Spinning

Som 32-åring har jag precis avklarat mitt livs första spinning-pass. Tillika mitt andra besök på gymet och min snittkostnad per träningspass sjunker lavinartat.

Fia frågade mig tidigare idag om jag ville följa med. Svarade att jag antagligen inte pallar för att jag "av någon outgrundlig anledning är sjukt oduglig på att cykla", och förväntade mig inga vidare påtryckningar. Repliken "men vilken superdålig ursäkt" satte mig i klistret, och jag svarade "jag påstod aldrig att det var en bra ursäkt heller" följt av löfte om att dyka upp, samt några praktiska frågor om själva anmälningsritualen.

Väl igång blev jag direkt chockad över hur jobbigt det var att köra stående intervaller, och redan efter några minuter var jag helt slut. Ifall jag varit ensam hade jag direkt gett upp, vilket är en stor anledning till att jag aldrig orkat med statisk konditionsträning. I grupp blir det en annan sak och efter en stund släppte jobbigheten och det blev slutligen mindre ansträngande att stå än att sitta. Till stor del beroende på sadlarnas enorma omjukhet.

Pratade med Gurra om saken och han berättade om att han en gång i tiden sysselsatt sig med just spinning. Samt att han, när det blev för ansträngande, lät tofflorna snurra runt runt i pedalhållaren medan han vilade fötterna på ramen.

Allt som allt en väldigt bra träningsform. Väldigt jobbigt men ändå inte slitsamt i och med att det ingen del av kroppen utsätts för någon särskild belastning.