Darrhänt skipper finnes

...

Vilken fin arbetsmoral jag har i min helg-nykterhet.

Förut, när jag spelade fixed limit, var jag bättre på att fortsätta spela i medgång. Nu har den förmågan avtagit å det kraftigaste, och jag spelar mycket hellre vidare när jag är back. Inte för att jag spelar särskilt mycket sämre för den sakens skull, men det är fortfarande bättre att spela med vind i seglen. Allt flyter bättre plus att motståndarna gör fler misstag.

Känner mig aningen ursäktad av det faktum att jag på fixed limit-tiden hade bättre ställt och inte var i akut behov av några vinster. Jag kunde helt enkelt se mer långsiktigt på poker-eländet. Btw var jag nog en av dom bästa på att vända stora back-dagar. Jag är fortfarande bra på det men nuförtiden kan det komma jätte-dippar, vilket tidigare hände mycket mer sällan.

Igår spelade jag på kvällen och efter ett tag låg jag lite plus. Men bara marginellt. Var grymt peppad och tänkte jag skulle spela all night long. Sparkade igång 4 st heads-up matcher samtidigt. Efter en halvtimme hade jag vunnit alla. Spelglöden jag gick in med var så bortblåst att det kändes som den aldrig funnits där. Ungefär som att sticka hål på en ballong. Jag bara sjönk ihop i soffan och engagerade mig i allt möjligt förutom poker. Needless to say blev det inte en hand till spelad.

Bland annat såg jag curling-finalen. Kul att Sverige vann, men det står helt klart att varje curling-lag behöver rekrytera minst 1 idrottspsykolog var. Herregud vilket nervdaller. Till och med en novis som mig ser att det är enkla stenar i slutet som ställer till mest problem. Inte för att jag skulle göra det bättre, men det är trots allt inte jag som står där och skickar iväg en sista sten flera kvadratkilometer ifrån utpekad målpunkt. Det finns liksom ett tiotal funktionärer vars enda uppgift är att springa och hämta stenar som hamnar utanför arenan.

OS-guld i all ära, men det måste kännas snöpligt att få den till skänks av en tremor-skadad kanadensisk gåsatös. Man vill väl spela till sig vinsten?

Herrarna var inte ett dugg bättre i dagens bronsmatch. Sista dragningen skulle jag tippa att den svenska skippern sätter minst 98 gånger av 100 på träning. Eller i mindre viktiga matcher. Curling är en intressant sport som till mångt och mycket påminner om biljard, med skjutsar och caramboler. Men för att sporten ska ta sig in i mitt hjärta vill jag se matcher avgöras genom spektakulära lyckade slag, och inte genom de episka urkablingar vi tv-tittare fått genomlida under OS.

Hjärta........

...

Tisdagens pokerspel gick sådär lagom bra ändå fram till småtimmarna, då jag plötsligt torskade till höger och vänster. Eländet avslutades med att jag spelade mot en fransman, som höll sig vid liv i matchen genom att vinna 3 st all-in. Med trasslig hand varje gång. Efter att ha vunnit dom fick vi till slut in pengarna i en coinflip. Vilken han vann. Man kan tycka att han borde vara lite ödmjuk efter en sån makaber vändning. Men not to be. Istället skrev han "Ty looser... Bye"

Kommentaren fick mig på fantastiskt stor irritation. Dels för att jag skarpt ogillar dåliga vinnare. Det är verkligen en dålig egenskap, som bara borde vara tillåten för folk som sitter bakom lås och bom. Eller bakbunden i en tvångströja. Samt dels för att man verkligen framstår som en förlorare när man till och med stavar fel på ordet "looser". Det ska vara ett "o" och inte två. Min irritation till trots var jag tvungen att stänga ner eftersom det inte längre fanns någon motståndare intresserad av ett parti poker.

Konstigt nog vaknade jag idag både pigg och glad. Med stora förhoppningar om en bättre dag rent resultatmässigt. För att verkligen befästa detta åkte jag ut till Birsta och inhandlade en ny mus. Tack vare fransmannens fina avskedsord fick min mus sig en liten omgång. Inte så att den blev helt förlamad, men högra musknappen fungerade inte tillfredställande.

Innan pokerpasset spelade jag lite biljard med Timrå-grabbarna Anton och Elias. Efter en alla-mot-alla historia som jag gick vinnande ur, spelade dom en match mot varandra. Vinnaren skulle få ta en bit snö och stoppa innanför tröjan på förloraren. Anton defilerade hem segern och skulle få den stora äran. Väl utanför utbröt en utdragen diskussion angående hur stor mängd snö vadet egentligen gällde. Väldigt dråpligt att höra en göteborgare och en dalmås i full diskussion, där envar förklarade hur fel den andra hade.

Dagens pokerpass började minst sagt trassligt. Mitt positiva sinne till trots. Jag förlorade mina första 11 all-ins i rad, även fast jag fick in det med bäst hand 9 ggr. Något man inte upplever dagligen. Såvida man inte befinner sig i mina miserabla skor. Bara för att tydliggöra sjukheten har jag räknat ut sannolikheten för att torska alla dessa händer i rad.

Den är 0,0046%. Alltså 0,046 promille. Vilket innebär att om man hamnar i exakt samma situationer kan man förvänta sig att torska samtliga lägen 1 gång på 21739 försök. Samma osannolikhet hade jag kunnat använda till att vinna på lotto. Inte någon livsförändrande vinst kanske, men väl en tillräcklig slant för att kunna åka jorden runt. Några varv. I en svävare.

Jag nämnde det här för Rille och hans spontana kommentar var att "det går inte att rädda dig". Han har länge pratat om att jag måste bli bättre på att vinna all-in situationer. Nu vann jag förvisso 4 st all-in situationer som inte ingick i beräkningen. Detta eftersom motståndarna drog dött. Ibland är det vad som krävs för att vinna.

Anton satt och spelade bredvid mig under min resa mot jordens inre. Han hade det inte heller enkelt och uttryckte sin frustration vid ett flertal tillfällen. Medan jag lugnt och fint satt och hoppades på att Fru Fortuna skulle vifta vit flagg. Efter en liten kokning sa han bland annat att "neeeeeeej, nu gick jag ju bara jämnt upp i den här turneringen". Definitionen av motgång är tydligen väldigt olika från person till person. Den dagen jag går jämnt upp över tid ska jag fotvandra runt Västernorrland och skaka hand med alla som vill sträcka fram kardan.

Till tonerna av allehanda OS-idrott har jag ätit mig hela vägen tillbaka. Euro för euro. Ibland visar jag så stort hjärta att det är otroligt. Prova att slå ner mig i backen och jag kommer på något sätt att kriga mig tillbaka. En fin egenskap som jag någon dag hoppas kommer till användning inom andra områden i livet.

På tal om resor åker Kristin och Linda till Asien på en 5-veckors semester idag. En ganska frestande tanke nu när snitt-temperaturen i Sundsvall ligger på ett par tusen minusgrader. Men eftersom det för stunden blåser full storm i min privatekonomi får jag istället tillönska en riktigt trevlig semester.

Snart ska Sverige spela kvartsfinal i hockeyn. Undra hur många svenskar som blir sen till jobbet idag?

Första....andra....tredje.... och såld till den vackra och mycket förmögna tjejen med äkta louis vuitton handväska

Fågelperspektiv på en av landets hetaste singlar just nu. Det bara lyser framgång i glasögonen. Oberservera även den för stunden mycket trendiga krukväxt-frisyren. Hörde jag 2 miljoner bjudet?

Vem har sagt att frågesport är en stillsam sysselsättning

...

För en stund sedan vann jag mot Pallen i vår interna vetgirig.nu-liga. För andra eller tredje gången i rad.

Tidigare har han vunnit mot mig och efter varje gång har jag fått utstå smädelser. Så den här gången returnerade jag den tjänsten och skrev till honom på msn. Fick följande svar:

"gg"

"jag har gett upp"

"orkar inte"

"så sjuka frågor så att jag inte har en enda tallrik kvar"

Nu åker brickorna, sa idioten

...

Ursäkta mitt tillfälliga avbrott i bloggandet.

Det har varit hektiska dagar som helt tagit död på skriv-motivation. Ganska konstigt eftersom jag finner det tillfredställande att skriva om mitt relativt ointressanta liv.

Förra veckan var pokervecka på kasinot i Sundsvall. Jag spelade lite cashgame och en turnering. En omaha-turnering där jag åkte ut strax innan finalbordet (12:a tror jag). Merparten av markerna förlorade jag mot en tjej med magväska!!! Kan tyckas aningen förnedrande, men tjejen ifråga är Birgitta Johansson, fru till den ganska välkända Christer Johansson. En av få svenskar som vunnit en WPT-turnering. Birgitta är själv ganska rutinerad och har bland annat ett sm-tecken på sitt CV. Vi fick in pengarna på turn där jag hade wrap-stege plus nötflushdrag, mot hennes högre wrapstege och par-träff. Gissar att hon var 60-40 i det läget och såklart blankade river.

Men jag plussade lite på cashgame så veckan gick väl ungefär jämnt upp. Ifall man räknar bort festerna. Nu deltog jag bara i partajet på måndag, onsdag och söndag. Men det fanns andra (läs Gurra, Borgmästaren och Dennis) som hade fläckfri närvaro i festandet.

Gurra påstod att han gjorde av med 3.000 kr om dagen på grogg. Vilket säkert stämde, baserat på hur det såg ut på Oscar i fredags när jag tittade in strax innan stängning. Ett sjöslag av episka mått och tydligen hade det varit ännu värre på lördagen. Jag var nykter och det var så rörigt att jag var tvungen att tacka för mig och gå hem. I vanlig ordning hade Gurras sällskap tiltat Totte någonting oerhört med utspillda shots, fötterna på bordet och allmän oreda.

Festen i söndags blev även den väldrucken. Wedin från Härnösand gick och vann main event (290.000 kr) och var därmed den bäst lämpade att stå för spriten. En som tog del av gratisspriten var den skånska stortruten Rille. Jag har aldrig sett karljäveln så full tidigare. Han var överallt, inklusive på karaoke-scenen vid ett flertal tillfällen.

Gurra hade lovat att han skulle knäcka mina glasögon kvällen till ära. För att rättfärdiga sin hemska plan försökte han samla ihop till någon typ av pott, där alla fick bidra med så mycket dom ville. Jag nämnde att om jag fick 25.000 fick han knäcka glajjorna samt ge mig en ordentlig lårkaka. Men han var omutlig och mumlade om att för 25.000 fick jag utstå knäckta globar, blåhaka och blånäsa. Förhandlingarna strandade och han nöjde sig med att böja ena bågen ordentligt sned, i en situation där jag var ovaksam på hans rörelseschema.

För att reparera den fysiska smärta spriten tog ut samt förbereda mig för spel i den lokala squash-ettan (japp, vi var överlägsen 2:a i andra-divisionen) har jag ingått ett litet kort hälsoprojekt. Det ska ätas nyttigt samt tränas varje dag närmaste 2 veckorna. Plus att det ska stretchas dagligen för att försöka läka min aningen onda hälsena. Träningen består av hantelövningar, stärka höftböjaren efter inrådan av min naprapat samt hoppa hopprep. Det blir intressant att se vad det här kommer att ge. En sak som det med säkerhet kommer att ge är svåra hungerskänslor och en stor trötthet på kalvsylta. Herre min gud, det smakar inte direkt rulltårta.

Vidare har jag varit på en anställningsintervju som jag själv tyckte gick riktigt bra. Men eftersom jag inte hört någonting på ett par veckor var det inte utan att jag tänkte att min ansökan fått se insidan av en dokumentförstörare. Men efter att ha pratat med en kompis som jobbar på firman ifråga, verkar det mer vara så att dom inte riktigt bestämt sig, alternativt inte riktigt vet när tjänsten ska tillsättas. Jag hoppas verkligen jag får jobbet. Företaget är kraftigt up and coming, jag känner några som jobbar där plus att det i övrigt verkar vara ett trevligt gäng på kontoret.

What else what else? Jo, just ja. Pokern går varken framåt eller bakåt och jag begriper inte riktigt varför vinsterna uteblir. Tycker mig spela väldigt bra för stunden, men belöningen tycks bara vara att hamna på fel sida av uppgjorda situationer.

OS pågår i Vancouver. Ett perfekt nattnöje för en uppesittare som mig själv. Förutom dom svenska medaljerna njöt jag någonting oerhört av att se Shaun White fullkomligt pulvrisera motståndet i halfpipe-finalen i natt. Obegripligt skicklig är han, det rödhåriga eländet. Även om mitt yttre inte direkt signalerar street-mode och extrem-sport, så älskar jag det. Skateboard, snowboard, bmx etc etc. Älskar det. Mest för att utövarna verkar leva livet precis som dom vill, utan att behöva anpassa sig till någon annan. Ungefär som mig själv, fast framgångsrika. :)

Uppdateringsfrekvensen kommer att bli bättre framöver. Trevlig helg.

Craps-grinden

...

Gurras kompis Tomas är förjävla lustig.

Efter att druckit 3 dagar i rad har han ägnat i princip hela torsdagen åt att tupplura. För en stund sedan dök han upp från sovrummets mörker, med datorn i högsta hugg och förklarade att han hittat craps-grinden.

"Hade jag bott i Vegas hade jag inte haft en spänn. Jag förstår T.J (pokerspelare som har en fabless för att elda sina pengar i kasinot) rätt ut".

Avslutningsvis sa han att "om jag inte hittar en cigg bryter jag ihop"

Vem har sagt att pokerspelare är degenererade?

Torska skjortan

...

Efter att fått inspiration från en facebook-kommentar kom jag att tänka på en historia som utspelade sig på biljarden i mina tidiga tonår.

Jag hade fått en mycket stilig skjorta av min omtänksamma mamma. En skjorta jag verkligen tyckte om. Moderiktig och sådär vardags-stilig att den passade till jeans. Av mitt gamla favoritmärke Chevignon.

Som sagt, en helt vanlig kväll på biljarden blev jag lurad in i att lyfta kort om pengar. Av en av dom lite äldre killarna på hallen. Han var, liksom alla andra stammisar i 30-års åldern, medlem i den hedersamma förening som ägnade åt att lura oss små-valpar på pengar. Jag vet inte om han fuskade eller om det var min medfödda otur som spelade mig ett spratt, men efter en kort stund var jag back någon hundralapp.

För att få mig att fortsätta spela började han ge mig handicap, där jag fick fick dra två stycken kort och välja det högsta. Det hjälpte föga och bara en liten stund senare var jag finfina 300 back. En smärre förmögenhet på den tiden. Tom på idéer över hur jag skulle klara mig ur knipan kom ett lustigt förslag upp. Roger, som den lilla råttan hette, erbjöd mig att spela en kvitt eller dubbelt där min insats var skjortan jag hade på mig. Jag kommer fortfarande ihåg att tanken av att förlora min favoritskjorta gjorde ont. Men jag var back och kunde just då inte komma på någon lämpligare lösning. För hur skulle jag kunna torska igen?

Roger var noga med att påpeka att jag vid en eventuell förlust var tvungen att ta av mig skjortan, vika ihop den snyggt, sträcka över den till honom och säga

"Grattis Roger, du har just spelat skjortan av mig"

Föga oväntat drog jag kort av lägsta modell och jag fick yppa dom där hemska orden. Förlusten av min favoritskjorta var ett faktum. En inte helt stolt dag i boken om mitt liv.

Ganska länge efter den där incidenten brukade han komma in på hallen i just den skjortan. Antagligen mest för att tilta mig och desto mindre för att den var snygg. Gärna med ett sånt där självsäkert litet flin på läpparna.

´

Desto stoltare blir det ikväll, för vi ska inleda Nordic Light veckan med att åka till Timrå och bevittna när Södertälje blir slaktade.

Vart är Ringart och Ulfbåge när dom behövs som bäst?

Så har konungen återvänt till biljarden. Ingen mindre än Lars Nisenvall a.k.a Lasse Uken! En legend av episka mått.

Ute i god tid

Dags att byta till vinterdäck. Han på däckfirman sa att jag är "senare än zigenarna"

Å'hej

Här har vi samma snöskottare strax innan pensionering. Fortfarande på tårna och full av energi.

God kväll

Snöskottare som just gått i pension

Jag och Jocke

Så här pigg känner jag mig ungefär just nu.

Dagens ledord: Samtliga

Gurras förslag på vilken travrad Hasse ska lämna in som kompensation för skottningen

Måtte bilen köldstrejka imorgon

...

Hasse har idag blåst både mig och Gurra å det grövsta.

Han ringde mig tidigare idag och frågade ifall jag hade lust att följa med till Vemdalen imorgon för att skotta av all snö från hans stug-tak. När jag lät tveksam sa han att Gurra också följer med. Jag lovade att följa med på villkoret att Gurra oxå gör det. Något han bedyrade.

För en stund sedan ringde han och berättade att det blir avfärd redan 08:30 imorgon bitti. Bara för att vara säker ringde jag till Gurra och tänkte höra hur i hela hakefjorden det kunde vara möjligt att han lovat någonting så uppåt väggarna vansinnigt.

Då kom det fram. Gurra hade sagt samma sak som mig, dvs att han följer med ifall jag gör det, och sedan iskallt räknat med att jag aldrig skulle kunna lova något så dumt. Karljäveln har spelat oss som två fioler. Stämda till perfektion!!!!!!!

Så nu sitter jag här, cirka 7 timmar innan avfärd, rekordpigg av kvällens squashövningar och med en extremt ömmande höger hälsena av tidigare nämnda squash. Jag vet inte var täckbyxorna är, min svaga bicepsmuskulatur gör skottning till ett rent helvete, jag är rädd för höjder och mina handskar glömde jag på Statoil i lördags. Uppå alltihopa är jag den mest frusna personen norr om kräftans vändkrets och sist jag kollade på en termometer stod den på -16.

Men jag kanske inte ska klaga alltför mycket. Vem kan egentligen ogilla EN ONSDAG HELT I PLÅT???

Grattis Hans. Du fick oss till slut.

Inte god natt, utan schack matt......................

*EDIT* Pratade just med Gurra om villkoren för Hasses löfte att bjuda oss på en middag som kompensation. Några önskemål vi genast kom fram till:

- Restaurangen kommer inte att vara belägen i någon närliggande världsdel

- Till förrätt ska det serveras ett ostron vardera från alla världens olika hav

- Vinet ska vara det dyraste Amarone-vinet som kan köpas för pengar, där vingårdsägaren själv klämt druvorna mellan tummen och pekfingret, och tvagat händerna efter varje druva

Trots allt detta kommer vi ändå känna oss bondfångade *SLUTEDIT*

Kan jag ta en UC på dig?

...

I lördags var jag ut på krogen en liten sväng. Som uppvärmning var jag på biljarden och tog ett par öl.

In kommer Nicke, en glad och törstig person som brukar förära hallen med sporadiska besök. Med sig hade han en kompis och dom började spela mot varandra. Med mig som åskådare.

Efter en liten stund kom en tredje person ner. En välkänd profil och tillika en av Sundsvalls största entreprenörer. Bland annat är det han som introducerat den ack så populära spikmattan till Sverige. Jag kan ha fel men jag tror just hans företag står för mer än hälften av den totala spikmatte-försäljningen i landet. Det är lätt att räkna ut att han tjänat många miljoner på kort tid. Plus att han genom åren varit inblandad i många andra lyckade företagsprojekt. Det var alltså inget fattig-jon (stavningen rille, visst ska det vara hjon egentligen) vi hade på besök.

Som person är han, förutom törstig, väldigt speciell. Jag känner honom inte, men av vad man hört så är han ganska fast i sina åsikter och anser sig ha rätt om det mesta. Kort och gott, han är lite som antagligen de flesta framgångsrika egenföretagare är.

Det bestämdes att vi skulle spela en lagmatch. Nicke och spikmattan mot mig och Nickes kompis. Insatsen var omtumlande 50 kr per person. Min lagkompis var heller inte personligt bekant med spikmattan.

Matchen började och min partner böjde sig ner för att sikta. Precis innan han skulle stöta reste han sig upp, tittade på spikmattan, och sa:

"Man kanske skulle göra en kreditupplysning på dig innan man påbörjar matchen"

Reaktionen lät inte vänta på sig. Kokningen infann sig direkt. För är det någon punkt som är känslig för en sådan person är det just den. Uttrycket satt som en smäck. Spikmattan kontrade med "jasså, det är på den nivån det ska vara", och började planera sin hämnd. Men han repade sig aldrig från den öppningen och hämnden uteblev. Behöver jag nämna att vårt lag vann i stor stil?