Det sägs att ingen dag är den andra lik. Men just den här måndagen tror jag alla upplevt. Visst har ni också fått sån här trevlig post?
GIKT! Förmodad fucking jävla gikt. Tillika min första framgångsrika självdiagnos. Notera den varma avslutningen med fraser som "lycka till" eller "ring om du har några frågor, jag rensar kalendern".
Inte ett ljud! Mellan raderna läser jag "Ät din förbannade medicin och var vänlig och stör mig inte igen, jag är nämligen upptagen med att skriva ut penicillin". Vet han inte att jag är landets i särklass största hypokondriker och, i kombination med min frågvishet, vill ställa kanske ett par tusen frågor av varierande relevansgrad?
Bakgrunden till hela undersökningen är att jag var på vårdcentralen efter hemkomst från Thailand. Mitt lillfinger värkte någonting otroligt. Läkaren var helt övertygad om att det var en infektion för att jag grävt i såret där jag blev stungen av en sjöborre. Själv satt jag och nynnade på giktvisan. Dels eftersom pappa har det och dels eftersom jag i vanlig ordning hade gjort min hemläxa (läs googling).
Ett flertal gånger har jag varit på just vårdcentralen med lite olika problem, blivit bemött med skepsis, och faktiskt aldrig fått äran av att slå fast ett testresultat i ansiktet på den tvivlande läkaren och säga "Vem i helvete är det som har rätt nu?!"
Ur den synvinkeln borde det här firas i champagne. Men eftersom det trots allt är ett dystert besked kanske jag borde hålla inne med firandet. I synnerhet då gikt frodas av alkoholkonsumtion. Men det går längre än så. Man ska även hålla sig borta från purinämnen. Vilket det finns höga halter av i nästan alla typer av proteinrik mat.
Min Paleo-diet kommer få sig en ordentlig törn. Jag kommer antagligen att bli tvungen att lägga om hela min kostföring och det kommer bli extremt krångligt att få i sig protein.
Hur kan man då drabbas av detta undrar ni säkert? Eftersom jag är en renlevnadsmänniska undrar jag precis samma sak. Klart är att det är ett big no no över stor konsumtion av alkohol och purinberikad mat. Även om jag gärna tar mig ett glas och sannerligen har ätit en del onyttigheter i mina dagar, är jag ändå förhållandevis hälsosam jämfört med många andra.
Efter en stunds googling fick jag lite tröst:
Till 12% är gikt ett resultat av ohälsosamt leverne och till 60% är det genetiskt. Övriga 28% lämnar vi därhän. Pappa fick sina första symptom 63 år gammal. Vilket innebär att mina barn, om jag hinner få några innan jag dör giktdöden, kommer födas halvt blinda med en skylt i näven där det står:
"Tack för gikten Ögonorm. Om jag bara såg någonting skulle jag ge dig en flatsida med skyltjäveln!"
Men det finns olika typer av gikt. Alltifrån sporadiska besvär till ett stadie av kroniska besvär. Jag gissar att min åkomma är av lindrigaste möjliga variant. Vilket egentligen inte innebär så mycket mer än att jag bör vara mer noggrann med mat, träning och att konsumera måttliga mängder alkohol. I grund och botten rätt sunda pointers som säkert fler än jag skulle behöva bygga sitt liv kring.
Efter att ringt och tackat pappa för gåvan gav han mig några råd. Att det är bättre att hålla sig till öl än vin. Vilket visade sig vara totalt fel. Det är precis tvärtom. Vin är bättre. Vilket är glada nyheter då jag precis skaffat mig en fabless för semi-dyra italienska viner. Däremot är öl inte alls bra. Redan efter en veckokonsumtion på fyra öl stiger chansen till nya anfall med 25%. Det är dyra öl det!
Den där semesterveckan i St Anton med öldrickning ur stövel i dagarna sju bör nog ombokas till någonting mer stillsamt. Kanske en semestervecka runt Como-sjön med mitt studie-entourage? Det låg i pipelinen innan det här beskedet och nu har jag anledning att vara ännu mer positiv till den resan.
Som en negativt vinklande person har jag målat upp det här liiiite mer negativt än vad det egentligen är. Jag tror faktiskt inte det kommer innebära särskilt mycket mer än att jag kommer leva aningen nyttigare. Vilket jag ändå alltid strävar efter och nu har jag en legitim anledning till att försöka hårdare.
Man kan övervinna det mesta i det här livet. Jag överlevde orkanen Irene och planerar inte att duka under för vad jag i fortsättningen kommer kalla för Gikt-Måndag!
Var det förresten någon som upplevt samma sak?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar