1X2 - Krog, pokal eller en färd dit det alltid brinner

Medan mina natives är och tar en sedvanlig lördagsfylla på Timrå-MoDo tog jag en tripp till Borlänge för att tävla i biljard.

Förr i tiden hade jag ett visst mått av respekt med mig när jag åkte runt och tävlade. Men efter att bara ha tävlat sporadiskt senaste tio åren är min nuna inte lika välkänd längre. Vilket, förutom att jag får sitta och blogga i lugn och ro, innebär att jag inte alls får lika mycket gratis när jag spelar matcher.

För det är så det funkar. En sämre spelare kommer alltid missa ett par stötar extra mot en bättre och mer namnkunnig spelare. En slags automatisk underprestering för att visa sin respekt för det starkare psyket. Ett fenomen man ser i alla tävlingssituationer och det spelar ingen roll om det är KM på den lokala boulebanan eller Wimbledon-tennis i London.

En annan sak som alltid följt med mig är vikten av att inte bli frustrerad samt att respektera min motståndare. Minsta tecken på frustration innebär att jag får hela världens motflyt på mina svagt bygga axlar. Och bara den minsta tanke på att "den här stöten fixar han aldrig" gör att motståndaren automatiskt gör bollen och blir ett par klasser bättre ända tills mer ödmjuka tankar fyller mitt inre.

Och det här är ingenting som jag bara fått för mig. Jag är en vän av statistik och tycker mig ha ett tillräckligt stort sample size för att ha vad man kallar ett statistiskt säkerställt underlag. Det kan inte vara möjligt att andra lider av samma automatiska gå-rakt-åt-helvete-syndrom bara för att man råkar tänka en trasslig tanke.

Så inte nog med att jag är darrhänt, jag ska även behöva idka någon typ av kyrklig ödmjukhet med tankegångar i stil med "Ja, min motståndare är en fin människa och gör han den här helt omöjliga stöten är det bara att lyfta på hatten", för att inte jinxa mig själv till den milda grad att motståndaren blir en övermänniska.

Högst orättvist eftersom jag trivs bra så in i helvete under mitt eget ganska så regntunga moln.

Med det sagt ska jag snart spela slutspel. Om min motståndare, sin oduglighet till trots, skulle råka göra några jävla bollar, får jag väl helt enkelt knäcka kön över knäet och skynda hem till Sundsvall för att sluta upp med mina halvt alkoholiserade kamrater.

Det ni just upplevde är en så kallad halvgardering. Förlorar jag hinner jag till krogen. Vinner jag kommer jag närmare ära och berömmelse. Anledningen till att det bara är en halvgardering är att det finns ett tredje utfall som innebär att jag, utan att vinna turneringen, håller mig kvar så pass länge att jag inte hinner hem till krogen. Och det utfallet vore det värsta av förluster och skulle inte förvåna mig det minsta.

Arga lappen-upplevelse

Häromveckan upptäckte jag en mycket märklig lapp på min vindruta. När den sattes på min bil är högst oklart, men en kvalificerad gissning är veckoslutet för två veckor sedan då jag besökte västkusten utan sällskap av min bil.

Såhär såg den ut:

Fantastiska formuleringar. Gillar särskilt frasen "försök få gratis lack av någon annan"

Den som känner sig vilsen bör veta att jag för ungefär ett år sedan fick en stor repa på min förardörr. Med stor menar jag så gigantisk att den inte kan ha tillkommit genom en olyckshändelse, utan snarare att någon mejslat (samma som nyckla fast med en mejsel) dörren av hat.

Det lustiga med lappen är att den antyder att jag skulle ha lämnat en lapp på bilen bredvid och anklagat denne för att ha repat min bil. Vilket jag inte gjort. Men eftersom vi i vår kompiskrets gillar att jävlas med varandra kan det mycket väl varit någon av mina "goda" vänner som gjort det. För jag är tämligen säker på att svarslappen inte är skriven av någon annan än en oskyldigt anklagad parkör.

Jag skulle vilja se ursprungslappen, den som jag skulle ha skrivit. Förmodligen var den inte särskilt snäll. Genom att festa i Havstensund har jag alltså omedvetet adderat till min minuskarma, genom att vara en bricka i ett spel som retar gallfeber på tredje part.

Här är baksidan med de "fina fiskarna" hon pratar om. Hon behöver inte
skicka ungen på konstfack åtminstone. Det står helt klart.