måndag 28 mars 2011

Bankheder

Det är mycket prat om att storbankernas rekordvinster skulle vara omoraliska.



På Nordea vet man hur man blidkar pöbeln. Med gratis kaffe.

Fint det. Först stjäla några miljarder och sedan släta över allt med lite malda bönor. Vad sägs om att blanda ner några direktörer i kaffekvarnen?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Baby baby

Att interagera med andra människor kan vara ett sant nöje. Särskilt ifall det rör sig om så kallade original eller unikum.

Vid mitt pokerbord på casinot i fredags satt en tjej (söt oxå) som var helt säker på att Justin Bieber befann sig på Oscar.

Tvivlare gjorde sig ej besvär, hon ville slå vad till jämna pengar med var och en. Tur för henne att hon såg bra ut. Annars hade det nog kunnat bli en dyr kväll.

Ifall en annan erbjudit samma vansinne hade man skapat ett logistiskt kaos i samma magnitud som ett stort idrottsarragemang.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 23 mars 2011

WikiGurra

Gurra och jag hamnade i en sms-diskussion angående en sak han tidigare pratat om.

Det gäller hans avsikt att skapa en Wikipedia-sida om sig själv och att det där ska nämnas att han grundade uttrycket "spela roland". Vilket han påstår. Trots att hela världen anser uttrycket härstamma från en tidpunkt långt innan hans födsel.

Efter lite klassisk hetsning där en kollegas synpunkt "Men vilken jävla dåre, hälsa honom det", inkluderades, gjorde Gurra slag i saken och skapade sin personliga Wikipedia-sida.

Men säg den lycka som varar för evigt. Inom loppet av några minuter låg sidan nere. Antingen manuellt via en omtänksam Wiki-moderator, eller via ett automatiskt självsaneringsfilter som rensar snicksnack, osanningar och värdelöst vetande.

Man får alltså anta att man bör vara en allmänintressant person för att accepteras av Wikipedia. Av ren nyfikenhet shoppade jag runt litegrann i namndjungeln och upptäckte att det verkligen krävs ett livslångt verk i folkets tjänst. Här är tre herrar vars livsverk aldrig kommer att glömmas och som således har sin plats på Wikipedia befäst.

Adolf Anderson - Tysk schackspelare
Johan Runius - Svensk poet av okändaste modell
Anders Frostenson - Kyrkoherde i Lovö (orten som gud glömde)
Ragnar Åhlberg - kommendör i Frälsningsarmén

Härmed utlyses en tävling att hitta mer ointressanta personer än ovan nämnda legendarer.

tisdag 22 mars 2011

Min första gåta

Vet ni vad det ultimata beviset på att man är riktigt gammal är?

Svar: Att gå till vårdcentralen och upptäcka att läkaren är yngre än en själv.

//Melankoli och tröstätning

måndag 21 mars 2011

Spinning

Som 32-åring har jag precis avklarat mitt livs första spinning-pass. Tillika mitt andra besök på gymet och min snittkostnad per träningspass sjunker lavinartat.

Fia frågade mig tidigare idag om jag ville följa med. Svarade att jag antagligen inte pallar för att jag "av någon outgrundlig anledning är sjukt oduglig på att cykla", och förväntade mig inga vidare påtryckningar. Repliken "men vilken superdålig ursäkt" satte mig i klistret, och jag svarade "jag påstod aldrig att det var en bra ursäkt heller" följt av löfte om att dyka upp, samt några praktiska frågor om själva anmälningsritualen.

Väl igång blev jag direkt chockad över hur jobbigt det var att köra stående intervaller, och redan efter några minuter var jag helt slut. Ifall jag varit ensam hade jag direkt gett upp, vilket är en stor anledning till att jag aldrig orkat med statisk konditionsträning. I grupp blir det en annan sak och efter en stund släppte jobbigheten och det blev slutligen mindre ansträngande att stå än att sitta. Till stor del beroende på sadlarnas enorma omjukhet.

Pratade med Gurra om saken och han berättade om att han en gång i tiden sysselsatt sig med just spinning. Samt att han, när det blev för ansträngande, lät tofflorna snurra runt runt i pedalhållaren medan han vilade fötterna på ramen.

Allt som allt en väldigt bra träningsform. Väldigt jobbigt men ändå inte slitsamt i och med att det ingen del av kroppen utsätts för någon särskild belastning.

48 timmarsfest, svenska cigg och Langos

Helgen har spenderats på flaskan.

I fredags avslutades en rätt lugn (åtminstone enligt Tony, i mitt huvud snurrade allt runt) kväll på Aveny där vi tillsammans med Kristin (som är tillbaka i Sverige efter ett halvår i knasiga länder) kikade på Hoffmaestros sista låtar.

I Lördags mer traditionellt hemmapartaj hos Sofia med Oscars-avslutning. Väldigt trevligt

Måndagar efter en 2-dagars fylla är inte särskilt muntra. Kroppen befinner sig fortfarande på full förgiftning. Det faktum att jag slutat snusa gör det ännu svårare.

Jag har under helgen rökt ett fåtal cigaretter, och därmed fått tillbaka en del av det nikotinsug jag redan hade blivit av med. För att det här ska bli bra måste jag hitta en väg runt att få i mig massa cigaretter när jag dricker. Vilket till största del beror på om min omgivning röker. I Dubai tillbringade jag nio dagar (varav vi drack cirka 4) och jag rökte totalt en cigarett. I lördags kanske 10 cigaretter. Men samtidigt är jag omgiven av så pass bra personer att jag inte vill att det ska förändras heller. Frågor, frågor, frågor...... Finns det något Antabus, fast för cigaretter?

Gårdagen var väldigt trevlig. Julias kollega Olle bjöd på hemlagade langos! Han hade egen fritös och små skålar till varje tillbehör. Lök, rom, skaldjur, gräddfil och vitlökssmör. Fenomenalt gott, fenomenalt onyttigt och definitivt någonting som borde göras vid varje bakfylla.

Jag kämpar vidare mot det kaos invaderat min kropp!

torsdag 17 mars 2011

Idag

Idag har jag:

- Talat om för sushi-kocken att det inte är logiskt att priset per bit är högre för en mellan-låda, än för en liten låda.
- Svarat "nja, jag är inte så intresserad av sånt" på en kollegas undran om han kan hooka upp mig med en tjejkompis som enbart vill ligga.
- Struntat i morgonpasset på gymmet och istället tryckt i mig 2 stora tekakor på jobbfrukosten, bara för det blev över.
- Lunch-flängt runt verkstäder för att få mitt positionsljus på plats, för att slutligen åka till Bilprovningen, där jag just nu väntar på kontrollbesiktning

*EDIT* Besiktning klar. Tog 30 sek och kostade 200 kr *SLUTEDIT*


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 16 mars 2011

Tea Tree

Min förmåga att tappa bort hårvax-burkar är helt fenomenal.

Jag beräknar att jag från början av 2009, i publika omklädningsrum, lagt bort vaxburkar till ett marknadsvärde av minst 10.000 kr. Det går till på samma sätt varje gång. Jag gör min frisyr och går sedan till handfatet för att tvätta bort kladdet. Sedan glömmer jag burken och tvingas handla en ny för mellan 100-300 kr.

Nästa irriterande sak är att produkten aldrig finns kvar när jag kommer tillbaka nästa gång. Vilket kanske skulle vara acceptabelt ifall det gällde ett omklädningsrum där många människor kommer och går. Men squashens omklädningsrum, där jag glömt de flesta burkarna, besöks i princip enbart av närmast sörjande. Jag har länge undrat vem det är som lägger beslag på mitt hår-klet. För det måste vara en persons kleptomani jag håller i schack.

Till mitt stora förtret har jag expanderat mitt vax-glömmande. Jag inledde min gymkarriär igår med att lägga bort vaxet. En nyinköpt burk Tea Tree som fortfarande var så oanvänd att den blanka ytan knappt var bruten. Tingade ett pris om 259 kr. Grattis till dig som skapar fenomenala frisyrer med mitt vax.


Jag drömmer om att någon gång preppa en burk vax med mjältbrand, eller annat gift som tar vinden ur tjuvens segel. Så får vi se om det är lika kul att ta fördel av en annan medmänniskas medfödda senilitet.

måndag 14 mars 2011

Frekvens i steget

Nu har jag precis fått ett spontant infall som kan likställas med en högst osäker investering.

Jag har skaffat ett gymkort. Med det sedvanliga djävulskontraktet som innebär en bindningstid på minst 12 månader. För av någon anledning har konsumenterna accepterat den typen av upplägg. Antagligen för att majoriteten är så trött på sin egen uppenbarelse att bara tanken på uppfräschning, gör att villkoren kommer i andra hand. Precis som jag var när jag stod där med pennan i högsta hugg, och inte kunde bry mig mindre om det finstilta.

Det återstår att se hur dålig investeringen blir. Ifall jag tränar mer än 10 ggr det närmaste året kommer investeringen att kännas ekonomiskt försvarbar. Det finns nämligen en fördel för oss som är spelare. I spelsammanhang har vi alla tagit såna idiotiska beslut, att mer vardagliga saker som gymkort inte kan nå upp till särskilt hög bedrövlighetsfaktor.

Ifall investeringen faller väl ut kommer vi snart se en ny och uppgraderad version av mig själv. Vilket känns angeläget. I viktperspektiv var inte Dubai-resan något schack-drag. Det började bra med morgonsquash och egenlagad smalfrukost, men ganska snart tog dekadensen över och det slutade med sovmorgon och krämig frukostbuffé.

Tillbaka

Hemma igen och om någon, av någon anledning, söker mig återfinns jag i verkligheten!

Hur kunde det gå så snett? För 48 timmar sedan lekte livet. Varmt och skönt och omringad av lyx och flärd.

//Orättvist

söndag 13 mars 2011

Turbulens

Efter sju timmar av extrem turbulens, samt en halvtimme av cirkelflygning runt Heathrow i väntan på landningstillstånd, kunde jag med tacksamhet känna fast mark under fötterna.

Det var en märklig flygning. Som sagt en turbulens jag aldrig tidigare upplevt. Åtminstone inte så ihållande. Full vibration i kabinen genom hela resan och jag kan bara anta att det har ett samband med jordens obalans sedan jordskalvet i Japan.

Vi flög konstant under molnen och, vid sidan av turbulensen, blandades extremt motorvrål med en tystnad som om motorn vore kaputt. Snacka om ett plan där varje enskild skruv måste kontrolleras inför nästa flygning. Den kärran ser vi i luften lagom till demokratiseringen av Dubai.

Normalt är inte kabinpersonalen särskilt långt borta. Men eftersom det här var en nattflygning, försökte dom flesta krakarna att sova (vilket var teoretiskt omöjligt). Det var därför ingen vidare cirkulation på stewards och stewardesser.

Därför tänkte jag vid ett flertal tillfällen uppsöka kabinpersonalens fikavrå längst bak och fråga ifall allt var okej / varför i helvete hela kabyssen vibrerade. För vad är det egentligen för mening att krascha i total empati? Precis som jag tidigare nämnt planerar jag att dö ylandes.

Mathias tyckte det var en intressant idé och undrade vad jag egentligen förväntade mig för svar?

"Ja vi är i trubbel och här har du en fallskärm eftersom du är den förste som frågar" undrade han och ja, det vore väl ett högst rättvist utfall med tanke på min enorma uppmärksamhet.

På tal om turbulens är inte tåget jag sitter på just nu en särskilt stilla seglats.

onsdag 9 mars 2011

Dead to me

Det är inte bara jag som är sjuk i huvudet på den här resan.

Jonas, Robbans yngsta bror, fick äran att hålla i Gibsons telefon medan han var inne i provhytten och testade ut en kostym. Det förtroendet tog han tillvara på genom att leta upp en slumpvis kontakt och skicka ett sms.

Personen hette Bergsås i efternamn och fick meddelandet:
"Du är död för mig, Brunsås"


tisdag 8 mars 2011

Hiss-dags

Sist vi hördes vid var jag mitt uppe i ett gigantiskt trassel gällande slips/skjorta/näsduks-kombination till bröllopet. Allt det har löst sig nu och det blev Harvey Nichols som fick den stora äran att prångla på mig fasanfullt dyra kläder. Såvida jag inte sväller som en ballong sista dagarna kommer jag se alldeles lysande ut under vigseln.

Vilket är ganska troligt med tanke på kvällens lilla sittning samt gårdagens lite större sittning.

Igår var det Roberts svensexa. Vi attackerade honom i hans hem, band honom med duct-tape, täckte ögonen samt tejpade för munnen. Sen bar vi in honom i en väntande limousine för transport till dagens olika aktiviteter. Dessa i form av olika tävlingar där Robban i varje gren tävlade mot fyra personer. För enligt hans bror Andreas är det så det är att vara gift. Att varje dag liknar en kamp mot fyra fullvuxna män. Varenda minut från starten kl 11 till avslutningen kl 03 gick i alkoholens tecken och sista stoppet i form av en karaokebar bjöd på några intressanta framträndanden.

Tisdagen blev betydligt lugnare. Middag hemma hos Robbans farbror, i hans underbara villa i Emirate Hills. Väldigt spatiöst och vackert. En upplyst pool och en väldigt bra disponerad trädgård. Samlad var den inre kretsen kring bröllopet, dvs mestadels släktingar plus oss studiekamrater. Förutom ett evigt hälsande bjöds det på otroligt god mat och, trots att det låter ganska stelt, var stämningen kul och avslappnad.

Idag kommer bli dagen då mitt psyke kraschar totalt. Vi ska upp i Burj Khalifa, världens högsta torn. Höjden är 828 meter och tydligen ska det ta 60 sekunder att hiss-ledes ta sig upp till våning 120. Min oro är är redan stor och kommer nog inte lindras under dagen, såvida jag inte trillar in i ett oplanerat dags-rus.

fredag 4 mars 2011

Fly with me

På vägen till Dubai mellanlandade vi i London, och på flyget från Stockholm hamnade jag två rader framför min svenska favoritartist Robyn. Lite skämtsamt kunde jag konstatera att min natt på Y-buss och uteblivna morgondusch inte framställde mig i bra dager när jag fick en sådan oväntad chans att connecta med kvinnan i mitt liv.

I egenskap av estetisk person hade hon föga oväntat en speciell stil. Just den här dagen iklädd en väldigt psykadelisk OnePiece (1-delad mysdräkt) samt en frisyr som även den mest extrema frisören skulle benämna speciell.

Jag satt ut mot gången och vi connectade rätt bra när jag, efter att ha suttit inåtvänd mot mina resekamrater, vände ansiktet utåt och nästan fick näsan in i hennes mage. Hon stod och fipplade med sitt handbagage på kabinhyllan ovanför mig och jag antar att jag inte fångade dagen när jag gav fan i att köra in nyllet i hennes mage. Men så har jag alltid varit en väluppfostrad pojk som, för att slippa skämma ut mig, gärna väntar i 20 år på en ny möjlighet.

Måtte du åldras med värdighet!

Settled in

Första dagen i Dubai till ända.

Den har i princip spenderats uteslutande med shopping. Ifall att gå omkring och prova allt, men inte köpa något, nu kan kallas shopping.

Jag har varit på jakt efter attiraljer till bröllopet. Skjorta, slips, näsduk, bälte samt skor. Plus det vanliga vardagliga som sneakers, idrottskläder och övriga accessoarer.

Men hittade i vanlig ordning ingenting efter att ha provat hundratals produkter. Det går inte riktigt att skylla på utbudet heller. 41000 kvadratmeter ren lyx och tillika varje kvinnas paradis.

Däremot är jag inte riktigt imponerad över modet på alla dyra klädbutiker. Möjligen att man är försvenskad i vad man gillar men i mina ögon borde alla vilja ha smala kragar på skjortor, smala kavajslag och smala slipsar. Men det var svårt att hitta här. Det mesta såg ut som någonting man kunde grävt fram ur farfars garderob.

Angående shopping brukar Robbans blivande fru M-C handla på hans kreditkort. Varje gång hon gör en transaktion skickas ett sms till honom. Snacka om tiltfaktor ifall man redan har en dålig dag och det börjar ticka in kortköps-sms i rask teleprinter-takt.

Till nästa shoppingtur kommer jag förbereda mig bättre med att googla fram lämpliga färger på skjortor samt informella regler kring hur näsduken ska matchas med övrig klädsel. Samt definitivt inte tveka utan bara direkt gå in och köpa ett par retro Nike-sneakers i vitt/blått/guld samt en accessoar-väska från Fred Perry.

Vi har även hunnit med att skåda den arabiska ineffektiviteten i all dess prakt. Vi ville göra en liten korrigering på hotellet och trots 8 personer bakom disken uträttades ingenting. Det var som en domino-effekt. När man frågade om en blev man hänvisad till nästa, som hänvisade till nästa etc. Fenomenalt odugliga människor just på det här hotellet. Men rummen är fina och spatiösa samt innehåller all tänkbar bekvämlighet.

Imorgon vankas ny shopping samt ett rejält träningspass. Antingen squash på hotellets nybyggda och underbara banor eller en rejäl dust med crosstrainern.

onsdag 2 mars 2011

Mot öknen!

Inför min utlandsresa är allting lika glasklart som när en OS-kommitté träffas för första gången träffas och brainstormar från lite lösa idéer att användas om 12 år. Att vara ett fenomen i framförhållning kommer jag aldrig anklagas för.

Det är väldigt märkligt, min totala oförmåga att göra klart saker i god tid. Inte förrän det är på gränsen till panik hamnar jag i zonen och gör klart allt som ska göras.

Mitt flyg går kl 09 imorgon och det tidigaste morgontåget anländer 0815. Aningen snäv marginal och jag orkar inte med något missat plan. Reservplanen var därför att åka till Gävle i eftermiddag och hänga hos Rille fram till det första morgontåget går vid 6 tiden. Vilket han ända fram till igår tyckte var en alldeles strålande idé, då han utan förvarning satte segel mot Stockholm och pokerveckan på kasinot. Tack vare den lilla rockaden kommer undertecknad spendera natten på en Y-bussjävel, inklämd mellan rutan och min överviktiga granne, med ett Internet helt i plåt.

Kan jag bli den första som kliver av Y-bussen på Tönnebro och hyr en bil istället? Jag tror aldrig det har hänt tidigare och som en banbrytande person stimuleras jag lite av tanken. Alternativt kan jag sitta och rabbla "vi är framme snart" som ett mantra och hoppas att inte mina axlar trycks sönder mot rutan.

Ifall/när jag kommer fram till Arlanda blir det 10 dagar i Dubai. En av mina bästa vänner ska gifta sig och jag reser dit tillsammans med exakt den konstellation som delade lägenhet under högskoletiden i Gävle. Precis den typen av vänner jag tidigare pratat om. Även om vi inte träffats på länge är det som att tiden har stått stilla när vi ses. Ser mucho fram emot det.

Sist vi var i Dubai 2006 och anledningen var att Roberts bror Andreas gifte sig. Bröllopet var minst sagt spektakulärt och i lyxmått mätt kommer jag aldrig uppleva dess like. Här är en bild där vi alla fyra är på samma plats (den fria spriten till trots). Robban, som gifter sig nu, är längst till vänster.


Detta blir mitt tredje besök i Dubai och jag har stora förhoppningar om en utvecklad turistvänlighet. Infrastrukturen har upplevts haltande. En massa häftiga byggnader/gallerior/aktivitetscentrum men utan effektiva sätt att transportera sig från A till B. Numer finns det någon typ av MonoRail/tunnelbana som jag ska syna i sömmarna. Självklart även intressant att se alla nya spektakulära byggnader. Även om recessionen slagit hårt i Dubai byggs det väldigt mycket mer än på de flesta ställen i världen. Om man åker dit en gång om året finns det ändå mycket nytt att se var gång.

tisdag 1 mars 2011

Skakig resa....

När jag föreställer mig min egen död har jag några önskemål.

Dels vill jag att det ska ligga långt framåt i tiden och, när det väl händer, vill jag inte att det ska hända inför någonting väldigt roligt. Vilket kan tyckas spela mindre roll när man är i händerna på evigheten. Men ändå känns det viktigt.

Igår såg jag nog till så att jag missar min gode väns bröllop, samt resten av livet.

Det är det här med lunch. Vi åt på XXX som har i särklass Sveriges sämsta buffé. Egentligen är det mitt eget fel när jag bryter mina privata löften. Alla rätter är superonyttiga. Fisken var på gränsen till härsken, kycklingen stenhård och klart duglig att hamra i spikar med samt pastan innehöll bara fett.

Det mest irriterande är att vanligt folk verkar älska den här typen av skomatsbespisning. Vad är det dom inte förstår? Ser dom inte flottet? Har dom aldrig ätit riktig mat? Vill dom dö i hjärt- och kärlsjukdomar? Precis som i mycket annat (tex rätten till fria val) borde inte vanliga människor få avgöra vart dom ska äta lunch. Dom kan uppenbarligen inte tänka tillräckligt logiskt för att undvika att äta sig själv ner i en grav.

Kostnaden för min egen lunch har jag redan förlikats med. Salmonella. I'm in for a bumpy ride.