Eftersom jag misslyckats med i princip allt sedan våren 2007 får man söka tröst i andra saker. Något jag insett senaste åren är hur mycket jag uppskattar mina vänner. Som person tycker jag det är krångligt att ha alltför många ytliga bekanta, så hellre några färre men bra vänner. Just nu tycker jag mig vara omgiven av personer som vill mig väl.
Vilket bevisades i helgen när det bjöds på gemensam födelsedagsfest för mig och Katty. Arrangemanget kirrades av Fia, Julia och Emelie. Världens jättetack till er alla för hemlagade tårtor, lekar (av frågesportskaraktär om nån nu tänkte nåt annat) samt att vi fick hålla till hemma hos Fia.
Innan det var klart var vi ett rejält gäng. En bra mix av kompisar, arbetskollegor och andras kompisar. Sammantaget en fantastisk kväll som förvisso slutade i en kanonfylla av finaste modell, men som jag sent kommer glömma. Så tack för det. Och tack för alla presenter. Det mesta i flytande form men även presenter på temat lycka.
Gurra anlände ganska sent och lät meddela att det stod i 1,08 i odds att han kvällen till ära skulle knäcka mina glasögon. Vilket skapade en viss oro hos mig eftersom sist det var samma yrningar, kl 04 på en finlandsbåt, slutade i just brillknäckning. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men om inte är det material till ett eget blogg-inlägg. Den gången gick kikarna att böjas tillrätta och Gurra undkom med en varning och en 25 minuter lång utskällning som gjorde att han gick och la sig.
Men den här gången hann han inte fram med sina falska fingrar. Jag ordnade det helt på egen hand. Det var prat om flaring och jag skulle visa mina kunskaper i att kasta flaskor. Inledde med att hyva upp en flaska Tanqueray (världens bästa gin) i en dubbel bakåtvolt, som jag sedan skulle fånga. Resultat blev något helt annat. Dom 15 shotsen med Fernet strulade till min hand-öga-koordination och flaskbottnen kraschade rakt in i mitt eget ansikte. Med påföljden att glasögonen slogs ur dess rätta plats och seglade mot golvet.
Instinktivt vände jag bort ansiktet men, jodå, jag kunde tydligt urskilja ljudet av lossnat glas när ekipaget tog mark. Detta trots ett gigantiskt asgarv från den tio man starka publiken.
Tack och lov gick inte glaset sönder och min arbetskollega Fredde lyckades, med vissa besvär, montera ihop glasögonen. Det minsta skruvmejsel Fia hade i huset var lika smal som meden på en gammal spark. Men i bästa MacGyver-stil skakades en mycket tunn nagelsax från Make Up Store fram och användes som mejsel. Storartat. Samt ytterligare en incident på min personliga topp 20 lista över klumpigheter. Vilket inte säger särskilt lite.
Återigen, tack till världens bästa arrangörer och till alla er som kom och drack Fernet! Det gör vi om någon gång......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar