Är det någonting i den här världen som förföljer mig så är det iskalla hem. Det är väl själva fan att det nästan ska vara kallare inne än ute.
Så länge jag kan minnas har jag bott kallt. Det började i villan i Haga där det rådde rekordkyla stora delar av året. Som inte blev bättre av att jag regelbundet fick panik och macklade med reglagen, med påföljden att hela systemet blev överansträngt och la av. Då fick jag fly fältet. Det var varken läge att vänta in reparatörer eller min stolta pappa i kylan.
Sedan har jag bott i olika typer av kalla lägenheter i olika städer. Den ena sämre än den andra. Min nuvarande lägenhet är helt iskall i alla rum förutom badrummet. Det duger inte. Jag finner ingen harmoni i kylan.
Nästa boende jag skaffar ska hålla en inomhustemperatur på MINST 30 grader under vintertid. Plus att det ska vara helt dragfritt kring fönster och dörrar. Och golvvärme i alla rum. Jag kommer sätta en nedre gräns för uppvärmning på 5.000 kr i månaden som under inga omständigheter får understigas.
Det kan nog dröja ett tag innan det händer, men oavsett om det blir någon ny bostad eller inte, är jag ganska säker på att jag till slut kommer få uppleva ganska hög värme under ganska lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar