måndag 27 september 2010

Wall Street: Money Never Sleeps

...
Min mailbox har de senaste månaderna fullkomligt översvämmats av vanliga människor (läsare) som undrar när det ska komma en ny filmrecension.

Voilá, här är den. Jag har precis kommit hem från biografen efter att ha sett uppföljaren till Wall Street. En film som jag verkligen älskade. Michael Douglas är en fantastisk och jag har sett fram mot den här filmen ända sedan jag hörde talas om att den var under produktion. Inte många filmer har så mycket att leva upp till.

Jag kan direkt säga att jag blev besviken. Flera faktorer mixade ihop den soppan. Här är några saker jag direkt ogillade:

- Shia LaBeouf's gestalt Jake Moore var en besvikelse. Det bottnar i att jag inte anser att han framstår tillräckligt auktoritär som up-and-coming börsmäklare. Även om jag tror att det inte bara är hans fel, vilket jag återkommer till, kändes det som han försökta vara man för en hatt han inte riktigt kunde bära upp.

- Även fast jag tror stenhårt på att product placement är framtidens intjänings-modell i tv&film-branschen, tycker jag det blev för mycket och för uppenbart. Det måste gå att göra på ett bättre vis. Samma exponering fast med naturligare invävning. Heineken, IWC, Moët, Ducati, Bulgari. Det är snarare en fråga om vilket varumärke som inte exponerades.

Dock vill jag ge en stilla applåd för Jake Moores klocka från IWC:s Portuguese Collection, som faktiskt ÄR en av världens mest tidlösa och stilrena urverk. Jag har tidigare pratat om just den modellen i min blogg och jag undrar fortfarande när den kommer pryda min arm.

- Tycker filmen misslyckades kapitalt med att framställa finansbranschen som något häftigt. Den där känslan av att "så vill jag vara" infann sig aldrig.

I slutet på 80-talet när Wall Street kom var fortfarande finansbranschen mystisk och gav tittaren en inblick i en spännande värld. Idag är situationen annorlunda. Det har blivit folkligt, i kombination med vetskapen om att dagens finansvalpar till mångt och mycket består av välutbildade nördar och tråktyper. Kan nästan exakt jämställas med pokerbranschen, vilken var mycket mer spännande att tillhöra back in the days när man tillhörde en exklusiv skara människor som gjorde branschen sådär härligt privat.

- Det anspelades alltför hårt på den amerikanske bolånekrisen och det blev ett virrvarr av olika klipp från nyhetsflöden. Vilket gjorde att det stundtals kändes mer som en dokumentär än en spelfilm.

Med det sagt tycker jag fortfarande att filmen var sevärd. Om inte annat av nostalgiska skäl. Den hade sina emotionella stunder och filmens finaste stund var när Gordon Gekko försonades med sin dotter.

Nu är jag inte helt objektiv eftersom det var två händelser som drog ner filmupplevelsen ytterligare en smula:

1) Jag blir tvångsmässigt pissnödig när jag går på bio och min normala procedur är att gå på toaletten minst 2 gånger från biljettköp tills filmen börjar. Idag hann jag bara med ett besök.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg Sagan om Ringen under min studietid i Gävle. En 3 timmar lång film och jag hade laddat med 3 toalettbesök timmen innan. Med en stor bytta popcorn och en stor coca-cola hamnade jag mitt i raden, i en brant och trång biosalong där ett toalettbesök var en omöjlighet. Jag drack inte en droppe Cola på 2,5 timmar. Min törst var av historiska mått efter att ha satt i mig popcorn-hinken, och jag kommer fortfarande ihåg att jag svepte hela Colan när en halvtimme återstod, med insikten om att jag faktiskt skulle klara av att hålla mig även i ett worst case scenariro.

Idag hade jag som sagt inte förberett mig ordentligt och jag kände redan efter några minuter att jag vid någon tidpunkt under filmen måste uppsöka en toalett. Jag bidade min tid och inväntade ett bra läge. Hade redan planerat en snabb rush till en toalett belägen precis ovanför den första trappen. Jag fann den optimala tidpunkten när karaktärerna gjorde entré på en välgörenhetsgala, eftersom scenen helt uppenbart skulle inledas med någon minut av mingel coh stråkorkestrar.

Sagt och gjort. Med snabba steg skyndade jag till toaletten. Självklart upptaget trots att det inte var en levande själ i hela biograf-foajen. Fick springa uppför nästa trapp till en annan toalett och när jag väl kom tillbaka till salongen såg jag Charlie Sheens (Bud Fox från originalet) nylle pryda hela bioduken. I exakt 2 sekunder innan han försvann för att aldrig mer återvända. Lyckades med perfekt timing missa den enda scen han medverkade i.

2) I den där lilla runda dryckeshållaren bredvid stolen, placerade jag min snusdosa. Dess djupa utformning gör att man, med eller utan brillor, även i en upptänd biosalong inte nödvändigtvis ser att det ligger ett föremål där. Jag hade inte med mig något snus hem och jag hoppas innerligt att morgondagens gäst i stol 8 på rad 5 sätter min lingon-rapé i halsen. För det är nog ingen risk att städpersonalen uppmärksammar min förlust och sällar påsarna till kretsloppet som kallas sophantering.

God Afton. Nu blir det kvalitets-tv i form av Dexter och Bored to Death, som båda hade säsongspremiär igår.

Sista valsen med Bredbandsbolaget

...
Ibland gör man saker utan plan.

Alldeles nyss ringde jag Bredbandsbolaget och ville återigen ventilera mitt missnöje kring att jag betalar runt 400 kr i månaden för mitt internet. För produkter jag aldrig sett skymten av. Tex ett säkerhetspaket för 39 kr/mån.

Bakgrunden är att jag för några veckor sedan ringde ett likadant samtal, men då blev totalt uppsnurrad och fick ett helt värdelöst erbjudande som jag skulle fundera på och sedan återkomma. Ett klassiskt trick eftersom 9 av 10 kunder glömmer bort att ringa tillbaka.

Men idag gjorde jag det. På deras hemsida stod det dessutom att nya kunder erbjuds Internet, TV & Telefoni för 249 kr/mån om man tecknar sig för 12 månader. Idioten jag pratade med kunde erbjuda mig enbart internet för 279 kr/mån. Dvs att det kostar 30 kr extra för att INTE få TV inkluderat.

Det räckte för att jag skulle tacka för mig så nu har jag avslutat mitt abonnemang. Utan aning om vad prisbilden hos konkurrenterna är. Men det spelar mindre roll. Jag ska gladeligen betala 400 kr i månaden hos ComHem bara för att markera att kundvård spelar roll. ELLER INTE. Martinsson, jag är en glad och pigg 31-åring med en vilja att samarbeta till tonerna av 250 kr i månaden. Finns det nåt vi kan göra?

Innan jag och Bredbandsbolaget skildes åt var han snabb att upplysa om att jag måste skicka tillbaka modemet. Eller låneutrustningen som han så fint kallade det. Vilket jag ska göra. Det ska skeppas i motvind med optimistjolle hela vägen till Stockholm, med förhoppning om att Östersjöns bräckta vatten orsakar oreparerbara skador.

För övrigt anser jag civil olydnad vara någonting vackert.

söndag 26 september 2010

Ljus i tunneln

...
Hand i hand med ett underbart höstväder går jag mot en vecka med förnamnet Hektisk!

Det är tusen saker att göra och det som blir lidande är, förutom min viktminskning, att jag inte hinner blogga, twittra eller MSN:a särskilt mycket. Vilket är synd för det är något jag finner stort nöje i.

Squash-föreningen ska fr o m 1 oktober ta över driften av squash-hallen. Imorgon kväll är det verksamhetsmöte med styrelse plus förra ägaren, där vi ska skapa rutiner för den dagliga driften. Ett digert arbete och jag skulle bli chockad om jag kommer hem innan midnatt.

Utöver det antar jag att MaxiPlay-tempot kommer bli fortsatt högt.

Igår satt vi ett gäng på kontoret och spelade nätpoker. 6-7 st och MaxiPlay bjöd på pizza, öl och vin. Undertecknad drack totalt 2 öl för att kunna köra bil senare på kvällen. Det var en trevlig afton och det tror jag dom som var här också tyckte. Planen är att det ska bli lite mer såna här aktiviteter. Kan man inte locka spelare på naturligt sätt måste man dra igång dom :)

Sorry för trist innehåll och ha en trevlig vecka.

Och en sista sak. Läste en sjukt rolig seriestripp i tidningen, där ett par sitter framför tv:n och lyssnar på att det är ekonomisk kris i samhället.

Maken - Det gör inte så mycket eftersom vi haft ekonomisk kris hela vårat giftermål
Frun - Fast dom säger att man snart kan se ljuset i tunneln
Maken - Jag kan upplysa dig om att ljuset i tunneln är ett tåg.

PS. Utan endorsement-deal kan jag meddela att Pizza Playa har öppnat igen och att man säljer A lá Papa - pastor för 50 kr... DS.

onsdag 22 september 2010

måndag 20 september 2010

Trapped

Här kommer oskyldiga bilister, lätt bakis sedan en Memento-söndag, bakvägen in till city. Och hälsas välkommen av hela rikspolisens insatsstyrka.

//Extra besk eftersmak av Ferneten

No make-up

...
Bara en snabb notis om valet igår.

Tycker, precis som 95% av befolkningen, det är tråkigt att se Sveriges befolkning välja in SD i riksdagen.

När Lars Ohly efter valet skulle in i SVT-studion vägrade han att befinna sig i samma sminkrum som Jimmie Åkesson. Patetiskt i mina ögon. Nu har svenska folket valt in SD och då måste dom andra partierna vara villig att kommunicera. Förvisso är man väl uppe i varv sådär i stundens allvar men jag tycker fortfarande hela gesten var rakt av löjlig.


söndag 19 september 2010

Det enda politiska inlägget på ett bra tag

...
Då har man återigen varit och gjort sin medborgerliga plikt i det trötta äldreboende som, vart fjärde år, omvandlas till vallokal. Liksom förra valet var det ingen som helst uppståndelse kring mitt anländande till platsen.

Min vana trogen röstade jag blått. Folkpartiet i alla kategorier för att att vara mer exakt. Jag har alltid sympatiserat åt det hållet och tror att det är den rätta vägen för att göra Sveriges framtidsresa lite mindre besvärlig.

Att den kommer bli besvärlig är för mig helt självklart och jag hyser inga större förhoppningar om att Sverige kommer vara ett välfärdsland om sisådär 50 år. Snarare det motsatta.

Det kommer bli svårare och svårare för för svenska företag att klara den globala konkurrensen. Skattetrycket gör det ekonomiskt oförsvarbart för ett vinstdrivande företag att bibehålla produktion inom landet. Det finns miljontals löpande band arbetare runtom jordklotet som jobbar för en bråkdel av den svenska minimilönen, utan fackliga rättigheter som tex kollektivavtal, i länder där företag betalar minimalt med vinstskatt och arbetsgivaravgifter.

Lägg därtill det extremt dyra svenska skyddsnätet med a-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag, subventionerad sjukvård etc etc. Faktorer som inte existerar i många andra länder.

Med detta i åtanke står det ganska klart att det kommer bli SVÅRT att hålla upp vårt trygga och fina Sverige. Det krävs en gigantisk tekonologi-fördel för Sveriges företag. På en global spelplan där forna bananrepubliker närmar sig i ett rasande tempo.

Det låter hårt att säga det, men i framtiden tror jag faktiskt att var och en kommer bli tvingad att skapa sin egen lycka. Jag är verkligen FÖR ett Sverige där alla blir omhändertagna, men jag kan bara inte se det som en hållbar lösning i ett längre perspektiv. Därför tycker jag det är lämpligt att börja förbereda sig för att möta den verklighet vi alla visste skulle komma en dag.

Den verkligheten möter vi bäst genom att satsa på att sätta folk i arbete. Genom att skapa bra underlag för företagande och inte straffa den del av befolkningen som är framgångsrika, och därigenom sätter mindre drivna människor i arbete.

Att rösta för ett ökat bidragssamhälle känns för mig som att skjuta sig själv i foten. En temporär åtgärd som inte förbättrar någonting på längre sikt.

Ungefär som att ge bistånd till fattiga länder. Det hjälper just nu men bortkastade resurser på längre sikt. Rätt väg är att försöka få igång det fattiga landets ekonomi. Hjälpa industrin att komma igång (en del av ett biståndspaket kan vara löfte om etablering av utländska företag), hjälpa till med att riva handelsblockader gentemot grannländer. Sakta sakta dra igång ett hjul som stått stilla under lång tid och som steg-för-steg förbättrar villkoren för invånarna i landet.

Det låter känslokallt att tycka så här, men det är så jag tror.

Självklart tycker jag att det ska finnas ett visst skyddsnät. Att man ska verka för att sjukskrivna ska kunna rehabiliteras på ett bra sätt, att a-kassan ska finnas kvar och att samhällets mest utslagna på något vis ska kunna överleva. Likväl som jag tycker att man ska hjälpa till med resurser på ställen som drabbas naturkatastrofer och krig samt att övriga fattiga länder ska få ett visst bistånd just nu, och resten i form av åtgärder för att bygga på längre sikt.

Vem följer min linje in i ett framtida u-land kallat Sverige?


fredag 17 september 2010

Irony

...
Igår var det Sundsvall Business Awards. Stor gala på Södra Berget med 700 inbjudna gäster.

Jag var inte där. Juryn bortser varje år från mitt digra arbete för näringslivet i Sundsvall. Alla personer jag satt i arbete får jag ingen som helst cred för.

Istället var jag och träffade en annan jury. Av polisiär art. Två kommissarier, civilklädda med pistoler i sidan, stack en 200W glödlampa i nyllet på mig och krävde svar. Såg misstänksamma ut kring varenda ord jag sa, med utgångspunkten att jag ljög om allt. Bröt ner varje fråga i minsta detalj för att få fram den mest ointressanta och obetydliga lilla detalj. Återkom ständigt till något jag sagt tidigare för att dubbelkolla mina svar.

Till slut hamrade dom på med stora artilleriet. Att jag i min omgivning uttryckt oro över att en bil liknande min synts på ett visst ställe. Jag förklarade att nästan allting jag säger är sagt med ironi. Ingen förståelse och ytterligare grillning i oros-frågan.

Var tvungen att dra ett litet exempel för att få konstaplarna att förstå. Att jag innan ankomst till polishuset hade skrivit på både Facebook och Twitter att "Jag ska på polisförhör. Tårta med repstege sökes till Kumla". Samt att jag tror mig kunna torska för Palme-mordet just för min oförmåga att se oskyldig ut.

Budskapet gick hem. Däremot uttrycktes ingen beundran över mitt sätt att kommunicera med min omgivning. Snarare det motsatta eftersom dom frågade "om jag någonsin funderat på hur jag uppfattas".

Det har jag många gånger gjort och har kommit fram till följande. Ifall jag blir fråntagen min ironi kommer jag avsluta den här resan direkt. Man kan alltså säga att ironi, tillsammans med förmågan att andas, är mina livspåsar.

Vidare kan man tycka att det är magert med ledtrådar när Good Old Gurken är det hetaste tipset. Att jag sedan vid tidpukten hade bilen på verkstaden och själv befann mig i Warzawa fick bylingarna att inse att dom nått någon typ av återvändsgränd.

Snart helg! Ikväll vankas lasagne och rabarberpaj och exakt 1 Irish Coffee på Majorsgatan. Precis lagom för att kunna köra bil och fortfarande kunna anse sig ha en nykter helg.


lördag 11 september 2010

Tvåan säger du, jag ringer direkt....

...
Hösten är här och med den försvinner en helg-vardag bestående av alkohol,

Imorse gav jag Anton Axelsson en tennislektion. Matchen gick på Balders, till tonerna av en speaker på friidrottstävlingen där någon ungdomstävling pågick. Han har lite temperament, Kungälvs stolthet. Efter en förlorad poäng drog han iväg en boll säkert 150 meter, rakt in på arenan. Bollen kom sjukt nog tillbaka. Hur vet jag inte, men en logisk förklaring är att någon friidrottsförälder hade ett tennisracket med sig. En annan att Patrik Bodén satt på läktarplats och ville stjäla lite uppmärksamhet från dom lågpresterande ungdomarna.

På väg mot tennisbanan såg vi bland annat att det pågick stavhopp. Tror ribban låg nånstans kring 1,1 meter. Staven var alltså ett hinder och inte ett verktyg för att nå oanade höjder. Det såg mycket dråpligt ut och om jag inte såg fel i mina brillor, tror jag kräken som tävlade skämdes själva.

Men jag förstår hans frustration. Som elitidrottare vill man inte torska mot kombon synskadad + smällfet med 5-7, 2-6.

Det sägs att livet är en skola och jag fick mig två rejäla lektioner lite senare nere på stan.

Den första på Svenssons där 2 bekanta (A och B) satt och avnjöt en bira i höstsolen. Satte mig ner och småpratade en stund. Efter en stund kom A's flickvän plus hennes kompis. B hälsade genom att stryka handen på A's flickväns ben. B tyckte att A borde skaffa en egen tjej, varpå han frågade tjejerna om dom inte hade någon kåt kompis.

Jo, det hade dom. I form av en lösaktig bekant som tydligen var alldeles för frigjord för att kunna ha en pojkvän, och som dessutom hade en förkärlek för tvåan. B, som aldrig träffat tjejen, fick numret och ringde omedelbart.

- Hej, det är B
- Hej hej
- Jag hade tänkt att du skulle komma till Sundsvall idag (hon bodde i en stad norrut)
- Jaha, men jag är redan i Sundsvall
- Perfekt, då kan vi ju mötas upp senare, jag sitter här med dina väninnor

*Telefon till vänninan*

- Så du är redan i Sundsvall
- Ja
- Vi tänkte att du kunde möta upp med B ikväll
- Vad är det för fnask du hittat åt mig?
- Han heter B... Ska du festa ikväll?
- Näe jag har haft halsfluss och håller precis på att avsluta penicillin-kuren
- Men du kan väl ligga för det?
- Jo, det kan jag väl

Så var det bokat och det är alltså såhär det går till nuförtiden. Inte konstigt att man lever i celibat.

Nästa lektion var inom ämnet flour. Utanför apoteket var det stor uppståndelse med en mängd tandläkare som riggat upp varenda tänkbar munsköljs-produkt. Alla skulle skölja och jag blev smått nyfiken. Min vana trogen var jag mer intresserad av att ställa frågor än att faktiskt skölja truten med kemikalier.

Men kontentan blev att jag, som jag misstänkt, fick klargjort att Listerine munskölj är en reklamprodukt framställt av en penningstinn läkemedelsjätte. Den är även för stark för sitt eget bästa och kan skada slemhinnor. Trots styrkan fungerar den heller inte lika bra som konkurrerande produkter. SB12 is the shit och är mycket skonsammare för munnen. Jag kommer att byta ut mitt munskölj of choice. Innan jag gick tvingades jag även skölja munnen med rent flour. Som att få dagis-minnen fastslagna i ansiktet. Kunde bara tänka flourtant när jag påmindes om hur äckligt det faktiskt smakar av flour.

Sitter på kontoret och tänkte ta tag i diverse arbetsuppgifter. Har mycket på min agenda. Squash-fakturor ska skickas, love2rake-sidan ska uppdateras plus att det finns oändligt att göra med MaxiPlay.

Trevlig helg!

torsdag 9 september 2010

Dagens frukost. Intressepilar incoming. 

//Vill kräkas upp lunchen, eller åtminstone få en släng av anorexia

tisdag 7 september 2010

Det verkar ha gått bra för Anton eller Patte innan jag kom hit. 

måndag 6 september 2010

Lösningsmedel

...
Det löste sig till slut.

Vann mot bägge två plus att jag fick mig ett rejält träningspass. Rille var oväntat bra efter att ha levt det goda livet ett par år, och Björn blir bättre och bättre för var gång han spelar.

Fler såna här pass och min jättefetma är ett minne blott. Då kanske projektet "fru sökes" kan återupptas. Sparkar jag igång det letandet idag kommer det inte vara en söt samling spekulanter att välja bland.

Medan Rille duschar sitter jag på kontoret och funderar på hur jag ska få fram några rena kläder tills imorgon. Jag har nämligen inte ett enda bärbart plagg tvättat. Min hushållerska har som ni vet gått i strejk till följd av uteblivna lönecheckar. Dom flinar och ställer sig in när det rullar och sticker kniven i en direkt det börjar blåsa lite motvind.

//Kvällskaffe på Barista

Spelar squash med Björn och rille. 1-1 i set mot bägge och dunderkokningen är nära till hands. Uppå altihopa är jag helt slut till följd av min fetma. 

//försäsongsträning helt i plåt

lördag 4 september 2010

Årets mest frekventa bloggare

...
Snart en vecka sedan jag skrev något. Jag har jobbat jättemycket. Förra veckan blev det 2 dagar som jag var kvar på kontoret fram till efter 23.

Den här helgen har jag, tro det eller ej, varit nykter. I fredags blev det filmhäng med Julia och Sofia och ikväll har det varit en kombination av pokergala och nytt häng med tillägget Katta.

Pokerakademins gala är Svenska Spels idé och man har i några år haft ett årligt spektakel där man delar ut priser inom olika kategorier. I år har man bytt linje och valt att lägga en gala på varje kasino-ort.

Arrangemanget var väldigt välgjort och det märktes att det lagts en hel del resurser på att sy ihop en trevlig kväll. Även om lokala arrangemang inte smäller lika högt på riks-nivå tycker jag att det är ett steg i rätt riktning. Precis som Anneli sa är det ett bra sätt att göra någonting på lokal nivå, för sina lokala spelare. Något jag tycker Cosmopol varit ganska dåliga på genom åren. Bra jobb Cosmopol, och jag tror och hoppas att nästa års gala kommer att bli ännu bättre!

Det började med några föreläsningar av sveriges poker-farfar Dan Glimne (tror ingen svensk någonsin varit en bättre ambassadör för spelet) och meriterade Johan Storåkers. Sedan delades det ut priser. Mogge leder rankingligan och fick sig, förutom applåder, en tavla med kortspelande hundar.

Huvudkategorin var "Årets pokerpersonlighet" och dom nominerade var Abbe, Wedin, Lazlo, Mange Eklund och Rille. Det här priset krävde egentligen inte någon pokerprestation, utan handlar mer om att man ska vara en person som bidrar till god stämning och som för sig på ett bra sätt på och utanför pokerbordet.

Rille vann, i mina ögon, ganska väntat. Från Gävle var det ett mangrant gäng supportrar bestående av exakt 1 person. Den personen var Packi och kan egentligen inte räknas eftersom han huvudsakligen var där för spriten. Många pokerspelare i Gävle brinner hellre inne än att se Rille vinna utmärkelser. Det innebär nämligen bragging rights, och i kombination med hans stora trut, är det ingenting som intresserar herrarna. Det finns 1 person som har lobbat för att skaffa ett prisskåp till pokerklubben i Gävle och ni kan ju gissa vem det är.

Efter prisutdelningen arrangerades det en 400 kr Freezeout med bountys på Storåkers och Glimne. Detta framkom strax innan första handen skulle delas ut och Lacke (törstig herre från Härnösand) skrek ut att det var "en kvarting i bounty på Lacke. Senare skulle det visa sig att bountyn på Glimne och Storåkers var en räkmacka. Priset på Lackes huvud lät bra mycket smaskigare. Men jag fick aldrig chansen då mitt öde beseglades med AQ mot A9 all in pre, där brädan kom AK6Q3 med springande 4-kortsflush till den asiatiske gentleman som gjorde det fantastiska stället. Fast det gör inte så mycket, förhoppningsvis har jag skaffat mig lite innestående tur till en billig penning.