Det var en märklig flygning. Som sagt en turbulens jag aldrig tidigare upplevt. Åtminstone inte så ihållande. Full vibration i kabinen genom hela resan och jag kan bara anta att det har ett samband med jordens obalans sedan jordskalvet i Japan.
Vi flög konstant under molnen och, vid sidan av turbulensen, blandades extremt motorvrål med en tystnad som om motorn vore kaputt. Snacka om ett plan där varje enskild skruv måste kontrolleras inför nästa flygning. Den kärran ser vi i luften lagom till demokratiseringen av Dubai.
Normalt är inte kabinpersonalen särskilt långt borta. Men eftersom det här var en nattflygning, försökte dom flesta krakarna att sova (vilket var teoretiskt omöjligt). Det var därför ingen vidare cirkulation på stewards och stewardesser.
Därför tänkte jag vid ett flertal tillfällen uppsöka kabinpersonalens fikavrå längst bak och fråga ifall allt var okej / varför i helvete hela kabyssen vibrerade. För vad är det egentligen för mening att krascha i total empati? Precis som jag tidigare nämnt planerar jag att dö ylandes.
Mathias tyckte det var en intressant idé och undrade vad jag egentligen förväntade mig för svar?
"Ja vi är i trubbel och här har du en fallskärm eftersom du är den förste som frågar" undrade han och ja, det vore väl ett högst rättvist utfall med tanke på min enorma uppmärksamhet.
På tal om turbulens är inte tåget jag sitter på just nu en särskilt stilla seglats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar