Den senaste tidens vårkänsla ersattes idag av snö och snålblåst. Inte helt oväntat kanske, eftersom det scenariot känns mer standard än julbord och midsommarfylla.
Desto mer oväntat var det att stöta på ett vårtecken mitt i snöyran. En arg cyklist med ett ivrigt ringklockefinger markerade att jag befann mig på hans territorium. Han tänkte nog "vilken jävla idiot" och jag tänkte precis samma sak. Vi fann varandra i ett ömsesidigt ogillande.
Cyklister är ett märkligt släkte. Ingen annan grupp av människor kan vara arg så stor del av sin vakna tid. Irritationen över både bilar och fotgängare verkar vara konstant. Vilket på ett sätt är förståeligt givet deras rätt att färdas i sina cykelfiler. Men samtidigt har cyklister ännu mindre förståelse för motparten än vad motparten har förståelse för cyklister. Något som jag tycker gör deras beteende ganska tvivelaktigt.
Men det märkligaste utav allt är deras totala respektlöshet i trafiken. Det viftas med armarna, svängs ut framför fordon och skriks åt fotgängare. Med en beundransvärd våghalsighet. För trots allt har cyklister sina knän som stötdämpare. Att sedan motparten var den som gjorde fel, det måste kännas mindre viktigt när man ligger på St Görans med ett tiotusenbitars-pussel till knä.
Sedan tycker jag att cykling är ett fint initiativ. Hälsosamt, miljömedvetet och bra på många olika sätt. Men jag skulle aldrig vara villig att riskera min fysiska hälsa på det sätt som verkar vara normen.
Visar inlägg med etikett Kokning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kokning. Visa alla inlägg
måndag 18 mars 2013
onsdag 30 januari 2013
Enorma Hallå-problem
Min telefon levererades helt knäpp och visar inga som helst tendenser på att sluta utveckla sin knäpphet.
Det började med en liten fördröjning varje gång jag svarade. Mitt "hallå" gick rakt ut i tomma intet, och eftersom uppringaren inte hört min hälsning, blev det en total tystnad som oftast bröts av att den personen sa någonting hallå-aktigt. Åtminstone från början, men efter ett tag fattade jag galoppen och började om med ett "hallå hallå" när jag inte fick någon respons.
Men nu har problematiken tagits till en helt ny nivå i form av att mitt headset blandat sig i dansen. Med syftet att krångla till min vardag ytterligare.
Nu sker följande:
Telefonen ringer. Jag trycker på svaraknappen på headsetet, väntar en stund, och säger triumferande "hallå" (eftersom jag räknat ut telefonens beteendemönster). Ingenting händer och jag upptäcker att svaraknappen bara mutat ringsignalen och telefonen fortsätter ringa ljudlöst. Lätt stressad swajpar jag på displayen för att hinna svara. Säger "hallå" på ett inte lika fullt övertygande sätt. Ingen respons eftersom jag glömt bort den lilla fördröjningen. Då utbryter ett stadie av total panik där jag skickar ur mig förvirrade haranger som "hallå, hallå, hej, hallå, hallå, marcus, fan" Eller "hej, hej, hej, hallå, hallå, haaaalåååååååå". Alltid med monoton, stressad och irriterad röst.
Det här är så irriterande att jag borde vara berättigad till kompensationspengar. Från antingen operatören 3, mitt försäkringsbolag eller staten. Jag tänker mig ett eller två basbelopp. Orimligt eller inte, det får andra avgöra.
Det började med en liten fördröjning varje gång jag svarade. Mitt "hallå" gick rakt ut i tomma intet, och eftersom uppringaren inte hört min hälsning, blev det en total tystnad som oftast bröts av att den personen sa någonting hallå-aktigt. Åtminstone från början, men efter ett tag fattade jag galoppen och började om med ett "hallå hallå" när jag inte fick någon respons.
Men nu har problematiken tagits till en helt ny nivå i form av att mitt headset blandat sig i dansen. Med syftet att krångla till min vardag ytterligare.
Nu sker följande:
Telefonen ringer. Jag trycker på svaraknappen på headsetet, väntar en stund, och säger triumferande "hallå" (eftersom jag räknat ut telefonens beteendemönster). Ingenting händer och jag upptäcker att svaraknappen bara mutat ringsignalen och telefonen fortsätter ringa ljudlöst. Lätt stressad swajpar jag på displayen för att hinna svara. Säger "hallå" på ett inte lika fullt övertygande sätt. Ingen respons eftersom jag glömt bort den lilla fördröjningen. Då utbryter ett stadie av total panik där jag skickar ur mig förvirrade haranger som "hallå, hallå, hej, hallå, hallå, marcus, fan" Eller "hej, hej, hej, hallå, hallå, haaaalåååååååå". Alltid med monoton, stressad och irriterad röst.
Det här är så irriterande att jag borde vara berättigad till kompensationspengar. Från antingen operatören 3, mitt försäkringsbolag eller staten. Jag tänker mig ett eller två basbelopp. Orimligt eller inte, det får andra avgöra.
fredag 21 september 2012
Saker att undvika i Stockholm
Nu har jag varit i Stockholm i ganska precis en vecka. Jobbat ganska hårt och haft det allmänt trevligt. Något jag tänkte återkomma till i ett eget inlägg. Men...
...i Stockholm finns det många saker man kan och kanske borde passa på att göra när man är på besök. Samt saker man ska ge blanka fan i. Som exempelvis att:
Knäppa kort på parkerade bilar med Bulgarisk registreringsplåt som har vinröd kaross och svart motorhuv, tak och baklucka.
För då kan det från närmsta frisering dyka upp en bulgarisk frisör. Med både sax och vansinne i högsta hugg. Som frågar vad i helvete man menar med att fota hennes bil. När man svarar att bilen såg annorlunda och rolig ut kan det komma en utläggning om att man flera veckor tidigare setts fotografera andra bilar. Trots att man vid tillfället befann sig på nordligare breddgrader.
Samt att man inte kan fotografera saker utan att fråga om lov. Ett invändande om att "jo, jag kan fota precis det jag vill" möts med allehanda förklaringar om att genast ta bort bilden. Av rädsla för att bli manhandlad kanske man går människan till mötes, och därmed tar bort möjligheten att publicera en skitful bulgarisk bil på sin blogg.
Så istället för en autentisk bild blir det till att publicera en bra jävla mycket stiligare Bugatti med samma färgkombination.
Och vad tar man för lärdom av en sån här incident? Jo man befäster den nyupptäcka visdomen på kontorets whiteboard, strax nedanför orden "becuase we have balls".
Med det sagt vill jag önska en trevlig helg och en förhoppning om att AW:n börjar snart! För det enda jag duger till att producera är ånga. Och det är någonting som är svårt att fakturera timmar för!
...i Stockholm finns det många saker man kan och kanske borde passa på att göra när man är på besök. Samt saker man ska ge blanka fan i. Som exempelvis att:
Knäppa kort på parkerade bilar med Bulgarisk registreringsplåt som har vinröd kaross och svart motorhuv, tak och baklucka.
För då kan det från närmsta frisering dyka upp en bulgarisk frisör. Med både sax och vansinne i högsta hugg. Som frågar vad i helvete man menar med att fota hennes bil. När man svarar att bilen såg annorlunda och rolig ut kan det komma en utläggning om att man flera veckor tidigare setts fotografera andra bilar. Trots att man vid tillfället befann sig på nordligare breddgrader.
Samt att man inte kan fotografera saker utan att fråga om lov. Ett invändande om att "jo, jag kan fota precis det jag vill" möts med allehanda förklaringar om att genast ta bort bilden. Av rädsla för att bli manhandlad kanske man går människan till mötes, och därmed tar bort möjligheten att publicera en skitful bulgarisk bil på sin blogg.
Så istället för en autentisk bild blir det till att publicera en bra jävla mycket stiligare Bugatti med samma färgkombination.
Och vad tar man för lärdom av en sån här incident? Jo man befäster den nyupptäcka visdomen på kontorets whiteboard, strax nedanför orden "becuase we have balls".
Med det sagt vill jag önska en trevlig helg och en förhoppning om att AW:n börjar snart! För det enda jag duger till att producera är ånga. Och det är någonting som är svårt att fakturera timmar för!
onsdag 5 september 2012
Överklaga p-bot
Nu när vi ändå är inne på lappar bestred jag en p-bot med följande brev idag:
Att det gick till inkasso var väldigt dumt, men i min enfald trodde jag att det räckte om jag betalade boten med mina vanliga räkningar i slutet av augusti. 8 dagar till första påminnelse (samma belopp) och ytterligare 8 dagar till påminnelse från inkassoföretag (påminnelseavgift på 160 kr). Totalt 16 dagar, plus vad jag trodde var ytterligare några dagars reaktionstid.
Det var just att jag räknade med den där reaktionstiden som blev mitt fall. Eftersom det här är företag som profiterar på människors minsta misstag finns det inte utrymme för någon reaktionstid. Efter exakt åtta dagar går nästa brev iväg. Tick tack. Som ett exakt kalibrerat jävla urverk.
Efter ett litet inspirations-speech från Sasse bestämde jag mig för att dom ska få arbeta för mina 160 kr. Mitt case är helt solklart. Jag hade en p-biljett som gått ut. Vilket handläggaren påpekade när jag ringde och frågade hur en överklagan går till.
"Men nu handlar det inte om det, utan om att ni ska få arbeta maximalt för mina 160 kr eftersom ni bedriver en vidrig verksamhet".
Hon förstod precis vad det handlade om och troligen är jag inte den första principfasta felparkeraren
som försökt sig på en minirevolt.
Så nu sitter jag och väntar på all dokumentation kring mitt ärende, inklusive avtalet mellan HOJAB och markägare Sundsvalls Kommun.
Arga lappen-upplevelse
Häromveckan upptäckte jag en mycket märklig lapp på min vindruta. När den sattes på min bil är högst oklart, men en kvalificerad gissning är veckoslutet för två veckor sedan då jag besökte västkusten utan sällskap av min bil.
Såhär såg den ut:
Den som känner sig vilsen bör veta att jag för ungefär ett år sedan fick en stor repa på min förardörr. Med stor menar jag så gigantisk att den inte kan ha tillkommit genom en olyckshändelse, utan snarare att någon mejslat (samma som nyckla fast med en mejsel) dörren av hat.
Det lustiga med lappen är att den antyder att jag skulle ha lämnat en lapp på bilen bredvid och anklagat denne för att ha repat min bil. Vilket jag inte gjort. Men eftersom vi i vår kompiskrets gillar att jävlas med varandra kan det mycket väl varit någon av mina "goda" vänner som gjort det. För jag är tämligen säker på att svarslappen inte är skriven av någon annan än en oskyldigt anklagad parkör.
Jag skulle vilja se ursprungslappen, den som jag skulle ha skrivit. Förmodligen var den inte särskilt snäll. Genom att festa i Havstensund har jag alltså omedvetet adderat till min minuskarma, genom att vara en bricka i ett spel som retar gallfeber på tredje part.
Såhär såg den ut:
 |
| Fantastiska formuleringar. Gillar särskilt frasen "försök få gratis lack av någon annan" |
Den som känner sig vilsen bör veta att jag för ungefär ett år sedan fick en stor repa på min förardörr. Med stor menar jag så gigantisk att den inte kan ha tillkommit genom en olyckshändelse, utan snarare att någon mejslat (samma som nyckla fast med en mejsel) dörren av hat.
Det lustiga med lappen är att den antyder att jag skulle ha lämnat en lapp på bilen bredvid och anklagat denne för att ha repat min bil. Vilket jag inte gjort. Men eftersom vi i vår kompiskrets gillar att jävlas med varandra kan det mycket väl varit någon av mina "goda" vänner som gjort det. För jag är tämligen säker på att svarslappen inte är skriven av någon annan än en oskyldigt anklagad parkör.
Jag skulle vilja se ursprungslappen, den som jag skulle ha skrivit. Förmodligen var den inte särskilt snäll. Genom att festa i Havstensund har jag alltså omedvetet adderat till min minuskarma, genom att vara en bricka i ett spel som retar gallfeber på tredje part.
 |
| Här är baksidan med de "fina fiskarna" hon pratar om. Hon behöver inte skicka ungen på konstfack åtminstone. Det står helt klart. |
måndag 23 april 2012
Julsaga och den jävla byggställningen
Hur i helvete löser vi det här?
I min utbildning har vi en uppgift som ska vara inne på fredag. Jag ska SKRIVA EN JULSAGA!!!
Vad är det egentligen för uppgift? Man kan tro att det är Datorteket jag går på. För det första förstår jag inte riktigt meningen med uppgiften. Men det kanske har lite med storytelling att göra, att man ska kunna skapa och berätta en historia på ett bra sätt.
Det finns två problem med det här. Dels föddes jag helt och hållet utan fantasi, och dels har jag inte läst en julsaga i hela mitt liv. På TV har jag sett Karl-Bertil och A Christmas Carol, ingenting annat.
Så nu undrar jag om en julsaga till viss del måste vara sorglig (ensamhet, fattigdom etc) och sluta i lycka? Eller kan det vara totalt mörker och självmord hela vägen? Alternativt full glädjeyra och pengabad berättelsen igenom?
Ni som följer mig på Twitter och FB lär inte ha missat att jag gjorde putstrasor av mitt squash-racket igår. Idag var situationen den omvända. Min motståndare spelade inte bra och jag vann med klara 4-1. Han uttryckte smärta i själen efter matchen och sa att "om inte tjejen och ungen följt med hade jag tagit den där jävla byggställningen och vält den över banan".
Ytterligare en bra anledning för mig att skaffa tjej och barn. Tänk att kunna sitta nyförlorad, helt lugn, och bara känna harmoni.
I min utbildning har vi en uppgift som ska vara inne på fredag. Jag ska SKRIVA EN JULSAGA!!!
Vad är det egentligen för uppgift? Man kan tro att det är Datorteket jag går på. För det första förstår jag inte riktigt meningen med uppgiften. Men det kanske har lite med storytelling att göra, att man ska kunna skapa och berätta en historia på ett bra sätt.
Det finns två problem med det här. Dels föddes jag helt och hållet utan fantasi, och dels har jag inte läst en julsaga i hela mitt liv. På TV har jag sett Karl-Bertil och A Christmas Carol, ingenting annat.
Så nu undrar jag om en julsaga till viss del måste vara sorglig (ensamhet, fattigdom etc) och sluta i lycka? Eller kan det vara totalt mörker och självmord hela vägen? Alternativt full glädjeyra och pengabad berättelsen igenom?
Ni som följer mig på Twitter och FB lär inte ha missat att jag gjorde putstrasor av mitt squash-racket igår. Idag var situationen den omvända. Min motståndare spelade inte bra och jag vann med klara 4-1. Han uttryckte smärta i själen efter matchen och sa att "om inte tjejen och ungen följt med hade jag tagit den där jävla byggställningen och vält den över banan".
Ytterligare en bra anledning för mig att skaffa tjej och barn. Tänk att kunna sitta nyförlorad, helt lugn, och bara känna harmoni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)