måndag 23 april 2012

Julsaga och den jävla byggställningen

Hur i helvete löser vi det här?

I min utbildning har vi en uppgift som ska vara inne på fredag. Jag ska SKRIVA EN JULSAGA!!!

Vad är det egentligen för uppgift? Man kan tro att det är Datorteket jag går på. För det första förstår jag inte riktigt meningen med uppgiften. Men det kanske har lite med storytelling att göra, att man ska kunna skapa och berätta en historia på ett bra sätt.

Det finns två problem med det här. Dels föddes jag helt och hållet utan fantasi, och dels har jag inte läst en julsaga i hela mitt liv. På TV har jag sett Karl-Bertil och A Christmas Carol, ingenting annat.

Så nu undrar jag om en julsaga till viss del måste vara sorglig (ensamhet, fattigdom etc) och sluta i lycka? Eller kan det vara totalt mörker och självmord hela vägen? Alternativt full glädjeyra och pengabad berättelsen igenom?

Ni som följer mig på Twitter och FB lär inte ha missat att jag gjorde putstrasor av mitt squash-racket igår. Idag var situationen den omvända. Min motståndare spelade inte bra och jag vann med klara 4-1. Han uttryckte smärta i själen efter matchen och sa att "om inte tjejen och ungen följt med hade jag tagit den där jävla byggställningen och vält den över banan".

Ytterligare en bra anledning för mig att skaffa tjej och barn. Tänk att kunna sitta nyförlorad, helt lugn, och bara känna harmoni.

torsdag 19 april 2012

Systembolaget, Reklamlitteratur och Travronden

Intressant lunch.

På väg till ICA träffade jag en gammal kompis, Nicklas. Han bar omkring på en påse från systembolaget. Vilket i sig är en smula dekadent. Men när jag tittade ner i påsen låg senaste Travronden och stångades med ölen. På rak arm kan jag inte komma på någonting som är mer Tipsextra-alkis-dekadent. Därmed inte sagt att han är det, utan bara själva konceptet. 

Om man säger så här:
När Sofi Fahrman kommer till Sundsvall kommer hon troligen inte att söka sig till grabbarna med kombinationen systembolagskasse och Travronden!

Eller kanske så här: 
När vem som helst kommer till Sundsvall kommer denne inte att söka sig till grabbarna med kombinationen systembolagskasse och Travronden. 

Men det finns någon för alla:
När en kille med systembolagskasse och Travronden kommer till Sundsvall kommer han (alltid en han) att söka sig till grabbarna med kombinationen systembolagskasse och Travronden.


Vidare till ICA i jakt på lunch. Blev sugen på avocado och påbörjade en noggrann granskning av artiklarna i jakt på den där perfekt mogna. Som man aldrig hittar. Den måste köpas ljusgrön och mognas till perfektion hemma på diskbänken. Vilket är svårt när man föddes utan framförhållning. 

Precis då insåg jag att det i min högra jackficka faktiskt låg en avocado. Som mognat hemma och i morse stoppats ner i jackan. Självklart bortglömd. Direkt kände jag mig som en snattare och fick samma tonårsliknande panikkänsla som när man hade en Snickers i strumpan på väg ut ur butiken långsamt, trots att man egentligen bara ville springa. Jag stängde fickans dragkedja och smög runt butiken som den suspektaste av tjuvar. Möjligtvis visslandes för mig själv. Det ultimata tecknet på att något inte står rätt till och ett lika tydligt tecken på att snatteri inte är någon av mina premiumegenskaper. 

Samtidigt skulle jag precis vägra att betala för avocadon igen. Eller förklara för en expedit då det skulle kunna framkalla en obekväm situation. Men butiksvakterna var inte på vakten i dag och jag kunde några minuter senare slinka ut från butiken med både hedern och avocadon i behåll. 

Medan jag stod i kassan fick jag ett sms från AdLibris. Mina böcker fanns att hämta ut. Även dom bortglömda trots att beställningen las för bara några dagar sedan. 




Blev en spännande paketöppning eftersom jag även glömt bort vilka böcker jag beställt. Beställningen skedde på impuls efter ett tips i någon reklamblogg. Boken till vänster ser intressant ut. Om man la till undertiteln "and the 2-hour paycheck" skulle den kunna vara skriven av mig själv.

tisdag 17 april 2012

Börjar likna något

Välkommen tillbaka till jorden stod det på en stor neonskylt när jag klev utanför dörren imorse. Passande ord. För trots att måndagssquashen gjorde mig halvt sjuk (halsont, troligen eftersom det är farligt att idrotta bakis), kändes det så. Att jag genomlevt ett rent helvete. Lustigt det där. Ingen går från sorg till glädje snabbare, eller mer ofta, än mig.

I min värsta söndagsångest fick jag ett tips av Jossan om att somna till ett avsnitt av podcasten C/O Hanna & Amanda, som behandlade just ångest. Vilket jag inte gjorde. För det hade varit stört omöjligt. Som att försöka släcka eld med eld. Jag la istället avsnittet i min mentala att-göra-lista och somnade livrädd till TV:n med taklampan lysande. Natten förflöt sakta kan man säga. Tror jag somnade och vaknade hundra gånger och det kändes som jag såg introt till varenda program som visades mellan kl 24 och 07.

Hursomhelst lyssnade jag på avsnittet idag och det var riktigt bra. Jag ska lyssna på fler avsnitt för att avgöra om det finns någon hållbar kvalitet. En lustig tanke jag fick är att jag riskerar att bli den podcastens enda manliga lyssnare. Psykopater, våldtäktsmän och stalkers exkluderade. Men det kan kanske arbeta till min fördel. Ge mig hemliga insikter i hur kvinnor tänker. Just idag lärde jag mig hur två sjuka kvinnor hanterar sin ångest, men det är ingenting som säger att varje avsnitt är så.

Podcasts är för övrigt den bästa underhållningen. Rent, okommersiellt och även den bästa metoden att sålla de pengakåta människorna från de som är naturliga och gör saker för att det är roligt. All min respekt till alla som producerar en podcast! Ifall jag var känd vill jag tro att jag skulle ha min egen podd, och att den skulle vara bättre än allt annat jox jag sysslade med!

Några slumpvisa saker:

- Innan squashen ikväll diskuterades löpning, och att man kan hitta ett beroendeliknande tillstånd där man måste löpa flera ggr i veckan. Diskussionen avslutades från min sida med att jag konstaterade att jag aldrig kommer bli något stort löparämne. Snabbt som blixten fick jag ett "Du är inget vidare squash-ämne heller" tillbaka. Tackar!

- Försökte nyss separera en äggvita från en ägggula. Vitan skulle ner i en smoothie. Det gick totalt åt helvete. Skal ramlade ner i ägget, gulan sprack och vitan rann ut. Blev ägd av min darrhänthet. Därför undrar jag om man brukar separera vitan, eller om det är gulan man alltid behåller? För isåfall kan det mer vara ett fall av klassisk idioti.

- Min frisyr börjar bli ett problem. Håret är för långt för att skapa någonting av och min frisör skulle bort någonstans. Typiskt frisörer. Lämna sina kunder i sticket och bara tänka på sina egna nöjen...

Hörs!

söndag 15 april 2012

Avskeda söndagar!

Helgen har varit fantastisk och peakade igår med Filip & Fredriks show och efterföljande krogbesök med världsrekordförsök i att dricka shots. Föreställningen var väldigt bra och klart sevärd. Jag är ett stort fan av duon och egentligen spelar det ingen roll vad deras program/poddar/shower handlar om. Det är deras dialog jag gillar mest och gårdagen var inget undantag. Ifall ni gillar F&F, se showen.

Och nu över till något mindre behjärtansvärt. Dessa söndagar! De blir min död. Jag har mått sällsynt dåligt idag. Snudd på min värsta söndag någonsin. Med tanke på hur trevligt det var att njuta av dagens vårsol kan man tycka att jag borde återhämtat mig bättre. Men några sådana signaler får jag inte. Istället tittar jag på hockey och brottas med en ångest i kvadrat. Som inte verkar släppa. Min bakfylla är alltid inverterad. Jag mår som bäst när jag vaknar och sedan blir det gradvis sämre för att vara som allra värst när jag ska sova. Med andra ord har jag några härliga timmar framför mig.

Och av en ren tillfällighet har det smugit sig in lite söndagstankar kring om jag överhuvudtaget gör någonting som gör den här världen till en bättre plats? Känslan just idag är att min livsinsats inte gjort den ett spår bättre. Snarare tvärtom.

En sak som kanske inte skulle ta den här världen framåt, men som skulle göra mig glad, är att skriva en bok. Jag har alltid velat göra det. Problemet är att jag inte har en aning vad den skulle handla om. Det enda jag definitivt vet är att den inte skulle bli skönlitterär. Det här är ingenting jag isåfall skulle göra för att bli känd. Egentligen spelar det ingen roll om den skulle bli publicerad eller inte. Det skulle vara en stor personlig framgång bara att skriva den. Men min tid är klart begränsad just nu och det är högst osäkert ifall jag kommer orka påbörja det här projektet. Plus att allt jag tänker på söndagar handlar om överlevnad. Löften om att göra gott efterföljande vecka gör dagens plåga lite mindre. I teorin ett logiskt resonemang. Men i praktiken fungerar det inte alls.

Just nu är min enda tröst Cuba-Cola, nattöppen telefonjour hos Jourhavande Kompis samt att Gurra för något år sedan påminde mig om Jakob Hellmans gamla klassiker "Tårarna".

Nu deppar vi vidare och återhörs imorgon. Måndagen då mitt nya liv börjar!


torsdag 12 april 2012

Skilda världar

På vårt kontor finns en hel del märkliga människor. En samling original av varierande nivå och typ.

Just nu sticker en person ut från mängden eftersom han påstår sig ha kämpat i tio år för att börja snusa. Utan att lyckas. Han kämpar envetet på med någon enstaka snus om dagen och varvar med nikotinfria när huvudvärken blir för svår. Han avundas oss som har förmågan att snusa riktigt.

Själv har jag sedan 3 dagar lagt mitt snusande på hyllan, och kämpar frenetiskt mot den brinnande invärtes eld som försöker få mig tillbaka på snuståget.

Ganska ironiskt måste jag säga. Den enes situation är den andres dröm.


onsdag 11 april 2012

Kalla Sundsvall

Är det någonting i den här världen som förföljer mig så är det iskalla hem. Det är väl själva fan att det nästan ska vara kallare inne än ute.

Så länge jag kan minnas har jag bott kallt. Det började i villan i Haga där det rådde rekordkyla stora delar av året. Som inte blev bättre av att jag regelbundet fick panik och macklade med reglagen, med påföljden att hela systemet blev överansträngt och la av. Då fick jag fly fältet. Det var varken läge att vänta in reparatörer eller min stolta pappa i kylan.

Sedan har jag bott i olika typer av kalla lägenheter i olika städer. Den ena sämre än den andra. Min nuvarande lägenhet är helt iskall i alla rum förutom badrummet. Det duger inte. Jag finner ingen harmoni i kylan.

Nästa boende jag skaffar ska hålla en inomhustemperatur på MINST 30 grader under vintertid. Plus att det ska vara helt dragfritt kring fönster och dörrar. Och golvvärme i alla rum. Jag kommer sätta en nedre gräns för uppvärmning på 5.000 kr i månaden som under inga omständigheter får understigas.

Det kan nog dröja ett tag innan det händer, men oavsett om det blir någon ny bostad eller inte, är jag ganska säker på att jag till slut kommer få uppleva ganska hög värme under ganska lång tid.


måndag 9 april 2012

Svärmor i lågor

Om Jesus härdat ut lite längre hade jag kunnat se fram mot fler lediga dagar. Men nu gjorde han inte det och påskhelvetet lider mot sitt slut.

Det har varit en fullspäckad helg med besök hos pappa i fjällen, påskdryck i lördags och biljardtävling igår (jag vann, wohoo!).

Den här veckan kommer att gå fort misstänker jag. Jag har nämligen tusen saker på mitt bord. Förutom jobb har jag en synnerligen krånglig skoluppgift som ska lämnas in på fredag. Jag ska skriva ett filmmanus på temat "A girl, a guy and a gun". Luc Besson har tydligen sagt att det är de beståndsdelar man behöver för att skriva en bra film. Nu ska jag i och för sig inte skriva en hel film, utan "bara" 5 sidor manustext. Vilket är svårt nog när man inte har någon fantasi överhuvudtaget.

Men jag tänkte så här. Det blir inget "gun" i bemärkelsen pistol. Utan Gun som i namnet Gun. Tänk skolmatkärring / elak faster / tant som är allmänt trött på livet. Manuset går under arbetsnamnet "Svärmor i lågor" och Gun är då svärmodern. A girl and a guy är paret som ska besöka Gun över jul. Killen, vars namn ännu är obestämt, hatar sin svärmor över allt annat. Och hon honom. Vilket kanske kan bli upphov till ett festligt litet manuskript. Eller ett präkt-fiasko. Jag spelar ett högt spel och är inte säker på att det kommer sluta lyckligt.

Men det gjorde å andra sidan även Refaat El Sayed, och det löste sig bra för honom. Om bra definieras som ett konkursbo med 242 kr på kontot och två begagnade diesel-mercor.

Nog om det. Istället vill jag slå ett slag för Filip & Fredriks show på Tonhallen på lördag. Vår konstellation ska förära duon med ett besök. Mina förväntningar är rysligt höga och jag ser framför mig en fantastisk föreställning. I begreppet fantastisk föreställning ingår även ett trevligt krogligt efterspel. Lite av en helgardering kan man säga. Om showen sugen kanske inte krogen gör det. Och vice versa.

Produktiv vecka coming up!

söndag 1 april 2012

Vemdalen och Uma-Ness

Helgen har spenderats med the usual suspects i Vemdalen. Skidåkning, socialt drickande, allmänt välbefinnande samt boende i Fias stuga. Hon har en otrolig gästvänlighet den tösen och nu när Matte är med i bilden är även han förtjänt av ett tack!

Först och främst. Jakten är över! Jag har hittat dom obekvämaste pjäxorna i världen. Så ni behöver inte leta längre. Inte ens Ingmar Stenmarks första skidpjäxa kan ha suttit sämre. Fötterna somnade direkt, även om jag inte ens spände åt skon. Bedrövligt.

Men även passande. Världens obekvämaste pjäxa passar på något vis ihop med världens osäkraste lift. Den hittade vi också. En 4-stolslift som spenderade mer tid stillastående än åkandes och vårt stopp skedde naturligtvis på väldigt hög höjd. Där satt jag, lätt bakis, och var livrädd för att det skulle bli något strul. Jag är som bekant rädd för i princip allting där jag inte har kontrollen själv. I synnerhet när det finns lite spritångest inblandad. Mattias och Olle satt och pratade om hur ohållbar vajern ser ut, medan jag pratade om att jag ska leva ett bättre liv ifall jag bara överlever den här gången. Som om min rädsla inte var stor nog började Mattias att skaka på ekipaget. Min panik nådde något typ av crescendo när jag vrålade "men kan ni sitta still i liftjäveln" tillräckligt högt för att det borde utfärdats lavinfara.

Vad vore en fjällresa utan after ski och krogbesök? Det blev after ski ett par dagar och krogen en gång. Eller krog kanske man inte ska säga. Accenture hade bokat hela stället och vi vanliga människor var undanskuffade till baren nere. Men så länge det finns en bar kommer folk att dricka. Konstigt nog hittade jag en otrolig dipp i lördags natt och kände mig rekordlåg.

Vilket jag funderat på varför och har kommit fram till att det berodde på miljön. Det var trångt, musiken var hög och lite för modern för min smak. Den perfekta miljön för att göra mig miserabel. Alla som går på krogen är försäljare av sig själv. Man vill, helt logiskt, visa upp sig själv i ett så fördelaktigt ljus som möjligt. Jag fixar inte alltid det. Oftast i situationer där alla dansar och musiken inte ger mig någon glädje. Precis så var det i lördags.

Ända sedan min och min kompis mamma tvingade iväg mig och honom på dansskola i 8-års åldern, har jag mer eller mindre ogillat det. Danser som har regler, speciella steg och rörelser, fungerar bättre. Det finns en struktur och det gillar jag. Att bara åma sig på ett golv till dånande bastakt, det är fan inte enkelt. Särskilt inte när man tycker att man suger. För det är en självförtroendegrej och jag har alltid varit dålig på att låtsas vara bra på saker som jag inte är bra på. Funkar inte! I vissa situationer går det bättre. När jag är riktigt jävla glad och det spelas musik som jag kan associera till. Då struntar jag i bristerna.

Vilket inte var fallet i lördags. Istället för att låtsas ha roligt höll jag mig för mig själv sista delen av kvällen. Framstod antagligen som extremt tråkig och stel. Vilket jag på sätt och vis var, men av helt annan anledning än vad man först kan tro, och som inte hade något med sällskapet att göra.

I bilen på väg hem idag pratade vi litegrann om dans. Jag drog upp att ett dansgolv är planetens sämsta plats för mig att träffa en tjej. Det finns INGENTING jag kan göra där som ens i närheten kan göra mig rättvisa. Att jag kommer ha ett större score-ratio på en drejkurs. Vilket är sant. Såvida inte drejutrustningen dånar likt Spencer & Hill på crack och omöjliggör konversation.

Jaja nog om det. Jag vill avsluta med ett stort tack till Fia & Matte, Jossan, Julia och Olle för en supertrevlig helg!

Samt bädda in en låt som varit lite av en temasång under helgen. Det är hela Skånes (och Rilles) favoriter Joddla Med Siv och deras Uma-ness från Senegal. Varför? MYCKET svårt att svara på.






Congratz!

I totalbrist på egen framgång är det skönt att se att ens vänner klarar av att leverera.

Jättegrattis till Marcus Chamat som i helgen tog ett välförtjänt EM-silver i biljard och som fortsätter bevisa att han står tidens test! Konkurrensen är stenhård och det är riktigt imponerande att krångla sig genom ett sånt startfält.


Jag pratar givetvis om disciplinen 9-ball samt klassen för dvärgar!