"....

Senare på kvällen blev det kasinot för lite pokerspel. Trots att det mest var stamgäster närvarande hade jag ohyggligt roligt. Lacke och Ralph hade en fantastisk dagsform.

Lacke började bertla och hade full föreställning. Bland annat började han kalla en spelare för "EPA:n" och la fram en lång teori om att killen hade en knallgull Volvo 140 utan stötdämpare, med Wunderbaums och LGF-klistermärke. Så han blev epan hela tiden. Att han brukade åka på sommarsemester till Gotland och att det tar en vecka att köra till båten. Angående att Epan hela tiden synade ner honom: "Epan jagar ner mig i 35 km/h"

Han drack xider, 2 åt gången. Beställde gjorde han genom att hojta "2 pipor till pappa" mot baren. Haha humor humor...

Jag nämnde att jag var bakfull och antagligen mådde sämre än vad han gjort i hela sitt liv. Då tittar han tvivlande på mig och säger "jag som blir dålig i en vecka och inte ens kan äta dom första fyra dagarna". Kanske det finns dom som har det värre alla fall.

Ralph är från Tyskland och pratar ingen vidare svenska, så han får konversera på engelska. Men han är skum. Vissa dagar är han mycket diskret och andra gånger, som igår, skrattar karln så att han nästan kiknar. Tror han var nära att skratta sig själv till tårar flera gånger.

Hemsläpning

...
När man i livet provar nya saker ser jag det som att jag är praktikant i olika branscher. I lördags fick jag PRAO:a på ett nytt jobb som sjuksyrra/flyttgubbe då jag och Montell släpade hem den mest onyktra människa jag sett i hela mitt liv. Karln hade inte en muskel i hela kroppen fungerande. Den gången Hasse blev nersupen av Gotte och blev så full att han totalt sumpade middag med fru och vänner till familjen, framstår som rena nybörjar-drickningen i jämförelse. Eller snarare, Hasse hade kunnat vara den här killens chaufför. På vägen hem kommer det upp en polisbil och undrar hur det står till, varpå dom otroligt nog låter oss gå vidare efter vi bedyrat vårt helhjärtade engagemang.

Har magnifik träningsvärk i mina armar och det är ingenting som gör min tennisarmbåge friskare. Tror det det framstår som amatörproblem i jämförelse med den bakfylla Mr hemsläp lär lida av. Jävla sprit.

Pingpong

Fredagen spenderades på kasinot spelandes poker. Spelet gick helt okej och jag lyckades casha ut ett plus i storlek av vad ni vanliga människor tjänar utan risk på ett par dagars arbete. Med andra ord 1 dag på hundra för oss pokerspelare. För visst är det så, det lättjesamma liv man valt är inte konkurrenskraftigt med ett vanligt, stabilt kneg, föruom kanske en dag varje månad.

Träffade en gammal pingis-legend som började yra om ditten och datten. Bland annat min bollbegåvning, vilket var lustigt. Själv började jag att tänka på min koknings-begåvning, vilken garanterat var större än min talang. Vilka minnen man har

Senast jag spelade pingis var under min studietid i Gävle , då vi startade vi ett korp-pingislag. Mycket roligt att på måndagar få aktivera sig lite. Vi vann serien vill jag minnas. Det är inte alla som kan stolta med det. Korpmästare. Sten, som var lagledare, bjöd på en hel de roliga kommentarer.

Bland annat nutida klassiker som att säga "ursäkta skruven" när motståndaren slår ut servereturen. Eller när motståndare slår en jätteskruvad serve, fast en sådan som alla pingisspelare känner till och som man bara behöver slå till hårt, och sedan säga "bra serve".

Vore kul att spela bordtennis igen. Fanns det intresse för ett korplag skulle jag lätt vara intreserad tror jag.

Gnägg....

...
Är precis på väg ut genom dörren. Ska till versktaden och hämta ut min nyrenoverade bil. Den kommer gå som en dröm antagligen.

Tänkte passa på att gratulera Nordström, som igår var ensam vinnare på V65 och vann hela 1,5 miljoner kronor. Så länge jag har känt honom har han varit sjukt travintresserad, och som ordspråket säger; trägen vinner. Stora grattis!!

Spendera pengarna klokt. Köp ingenting som kan gå ner i värde, då är det bättre att elda på sprit och spel. Ett till tips som är taget från Amarillo Slim. Skaffa inte en hobby som äter, dvs hästar.....

Sist men inte minst, tänk på dom behövande, vilka det nu kan vara :)

L8ter

Krånglifiera och Gurrafiera

...
Dagen har inefattat lite omaha-spel. På bordet satt inte mindre än 2 personer med +10 inköp på bordet. Har aldrig sett något liknande. Den ena verkade vara solid och den andra var totalt vild. Han re-raisade och var villig att spela all-in preflop mot alla utom den andra +10 stacken.

Jag såg min möjlighet och kastade in pengarna några gånger. Han var väldigt krånglig att vinna mot, och variansen skrattade mig i ansiktet. Bland annat hade jag en AAxx hand när det floppade 888. Tänkte att nu kanske man kan vinna. Nädå, det var A8J3 på honom.

Till slut gick det till sig och jag gick lite plus. Sista potten vi spelade blev det all-in med 2,5 inköp var. Jag hade AAds och den fick stå upp, hur konstigt det än låter.

På tal om all-in. Läste på DI att den gamla it-gurun Johan Stäel Von Holstein var i akut kapitalbehov. Detta för att finansiera ett projekt som heter MyCube. Eller snarare, hålla flytande i ett par månader till han ska göra en riktig nyemission. Jag har alltid gillat hans tuta-och-köra mentalitet. Tror få personer kan driva upp luft till miljoner så snabbt som honom. Han bjöd på några as-sköna citat.

"Det är mer en likviditetsfråga än att det skulle vara kris någonstans. Jag har privat gjort en investering i ett bolag som jag har svårt att kapitalisera just nu"

Det här är en mening som i klartext betyder att det är tomt på poletter. Även mycket vanligt bland politiker att trassla in enkla budskap i omskrivningar. Jag har hittat på ett ord för det här fenomenet. Krånglifiera.

Och vad händer sedan, om du inte fixar pengarna som Mycube behöver?
"Den tiden den sorgen, men det är klart att jag fixar pengarna. Jag kan inte tänka mig att jag inte hittar någon som ser möjligheterna i det här bolaget."

Evig optimist. Precis som en pokerspelare som blir stejkad ofta är den här herren van att rycka sina rika vänner på pengar. En entreprenör i sin sanna anda.

Slutligen nämner journalisten att det kunde vara klokt att ha sparat undan lite pengar till sådana här tillfällen. Han svarar:

"Jo, det är klart att det är, men nu är jag inte sådan. Jag är en känslomänniska som går ’all in’. Saker och ting brukar alltid ordna sig."

Han skulle göra sig som spelare. Förresten kanske han figurerar i stockholms svarta spel-värld. Det har jag ingen aning om. Hursomhelst, hans mentalitet är underbar. Åtminstone på pränt. Ett annat ord jag tänker på här är gurrafiera. Det kan ni tolka som ni vill.

Nu blir det snabb måltid. Sedan möte med Zeke och klockan 21 squash. Jippi, jag har inte motionerat på en hel vecka och kommer således att vara som en tiger på banan.

Obamas tal

...


Vilket fantastiskt välskrivet tal. Jag tror inte någon som lyssnade på det lämnades oberörd.

“Hello, Chicago! If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time. That still questions the power of our democracy. Tonight is your answer.”

Ganska storslagen inledning på ett tal som säkert kommer att bli klassiskt. Han såg inte ut att vara rörd till tårar, eller ens i närheten. Snarare fokuserad på uppgiften som väntar.

Vilken uppgift sedan. Budgetunderskottet är rekordhögt, klasskillnaderna rekordstora, trassligt krig i Irak samt en finansiell kris som ligger som en bedövning över hela landet. "Yes we can" repeterade han frekvent som svar på olika utmaningar som i framtiden väntar.

Tack vare att han själv inte bjöd på några tårar slapp jag oxå göra det. Gåshud fick jag några gånger. Den känslan tror jag beror på att jag inser att den här presidenten kanske kan göra stor skillnad. Kanske kan han uppnå storverk i världspolitiken. Kanske kan klyftorna minska. Kanske kan han tackla och vända den finansiella kris som skapats av 10 års levande utöver sina tillgångar.

Oavsett har han gett många svarta i USA och runtom jorden hopp om förbättring, och om att det går att lyckas om man kämpar. Många svarta i USA kommer för första gången känna sig delaktig i politiken. Andelen svarta kommer, på lite sikt, att öka både på universitet och inom kvalificerade jobb som traditionellt varit "vita". Vore intressant att se statistik på det om 10 år.

Valets största vinnare är otvivelaktigt hans barn. Det hade tydligen utlovats en hundvalp ifall han vann valet, så i dagarna ska familjen Obama ut på jycke-shopping. Kan det bli en dreglande, illaluktande varghund med en mankhöjd på 1,5 m? Isåfall vet jag vart dom kan få tag på den. I Gävle. Sidney heter äckelhunden, åldern är ca 20 år och han har en enorm längtan till Vita Huset.

Nu ska jag krascha i sängen och minst sova till solen går ner. Sedan ska mitt nya, fokuserade liv inledas. Det vore väl fan om inte jag oxå kunde bli motiverad av Obama. Trots allt är jag uppvuxen på bakgatorna i Haga där varje dag var en kamp för överlevnad. Den uppväxten skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

McCain kastar in handduken

...

En tagen John McCain har precis hållit sitt tal i Phoenix där han officiellt erkänt sig slagen. Precis innan hade han traditionsenligt ringt Obama och gratulerat till segern.

Han pratade mycket om hur mycket han respekterar Obama och dennes förmåga att engagera folk. Om hur historisk den här kvällen är och vad det kommer att betyda för afro-amerikaner. Om hur tacksam han är att få vara del av en historisk händelse, och att förlusten i slutändan ligger på honom och inte på väljarna.

Slutligen tackade han för allt stöd och uppmanade alla sina supportrar att nu ge sitt stöd till Obama och hjälpa honom att leda världens bästa land genom de många utmaningar som väntar.

Ett par citat:

"A lost election will never mean more to me than your faith and friendship"
"Americans never quit. We never surrender. We never hide from history. We make history"

Jag brukar inte bli så påverkad av politik, men det är inte utan att jag blev lite känslosam. Baserat på detta kommer jag gissningsvis grina som ett litet barn när Obama håller sitt segertal. Det här valet är antagligen den hittills största värdsliga händelsen i mitt liv, och även fast jag sitter hemma i min lägenhet känns det ändå som att jag är delaktig i något historiskt.

Ny president...

...
Obama vinner alltså valet. Grattis till honom och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma.

Oprah Winfrey var precis med i en fin intervju där hon betonade att USA inte andats sådan här enighet sedan 9/11. Den gången var den enande faktorn sorg. Den här gången är det hopp. Blir mycket intressant att se Obamas tal, när det nu blir.

Heeeees röst

...
Man tror man drömmer. Dom har grävt fram Ingvar Carlsson.

Vilket påminner mig om den här lustiga 80-tals figuren:

***här skulle det vara en bild på skon som i tv-programmet Helt Apropå gestaltade Ingvar Carlssons avlånga och karikatyr-vänliga ansikte***

Ni får helt enkelt projicera bilden i era egna sjuka huvuden istället.

Valet

...
Angående nattens val i USA hoppas jag att Obama vinner.

Tycker inte att det är solklart. En viktig fråga för hela världen rör handel. McCain står för frihandel medan Obama är protektionistisk och vill skydda amerikanska företag. Av historien har vi sett hur den mentaliteten kan sluta. Jänkarna har haft tariffer på stål och bilar från Japan, och det blir aldrig bra. Om inte den inhemska företagen klarar sig själva hjälper det inte i längden att ta till desperationsåtgärder som införselskatter.

Fri handel är också något som fattiga länder skulle må mycket bra av. Välgörenhet i all ära, men det enda som kan hjälpa ett land är att få igång produktionen. Allt annat är snarare konstgjord andning, och såklart bra eftersom det räddar liv, men om inget händer är det till ingen nytta. Många fattiga länder i tex Afrika har handelsblockader mot andra länder i närheten, när det i själva verket skulle vara mycket bättre om man samarbetade för att få igång sina industrier etc etc.

I slutändan håller jag på Obama. Jag har alltid gillat demokraterna. Eller snarare ogillat republikanerna. Den typiska skräck-republikanen bor i någon mellanstat i södern, är grov rasist och har generellt jävligt taskig uppfattning kring krig och USA:s ställning gentemot resten av världen. Den här bilden stämmer självfallet inte in på alla republikaner men är ändå lite talande.

En demokratisk president, som dessutom är svart, kommer förhoppningsvis ena landet, skapa bättre förutsättningar för fattiga människor i de stora städerna, samt få harmoniska vindar att svepa över de länder USA är i krig eller nästan krig med.

Magnus Betnér var med på Debatt nyss och tyckte att bägge president-kandidaterna kommer dö inom ett år. Den ene av naturliga orsaker och den andre kommer bli skjuten. Därför var det mer intressant att titta på vem som har bäst vice-president. Lustigt sagt och med en viss sanning.

Vuxenpoäng

...
Det finns många "defining moments" på väg mot att bli vuxen. Idag har jag upplevt ett.

Jag har köpt min första låt på Itunes. En Hello Saferide låt som heter "middle class". Direkt efter jag köpt den upptäckte jag att hela skivan fanns på piratebay. Men strunt samma, artister ska premieras för sitt arbete, även om jag tycker 9 kr per sång är aningen dyrt. Vore lagomt att betala kanske 30 kr för ett album, istället för 90 som det kostar idag.

Hursomhelst, det finns en funktion i Itunes som heter Genius. Har precis aktiverat den, och funktionen är att den rekommenderar musik (att handla såklart) som passar ihop med den musik man redan har. Vid en första anblick verkar den fungera mycket bra och jag har redan fått tips om massa Warren Zevon-låtar. Ska undersökas vidare.

Itunes kan, förutom mitt spelande och eviga rännande på krogen, vara det som håller finansiellt strypgrepp på mig de närmaste åren. En av mina värsta mardrömmar är att min dator kraschar när jag äntligen fått till det perfekta Itunes-biblioteket. Vore ganska typiskt mig. Bara tanken får mig att fasa. Jag måste genast gräva fram min bärbara hårddisk och lägga in all musik där.

Inget av betydelse

...
Lustigt att se Carl-Jan som gäst. Han hade ganska sirliga och utdragna beskrivningar kring doft och smak måste jag säga.

Häromdagen skulle pappa på radion lyssna på hans vintips, men han orkade inte sitta kvar ända till själva vinsorterna nämndes. Först skulle det vara en riktigt lång och plågsam utläggning kring historia, hur man ska dricka skiten (hålla för näsan o hälla?) etc.

Lustigt att han i programmet nämnde att "det ska sprutas i munnen". En riktig femetta, och antagligen en dold teaser för att få cred i bög-kretsar.

Vidare kom jag att tänka på en lustig grej som hände när jag var i tidiga tonåren. Mina föräldrar jobbade ofta ganska sent och därför brukade mamma laga mat som jag själv skulle värma i micron när jag kom hem från skolan. Problemet var att jag var mycket mer intresserad av pizza och skräpmat. Listig som mina föräldrar var (min egen enorma intelligens måste komma från någonstans) räckte det inte med att slänga maten i soporna. Det upptäcktes direkt.

Därför brukade jag stoppa ner maten i en ICA-kasse, som jag sedan tog med mig från huset och kastade i en soptunna någon annanstans. Just den här dagen var det torsk med äggsås som stod på programmet. Ner med skiten i en plastpåse för att sedan gå till närmsta pizzeria med min vapendragare Bengt.

Vi var minst sagt ganska jävliga på den här tiden, och när vi såg en förvirrad äldre herre stå och göra ingenting, visste vi direkt vad som skulle göras. Vi drog en historia om att vi glömt någonting hemma och hörde efter ifall han kunde passa vår påse medan vi sprang tillbaka hem och hämtade det vi glömt. Självklart kunde han det. Vi tog raska foten till närmaste gömställe och inväntade stunden då han skulle lessna på att vi aldrig kom tillbaka och titta vad som fanns i påsen.

Matens färg och konsistens var på pricken lik en spya. Gubben svek inte sin publik. Efter cirka 5 minuter kunde han inte längre motstå frestelsen. Det var hans största misstag den dagen. Man kan lugnt säga att han såg besvärad ut av eländet, för han trodde såklart att vi spytt i påsen, och det var även han nära att göra. Behöver jag nämna att vi inte gick tillbaka och frågade om att få tillbaka påsen.

Man tycker det är konstigt att karman arbetar emot en oxå. Tony brukar säga att jag kommer ha minus-karma hela livet tack vare hur hemsk jag var som liten tonåring. Men vad skulle jag göra? Det var ett sökande efter min identitet, och nu har jag äntligen hittat den; Arbetslös, ensam och ledsen!!

Kan maten bli klar någon gång???

...
Hallå i stugorna... Hur står det till såhär 33 minuter innan Boston Tea Party sparkar igång?

Dagen har varit precis som vanliga måndagar. Oproduktiv. Ingenting har jag hört om jobbet jag sökt, vilket ärligt talat oroar mig lite. Brukar tänka positivt kring sådana saker som inte rör spel men jag börjar inse nu att dom antagligen inte kommer välkomna mig ombord med tårta och heliumballonger. Fast det har alla fall inte spruckit officiellt ännu.

Poker har jag spelat en stund idag. Det gick sällsynt illa. Samtidigt satt Gurra i soffan och spelade GTAIV på hög volym. Var tvungen att plugga i mina hörlurar och fejda iväg till tonerna av alla ljuvliga låtar i mitt Itunes. Har hittat en indiegrupp som gjort många sköna låtar. Ska lägga in ett klipp längre ner. Musiken gjorde susen och jag fick sluta dagen på sensationella even steven. Man kanske skulle korka starkspriten....

Jag har listor sparad över saker som jag dels ska göra på kort sikt, och dels på lång sikt.

På kortsiktiga listan har jag länge haft "Lyssna på Jens Lapidus sommar-program". Det gjorde jag igår. Vet att många pratat väl om programmet. Med risk för att sno någon annans kommentar så är han en irriterande jävel. Han är framgångsrik advokat, med så mycket kurage och hjärta att han frivilligt slutar på Mannheimer/Swartling för att istället bli offentlig försvarsadvokat. Han har skrivit bästsäljaren "Snabba cash" och bestämde sig att enbart skicka manuset till de förlag som godkänner att få den via e-post (istället för via papperskopia). Slutligen är han utsedd till Sveriges bäst klädda man. Ja, där kan man prata om att vara komplett/perfekt.

Hursomhelst. Av alla saker han gjort är jag mest imponerad över författandet. Vilket även ligger som en fet nagel i ögat på min långsiktiga lista. Hur i helvete får man ihop en bok samtidigt som man jobbar heltid? Nog för att hans jobb som brottsmålsadvokat angränsar till bokens ämne, men ändå. Det är svårt nog att kunna läsa en bok fokuserat på hemmaplan. Sådant gör man med fördel under semestrar i alperna. Själv jobbar jag inte alls och får heller inte ner en rad. Förutom i bloggen då, men det räknas inte eftersom det mer är frågan om random babbel.

Är det något jag önskar att jag gjorde skulle det vara att skriva en bok. Har ingen aning vad jag skulle skriva om, förutom att det inte skulle vara en skönlitterär historia. Vet själv att jag har 2 idéer på ämnen. Det ena handlar om spel och det andra om alkohol. Nu kommer inte något bli av. Sedan jag skrev examensarbeten på högskolan vet jag hur jävla svårt det är att knyta ihop säcken på längre arbeten. Att få en röd tråd genom en bok på 200 sidor är antagligen att jämföra med att ro en eka över Atlanten med 2 Marlboro Menthol som åror.

Igår åt jag med Jonas på Skeppsbron. En hamburgare gjord på speciellt vis med advocado-dressing bla. Det var väldigt gott och kan rekommenderas. Tror dom fått till en bra meny därnere med lite annorlunda maträtter man inte ser på normala restaurangers tråk-menyer.

Nu blir det middag och tv-seans. Återkommer efteråt ifall Filip & Fredrik ger mig några intressanta uppslag att diskutera.

Just ja. Gruppen jag pratade om heter "Hello Saferide" och den låten jag gillar mest har ännu inte släppts på skiva. Men den här är oxå riktigt bra och heter "The quiz".

Man vill ju bara dricka

...
Läste just svartblogg och jag tänkte stjäla följande stycke, för att sedan kontra med en likadan historia jag upplevde under min studietid i Gävle.

"Bästa citaten från helgen:
Kalle Kula till Herr D.
- Spelar du golf?
- Gjorde förut, men slutade, det var så jävla tråkigt.
- Va?! Vadå tråkigt. Golf ärju hur kul som helst. Man får ju dricka hela tiden."

Det fanns en kille vid namn Björn som läste mäklarprogrammet ett år under oss. Han var den här hösten ny på skolan. Social och trevlig till sättet och därför genast en populär figur. Han gillade även att dricka. Mer än andra. Än de flesta för att vara mer exakt. Fler än en gång hittades han helt plakat. En gång jämrade han ur sig "Varför blir jag alltid fullast?" när han återigen supit ner sig totalt.

Hursomhelst, en söndag när vi varit och sett Gefle:s dåvarande div.1 lag skämma ut sig, funderade hela sällskapet på vad vi skulle hitta på efteråt. Det var söndag, senhöst och bakis-trasigt. Någon föreslog att vi skulle hämta en fotboll och leta upp närmsta gräsplätt och lattja lite. Intresset var blandant, men med tanke på alternativen var det ett bra förslag. Björn var en av gruppens stora förespråkare för att hämta den gamla fotbollen. Han var inte byggd som någon stor atlet så man förstod att det var något annat som gjorde att han fann förslaget så intressant.

"Det är klart vi ska spela fotboll. Då kan man ju dricka bira!!" kläckte karln ur sig. Sedan gick det fort. Innan vi visste ordet av var han på plats med 12 kalla pilsner och ett par tvivelaktiga shorts.

Varje gång jag tänker på den där kommentaren börjar jag skratta. Otroligt lustigt eftersom det, med samme tankegång, går att applicera på alla situationer i livet.

- Vore det inte intressant att åka till Polen och studera Auschwitz, och allt det hemska som hände där under andra världskriget?
- Det är klart vi ska åka till Auschwitz... Då kan man ju dricka bira!!!!

Sjungande söndag

...
Igår var det ingen fest. Bokstavligt talat.

Medan andra klädde ut sig till allehanda läskigheter satt jag hemma och gjorde inget särskilt. Det är straffet för att hamna på jättefyllan på en måndag (förra måndagen). Med mig hade jag HedersGurra och vi ägnade kvällen åt sporadiskt pokerspel samt kraschande av bilar i GTA4.

Det går inte att nämna hur härligt det är att må bra på en söndag för många gånger. Allting roligt har ett pris. Så är det bara. Har idag pratat med ett flertal människor med olika grader av ångest. Vinnaren i kategorin yppade följande:
"Det är människor som mår så här som hoppar från balkongen"
Underbart bitter och härlig kommentar. Sätt en tavelram runt den kommentaren och man har ett konstverk.

Såg hejdlöst roliga bilder på Facebook. Det var från en halloween-fest i Dubai, och temat var bokstaven P. Ett fantastiskt roligt tema eftersom det inbjuder till ett mycket större spektrum utklädningar än tex 80-tals fest. Funderade på olika saker på P man kan klä ut sig till. Påve, plankton, pastor, papphammar, partiledare, pingisracket... Ja ni hör ju själv. Möjligheterna är obegränsade.

Nu blir det ett kort biljardpass. Sedan middag med Jonas. Misstänker att han ska försöka lura in mig i en söndags-flaska. Därför ska jag klä mig så risigt som möjligt. Då minskar chansen betydligt för att trilla dit.

Later....

Isak my man

...
Ikväll har jag varit hemma hos min far för intag av gratis mat och dryck. Eftersom jag körde bil blev det inget mer spännande än Cola drucket. Mycket synd då det just nu finns ett digert sortiment av färgade spritsorter till följd av en nyligen gjord Skottlands-resa.

Förutom jag och pappa var min styvmor där, plus hennes son med familj. Patrik och Anette, som dom heter, har även en liten 3,5-årig grabb som heter Isak.

Det är ingen hemlighet att jag känner mig obekväm kring barn. Under min tid på Skatteverket var det många nyblivna mammor som under sin ledighet prompt skulle in på kontoret för uppvisning av sina nya fina barn. De dagar barn-ratiot blev för stort spenderade jag fikarasterna vid mitt skrivbord. Detta för att ungar, när dom väl fått ögonkontakt, vägrar släppa blicken. Effekten blir en gigantisk obekvämhet från min sida, vilket i sin tur leder till att fikarasten inte uppfyller sitt syfte. Att ge mig ny energi.

Därför ska Isak, vid familjetillställningar som denna, stressas till att intensivt försöka umgås med mig. Han måste tro att jag är ett präktigt psykfall eftersom jag inte som andra vuxna utbrister "Åhhhh vad fint, gubben" och övertydligt applåderar med utsträckta armar, när han målat en stor blå färgkludd. Inte heller finner jag det gulligt med dreggel, avföring och kladdiga fingrar.

Entusiasm har aldrig varit något som kännetecknar hur jag pratar med andra människor. Om jag i en konversation låter överdrivet entusiastisk brukar det vanligen bero på att jag försöker dölja mitt totala ointresse kring diskussionen. När jag verkligen är intresserad ser jag lite smått ointresserad ut, ögonen flackar lite hit och dit, samt flikar in små kommentarer här och där.

Eftersom olika former av överdrivna reaktioner är det allmänt vedertagna sättet att vara kring småbarn, hamnar en person med mitt oengagerade yttre genast i gigantiska bekymmer. Min familj finner det här oerhört roligt, därav hetsen till att Isak ska umgås med mig.

Isak är väldigt kylig, och även fast jag inte egentligen gillar småbarn, har jag redan fattat tycke för ett flertal av hans egenskaper. Han är grymt nyfiken och vill rota bland allt, precis som mig. När han inte får som han vill ställer han till stora scener, precis som jag skulle vilja göra. Han kan även spela ut personer mot varandra för att få sin vilja igenom. Ett av mina stora nummer när det begav sig.

När kvällen var över och jag var på väg därifrån skreks det från alla vuxna håll att "nu ska marcus gå och vill ha en kram". Jag vill absolut inte ha någon kram och tycker att sådant trams är totalt värdelöst. När jag skaffar flickvän kan jag kramas. Isak har ingen aning om detta och blir väl mutad med godis för att krama var och varannan människa. Så vad gör han? Jo han sätter full fart mot mig och jag ger honom en snabb kram.

Jag blev stående kvar i dörröppningen ytterligare ett par minuter eftersom det pratades om något intressant. När jag för andra gången skulle gå hade det gått tillräckligt lång tid (2 minuter) att den första hejdå-kramen var som bortglömd. Fullt tjat från hela församlingen igen och Isak sätter full fart. Enough is enough. Den här gången satte jag upp handen som skydd och fick den fenomenalt kloka pojken att ge mig några high fives istället. Förutsatt att Isak minns dagens high five-förbund kommer vi i fortsättningen slippa kram-kalas, och istället hälsa gangster-style. Precis som vi homies gjorde på bakgatorna i Haga back in the days.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har HedersGurra på besök och vi har spelat lite Grand Theft Auto IV. Fantastiskt spel. Både grafiskt och funkionsmässigt. Efter det spelade vi en heads up $2.20 H.O.R.S.E turnering som han vann. Grattis. Slit pengarna med hälsan.