That's what friends are for

...

Eftersom jag misslyckats med i princip allt sedan våren 2007 får man söka tröst i andra saker. Något jag insett senaste åren är hur mycket jag uppskattar mina vänner. Som person tycker jag det är krångligt att ha alltför många ytliga bekanta, så hellre några färre men bra vänner. Just nu tycker jag mig vara omgiven av personer som vill mig väl.

Vilket bevisades i helgen när det bjöds på gemensam födelsedagsfest för mig och Katty. Arrangemanget kirrades av Fia, Julia och Emelie. Världens jättetack till er alla för hemlagade tårtor, lekar (av frågesportskaraktär om nån nu tänkte nåt annat) samt att vi fick hålla till hemma hos Fia.

Innan det var klart var vi ett rejält gäng. En bra mix av kompisar, arbetskollegor och andras kompisar. Sammantaget en fantastisk kväll som förvisso slutade i en kanonfylla av finaste modell, men som jag sent kommer glömma. Så tack för det. Och tack för alla presenter. Det mesta i flytande form men även presenter på temat lycka.

Gurra anlände ganska sent och lät meddela att det stod i 1,08 i odds att han kvällen till ära skulle knäcka mina glasögon. Vilket skapade en viss oro hos mig eftersom sist det var samma yrningar, kl 04 på en finlandsbåt, slutade i just brillknäckning. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men om inte är det material till ett eget blogg-inlägg. Den gången gick kikarna att böjas tillrätta och Gurra undkom med en varning och en 25 minuter lång utskällning som gjorde att han gick och la sig.

Men den här gången hann han inte fram med sina falska fingrar. Jag ordnade det helt på egen hand. Det var prat om flaring och jag skulle visa mina kunskaper i att kasta flaskor. Inledde med att hyva upp en flaska Tanqueray (världens bästa gin) i en dubbel bakåtvolt, som jag sedan skulle fånga. Resultat blev något helt annat. Dom 15 shotsen med Fernet strulade till min hand-öga-koordination och flaskbottnen kraschade rakt in i mitt eget ansikte. Med påföljden att glasögonen slogs ur dess rätta plats och seglade mot golvet.

Instinktivt vände jag bort ansiktet men, jodå, jag kunde tydligt urskilja ljudet av lossnat glas när ekipaget tog mark. Detta trots ett gigantiskt asgarv från den tio man starka publiken.

Tack och lov gick inte glaset sönder och min arbetskollega Fredde lyckades, med vissa besvär, montera ihop glasögonen. Det minsta skruvmejsel Fia hade i huset var lika smal som meden på en gammal spark. Men i bästa MacGyver-stil skakades en mycket tunn nagelsax från Make Up Store fram och användes som mejsel. Storartat. Samt ytterligare en incident på min personliga topp 20 lista över klumpigheter. Vilket inte säger särskilt lite.

Återigen, tack till världens bästa arrangörer och till alla er som kom och drack Fernet! Det gör vi om någon gång......

On the road again

...

Uppe med tuppen på en lördag. Som ett direkt resultat av den lugna gårdagen vaknade jag redan vid 8. Pigg och alert och redo att tackla ännu en vacker dag.

Tyvärr har jag tappat en god vän. Gurra sa nämligen upp kontakten med mig igår. Efter travet åkte vi gemensamt in till stan. Men eftersom jag ska ut ikväll och var sjukligt trött igår, tyckte jag det verkade som en bra idé att åka hem och vila. Även fast jag rent psykiskt hade bestämt mig för det, kan det vara så att jag mer fick det att låta som att jag skulle hem och duscha.

Gurra höll ställningarna på stan så länge. Men eftersom hans sällskap i form av Nordström + kompis ville på kasinot var deras utekväll av utdöende slag. Gurra har vilopaus från kasinot fram till inledningen av 2011. Det var då han ringde till mig och frågade om jag var på väg. Innan vi sa adjö hann jag höra:

"Så du ska lämna mig själv på stan??!

"Bara så du vet kommer jag aldrig mer att ta en enda nota"

"Ring aldrig mer"

"Brinn inne!!

Typexempel på en sån där hjärtlig konversation man bara kan ha med en nära vän.

Men jag är lika glad för det. Om jag klivit på igår hade jag inte uppskattat att ligga kvar i sängen och se på premiäravsnittet av På Spåret. En fantastisk serie och det blev inte sämre av att Moneybrother tolkade den svenska versionen av country-klassikern "Green green grass of home", på ett alldeles lysande sätt.

Nu blir det till att tvätta lite och sedan ta mig ner på stan och hämta min bil. Ska nämligen spela squash vid 14:30 och jag har ingen lust att promenera dit. Sen blir det gemensam födelsedagsfest tillsammans med Katarina, som fyller år veckan efter mig, hemma hos Sofia. Shotsens hemvist så det gäller att ta med sig en påverkningsförmåga i skottsäkraste av material.

Jag kan dricka, jag är inte rädd

Fredagsdestruktivitet

...
Tro det eller ej, men jag är återigen och kastar kosing på travhelvetet! Min sulky-allergi samt privatekonomi tillåter maximalt 2 travbesök varje år, och redan såhär i slutet av november har jag fyllt hälften av den kvoten.

Förutom hästarna är sällskapet trevligt. 6 mer eller mindre förlorade själar. Detta till trots kan jag inte undgå att känna en släng av kvarka

Growing old

...

Ytterligare en födelsedag är lagd till handlingarna. Ytterligare ett år av förfall, dekadens, viktökning och att inte orka se sig själv.

Ytterligare en bakfylla som sent ska glömmas. Det gör ont att säga det, men som 32-åring tar det 2 dagar att bli frisk efter en fylla. Jag somnade kl 21 igår!!!! Det var ett tag sedan det hände senast.

Men jag hade en väldigt trevlig lördag. Först biljardtävling på dagen som jag, efter att ha visat stort hjärta, lyckades vinna. Efteråt gick jag och Mattis (som jag mötte i finalen) på Svenssons. Där träffade vi Dogge i en sällsynt form, på full jakt efter några röda shots som tydligen Lankan brukar servera. När dom inte gick att frambringa fick vi nöja oss med ett par rundor Fishermans. Vilket satte ton för den kvällen. Efter bara en liten stund var baren överbefolkad av Tägtströmmar, Björnbergare, Edinare, Timråspelare och annat löst folk.

Resten av kvällen spenderades på Oscar, och den baren befolkades av ungefär samma klientel. Där mötte jag även upp med Montell, som förärade sin forna hemstad med ett besök. Han deltog nämligen i utmaningen "drick 8 liter rödtjut i Sundsvall" och jag tror att han löste uppgiften med bravur.

Jag blev även sjungen för, av en riktigt ståtlig barbershop quartet! Trevligt initiativ och det krävs alltså i runda slängar runt 80 öl plus shots, för att inte känna sig generad över att bli tillsjungen.

Jo just det, jag tänkte börja med en sån där utmaning där man på 30 dagar ska svara på 30 frågor. Nu verkar inte andra göra det med exakt punktlighet. Antagligen inget jag heller kommer att göra. Men eftersom jag lever ett sånt intetsägande liv numer kan det vara trevligt med lite skrivmotivation. Jag såg att Macke precis beskrivit Liebfraumilch som sitt livs första kärlek. Ingenting jag själv kommer att

Dag 1 handlar till exempel om min självupplevda anorexi övervikt.

På tal om övervikt har jag fått tips om ett excellent piller som kanske kan få mig smal till jul. Tabletter ska beställas så snart jag får svar om det exakta produktnamnet. I jakt på genväg gick jag till Life och frågade ifall dom hade produkten (vilket jag inte alls ansåg troligt). Först blev expediten lite nyfiken, men efter att jag förklarat hur tabletten fungerar, fräste hon åt mig att det antagligen inte var någonting som skulle passera Life-kedjans kvalitetskontroll. Men det gör inte jag heller och därmed eldar jag mina arbetarpengar på nätet istället.

Trevlig tisdag på er. Notera att jag stämplade in kl 06:43.

Samma tema på varmrätten?

Det ser bra ut inför varmrätten när kantarellsoppan till förrätt innehöll 8kg salt, inga kantareller och en gigantisk unkenhet.

Nu kom varmrätten. Det var trevligt att träffas.

Still burning

...

Till alla er som trott att jag fallit in i ett Svensson-liv vill jag bara säga att jag är bittrare, argare och mer less än någonsin.

Även fast jag håller normal dygnsrytm och omger mig med trevliga arbetskamrater, lurar det ständiga irritationsmoment överallt.

Några punkter från dagen:

- Jag har konstasterat att det generellt inte går att att ha att göra med folk från Ungern (sorry Laszlo). Åtminstone inte den person jag haft att göra med. En problemslösningsförmåga likt en blondin med punktering och avsaknad av någon som helst förmåga att förstå engelska.

- Total brinning över vårt email-program. Alla fina segmenteringsfunktioner till trots är det ett rent helvete och inte ens en autist med perfektions-appen skulle undvika att göra stavfel. Plus att det är ingen jävel som tar en i hand när man skriver rätt, däremot blir det spe var gång någonting blir fel.

- Skulle precis klaga över att Chi's kattkräk viftar mer än någonsin med högertassen, men precis när jag tittade upp för att konfirmera att så var fallet, upptäckte jag att katten flyttats till ett annat fönster. Dessutom med kroppen ut mot Storgatan så numer är det Sundsvalls flanörer som får beskåda eländet.

- När det gick som allra sämst med allting kom Jonas, sympatisk som han är, och frågade hur i helvete det kan ta en vecka att skicka ett mail. Kaffekvarnen nästa för honom.

- Min lagkamrat i squash meddelade redan förra veckan att han inte kunde spela kvällens lagmatch, och att han genast skulle fixa en reserv. Vilket han inte gjorde. Utan idag ringde han i panik från centralstationen och bad mig fixa en reserv. Tack för det! Det är väldigt upplyftande att ringa sextioelva personer och få höra att samtligas fru blivit blixt-gravid.

Precis när allting lugnat ner sig och jag gick till köket och hämtade en kopp kaffe såg jag detta. Den heliga graalen av amatörernas afton. Bland det anskrämligaste jag sett när det kommer till flyers, och jag får förmoda att tavlorna inte är ett dugg vackrare.

Det var inga fågelsångs-associationer i det här inlägget men egentligen är allting helt okej. Vill bara markera att jag fortfarande går runt och små-kokar.

Något positivt är att min vän Rille är på finalbordet i Svenska Spels Online-SM, som spelas färdigt på lördag. Det är lite mer än 1 miljon i första pris och han är garanterad 44.000 kr just nu. Han ligger 5:a i chipcounten och är nästan garanterat den mest kompetenta spelaren kvar, utan att ha en aning om vilka dom andra är. Lycka till kompis!

Får se om den där semi-hyllningen kommer få honom tillbaka som läsare av min blogg. Han har nämligen bojkottat min lilla hörna totalt sedan jag började arbeta på grund av att jag bara skriver "korta nonsens-inlägg". Tycker ni andra också det?

Strejk

...

Jag uppmanar härmed alla snöskottare och traktorförare att lägga ner både spadar och skopor i protest mot det här förbannade vädret.

Det är dags för oss människor att sätta ner foten och visa att vi inte längre tänker ta rätt på den här vita skiten som kastas över oss. Vi tänker inte längre bjuda på det intergalaktiska skådespel vi alltför länge spelat en roll i. Så får vi se hur kul det är för regissörerna när skådespelarna i deras 8 månaders pjäs går ut i jättestrejk.

Jag kan garantera att den här jävla snön är fin underhållning för någon brokig och övernaturlig samling dum-gudar, som inte har något vettigt att fylla sina dagar med. Men nu är det som slagt slut på det. Så länge alla sluter upp i min protest. Annars ska jag slanga ur varenda dieselddroppe i samtliga traktorer norr om Italien.

Prosa

...

Lite onsdags-magi i form av texten till min favoritlåt Johnny99. Lite för att den, tillsammans med Nebraska, är två är världens absolut bästa låtar, och lite för att tilta Gurra som tycker jag är så pretto att jag förtjänar att brinna.

Värt att notera är att min favorit-gin Tanqueray omnämns. Vi är lite lika, jag och Brucester

Well they closed down the auto plant in Mahwah late that month
Ralph went out lookin' for a job but he couldn't find none
He came home too drunk from mixin' Tanqueray and wine
He got a gun shot a night clerk now they call him Johnny 99
Down in the part of town where when you hit a red light you don't stop
Johnny's wavin' his gun around and threatenin' to blow his top
When an off-duty cop snuck up on him from behind
Out in front of the Club Tip Top they slapped the cuffs on Johnny 99

Well the city supplied a public defender but the judge was Mean John Brown
He came into the courtroom and stared young Johnny down
Well the evidence is clear gonna let the sentence son fit the crime
Prison for 98 and a year and we'll call it even Johnny 99

A fist fight broke out in the courtroom they had to drag Johnny's girl away
His mama stood up and shouted "Judge don't take my boy this way"
Well son you got a statement you'd like to make
Before the bailiff comes to forever take you away

Now judge I had debts no honest man could pay
The bank was holdin' my mortgage and they were gonna take my house away
Now I ain't sayin' that makes me an innocent man
But it was more `n all this that put that gun in my hand

Well your honor I do believe I'd be better off dead
So if you can take a man's life for the thoughts that's in his head
Then sit back in that chair and think it over judge one more time
And let `em shave off my hair and put me on that killin' line

Jetset-helg

...

Jetsetlivet är speciellt på många vis. Särskilt under helgerna då man alltid är i farten och hittar på spännande saker.

Just den här helgen har jag tillbringat i ett höstmysigt Östersund och, förutom att på 1 dag fått 2 frisyrer bortblåsta, har jag sett årets första snö. Ifall jag inte varit så naiv och trott på någon typ av positiv framtid, hade det här varit helgen jag gjort slut på lidandet.

MaxiPlay har inlett ett samarbete med den lokala pokerklubben och igår hade vi vår första turnering på orten. Det var ett trevligt arrangemang. 20 spelare totalt, varav samtliga såna unikum att dom kunnat varit föremål för en egen bok (oss själva inkluderade).

Efter att ha bubblat turneringen blev det lite cashgame-vevning innan vi bestämde oss för att prova Jämtlands uteliv. Snabbvisit på hotellet för att försöka rädda en tornado-skadad uppsättning hår. På väg till krogen nämnde jag för mina kollegor att det säkert kommer att bli strul eftersom vi är klyktattare i fiendeland.

Efter blott 20 meters promenad hör vi en norsk röst som säger "Är ni från Sundsvall, era klyktattare?". Norsk!!! Sen när kunde dom lukta till sig en persons ursprung, eller tolka en dialekt?

Hursomhelst, in på G3 kom vi och jag tror det är stället ingen kan misslyckas att träffa en tjej på. Herregud vilket slagfält. Får forna dagars Espan (legendarisk köttmarknad i Sundsvall) att framstå som rena sedlighetsmötet.

En icke namngiven deltagare såg en tjej utklädd till Gene Simmons och sa "Kom hit ska vi hånga lite", varpå tjejen (om det nu var en tjej, helt omöjligt att se genom sminket) gjorde precis det. Men Gene var inte nöjd med den tafatta pussen och med orden "kallar du det där för hångel?" tryckte hon återigen in sitt ansikte i hans, med påföljden att personen såg ut som en nypudrad clownen Manne resten av kvällen.

När krogen stängde återvände vi till klubben för lite fortsatt spel och summa summarum har jag gått jämnt upp på hela helgen, sovit 3 timmar, träffat världens bästa receptionist som verkligen fixade allt med en sällan skådad auktoritet, kört från Ö-sund till Sundsvall, undvikit fortkörningsböter samt blivit bevägrad att åka på mer än 4 butiker i jakt på en Larsson-tidning som just nu känns som det enda botemedlet mot min leda.

Ikväll EMA på MTV. Jag tippar Anna Book tar hem merparten av dom tunga statyetterna. Mycket nöje.

Vintertid

...

Har hört många prata om hur fantastiskt det är med vintertid. Att man tjänar en hel timme vid bytet från sommartid. En fin tanke i teorin som, liksom många andra teser, ej går att applicera på verklighetens alla scenarion.

När man är bakfull, likt en heroin-missbrukare på avvänjning, vore det mycket bättre att tappa en 10-12 timmar på tidsomställningen. Det skulle göra eländet lite kortare och man skulle snabbare nå fram till dan-efter-dan-efter-dopparedan.

Needless to say var jag det igår och min uppenbarelse var ingenting som skulle rubriceras ögongodis. Herregud hur jag mådde. Blev en tidig sorti i min ensamhet med sedvanlig rekordångest, tänd lampa och närhet till tårar.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det borde finnas ett bakis-hem, dit ensamma pojkar (och flickor ifall dom skulle bli bakis) kunde åka för omsorg. Där kunde man:

- Bli baddad i pannan med våtvarma grötomslag
- Helkroppsomstoppad i den mjukaste av filtar med tillhörande fothus, för att det inte ska sippra in någon kyla

- Bli masserad

- Vila ögonen på vackra värdinnor

- Få en hand att hålla i när det börjar blåsa snålt i psyket

- Få sin tvätt ombesörjd, så att man har rena kläder om/när man kliver ur bakisheten

- Matas med komplimanger om hur fantastisk man är och att allting kommer att bli bra igen

- Serveras tilltugg till tonerna av porlande fjällbäcks-ljud

Den servicen skulle jag betala dyrt för. Jullan, Fia och Katta gjorde ett tappert försök på Majorsgatan (a.k.a Harmonia), men eftersom det var en gratistjänst kom aldrig standarden upp till den höga nivå jag eftersträvar.

//Vitt2011