onsdag 5 november 2008

Obamas tal

...


Vilket fantastiskt välskrivet tal. Jag tror inte någon som lyssnade på det lämnades oberörd.

“Hello, Chicago! If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible, who still wonders if the dream of our founders is alive in our time. That still questions the power of our democracy. Tonight is your answer.”

Ganska storslagen inledning på ett tal som säkert kommer att bli klassiskt. Han såg inte ut att vara rörd till tårar, eller ens i närheten. Snarare fokuserad på uppgiften som väntar.

Vilken uppgift sedan. Budgetunderskottet är rekordhögt, klasskillnaderna rekordstora, trassligt krig i Irak samt en finansiell kris som ligger som en bedövning över hela landet. "Yes we can" repeterade han frekvent som svar på olika utmaningar som i framtiden väntar.

Tack vare att han själv inte bjöd på några tårar slapp jag oxå göra det. Gåshud fick jag några gånger. Den känslan tror jag beror på att jag inser att den här presidenten kanske kan göra stor skillnad. Kanske kan han uppnå storverk i världspolitiken. Kanske kan klyftorna minska. Kanske kan han tackla och vända den finansiella kris som skapats av 10 års levande utöver sina tillgångar.

Oavsett har han gett många svarta i USA och runtom jorden hopp om förbättring, och om att det går att lyckas om man kämpar. Många svarta i USA kommer för första gången känna sig delaktig i politiken. Andelen svarta kommer, på lite sikt, att öka både på universitet och inom kvalificerade jobb som traditionellt varit "vita". Vore intressant att se statistik på det om 10 år.

Valets största vinnare är otvivelaktigt hans barn. Det hade tydligen utlovats en hundvalp ifall han vann valet, så i dagarna ska familjen Obama ut på jycke-shopping. Kan det bli en dreglande, illaluktande varghund med en mankhöjd på 1,5 m? Isåfall vet jag vart dom kan få tag på den. I Gävle. Sidney heter äckelhunden, åldern är ca 20 år och han har en enorm längtan till Vita Huset.

Nu ska jag krascha i sängen och minst sova till solen går ner. Sedan ska mitt nya, fokuserade liv inledas. Det vore väl fan om inte jag oxå kunde bli motiverad av Obama. Trots allt är jag uppvuxen på bakgatorna i Haga där varje dag var en kamp för överlevnad. Den uppväxten skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Med Sidney skickas även Asta! Att ha agerat förste dragare till de båda äckelhundarna är inget som kommer att stå först i mitt CV!

/Pal

Marcus sa...

Nä fy fan va hundjäveln luktade...

Anonym sa...

Det var hårt vi hade det i Haga hoodsen... Ena dagen rippade man morfar på en femhunka nästa dag kunda man se Bengans 125cc överdimensionerade Zündapp explodera... Det var ett krig där ute, ett krig!

Marcus sa...

Ja... Och vissa dagar kunde man inte tjäna ihop mer än 400 kr på att sälja julkort till en klassresa som inte fanns.