Den senaste tidens vårkänsla ersattes idag av snö och snålblåst. Inte helt oväntat kanske, eftersom det scenariot känns mer standard än julbord och midsommarfylla.
Desto mer oväntat var det att stöta på ett vårtecken mitt i snöyran. En arg cyklist med ett ivrigt ringklockefinger markerade att jag befann mig på hans territorium. Han tänkte nog "vilken jävla idiot" och jag tänkte precis samma sak. Vi fann varandra i ett ömsesidigt ogillande.
Cyklister är ett märkligt släkte. Ingen annan grupp av människor kan vara arg så stor del av sin vakna tid. Irritationen över både bilar och fotgängare verkar vara konstant. Vilket på ett sätt är förståeligt givet deras rätt att färdas i sina cykelfiler. Men samtidigt har cyklister ännu mindre förståelse för motparten än vad motparten har förståelse för cyklister. Något som jag tycker gör deras beteende ganska tvivelaktigt.
Men det märkligaste utav allt är deras totala respektlöshet i trafiken. Det viftas med armarna, svängs ut framför fordon och skriks åt fotgängare. Med en beundransvärd våghalsighet. För trots allt har cyklister sina knän som stötdämpare. Att sedan motparten var den som gjorde fel, det måste kännas mindre viktigt när man ligger på St Görans med ett tiotusenbitars-pussel till knä.
Sedan tycker jag att cykling är ett fint initiativ. Hälsosamt, miljömedvetet och bra på många olika sätt. Men jag skulle aldrig vara villig att riskera min fysiska hälsa på det sätt som verkar vara normen.
5 kommentarer:
Du låter arg.
Anonym: Nejdå, inte alls. Jag tycker bara att cyklister har en intressant dedikering till rätten att ta sin plats i trafiken.
Vi kan sammanfatta cyklisternas befinnande i trafiken som ytterst olämpligt. Värst av allt är farten de kommer i och att inte en jävel har hjälm. Har ju med huvet att göra det där! /Elin
Elin: Jag vet känslan att vägra ha hjälm. Det gjordes ett reportage om vår klass i 4:an. Alla skulle cykla över en fotbollsplan och bli fotade. Jag vägrade ha hjälm och ställde således inte upp på bilden. Rätt töntigt egentligen. Men så cyklade jag också över en fotbollsplan, och inte i rusningstrafik.
Nu är det väl så att de flesta i Stockholm har hjälm i alla fall - det har man mätningar på. Kommentaren om farten är också rätt förvånande eftersom de flesta cyklister svårligen kommer upp i snitthastigheter över 25 km/h (naturligtvis under vissa omständigheter så går det fortare tillfälligtvis). Vi som cyklar har alltså en snitthastighet som är långt under den "rekommenderade" hastigheten för bilar i tätort - och det är alltid cyklister som anklagas för att köra så "j-a fort".
Anledningen till att vi som cyklar ibland kan kännas arga - finns dock inga ursäkter - är just vår utsatta position i trafiken och den arrogans för vårt färdsätt som många visar - både gående och bilister. Bilister som parkerar regelmässigt i cykelfält, svänger höger när man ligger innanför, gående som promenerar på cykelbanor etc etc. Det är otäckt många ggr.
Aggression är dock ingen bra bas för trafik så jag försöker le och vinka men ibland blir man missmodig efter tredje gången som SL-bussen vill köra över en.
Därmed inte sagt att många som cyklar behöver en lektion i trafikregler och trafikvett.
Skicka en kommentar