måndag 30 november 2009

Ma'assalama!

...
Kommer ni ihåg mitt inlägg för ett tag sedan, där Gurra yppade orden "välkommen ut ur sarkofagen"

Just den sarkofagen kommer jag att kliva in i så snart jag duschat mig ren och balsamerat mig från topp till tå. Ut kommer jag tidigast till sommaren. Sommaren 2212 that is. Eller den dagen grisar kan flyga, ifall det mot förmodan skulle inträffa tidigare.

Varför undrar ni säkert. Jo det ska jag berätta.

Totte ringde och frågade ifall jag vill hoppa in som reserv i hans squash-lag. Vilket jag gladeligen accepterade och planerade att försöka dra lite lärdom. Det laget spelar nämligen i den högsta lokala serien, medan mitt lag "Grattis" spelar i divisionen under.

Jag fick möta den där kanadensiska tjejen som förärat sundsvalls-klubben med sin närvaro. Trodde inte jag skulle vara helt chanslös, även fast jag vet att hon är grymt duktig. Bättre än någon annan tjej som spelat i stan och säkert trolig favorit till att vinna SM. Att jag skulle kunna avgöra en del bollar genom att hon är tjej och inte så speedig. Det skulle jag säkert kunnat göra oxå, om det inte vore för den lilla detaljen att mitt spelsinne för dagen var HELT I PLÅT!!! 0-3 i set och mitt största fiasko i livet var skrivet i cement.

Den enda lärdomen jag drog av den här kvällen var att sarkofagen måste fram. Så tack för mig. Nu lämnar jag det här livet och spenderar evigheten med mina gamla kompisar Ramses, Cheops och Tutankhamun.

Via telepati ska vi måla av varandra i profil, mäta vem som har mest guld i sin sarko, garva åt att bara vi har vetskapen om hur man bygger en upp-o-ner-vänd pyramid, prata skit om Moses för att han drog med dom hebreiska slavarna, tävla om vem som kan ta längsta tuppluren, spela tärningsspel samt små-mobba Cleopatra för hennes oproportionerligt stora näsa.

Jämmer och elände trots strålande sol...

...
Förutom grova arbetskängor och nördbrillor finns det något annat som är på högsta mode för stunden.

Nämligen att vinna pengar på spel för att sedan beklaga sig över vilken otur man egentligen haft. Att glädjas åt kompisars vinster är något som, om man ska vara ärlig, kan vara svårt att bli innerligt glad över. Inte för att man missunnar personen att vinna, utan mer för att man blir avundsjuk och hellre själv hade vunnit. Fast i slutändan brukar jag ändå tycka det är roligt ifall det går bra för personer runtomkring mig.

Men den där processen går helt åt helvete ifall det ska klagas över vinsterna. Om man vinner 20.000 kr på ett trav-system är det rätt troligt att man haft mer tur än otur. Trots att äckel-häst nr 7 kom som skjuten ur en kanon på upploppet och förlorade på målfoto, vilket hade ökat vinsten från 20.000 till 120.000 kr. Det är tydligen väldigt lätt att glömma hur fint dom andra loppen föll på plats. Trav är dessutom ett av världens svåraste spel att slå och därmed borde alla vinster, stora som små, firas med pompa och ståt.

Nu är det inte bara i trav sånt här händer. Även pokerspelare klagar för fullt över att man, under bra perioder, vinner för lite. Efter en månads konstant medgång hör man ändå klagomål kring hur utdragen man blev med sina set i kungar i förrgår. Gurras gamla mantra att förlora med topp-set och nötflushdrag mot en hålpipa, är ändå det första som nämns.

För mig är det här ett besynnerligt beteende. Särskilt som jag är rätt inbegripen i statistik och tror mig ha en bra idé kring när man ligger på rulle. Det blir nästan som ett hån mot min egen intelligens.

Hursomhelst måste jag nog själv börja spela på både trav, keno och måltipset. Det vore väl för fröjdefullt att få dra in några tusenlappar och sedan ringa hela bekantskapskretsen och berätta vilken gigantisk otur jag hade på lottodragningen i lördags. Boll nr 8 halkade bort, det är då helt otroligt vad orättvist livet är. Problemet är bara att mina sammanlagda vinster på den typen av spel understiger 10.000 kr. Så chansen att mina klagomål ska få inträffa verkar inte särskilt stora.

Ska det fortsätta vara på det här viset kommer jag inte kunna svara i telefon överhuvudtaget. Plus att ni kan föreställa er hur otroligt jobbigt det skulle vara ifall personer som klagar över vinster, skulle börja gå back på sitt spel of choice. Snacka om en totalraserad världsbild likt Sarajevo efter kriget.

Den dagen det händer hoppas jag vara på en helt annan plats. Exempelvis volontärarbetandes i Afrika. När jag står och delar ut vatten till stackars svältande barn kommer mina perspektiv ha förändrats tillräckligt mycket för att inte bli förundrad över statistiskt felaktiga klagomål..

söndag 29 november 2009

Tuuuuuuuuuuuuuuuuut

...
Hoppas verkligen att ingen läser det här inlägget förrän sent ikväll.

Idag är nämligen dagen då alla ska vara nere på stan. Julen ska invigas med en färgsprakande skyltsöndag. Det ska prånglas glögg åt den lokala handbollsklubben, blåsas i papptrumpeter och blåsormar, ätas pepparkakor, tas rekord i antal barnvagnar per kvadratmeter, deltas i urfåniga lotterier samt hällas snö i massvis av marshaller.

Den dagen jag själv blivit stolt far kommer jag delta i dessa aktiviteter. Med en glöd som aldrig skådats.

Till dess ska jag försöka ta reda på vart Lill-håkans flyttlass tagit vägen.

Än så länge har jag en liten ledtråd. Jag tror mig veta var dom nysmugglade cigarettlimporna från Åland tagit vägen. Den här killen syntes nyss utanför Navet, där han med sina cirkusnummer stod och tiggde småmynt. Flyttlasset kan ha gått längre norrut än vad som var tänkt.


Forza de kortväxta

...
Medan Chamat håller på att demolera Englands finest Darren Appleton i 8-dels finalen i VM (ledning 6-3 i skrivande stund, peppar peppar), kan ni ju roa er med den här intervjun från Predator-finalen i Florida förra året.

Innan intervjun börjar ser det ut som han seizar upp anatomin på intervju-fröken. Kolla ögonen när dom går upp och ner. Sedan sägs det en del roliga saker. Annorlunda och rolig intervju.



lördag 28 november 2009

Nicken är nöten

...
Vill passa på att gratulera min gamla kompis Niklas Larsson (Nicken även kallad) som blivit belönad med Scanpix stora fotopris. Detta efter en serie fantastiska bilder som skildrar vardagen för en handikappad. Personen han följt heter Mikael Andersson som, trots avsaknad av både armar och ben, genom positivt tänkande och hårt arbete lyckats överkomma ett gigantiskt funktionshinder, och idag lever ett förhållandevis normalt liv.

Svenska Dagbladets artikel om priset hittar ni här. Själva bilderna hittar ni på niklas egen hemsida. Dom sätter verkligen ens egna problem i ett helt annat perspektiv.

Utan att veta särskilt mycket om fototeknik är det solklart att det är en välförtjänt vinnare. Proffsigare och mer dedikerad person är det svårt att finna.

Hårt arbete lönar sig. Ibland....

Stora grattis!

Major fuck up


Snacka om att göra en höna av en fjäder. Tiger Woods har kl 02.25 inatt krockat med en brandpost och sedan fortsatt in på grannens tomt. De enda skadorna han ådrog sig var lindriga skärsår i ansiktet.

Med krigsrubriker undrar man nu i Aftonbladet VARFÖR han lämnade hemmet den tiden på dygnet? Vi kan ju konstatera att det är tur att det inte är samma bevakning kring min person. Givet min struliga dygnsrytm skulle 100 journalister inte jobba med annat än att ifrågasätta mina mystiska bilfärder.

Eller snarare skulle jag vara som manna från himlen i en bransch som dras med nedskärningar.

Avslutningsvis vet jag vart världens vackraste tjej befinner sig nu. Varken i Paris, Milano eller New York. Utan i kassan på Hemköp i Sundsvall. Där har ni ett scoop!

Hejja hejja

...
Min vän Marcus Chamat jagar för tillfället vm-guld i Filippinerna. 10-ball är disciplinen och slutspelet börjar idag. 64 spelare är kvar och i den första rundan möter han en taiwanes. Det blir med andra ord ingen gratismatch. I Taipei ska det tydligen finnas uppemot 1000 biljardhallar, som i genomsnitt har cirka 20 bord. Lägg därtill den asiatiska disciplinen och ni har en formula som producerar fram världsstjärna efter världstjärna.

Chamat har antagligen det bästa vm-snittet i modern tid. På 10 år har han varit i en semi-final, flera kvartsfinaler, och mig veterligt inte missat slutspel en enda gång. En helt makalös bedrift med tanke på det högklassiga startfältet. Är det någon som står på tur att vinna är det han.

På en mer hobbyaktig nivå ska jag försöka ta hem den lokala 5:a 9:a tävlingen idag. Vi får väl se hur det går med den planen.

*EDIT* Hade just en diskussion med Pallen kring vad det är troligast att bli miljonär på, spelmaskiner eller biljard?

Svaret vi kom fram till är otvivelaktigt spelmaskiner. I biljard krävs det en hel massa bra stötar i pressade lägen, medan det på spelmaskiner bara behövs ett enda bra tryck. Det får bli dagens visdomsord. *SLUTEDIT*

Whatever works


...

Det är sällan en person passar så bra i en huvudroll som Larry David gör i Woody Allens "Whatever works". Man kan nästan tro att filmen är skriven med vetskapen om att det är han som ska spela den högst märklige Boris Yellnikoff.

Jag är ett stort fan av Larry David från tv-serien "Curb your enthusiasm". Det är förvisso möjligt att gemene man inte finner hans bitterhet lika underhållande. Men jag är gillar honom skarpt.

Även fast filmen avhandlar allvarliga frågor kring döden och evigheten, är det en lättsam och mycket rolig historia. Monologerna är underbara. Vidare är det en njutning att se hur vackert New York fångats. Jag har alla fall aldrig sett så vackert foto från den staden.

Se den...

torsdag 26 november 2009

Fågelmysteriet har fått en lösning

...
Imorse frågade Jonas om jag skulle med och ta en morgonfika på Pallas Café. Han skulle nämligen dit med en ytlig tjejbekant. Eftersom jag hade bestämt med Algot och Hasse var jag tvungen att tacka nej.

Tjejen ifråga har bott i Sundsvall det senaste året. Fast eftersom det nyligt tagit slut med pojkvännen ska hon nu flytta tillbaka till Uppsala. Jonas kände henne lite ytligt innan hon flyttade till Sundsvall, men har inte haft någon aning om var i Sundsvall hon bott det senaste året.

Det visade sig att hon bott i just min trappuppgång på Hagas höjder. En sjuk tanke kom in i mitt huvud som jag var tvungen att nämna för Jonas, som han i sin tur vidarebefordrade till henne. Till slut stod det klart. Tjejen är ingen mindre än den person som fick min döda fågel på sin balkong. För er som inte följt min blogg finns det inlägget här. Ibland är världen så väldigt liten.

Mycket riktigt säger Jonas att hon är precis så vacker som jag förutspådde efter att ha hört hennes röst. Jag har nämligen aldrig sett varken henne eller sambon. Mina tider är normalt lite oortodoxa och jag arbetar oftast i skydd av mörkret.

Rätt stor humor egentligen. Jonas själv håller på att skratta ihjäl sig. Direkt han frågade henne om hon haft en död fågel på balkongen var hennes spontana motfråga "Hurså? Hade du något att göra med det eller?". Det var alltså innan han nämnt att han kände mig.


Jätteotta

...
Morgonstund har guld i mund. Ett rättvisande talesätt jag inte ofta upplever.

Men någon gång emellanåt har jag strulat till dygnsrytmen så ordentligt, att det krävs att hålla sig vaken hela natten och hela dagen, för att slutligen hitta sömnen tidigt på kvällskvisten. Det gjorde jag igår och gick och la mig 21:30.

Effekten blev precis som vanligt att jag vaknade runt 4 imorse. Pigg som en lärka. Har redan hunnit med att äta frukost, spela lite poker, sett senaste Sons of Anarchy, snart skrivit ett kort blogginlägg samt gjort bort några gamla lathundar gällande love2rake.

Förutom allt detta har jag även sett en lång intervju med Phil Hellmuth. Det kan inte finnas en enda människa på planeten som tycker om sig själv i den utsträckningen. Men av någon anledning kan jag inte annat än sympatisera med honom. Sin otroligt stora idioti till trots. Dvs mer än vad jag uträttar på en hel dag normalt.

Problemet är att jag sällan klarar att hålla det här fina dygnet någon längre tid. Jag tenderar, likt tidsomställningen, att förskjuta insomningstiden med cirka en timme varje dag. Så efter en vecka är jag tillbaka på att gå till sängs vid 04 på morgonen, med tillhörande yr-i-huvudet uppvakning kl 14 på eftermiddagen.

Vi får väl se hur det blir den här gången....


onsdag 25 november 2009

Can't hear you

...
Här sitter man strax innan lunch, nyäten och klar, väntandes på tidigt motstånd vid pokerborden. Men det verkar inte vara någon vidare action för dagen.

Igår bokade jag in en tid på vårdcentralen för öronsköljning. Sedan i somras har jag av och till haft lock för högerörat. Mycket irriterande och jag kände mig tvungen att ta tag i saken. Jag fick en tid imorgon, samt en uppmaning om att använda Revaxör dagligen fram till dess. Vilket jag gjorde igår. Stort misstag. Hela örat släcktes. Hör nästintill ingenting på högern tack vare det fina tipset. Så ifall det är någon som har en hörapparat att låna ut vore jag tacksam.

Vidare tycker jag det är tråkigt att Koeningsegg drar sig ur SAAB-affären. Såvida det inte blir ett skambud från Kina kommer ett av Sveriges största varumärken gå i graven. Trist för alla anställda, cirka 35.000 st, samt för alla underleverantörer som antagligen är mångfalt fler.

Jag har haft en speciell relation med SAAB ända sedan min uppväxt. Pappa var deras trognaste kund och köpte en ny bil vartannat år. Om det fanns en person som tyckte det var roligare med ny bil än vad han tyckte, var det nog jag. När han kom hem från bilfirman hade jag tefatsögon och ville ingenting annat än att kliva in i fordonet. Känna lukten av ny bil samt pillra på all ny teknologi.

Eftersom allting man upplever påverkar på ett eller annat sätt, får jag anta att SAAB-bilar varit med och gjort mig till den jag är. Så om SAAB går i graven kommer ingen annan att kunna bli exakt som mig. Det faktumet är en större förlust för världen än att ett anrikt bilmärke viker in klövarna.

Plus att den aningen kvinnoförnedrande frasen "ställ dig som en SAAB" nog inte kommer yppas så mycket i framtiden.

måndag 23 november 2009

Tvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtv

...
På dagtid är det precis som att tv-kanalerna tävlar med varandra angående vem som kan visa det mest ointressanta programmet. Jag kan föreställa mig hur det låter när SVT-chefen ringer till Jan Scherman på Tv4 och säger att "det här slår ni alla fall aldrig"

SVT1: Barnkonventionen firar 20 år.
Enligt tablån en "lekfull konsert från Berwaldhallen". Av det jag såg var det ingenting lekfullt, utan världens tristaste symfoniorkester som tolkade något verk från 1100-talet.

SVT2: Jämställdhet i politik och arbetsliv
Arbetsmarknadsutskottets Hillevi Engström (M) har bjudit in parlamentariker från EU:s alla medlems- och kandidatländer samt från EU-parlamentet för att diskutera jämställdhetsfrågor.
Ja, ni hör ju själva. Spektaklet ackompanjerades av en powerpoint-presentation så tråkig att den skulle få en nyutsprungen ross att vissna.

Trean: Oprah Winfrey
Väldigt sällan intressant. Dom enda gångerna det är i närheten av intressant är när det är celebriteter i studion. Fast dagens ämne var goda råd under ekonomiska kristider. Det var ett evigt jämrande från folk som blivit tvungna att sälja sina hus och bosätta sig i tält.

TV4: Förlossningskliniken
Ingen, och då menar jag ingen, borde vilja se en svettig mamma som precis pressat ur sig en slemmig och blodig bebis.

Tv4+: Glamour
Zzzzznooose-fest.

Femman: Gossip Girl
Det här programmet är väl det närmaste vi kommer någonting sevärt. Fast eftersom jag inte hängt med i dom små bortskämda slynglarnas liv, går även det bort.

6:an: Hemma hos Fran
Den rösten kan skära igenom betong. Hörlurar på. Eller det behövs nog inte. Sedan gatufesten har jag haft konstant lock för högerörat. Hörlur på snarare.

MTV: America's best dance crew
Har vi inte sett nog med dansprogram? Jag skulle möjligen vara intresserad av att se Leif Loket Olsson dansa squaredance. Till Let's Dance uppfyller min önskning håller jag mig borta.

Tv4sport: Jakt&Fiske
Den där brillprydda programledaren är ingen personlig favorit. För det första irriterar hans utseende. För det andra tror jag inte han har en susning om vad han sysslar med. Alldeles nyss fick han upp fiskar som var mindre än själva draget. Det borde inte vara kvitto på någon mästartitel inom området.

Tror jag slår av tv:n och tittar på när målarfärg torkar istället. Det blir man alla fall inte uttråkad av.

Gurra-ism

...
På frågan om vad han ville ha att dricka blev svaret "det spelar ingen roll så länge det är sju komma noll".

lördag 21 november 2009

Dagens pokercitat

...
Hörde en rolig kommentar från cashgamet på kasinot igår. I en pott där Nordenberg tänkt i en evighet och till slut synat, yppade HedersGurra:
"Välkommen ut ur sarkofagen"

På pokerfronten intet nytt


Nu har Rille bustat igen. Keps ner!

Tant Anci och Fröken Sara

...
Efter en delikat lördagslunch på Jop's var planen att återvända till pokerlokalen för spel på nätet. På väg tillbaka mellanlandade vi på cafét "Tant Anci och Fröken Sara" för inhandling av latte to go.

För er som inte känner till stället är det ett lokalt café som fokuserar på ekologisk fika och en hemtrevlig miljö. Mysiga fondväggar, vita bord och mormors-stolar. Det är en underdrift att säga att det blivit en succé. Redan efter ett år har man vuxit ur den gamla lokalen och flyttat till en rymligare och mer central sådan. För övrigt samma lokal där "Mike's biljard" en gång i tiden huserade.

Det hänger inte riktigt samma struliga biljardklientel nu som då. Enligt rykten på stan är det idag lyslördag, där tanken är att sundsvallsborna ska gå man ur huse och tända ett ljus för sina nära och kära. Fast på caféet idag var det snarare barnvagnens dag. Jag tror varenda nybliven mamma i hela Västernorrland var på plats och spenderade sin föräldrapeng. Det korta pit-stopet blev till en evighet, och det var bara genom stor övertalningsförmåga jag lyckades få Rille att orka vänta på vår tur.

Tant Anci och Fröken Sara är nog två lyckliga själar ur ett rent finansiellt perspektiv. Faktiskt roligt att se att en lokal idé kan lyckas så bra. Alla andra cafékedjor i stan får kraftigt på pälsen. Det här stället utstrålar vänlighet och erbjuder en genuin fikaupplevelse. Det är precis som att det inte märks att grundtanken är att tjäna pengar.

Jag har alltid älskat "Starbucks". Även fast det är ett superkommersiellt företag har dom byggt upp en oslagbar image. Det känns som en ära att få komma dit och betala 50 kr för en latte.

Dagens visdomsord får, den svenska avundsjukan till trots, bli att "Är man duktig är man också värd att tjäna pengar!

torsdag 19 november 2009

Tack MoDo

...
Givet min uppväxt måste det varit ganska sannolikt för mig att hamna i spelbranschen.

Jag umgicks mycket med en kompis som var ett par år äldre. Han hette Bengt och var en sån person som inte direkt pappa hoppade högt över att jag hängde med. Inte för att han var otrevlig, utan mer för att synergi-effekten oss emellan inte var till en förälders belåtenhet.

Redan när jag gick på mellanstadiet visade jag prov på entreprenörsskap. I området där jag växte upp såg vi genast möjlighet att tjäna pengar. Hade jag varit lika driven de senaste 10 åren skull framtiden vara tryggad.

Vår första verksamhet var en klassiker Dörrförsäljning. Vi brukade köpa vykort på Konsum i Haga, som vi senare sålde för 5 kr styck i alla hyreshus i Haga/Skönsberg. Avansen per vykort blev cirka 3 kr. Även om det inte låter särskilt mycket tjänade vi betydligt mer än andra 12-åringar. En bra dag kunde vi nog sälja 100 vykort var. Pensionärerna blev eld och lågor över att se min blonda kalufs. Den påhittade insamlingen till en klassresa smorde ytterligare på det redan väl rullande försäljningshjulet.

Verksamheten utvecklades senare till att sälja andra saker:

- På IKEA fick alla kunder under en period en bok som hette "Nynorsk vinteridrott". Böckerna låg i stora pallar utanför kassan. Dit åkte vi och fyllde en hel trunk med böcker, och sålde sedan dessa för 25 kr styck. Även det till goda syftet av en klassresa.

- En gubbe vi fick kontakt med tillverkade såna där estetiskt vedervärdiga stentroll. Vi gjorde en deal med honom och fick behålla ungefär hälften av omsättningen. Vilken kunde bli klart respektabel med tanke på att dom små monstren tingade ett pris om minst 50 kr. Plus lite dricks för mitt gulliga yttre.

- Lottringar. Här var vi väldigt fiffiga. Först och främst skrev vi ut en förfalskad dragningslista. Med underskrift från vår fiktiva klassföreståndare. Vi drog helt enkelt bort några lotter och skrev upp dessa nummer som vinstnumren. Således var det snålt om vinster på ringen. Bara aningen sämre vinstchans än på lotterierna som anordnas med statens goda minne.

De här aktiviteterna inbringade som sagt en hel del pengar. Mer än vad någon annan unge i området hade disponibelt. Så efter att fyllt truten med tuggummi och köpt alla hockey- och fotbollsbilder som fanns, blev det fortfarande pengar över. Därav började vi spela på både hästar och oddset. Inte för några stora summor, utan mest för att man bara kan tugga så många tuggummin innan man blir less på den aningen sliskiga smaken.

Spelet i kombination med vårt sportintresse fick in oss på nästa projekt. Nämligen att agera bookmaker och ta emot spel från alla ligister på Hagaskolan. Bengt gick i 8:an och jag gick i 6:an. Vi beställde oddslistor från SPP (engelsk bookmaker) som dök upp veckovis. Vi korrigerade sedan oddsen allteftersom vad vi trodde att våra kunder ville spela på. Alla spelade med hjärtat. Om GIF Sundsvall stod i 2,5 hos SPP, kunde vi sänka oddset till 2 ggr pengarna, och ändå veta att det skulle framstå som attraktivt. Kom ihåg att det på den tiden inte fanns något internet, så det var svårt att kolla marknadspriset. Plus att det inte fanns några konkurrenter som tog emot spel på kredit. Det var ut- och inbetalning en gång i veckan.

Bengt var den som tog emot och noterade alla insatser. Det var ett högst struligt klientel som lämnade in spel. Hagaskolan var befläckat med en hel del bad seeds. Men alla gillade att spela och tjänsten vi erbjöd var revolutionerande. Så trots att det sällan var någon som vann hördes inga klagomål. Vår service var uppskattad.

Kommer ihåg att vi en gång satte odds på skol-dm i basket. Ett minne jag skrattar gott åt fortfarande. Vi satt alltså vid courtside och erbjöd på spel på matcherna. Klass 9a kunde stå i goda 1,1 ggr pengarna att vinna mot dom småväxta pojkarna i 7b.

Vid ett tillfälle höll det på att gå riktigt snett. Många spelade tripplar eller fyrlingar. Under den här tiden var Djurgården outstanding i elitserien. Den här omgången mötte dom MoDo, seriens sämsta lag, på hemmaplan och således hade många gjort kombinationsspel innehållande just Djurgården. Det låga oddset till trots.

Efter att några skrällar gått spelarnas väg var många kombinationer levande med just den här matchen som sista match. Vid en Djurgårds-seger skulle jag och Bengt bli skyldiga runt 3.000 kronor var. Eftersom vi tuggat tuggummi och roat oss kungligt på OBS hela eftermiddagen var det av veckans insatser inte särskilt mycket kvar. Så spänningen höll på att ta knäck på oss bägge. Jag kommer ihåg att jag efter 2 perioder kollade ställningen på text-tv. 2-0 till Djurgården. Paniken var svår och tankarna kretsade kring vilken av armarna jag skulle erbjuda att, som betalning, bli av med. Jag vankade av och an i huset och insåg hur otroligt liten chans det var att seriens sämsta lag inom 20 minuter skulle lyckas göra 2 mål på bortaplan. Det var, som jag brukar säga, nästan bjudet.

Men gud verkade ha andra planer för min lekamen och som genom ett mirakel slutade matchen oavgjort. Inte en enda krona blev utbetald den dagen och det var två gigantiska suckar av lättnad som hördes i Haga den kvällen. Den här något bisarra upplevelsen utgjorde också slutet på vår ack så lönsamma bookie-verksamhet.

Åren efteråt började jag spela biljard och fick upp mitt intresse för kortspel. Något som följt med sedan dess. Tänkte avsluta med en händelse från högskoletiden. Som innefattar en person något mindre insatt i spelbranschen.

På högskolan var jag nog den enda personen som någon gång i veckan frekventerade en illegal spelklubb. Därav var det många som var nyfiken på den världen, På många fester ställdes frågor kring min hobby.

Hur mycket kunde man vinna? Gick jag plus eller back i längden? Kunde man måhända råka bli skjuten?

Man kunde vinna bra de dagar lyckan log mot en. Ja, jag gick lite plus i längden, men det kunde svänga en hel del. Skjuten kunde man inte bli, det fanns en hederskodex som inte innefattade varken vapen eller knytnävar. Däremot svordomar på alla betänkliga språk.

På en fest var det en kille i klassen som plötsligt visade stort intresse för spel. Han konsulterade mig i jakt på en spelform som passade just honom. På frågan vad han var ute efter för typ av spel hade han några simpla riktlinjer:

- Det fick absolut inte ta särskilt mycket tid i anspråk. Studierna var viktigast.
- Vinstpotentialen skulle vara stor. Det måste finnas chans att bli förmögen.
- Begränsad insats. CSN-lånet fick inte gå förlorat.
- Vinstgaranti.

Efter att bearbetat specifikationerna i huvudet och till slut kommit fram till att han inte skämtade, formulerade jag ett svar. Att det var svårt att hitta ett sånt spel. De fåtal spel som går att slå i längden kräver hårt jobb. Att insatsen står i direkt korrelation till utbetalningen. Satsar man 1 krona för att vinna en miljon är det inte lätt att få några garantier.

Svaret förbryllade honom. Han tyckte det borde finnas en enklare väg, och att jag skulle utgöra nyckeln till att öppna pandoras ask. Av allt jag upplevt i livet kan nog det här vara det mest naiva och blåögda jag stött på. Undrar vad han gör idag? Kanske VD för något börsnoterat företag.

onsdag 18 november 2009

Lucky old sun

...
Igår var det avslutning på lokal-tvåan på squashen. Vi var förmodat tvungen att vinna i raka set för att ha en chans att ta igen de 5 poäng som skiljde mellan oss tabelltvåan. Topp två lag går nämligen upp till nästa division.

Laget vi mötte låg ganska långt ner i tabellen, fast bestod av 2 mycket ojämna spelare. En i laget är klart bättre än snittet, medan lagpartnern är ganska klart under snittet. Man kan säga att det är en sådan match som är ganska enkel att vinna, men inte i raka set.

Förutom att jag trodde hjärtat skulle lägga ner, spelade jag mycket bra och tappade inget set. Jesper, min lagkamrat, torskade första matchen mot deras duktiga spelare med 2-1. Väldigt synd då han ledde med 9-4 i skiljeset.

Förutsättningen inför sista matchen var att vi skulle gå upp ifall Jesper vann med 3-0 i set, och det andra laget torskade sin match med 3-0. Vilket var klart möjligt eftersom dom spelade mot serieledarna. Jeppe vann, men det gjorde tyvärr dom andra oxå. Så det slutade med att vi kom 3:a, ynka 2 ynka poäng kort om ett avancemang. Förjävla irriterande. Här han man kämpat i flera månader och vad får man tillbaka. Inte ett jota nä.

Ställning
Motståndarna96 poäng
Dirty Deeds87 poäng
Grattis85 poäng
Panuk83 poäng
Rentsound71 poäng
SCA United67 poäng
JOLA66 poäng
Daniel&Daniel62 poäng
Ena Laget60 poäng
Metso40 poäng

Titta bara så eländigt. Vårt lag heter Grattis...
Vad kan vi dra för lärdom av detta? Ja, att hårt jobb och dedikation inte alltid lönar sig. Den som säger någonting annat ljuger.

Apropå att brinna.... Efter att kommit hem igår svängde jag ihop en pasta som jag åt framför tv:n. Tror inte jag hann svälja sista tuggan innan jag somnade. Vaknade nyss och kände en konstig doft i lägenheten. Det visade sig vara spisen som stått på full värme hela natten, och gjort sitt yttersta för att bränna ner lägenheten. Men inte ens det lyckas man göra riktigt :)

Slutligen ska det tydligen öppna en ny biljardhall i Härnösand till helgen. Eventuellt ska jag spela en pengamatch mot en lokal restaurangägare. Enligt ryktesvägen ska han vara ganska duktig, även om ingen verkar känna igen hans namn. Jag hoppas innerligt att den matchen blir av. Det är roligt att spela om pengar i biljard. Den mentala pressen blir aningen större än i poker. Trots allt måste man göra sina bollar oavsett hur enkelt eller inte enkelt bollarna ligger. Till skillnad från poker där nervositet inte har samma betydelse. Om det blir så blir det på lördag.

Snart går solen upp... NÅGON ANNANSTANS. Inte en solglimt har synts på flera veckor.




måndag 16 november 2009

Raymond Weil

...
Tidigare har jag ventilerat min önskan om att kunna köpa IWC's chronograph ur deras "Portuguese collection". Det modesta priset av 45,000 kr är en stor del av anledningen till att urverket ännu inte pryder min arm.

Men nu har jag hittat ytterligare en klocka att lägga till önskelistan. Tillverkaren heter Raymond Weil och modellen heter "Nabucco black chronograph".


Innan jag nyligen kollade upp saken hade jag ingen aning om vad den skulle kunna tänkas kosta. Allt jag visste var att Raymond Weil inte tillhör den yppersta premiumklassen vad det gäller klockor. Men min gissning på 50,000 SEK var inte helt fel ute. Den summan skulle alla fall räcka till handpenningen. €25,000 kostar skönheten. Hade jag mycket pengar vore det affär direkt. Någonting vackrare får man leta länge efter.

Den dagen ni ser klockan på min arm kan är det bara att hojta till så bjuder jag på en 3:a på stekhuset. Alltså sniglar till förrätt, pepparstek for main course och kaffe&konjagare till dessert.

Manic monday

...
Vart är mitt måndagsnöje??

Varenda måndag är det standard att vakna till nya avsnitt av Dexter och Califiornication. Men idag är det tomt. TOMT TOMT TOMT....

Kan det vara så att ödet har slagit fast en för mig mörk framtid, och att det här bara är början på en överjordiskt elak plan. Att jag får ratten i handen när jag är på väg att handla lunch. Sedan den fejkade glasdörren på väg in till restaurangen. Den från Lotto-reklamen, där någon ser ut att öppna en glasdörr, fast det är fejk och personen kraschar rätt in i glaset. Den personen lär väl bli jag.

Den här veckan kommer att gå i arbetsmoralens tecken. Ny vecka, nya målsättningar. Det är snart jul och jag måste försöka spela ihop pengar till att finansiera mitt privata luciatågsprojekt. Med stalledrängen Staffan i spetsen ska dom påbörja sin vandring söderöver. Dom tror alla att det vankas lussebullar och ljuva toner på skolan i Bredsand. Men jag har större planer än så. Nyckelord, dit pepparn växer.

Alltså, bort med luciaprylen men fortsätt med den fantastiskt trevliga traditionen att tända marshaller över hela staden. Det är vackert.

Just som jag avslutade det här inlägget kom Dexter som ett brev på posten. Ljuva måndag, här ska sympatiseras med en massmördare. :)


söndag 15 november 2009

Hänga sig i slipsen

...
Hur ska man inte kunna älska Barney Stinson från "How I met your mother"

Jag måste trillat ner i grytan som liten

...
God morgon.

Varje dag lär man sig något nytt. Jag har haft en teori länge som jag igår fick bekräftad.

Rent berusningsmässigt verkar inte glögg bita på mig. En flaska glögg borde motsvara lite drygt en kvarting sprit. Jag vet inte exakt hur mycket glögg jag fick i mig, men när det finns ljuvlig trolldryck på värmning går man mellan spisen och soffan lika frekvent som ett mcdonalds-biträde vandrar mot fritösen.

Särskilt konstigt är det eftersom min resistans mot varm sprit nästintill är obefintlig. Det finns en lokal drink som heter "kaffe dagge", uppkallad efter sundsvalls bästa bartender. Den innehåller, namnet till trots, inget kaffe utan enbart olika spritsorter plus grädde. Serverad i en sån där pytteliten espresso-kopp. De gånger jag provat drycken ifråga brukar jag förvisso stå på en alkoholmässigt stadig grund. Men effekten blir alltid densamma. En keps helt i plåt och en gigantiskt längtan hem till min säng. And don't even get me started on the effect of irish coffee.

Gårdagens glöggning bjöd på mer än bara den här insikten. Det var en jättetrevlig tillställning som bjöd på många goda skratt. En sån där fest man dagen efter inte ångrar det minsta. För så brukar det nämligen vara för mig. En fest är bara en fest, och om jag räknar in hur dåligt jag mår dagen efter, är det sällan värt det med facit i hand. Så tack för det....

Lullaby

...
Vilken underbar sång av Patti Griffin. Den spelas i slutscenen av säsongens sista "Sons of anarchy". Dock i en vackrare version som inte går att hitta. Det här är en live-version som är lite rörig. Men spotifya den gärna.


När jag ändå är inne på vackra sånger vill jag återigen slå ett slag för en annan av mina lugna favoritsånger. Nämligen Dar Williams "After all". Vet att jag tidigare embeddat den. Men den är så bra att den förtjänar ytterligare ett försök.

lördag 14 november 2009

Bored to death

...
Igår var det fredagan den 13:e. Föga oväntat bjöd den dagen på sin beskärda del av otur. Tack och lov fortsatte jag spela en bit in på lördagen den 14:e och kunde således reda upp det mesta av trasslet. Hög ålder medför inte bara fysiska och kosmetiska skavanker, utan även en viss listighet när det kommer till såna här saker.



Jag har precis sett klart första (och hittills enda) säsongen av tv-serien "Bored to death", efter ett tips från Hahn. En helt fantastisk serie med Jason Schwartzman (ofta med i Wes Andersons filmer) i huvudrollen. Han spelar en semi-känd författare som, till följd av sin höga konsumtion av marijuana och vitt vin, blivit lämnad av sin flickvän. För att aktivera sig erbjuder han, via CraigsList, sina tjänster som olicensierad privatdetektiv. Utan någon som helst erfarenhet. Han hamnar minst sagt i en del knepiga situationer.

Hans bästa kompis Ray, även han en misslyckad estetisk lagd själ utan arbete, är underbar. Han har en dråplighet som är svår att beskriva. Men man kan säga så här. När det är jackpot på v75 är det inte Ray som står där som ensam vinnare efter lopp 7. Den tredje huvudkaraktären är en excentrisk tidnings-redaktör som har bekymmer både med sin ålder och med det faktum att han fortfarande älskar sin ex-fru. Spelad av Ted Danson. Ja just det, barägaren från gamla goda "Cheers".

Humorn får väl klassificeras som aningen mörk och hela serien går i ett långsamt tempo. Monologerna är underbara och konkurrerar med att vara lika välskrivna som i 'Californication". Don't miss out....

Nu vankas det snart glögg och jag återkommer imorgon angående vilken av flaskorna som var godast :)

torsdag 12 november 2009

Voddler

...
Ni har väl hört talas om Voddler?

Voddler är för film & tv vad Spotify är för musiken. Dvs en streaming-tjänst där man ska kunna se alla filmer och tv-serier gratis. Med reklam, och om man betalar en månatlig slant slipper man den delikatessen.

Där upphör också skillnaden. Voddler är den sämsta mjukvara jag sett i hela mitt liv. Eller nu ljög jag. Under min tid på Skatteverket arbetade vi i några gamla system från 70-talet som möjligtvis kan ha varit osmidigare. Fast väldigt marginellt isåfall.

Precis som i sådana riktigt gamla system har inte musen någon funktion i Voddler. Allting styrs via tangentbordet. Krångligt och omodernt. Alldeles nyss ringde telefonen och det tog mig inte mindre än 30 sekunder att få stopp på filmen. Bra start för något som sägs vara framtiden inom film & tv.

Till er som fortfarande gillar eller tänker prova tjänsten säger jag: Lycka till och se till att bunkra upp med lugnande medicin, för det kommer behövas mängder.

Samhället blöder



Det är bara att konstatera att den svenska humorn är i fara. Titta bara på "skämtet" längst ner. Fast med tanke på fotots oskärpa verkar även den svenska fototekniken vara i fara. Fuck me sideways

onsdag 11 november 2009

The magician

...
Pokerspelare är ett speciellt släkte. Alla har stora egon och är annorlunda på sitt eget personliga vis. Många gånger outlaws som bryter mot samhällets norm.

För att ni ska förstå vad jag menar har jag ett exempel. Antonio Esfandiari kom ganska långt i årets poker-vm. Efter närmare 10 dagars spel åkte han till slut ut som cirka nummer 25 utav lite mer än 6000 startande. En fin prestation som gav honom ett par hundra tusen dollar.

I sin bust-out intervju frågade reportern vad han skulle göra nu.

Han skulle inte:

a) Analysera den sista handen han spelade och ta lärdom av eventuella misstag

b) Fundera på hur hans marknadsvärde ökat till följd av all tv-exponering under årets wsop och arbeta ut en plan för att få ett bättre sponsor-konrakt

c) Stanna kvar och heja på sin kompis Phil Ivey som fortfarande var kvar i turneringen

d) Ta en lång natts sömn och vila upp sig efter en ansträngande vm-månad

Utan det som lockade mest var:

d) Dricka. 10 dagars intensivt pokerspelande hade väckt en törst och partylängtan som måste stillas omedelbart.

Suntrip

...
I vanlig ordning fick jag ingen poker spelad under mina vanliga "arbetstider". Det har varit fullt upp med budgetarbete och sedan styrelsmemöte på squashklubben. Otroligt nog fick en gammal degenererad pokerspelare det tunga ansvaret som kassör. Det är som att ge kniven till slaktarn. :)

Direkt efter avlutat möte var det bara att ikläda sig uniformen och spela den monumentalt viktiga seriematchen, som till mångt och mycket skulle avgöra våra chanser att nå div.1.

Jag fick en start helt i plåt och förlorade min första match med 3-0 i set. Tack och lov vann min lagkamrat Jesper mot samma kille. Nästa match gick bättre och jag vann med 2-1. Matchen slutade totalt 7-9 till dom onda men det får i sammanhanget anses vara helt okej. Vinner vi sista matchen stort i kombination med att serielederna gör detsamma kan saken vara biff. För att vara så taggad som möjligt ska jag försöka undvika sex fram till dess. En utmaning god som någon. Stor humor att jag att jag är så ironisk att jag inte annat kan än att skratta åt min egen prosa.

Efter ovan utförda aktiviteter blev det ett litet spelpass. Jag fick den enorma äran att åter stifta bekantskap med alf36. Han är, precis som många andra genom historien, långt före sin tid och använder sig av koncept så avancerade att man häpnar. En favorit han har är att på river beta så tunt att han inte själv vet om det är ett värdebet eller bluff. Live skulle det fungera ÄNNU bättre eftersom det där torde vara omöjligt att få några tells. Just för att han inte har en aning själv. Istället kan han sitta och småle åt situationen och sippa på den där ljuvliga sangrian han älskar så innerligt.

Jag måste få insikt i hans högpresterande pokerhjärna. Kosta vad det kosta vill. Bäst strategi är nog en liten tripp till Pamplona i mitten av december. Iklädd pipmustasch och skjorta med minst 4 knappar uppknäppta. Språket är ett annat bekymmer och därför ska återstoden av den här natten ägnas åt att plugga spanska julglosor.

Feliz navidad muchasas.

Entourage

...
Titta på den här spoilern för nästa säsong av Entourage. Stor humor.

tisdag 10 november 2009

Grisfest

...
Som ett hommage till min spanska motståndare av inatt borde jag egentligen översatt det här inlägget till just spanska. Alf36 var namnet och han bor troligen i en grotta, där han njuter av poker, sangria och långsamt internet.

För vareviga beslut tog en eon, och med tanke på hans väldigt irrationella spelstil bör det ligga ett svårt sangria-beroende bakom. Det eller crack. Bara att registrera sig för en ny match efter att ha vunnit den förra tog för honom uppåt 10 minuter.

Framåt morgonen orkade han inte längre hålla upp sina ögon. Han tackade för sig genom att i spansk tradition inte skriva någonting alls. Pengarna jag sponsrade med kommer nog användas till att sy upp en urtjusig dräkt till tjurrusningen i Pamplona. I finaste silke med både guld- och silvertrådar. Plus en pall Sangria. Eller kanske en hel kvarterskrog. Viva España.

Fortsätter det så här med mina spanska och grekiska vänner kommer jag aldrig mer kunna åka till Sydeuropa på semester. Fast det gör väl sig självt. No money, no vacation.

Över till något viktigare. Squash. Ikväll möter vi laget som leder serien. Vi ligger 5 poäng bakom 2:an med 2 omgångar kvar att spela. Tack och lov har även det laget inte mött tabellettan så det är fortfarande en vidöppen historia. Blir intressant att se vad kvällen kommer att ge. Men jag har stora förhoppningar. Alf36 har tänt en glöd som inte slocknar förrän 80.000 snabba kliv senare.

måndag 9 november 2009

Offline

...
Alldeles nyss skulle jag betala en räkning åt love2rake. I fredags damp det ner en påminnelse i brevlådan eftersom jag av någon outgrundlig anledning hade glömt bort att betala den vid månadsskiftet. Eller åtminstone trodde jag det var en påminnelse tills alldeles nyss, då det vid en närmare granskning visade sig att det var nästa månads räkning jag just betalat. Det kan vara första gången på flera år jag betalat en räkning nästan 1 månad i förskott.

Så här sitter man på morgonkvisten med felbetald räkning och ser inte skymten av den räkning jag egentligen tänkte betala. Den har gått upp i rök och likaså min betalningsvilja. Jag tror jag ska ta lagen i egna händer och göra mig min egen rättvisa. Skicka ut en liten faktura på 50 kr. Kan dom fakturera förseningsavgift kan jag minsann kräva förskottsavgift.

Vidare har Ivey bustat ur poker-vm på sjunde plats. Han lämnade hastigt den stora lokal som valts för ändamålet, undvek intervjuer i största möjliga mån, och syndes mindre än 2 timmar senare spelandes $2k/$4k Stud Hi/Lo på FullTiltPoker. Han har en gamblingsvilja som aldrig verkar sina.

Till sist vill jag meddela att jag provade en ny grej igår kväll. Nämligen att stänga av mobilen och msn under tiden jag satt och spelar nätpoker. Idén kom från Rille eftersom han noterat att jag ofta är distraherad av massa saker runtomkring. Det var en skön känsla att slippa sms, samtal och vibbar på msn. Resultatet lät inte vänta på sig och jag gick JÄMNT UPP FÖR DAGEN!! Fortsätter det i samma stil kanske jag inte ens kommer att gå back i november.

Vilken ynnest att vara mig....

söndag 8 november 2009

November nine

...
Finalbordet i poker-vm är sedan några timmar tillbaka äntligen igång. Hypen har dom senaste månaderna varit enorm. Mestadels för att pokerns superstjärna Phil Ivey är kvar bland de nio.

Via Bluff Magazine kan man följa spelet. Det är ingen videoupptagning där man kan se hålkorten, utan en ljudupptagning och en datasimulering av bordet. 2 spelare har bustat hittills.

Först James Akenhead, som vid spelstarten var den shortaste stacken vid bordet.

Sedan var det Kevin Schaffels tur. Han open-raisade med AA, fick syn från Steven Begleiter på knappen, och re-raise från Eric Buchman i big blind. Schaffel ställer all-in och Buchman tänkte i en evighet innan han till slut synade med KK. Bara det faktum att han tänkte så länge är sjukt. Men man måste ge honom cred för att inte automatsyna där. Behöver jag säga att flop kom KQJ och ytterligen en kung på turnen. Schaffels nästa insomning utan hjälp av medikament beräknas bli någon gång nästa decennium. Vilken mardröm.

Precis i detta nu uppstod en helt bisarr pott. Jag såg inte vad som hände preflop, med floppen kom 234 med 2 spader. Chipleader Darwin Moon betar ut, blir omslagen av Steven Begleiter, och Moon re-raisar till dryga 20 miljoner. Begleiter ställer all-in och det kostar Moon 6 miljoner att syna i en pott på 45 miljoner. Efter lång betänketid FOLDAR karln!!!!!! Helt otroligt med tanke på att han fick 8 mot 1 på sina pengar, och därmed har odds för att syna med praktiskt taget vad som helst. Ska bli mycket intressant att se den handen när tv-produktionen är klar.

Vad det gäller Phil Ivey spelar han mycket tight och har inte varit inblandad i många potter. Tror han var uppe i strax över 11 miljoner som mest, och är nu bordets shortstack med dryga 8,5 miljoner.

fredag 6 november 2009

Något att skriva hem om


Vändningen i livet dök idag upp i form av ett brev. Bra timing då jag precis hämtat mig från att ha tappat kontakten med den nigerianska prins som, efter att jag skickade SEK 50.000, skulle dela med sig av ett jättearv. Han måste tappat min adress, karljäveln. Men som sagt, på dom igen bara! Vad är oddsen på att gå på en mina igen?

torsdag 5 november 2009

More music....

...
I forbifarten nämndes i förra inlägget skivan "Nebraska" med Bruce Springsteen. Mitt absoluta favoritalbum och ett måste för alla som gillar melankolisk musik.

Dom flesta har hört låten "Atlantic City" som blivit en relativt känd Springsteen-klassiker. Men det finns flera låtar på skivan som jag tycker är klart bättre.

Mina två favoritsånger från skivan är "Nebraska" och "Johnny 99". Bägge två gränslöst sorgliga låtar som verkligen berör. Men eftersom ni knappast har samma depp-kapacitet som en annan tänkte jag klippa in en tredje sång. För att inte stänga eran tragedi-dörr för gott.

Den heter "Highway Patrolman" och framförs här av en för mig okänd artist. Rätt bra version alla fall.

onsdag 4 november 2009

Tåghelvete

...
Moneybrother är en artist jag inte lyssnat på särskilt mycket de senaste åren. Tydligen spelade han på Stadshuset i helgen och enligt Gurra var det sevärt. En av låtarna han körde var Waterboys superduper-låt "Fishermans Blues".

Därför har jag lyssnat igenom Moneybrothers senaste skivor och jag gillar det. Särskilt låten "Tåget som går in till stan" som är en Tom Waits-cover. Gillar dock den här versionen mycket bättre. Herr Wait låter alltför trasslig. Inledningen och verserna är FANTASTISKA. Att säga att något är äkta kan låta pretentiöst, men då får det vara så. Ljudet påminner lite om Springsteens Nebraska-skiva. Oredigerat och ganska rått.

Ofta är det så med mig. Att jag älskar verserna och inte imponeras lika mycket av refrängen.


The Brothers Bloom

...
Jag tänkte bjuda på ett film-tips. Återigen helt gratis.

Filmen heter "The Brothers Bloom".


Utan att gå in för mycket på historien handlar den om två bröder som försörjer sig som bondfångare. Dom inriktar sig på ett offer och iscensätter fantastiskt trovärdiga och komplicerade historier för att komma åt dennes pengar. Ena brodern (Adrien Brody) är less på att leva ett liv där handlingen är skriven och vill således dra sig ur. Men han lyckas övertalas att medverka i en sista blåsning. Offret är en dyslektisk fotograf vid namn Penelope, spelad av Rachel Weisz.

Till viss del liknar den en Wes Anderson film. Väldigt snyggt filmad och med riktigt bra soundtrack. Särskilt i mitten av filmen då "Miles from nowhere" med Cat Stevens dyker upp. Handlingen är sådär underbar att det känns som en sagovärld. Filmens vackra scener är varierande. Steamship över atlanten, tågresor i Tjeckien och strandhus i Mexico. En riktig feel-good film och efter att ha sett den vill jag bara åka iväg någonstans och leva mitt liv för dagen. Manuset är smart skrivet och bjuder på en hel del överraskningar. Stora skådespelarinsatser av framförallt fröken Weisz, men även av Adrien Brody.

Betyg: En stark fyra...


Venus och Mars

...
I måndags spenderade jag kvalitéts-tid på kasinot. Precis innan stängning bestämde jag och Hasse oss för att spela bort en kollektiv hundring i någon av myriaderna av spelmaskiner på nedervåningen.

Maskinen vi valde gav ingen vinst, men väl en observation som sent skall glömmas.

Bredvid oss satt en dam i 60 års åldern och spelade. Hennes ansikte är välbekant och jag skulle gissa att hon besöker etablissemanget minst 350 dagar per år. Jag vet också att hon spelar bort massvis med pengar varje år, eftersom en sådan besöksfrekvens inte kan sluta på annat sätt. Men just igår hade hon inte den där frenesin som kännetecknar en sann spelmissbrukare. Istället tog hon en paus mellan varje spelomgång och mumlade obegripliga ramsor.

Jag var tvungen att fråga vad det var hon gjorde. Hon förklarade att hemligheten till vinst är att rabbla ett mantra. Innehållande allehanda konstiga formuleringar som tex "venus och mars, ge mig lycka". Inte nog med det. I sin hand hade hon några kinesiska glasbollar som hon skakade inför varje tryck. Även dom för att framkalla tur. Himla roligt för henne att hon upptäckt hur man lurar kasinot.

Dock rimmade det lite illa, eftersom hon 10 minuter tidigare klagade på att hon spelat bort över en halv miljon kronor på spelmaskiner. Det verkar som glaskulorna gör sitt jobb.

Vi frågade henne om hon kunde bidra med lite tur till oss genom att rabbla sitt mantra och sedan trycka igång vår spelmaskin. Inte aktuellt. Det kunde vi göra själva. Vid det här laget hade Gurra anslutit som åskådare och, i brist på samarbete från Agda, erbjöd sin hjälp. Han böjde sig fram, tryckte igång maskinen och sa "skeppa såsen, karljävel", samtidigt som han frenetiskt slog bägge handflatorna mot skärmen. Behöver jag säga att det inte blev någon vinst.

Vår dam lät sig inte imponeras av vår skojmentalitet utan rörde sig mot nya jaktmarker. På väg därifrån hördes hon utbrista "ta i trä" samtidigt som hon knackade ena handen mot fönsterkarmen. Dom brukar säga att hoppet är det sista som överger en.

Ikväll har jag uppträtt på squashen iprydd ett av världens värsta skavsår. Förra onsdagen spelade jag i nya skor och tack vare en söm vid hälen uppstod skavsår runt bägge hälarna. Jag trodde lite vila skulle göra susen men såret har knappt läkt någonting alls. För att minska friktionen klippte jag ut en bit av en papperspåse. Jag smorde in den med hudkräm och la den mot såret. Sedan tejpade jag fast den med leukoplast. Det låter inte som något vidare arrangemang, men det höll faktiskt smärtan borta. Det var inte utan att jag kände mig rätt påhittig.

Imorgon måste jag på squashen. Gurra ska nämligen inleda sin squash-träning med Totte kl 15:00. Det kommer bli en syn för gudar och jag hoppas att ni alla kommer närvara. Själv kommer jag filma spektaklet och försöka sälja in pilotavsnittet till Strix. Jag är tämligen övertygad om att det skulle bli en tittar-succé.