När jag växte upp blev jag ständigt påmind av min pappa som uppmanade till att minska ner på snacks och öka motionsdosen, för med det här levernet skulle det komma en dag när allt kastades tillbaka i ansiktet. Den dagen har jag redan upplevt och fått sota för. I kvadrat!
Men sedan tre månader är jag, tack vare min studiekamrat Robban, inne på ett hyfsat hälsospår som för första gången känns som det kan hålla över längre tid. Det är alltså inte en snabbfix inför en utlandsresa utan snarare en konvertering till ett mycket hälsosammare liv. Dieten kallas Paleo och bygger på ett gammalt stenålderskoncept.
Kortfattat går den ut på att undvika:
- Kolhydrater
- Gluten
- Laktos
- Frukt
Däremot kan man äta obegränsat av:
- Protein
- Nötter
- Bär
- Grönsaker
Jag har valt att lägga min diet på en ganska ambitiös nivå, vilket innebär att jag försöker äta kött med nyttigt fett, samt en hel del fisk. Vad det gäller bär föredrar jag björnbär och hallon. Nötter äts självklart naturella. Mitt enda intag av kolhydrater är ibland efter träning eller squash, samt under ätardagarna som i teorin inträffar en gång i veckan. När jag började med dieten sa Robert "Säg hej till Broccoli, din nya bästa vän". Vilket inte kändes bra då, men nu tycker jag det är ganska gott.
Däremot har jag tagit alldeles för många ätardagar. Tanken var att lördagar skulle vara en frizon, men i praktiken har det blivit fredag kväll - söndag kväll. Men det här är en gradvis konvertering och en helt ny livsstil som man inte faller in i på momangen.
Tillbaka till min pappas ord. Han hade såklart helt rätt, precis som angående väldigt många andra saker jag inte förstod eller trodde på då. Idag, efter åratal av kontakt med diverse personer som anammar olika typer av dieter och träningsmetoder, känns det som jag fått ett hyfsat grepp om vart jag själv vill och hur jag ska ta mig dit.
Jag är inte särskilt bra på att räkna ut saker själv genom trial and error. Det är jag alldeles för otålig för. Men jag sätter heller ingen prestige i att alltid veta bäst själv. Istället är jag en mästare på att ta in information från flera håll, analysera den, och skapa mig en egen uppfattning. Jag är väldigt tolerant för olika vinklar och kan i princip ge alla åsikter en chans i min lilla kalkyl, när jag letar efter sanning.
Ifall jag skulle göra det här ännu striktare, med bättre dygnsrytm och mindre alkohol, känns det som att jag skulle kunna leva för alltid. Tyvärr har jag nog försuttit den chansen genom ohälsosamma första 30 år samt att mitt hjärta någon gång kommer att ge upp tack vare den enorma påfrestning det utsattes för under mina år som pokerspelare. När man behöver en hjärt-transplantation, är det möjligt att filtrera fram en donator som aldrig hört ordet "poker"?
Jag skulle önska att jag kunde försöka överföra den här livsstilen på min pappa, för att han ska få chansen att känna hur bra det går att må. Men tyvärr tillhör han husmanskosts-generationen som dessutom har en otrolig skepsis mot nytänkande. Så hans tankar om mat och träning handlade mer om att jag ägnade mig åt nymodigheter (soffliggning och chips) snarare än att han hittat ett hälsosamt leverne som han ville introducera mig för. Chanserna till att han köper resonemanget är nästan obefintliga.
That being said, om jag bara klarar av att producera ett barn, har jag så otroligt många verktyg för hur den lilla kraken ska tänka för att hitta livsharmoni.
Ta mina första 30 år och gör allting tvärtom.
Voila!
torsdag 12 januari 2012
tisdag 10 januari 2012
Maskerad - En idé kläckt av två borderline efterblivna
Eureka! Ibland snubblar man över bra idéer.
I sedvanlig håna-på-facebook-anda skrev jag följande till min polare Gurra:
- Gurra, hörde en fågel som kvittrade om att du har skaffat syntfläta och tejpade glasögon. Kan det verkligen stämma?
Kvicktänkt som han är svarade han:
- Ja, det är till den årliga Gurkan-maskeraden som vi hållit hemlig i alla dessa år.
Lustigt i sig. Efter att ha diskuterat saken kom vi båda snabbt fram till att vi precis kläckt den perfekta maskerad-idén. Att inte klä ut sig till kändisar, utan till en bekant.
Här är upplägget:
Tjejer och killar hamnar i varsin grupp. Man bestämmer en person från respektive grupp som alla ska klä ut sig till. Festföremålet bestäms via kluns eller via demokrati. Det senare är att föredra ifall en person sticker ut från mängden vad det gäller karakteristiskt utseende eller personlighetsdrag.
Personlighetsdrag är en faktor eftersom det ytterligare kommer förhöja upplevelsen. Att alla, vid sidan om själva utklädningen, ska agera som den personen i högsta möjliga mån. I synnerhet när det gäller mindre smickrande karaktärsdrag. Kokningar, tics, klantighet eller annat som kan tänkas roa.
Allt detta i kombination med alkohol kommer skapa den perfekta festen. Tyvärr kommer nog jag vara en sån person som "demokratin" utser som festföremål. Enligt Gurra själv ska han ha Gurkan-tema på sin 31-års dag och as we speak håller Ryds Glas på att konstruera ett par enorma glasögon till honom. Alla ska dessutom gå omkring och vara på konstant kokning. Lär ju bli en syn för gudar gissar jag.
Det fina är att det här temat är så mycket bättre än en vanlig töntmaskerad (klä ut sig till Alf undantaget, det kommer alltid hålla stilen), att det faktiskt kan bli ett återkommande festinslag.
Lovar att återkomma med bilder ifall vi lyckats arrangera en sådan här fest!
I sedvanlig håna-på-facebook-anda skrev jag följande till min polare Gurra:
- Gurra, hörde en fågel som kvittrade om att du har skaffat syntfläta och tejpade glasögon. Kan det verkligen stämma?
Kvicktänkt som han är svarade han:
- Ja, det är till den årliga Gurkan-maskeraden som vi hållit hemlig i alla dessa år.
Lustigt i sig. Efter att ha diskuterat saken kom vi båda snabbt fram till att vi precis kläckt den perfekta maskerad-idén. Att inte klä ut sig till kändisar, utan till en bekant.
Här är upplägget:
Tjejer och killar hamnar i varsin grupp. Man bestämmer en person från respektive grupp som alla ska klä ut sig till. Festföremålet bestäms via kluns eller via demokrati. Det senare är att föredra ifall en person sticker ut från mängden vad det gäller karakteristiskt utseende eller personlighetsdrag.
Personlighetsdrag är en faktor eftersom det ytterligare kommer förhöja upplevelsen. Att alla, vid sidan om själva utklädningen, ska agera som den personen i högsta möjliga mån. I synnerhet när det gäller mindre smickrande karaktärsdrag. Kokningar, tics, klantighet eller annat som kan tänkas roa.
Allt detta i kombination med alkohol kommer skapa den perfekta festen. Tyvärr kommer nog jag vara en sån person som "demokratin" utser som festföremål. Enligt Gurra själv ska han ha Gurkan-tema på sin 31-års dag och as we speak håller Ryds Glas på att konstruera ett par enorma glasögon till honom. Alla ska dessutom gå omkring och vara på konstant kokning. Lär ju bli en syn för gudar gissar jag.
Det fina är att det här temat är så mycket bättre än en vanlig töntmaskerad (klä ut sig till Alf undantaget, det kommer alltid hålla stilen), att det faktiskt kan bli ett återkommande festinslag.
Lovar att återkomma med bilder ifall vi lyckats arrangera en sådan här fest!
måndag 2 januari 2012
IKEA - Sagan om ett horhus
And...... We're back!
Ifall det här varit ett tv-program hade ni just bevittnat världens längsta reklamavbrott.
2012 har precis påbörjats och inga tecken tyder på att det här året ska bli bättre än det föregående. Jag kan min misär och tyder sådana tecken lika bra som en pilot kan vägskyltarna på en flygplats.
Mestadels har jag väl mig själv att skylla med nyårsfester och några andra juleskapader i minnet, som gjorde att gårdagen och dagen tillbringats i något typ av vacuum. Jobbigt nog kan man tycka och inte blir det bättre av att jag är mitt uppe i ett byte av lägenhet.
Just nu sitter jag i ett kök som är helt tomt, sånär som på ett köksbord och 4 stolar. Samt lite övrigt jox som jag precis släpat hem från IKEA. Jag vet inte vad det är med mig och IKEA, men det är osvikligen någonting som går åt helvete varenda gång jag är där.
Jag handlade allehanda detaljer till mitt nya hem. Däribland skrivbord, kontorsstol, mattor, köksgeråd, småplock till kök&badrum och taklampa. I och urlastning skedde under naturkatastrofiska förhållanden. Plaskblött på backen och runt öronen ven en blandning av snö och vatten. På klassiskt manér försökte jag reducera antalet vändor till och från hissen genom att försöka ta det sista lasset i ett svep. Blev straffad direkt då ett A-ben landade på stortån. Även om det var klantigt hade ju liksom benet kunnat landa någon annanstans än precis på foten.
Haltandes kom jag upp i lägenheten och planen var att, förutom att lasta in sakerna, installera en pryl. Taklampan. Eftersom jag behöver ljuset från den till att vid senare tillfälle montera upp bordet och stolen. Ja, det kunde ju jag gå runt och tro. Jag hade nämligen inte någon upphängningsanordning med mig hem, utan bara själva lampskärmen och glödlampan. Extra irriterande då jag, olikt mig själv, sett till att få med en sådan i korgen, men senare kollrat bort den någonstans mellan kassan och bilen. Grattis till den lyckliga 8-barnsfamilj som just nu är i full färd att göra lampa av det jag betalat för!
Vidare hade jag köpt en bestickinsats för att slippa att arrangera knivar, gafflar och skedar i en rasslande plockepinn-hög. Så här bra gick det med den planen.
Fick tipset av en kompis att lägga den på spisen. Så inom kort serveras efterrätt i form av Bestickslåda goes Glass Au Four! Med tillhörande doft.
I övrigt är det fullt upp den här månaden för att hinna med att jobba, flytta och förbereda mig för för en ny utlandsresa. Ska till Thailand tillsammans med ett kompisgäng och, även fast jag av princip undvikit Thailand i många år, klarade jag mig inte undan längre. Några i gruppen är så säker på att jag kommer träffa en asiatisk lycksökerska att det påstås att jag bokat en stol dit, och två stolar hem.
Ha ett underbart år alla för det ska jag ha, när jag köpt stålhätteskor och lärt mig hålla koll på mina egna saker!
Ifall det här varit ett tv-program hade ni just bevittnat världens längsta reklamavbrott.
2012 har precis påbörjats och inga tecken tyder på att det här året ska bli bättre än det föregående. Jag kan min misär och tyder sådana tecken lika bra som en pilot kan vägskyltarna på en flygplats.
Mestadels har jag väl mig själv att skylla med nyårsfester och några andra juleskapader i minnet, som gjorde att gårdagen och dagen tillbringats i något typ av vacuum. Jobbigt nog kan man tycka och inte blir det bättre av att jag är mitt uppe i ett byte av lägenhet.
Just nu sitter jag i ett kök som är helt tomt, sånär som på ett köksbord och 4 stolar. Samt lite övrigt jox som jag precis släpat hem från IKEA. Jag vet inte vad det är med mig och IKEA, men det är osvikligen någonting som går åt helvete varenda gång jag är där.
Jag handlade allehanda detaljer till mitt nya hem. Däribland skrivbord, kontorsstol, mattor, köksgeråd, småplock till kök&badrum och taklampa. I och urlastning skedde under naturkatastrofiska förhållanden. Plaskblött på backen och runt öronen ven en blandning av snö och vatten. På klassiskt manér försökte jag reducera antalet vändor till och från hissen genom att försöka ta det sista lasset i ett svep. Blev straffad direkt då ett A-ben landade på stortån. Även om det var klantigt hade ju liksom benet kunnat landa någon annanstans än precis på foten.
Haltandes kom jag upp i lägenheten och planen var att, förutom att lasta in sakerna, installera en pryl. Taklampan. Eftersom jag behöver ljuset från den till att vid senare tillfälle montera upp bordet och stolen. Ja, det kunde ju jag gå runt och tro. Jag hade nämligen inte någon upphängningsanordning med mig hem, utan bara själva lampskärmen och glödlampan. Extra irriterande då jag, olikt mig själv, sett till att få med en sådan i korgen, men senare kollrat bort den någonstans mellan kassan och bilen. Grattis till den lyckliga 8-barnsfamilj som just nu är i full färd att göra lampa av det jag betalat för!
Vidare hade jag köpt en bestickinsats för att slippa att arrangera knivar, gafflar och skedar i en rasslande plockepinn-hög. Så här bra gick det med den planen.
Fick tipset av en kompis att lägga den på spisen. Så inom kort serveras efterrätt i form av Bestickslåda goes Glass Au Four! Med tillhörande doft.
I övrigt är det fullt upp den här månaden för att hinna med att jobba, flytta och förbereda mig för för en ny utlandsresa. Ska till Thailand tillsammans med ett kompisgäng och, även fast jag av princip undvikit Thailand i många år, klarade jag mig inte undan längre. Några i gruppen är så säker på att jag kommer träffa en asiatisk lycksökerska att det påstås att jag bokat en stol dit, och två stolar hem.
Ha ett underbart år alla för det ska jag ha, när jag köpt stålhätteskor och lärt mig hålla koll på mina egna saker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)