Välkomstpresent

Efter världens stressigaste dag med jobb, packning och kvällskörning till Stockholm kunde jag inte ana att mottagandet skulle bli i klass med vad hemvändande konungar kunnat förvänta sig.

I Montells lägenhet, som jag ska låna, stod en välkomstpresent jag sent ska glömma. Bland det roligaste jag sett, och bara tanken på hur roligt han måste haft under själva ihopsamlandet, fick mig att bryta ihop. Märk väl hockeypulver och Dagens Industri bland de övriga delikatesserna.

Det tog inte lång stund innan jag satt superavkopplad med ett glas Gnarly Head. Som snart är slut. Amaronen sparas till morgondagen och blir perfekt belöning efter att ha vunnit golftävlingen Bergströms Last Shot of Freedom.

På tal om golfen ringde Gurra och pratade taktik. Hans förslag var att jag skulle ge drivern till honom och inte ta med en klubba lägre än järnsexan. Med planen att jag ska spela gubbgolf. Korta, men raka, slag som genererar ett stadigt inflöde av tvåpoängare. Vilket då ska skapa utrymme för Gurras vilda vevningar som "blir en birdie här och där".

Med förklaringen att "du måste vara ankare eftersom jag kastade mitt överbord redan i 15-års åldern".

Det lär bli en intressant, men knappast vacker, uppvisning av lag Tägtström / Sjöberg imorgon.

Trevlig helg!

Gumball 3000, here I come!

Jon Olsson, som kanske lever jordens lyckligaste liv, är just nu med i Gumball 3000. Det är en biltävling för rika människor och just i år går tävlingen i USA. Team Storm Troopers, som laget kallar sig, består av 3 bilar och kostnaden ser ut att landa runt en miljon kronor. I den miljonen täcks anmälningsavgift, bilfrakt och levnadsomkostnader. Rätt dyrt nöje för 10 dagars bilkörning, det lär man säga.

Men så är han sponsrad av spelbolaget Betsafe och gissningsvis får deras spelmissbrukande tvåbarnsmammor till kunder vara med och sponsra en del av kakan.

Inspirerad av hans resa vände jag mig till min kollega Chi och frågade ifall hans familjs restaurang kan vara med och sponsra mitt deltagande i nästa års Gumball 3000. Förhandlingarna gick oväntat bra och det ser ut som att jag kommer stå på startlinjen nästa år. I det här ekipaget:

King of the road!

Som jag kommer dominera nästa års race! Ett stort tack till mina sponsorer!

Vid sidan av det börjar jag få betala priset av en hård Elitlopps-helg. Hostan blir värre för varje dag och jag är allmänt hängig. 100 cigg och lika många liter alkohol är tydligen inget hälsorecept. Men det jag inte förstår är hur sjukdomen kan dyka upp med tre dagars fördröjning.

Vid sidan av bakfyllan från helvetet har jag en trolig magsjuka på ingång. En kollega kom till kontoret igår och berättade stolt att han varit på ett barnkalas där själva festföremålen spytt ikapp, och att det var anmärkningsvärt att föräldrarna inte ställt in festen. Ungefär lika anmärkningsvärt som att han inte ställde in jobbet. En kedjereaktion av trassliga beslut.

Igår var han all smiles och idag är han hemma och kräks. Det lämnar mig med 6-8 friska timmar hostande och småfebriga timmar innan det är dags att städa fram hinken. I had a good run, det måste varit minst 5 år sedan jag var magsjuk och kräktes. Därför ska jag, likt Marshall i How I Met Your Mother, försöka leva livet innan sjukdomen tar tag i mig. Vilket i mitt fall blir genom styrelsemöte på squashen och ett sent kvällspass.

Hörs!