Hej kryckor, vattengympa och lång rehabiliteringstid

...

Fantastisk smärta. Normalt är det av psykisk karaktär på söndagar. Men idag varierar jag mig och bjuder på ett gigantiskt fysiskt lidande.

Spelade återigen squash mot hockeybröderna. I ett bakis-tillstånd som egentligen gör att man inte borde vistas på en idrottsplan. Straffet kom tämligen omgående efter att ha torskat 2 set mot Mange samt vunnit 1 mot Björn. I nästa match mot Björn råkade jag komma i vägen för hans swing. Grafitracket i 250 km/h rakt över knäet och min idrottskärriär är i kraftig gunga. Nu är inte idrottandet det värsta, utan det faktum att min viktminskning är den som får betala priset för det här. I skrivande stund är jag otroligt överviktig och jag önskar inget hellre än att jag var anorektiker och kunde leva på halstabletter. Men nu är jag inte det och jag tänkte använda squashen som hjälpmedel tillbaka till ett normalt liv, utan suckar och skadeglada blickar från mina medmänniskor.

Tack vare att jag la på en is-påse över såret direkt efter, samt tejpade och bibehöll tryck, har jag undvikit svullnad och en eventuell blödning. Nu är jag i valet och kvalet om jag ska lägga på en kompress över natten. Orkar inte vakna imorgon med ett knä i vattenmelons-storlek.

Sen vill jag tacka alla inblandade parter för en fantastiskt trevlig helg. Många goda skratt, goda drinkar samt överlag supertrevligt i dagarna två. När Gävle är på besök brukar det alltid bli kvalitet på festandet. Sen kan man även få höra en och annan godbit. Det är inte alltid saker som passar i skrift. Men såhär gick en diskussion angående att kasta ut en tv från hotellrummet:

Jag: På en destruktiv bucket-list finns definitivt att kasta ut en tv från ett hotell-fönster

Gävle-bo: Det tycker jag att alla ska ha gjort

Veckan kickstartar imorgon med hundratusen arbetsuppgifter, bouppteckning efter mormor samt styrelsemöte med squashen.

Trevlig måndag på er!

Hejdå livet

Nu åker alltihopa. Ring inte imorgon. Det var kul att känna er alla.

Plocka flisor

Gick ganska bra på squashen mot bröderna Pääjärvi-Svensson idag.

Kolossen på Rhodos

...

Hela sommaren har varit som en enda stor orgie i onyttighet och dekadens. Jag har verkligen saknat squash, nyttig mat och nyktra helger. Även om det för stunden varit trevligt att befinna sig nere i leran.

Förra sommaren var jag flitigare. Jag gick på en 2 veckors jättediet och gick ner 6 kilo i vikt. Fram tills i mitten av den här sommaren tyckte jag mig ha hållt mig till min nya matchvikt.

Jag insåg faktiskt inte den bista sanningen förrän häromdagen då jag ställde mig på en våg. Enligt idioten till våg vägde jag 2 kilo MER än jag gjorde förra sommaren. Tilläggas bör att jag då var på gränsen till självmord till följd av min enorma övervikt. Det konstiga är att jag inte känner mig lika överviktig nu som jag gjorde då. Faktiskt har jag ingen bra förklaring till vart kilona har lagt sig. Direkt kan vi stryka att jag lagt på mig muskler för så är inte fallet. Det syns att jag lagt ut, men det är adslöjfkajfklaöjfkalöfjkalöjfkadöj orättvist att det blivit så många kilon.

Något som jag har förklaring till är VAD det är som gjort att jag gått upp. Förutom alkohol och en viss andel onyttig mat är den stora boven Piggelin-glass. Mitt beroende av det alkohol-fria gröna guldet har kostat mer än det smakat. Vart är varningstexterna på förpackningen när man som bäst behöver dom?

"Ät gärna vår goda glass, för med din figur har du inte så mycket att förlora"

"Förutom en gigantisk fetma resulterar överdriven konsumtion av den här produkten till en tandläkarnota i världsklass"

"Har du sett dig själv i spegeln? Ät lite mer glass så behöver du 2 speglar på bredden för att få en helhetsbild av ditt eget elände"

Nu börjar klättringen tillbaka till ett normalt liv. Det firades med squash. Jag har inte spelat på ganska länge och det var skönt att komma igång igen. Spelade mot Dennis och vann med 3-2, 2-0. Även han har lagt ut i sommar så det var jämna förutsättningar från start. Behållningen var att orken bara var marginellt sämre och spelet höll förvånansvärt bra nivå.

Om jag slipper bryta hälsenan kommer det nog bli en rolig säsong.

Grattis till Jonas som vann 2 online-turneringar igår. Motståndet var av yppersta toppklass. Turneringarna var av privat karaktär och det är med stolta ord jag nu kan meddela att karln är fullvärdig medlem i "skotergänget".

Gå lös

...

Jag har sagt det föut och jag säger det igen. Med vänner som Rille behöver man inga ovänner. Vet ni förresten vad som pratar konstigt, har torrt hår och brinner den sista april? Just det, det är Rille som är huvudpersonen i en maj-brasa.

Häromdagen fick jag ett meddelande på MSN, där han spelat in ett ljudmeddelande. Det lät såhär:

"Hej Gurkan, jag har en hälsning till dig"

*Tjejröst*

"Tjena Gurkan, jag såg dig på stan igår. Såna som du borde absolut inte få gå lös. Du kan väl höra av dig nån gång"

Meddelandet gjorde mig grymt konfunderad eftersom jag inte kände igen rösten. Plus att jag först tänkte att personen måste vara från Gävle, vilket inte alls gick ihop eftersom jag inte satt mina platta fötter där på ett tag.

Som tack för att man räddat karljäveln ur både sjunkande skepp och brinnande bilvrak, vägrade han berätta vem personen var. Det fanns tydligen ett löfte om att inte säga nåt.

Innan gårdagen var avslutad hamnade jag på Oscar. Passade egentligen inte alls in eftersom jag bara druckit ett par öl och alla andra hade en berusnings-nivå som skulle imponera på även den törstigaste (läs Gurra).

Hängde lite i baren med Zeke och Kristin när det plötsligt kommer upp en person bakom mig som säger "Gurkan, såna som du borde absolut inte få gå lös". Blev verkligen chockad eftersom jag inte visste om det var samma person som på MSN, eller om det var Jonas som riggat hela situationen eftersom jag dagen innan berättat det hela för honom. Innan jag hann svara nåt försvann vederbörande all världens väg och syntes sen inte till nåt mer.

Frontade Rille med den här informationen och det visade sig vara ett litet prank som antagligen roat berörda parter någonting oerhört. Jag fick åtminstone min vilja fram och fick reda på vem det var :)

En annan positiv sak är att man kan spara på sig såna här små-skämt och ladda för en rejäl hämnd. Vilket kommer hända en vacker dag. Det kommer inte bara vara Rille själv som kommer att brinna. Även hans stolta samling av Magic-kort kommer stå i lågor en kylslagen 1:a maj natt.

Buenos noches!

Ej i fängelse

...

Här har ni dagens gåta:

Hur kan man bevilja ansvarsfrihet till en styrelse jag varit kassör i?

Den som kan svara på den gåtan gör det bra. Observera att revisorn ej har fått pengar under bordet. Imorgon är det årsmöte på squashen och det är en stor börda som kommer falla från mina axlar när det är klart.

När jag blev kassör var jag "bara" pokerspelare och hade en hel del disponibel tid. Nu är allting annorlunda och tajmingen på squash-klubbens årsmöte var fantastisk ur ett krångel-för-mig-perspektiv. Men på något sätt lyckades räkenskaperna bli färdiga.

Ikväll har jag varit på sommarstuge-turné. Först till Marmen för grillning med familjen. Mycket trevligt och min pappa ska ha all cred för sin förmåga att grilla Entrecôte till perfektion.

På vägen hem stannade jag till i Östtjärn där diverse casino-folk plus Jonas hade kräftskiva. Trots min nykterhet var det mycket trevligt. Som det brukar vara. Även fast dom sålt sin själ till djävulen genom att tömma stackars oskyldiga spelmissbrukare, är det lättsamma människor som är roliga att umgås med.

Rulltårta!

...

Så är ännu en arbetsvecka avslutad. Men eftersom jag är en arbetsmyra i ordets rätta bemärkelse blir det helgarbete.

Dels måste jag imorgon sammanställa squashklubbens årsredovisning och skicka den med blixtens hastighet för revision. Allting måste vara klart på måndag då årsmötet går av stapeln. Den som uppfann dubbel italiensk bokföring borde sättas på en väloljad skateboard nerför Södra Berget.

Det finns även en del vanligt jobb med MaxiPlay att uträtta. Större delen av veckan, tis-tor, tillbringades i Sthlm. På bekostnad av en mängd saker som inte blev gjorda när det kommer till mitt ansvarsområde inom content.

Gällande resan var det en högst intressant upplevelse. Förvisso har mitt långa arbetsliv inte innefattat särskilt många tjänsteresor, men det spelar ingen roll. Vi hade en mängd möten med olika personer på Entraction. Med respektive produktägare, övergripande produktchef, eventansvarig, backoffice och cms-ansvarig samt delar av ledningen.

Jag behöver egentligen inte känna till helheten, men för mig har det alltid varit viktigt. När jag gör det ökar motivationen att sköta mitt ansvarsområde på ett bra sätt. Karriärsinriktade personer har en entusiasm som lätt smittar av sig. Lägg därtill att det är motiverande att observera arbetsklimatet på ett börsnoterat företag som tjänar bra pengar. Summa summarum känner jag mig mycket mer taggad att prestera.

Förutom Entraction träffade vi diverse annat branschfolk. Tro det eller ej, men dagarna var så intensiva att det inte blev någon drickning vid sidan av dom obligatoriska ölen man dricker till maten.

Efter att varit kvar på kontoret relativt länge blev det en sväng till mina nya extra-mammor Katarina, Julia och Sofia. Det bjöds på hemgjord rulltårta och te. En kost som passar min nya målvikt på 1800 kilo. Det kommer inte bli enkelt, men om jag fortsätter kämpa vet jag att det finns en kruka med guld vid regnbågens slut.

På vägen ut var det ett jäkla hallå på Sofias innergård. Tydligen gårdsfest med surströmming och full flaska. Hann inte hela vägen till grinden innen jag hörde ett mörkt bräkande som lät ungefär som "Göööööööööööörkan".

Det var poker-sundsvalls grand old man Abbe som fick syn på torsken (mig) han plockat fjädrarna av under alla dessa år. All respekt till honom som vid en respektabel ålder fortfarande lever livet och blir sådär jovialiskt glad när det vankas kortspel. Den dagen jag blir gammal vill jag ha samma livsgnista.

Förutom Abbe var även Mattis på plats. I en flaska, fast av en mindre modell. Det är mycket lättare att vara inkognito i Kairo än i Sundsvall, det står helt klart nu.....

Trevlig helg på er!

Ka-tjoom

...

Igår hade jag en sån där ångest-söndag. Nu tror ni att jag menar ångest som i bakis. Men inte alls.

Som kassör i squash-klubben satt jag fast i ett bokförings-maraton från kl 14 till kl 03. Om jag hade fått en hundring för varje gång jag tänkte hyva alla papper åt helvete (ref anslagstavlan-reklamen på 80-talet) skulle jag vara en förmögen man.

Den som inte är förmögen är den stackare som betalar för kaffet på kontoret. Gick nog åt uppåt 20 koppar igår och därför balanserar jag på gränsen till magsår idag. Äter jag ett skrovmål till lunch måste jag garanterat uppsöka hospital.

Med lite tur hinner jag klart ikväll. Vilket vore högst lämpligt eftersom jag åker till sthlm tis-tor med jobbet och inte kommer ha tid med något bokförings-pyssel dom dagarna. Årsmötet är redan nästa måndag och revisorn behöver säkert lite tid för att kolla igenom redovisningen i lugn och ro.

Man vet att det är slitsamt när en helg utan alkohol sliter mer på kroppen än om man tagit en rejäl 3-dagars flaska med tillhörande 5 paket cigg.

I fablernas värld

...

Fick den här länken av Jonas nyss. Bland det roligaste jag sett. Mot slutet av videon fablar han någonting helt otroligt.

Slutligen vill jag gratulera Danne Johansson som blivit avstängd 5 matcher efter att, i ett blogginlägg, kallat domaren för "1,49 och efterbliven". Stor humor!! Vad hände med åsiktsfriheten? Hur ska en sån som Danne klara sig då, som gillar att vara spontan och säga vad han tycker? Det positiva i kråksången är att det blir mer tid över för att ta vara på de sista krogkvällarna innan det blir vinter och kallt. Cheers!

Morgonpasset

...

På väg till jobbet bröt jag ihop fullständigt av ett inslag i Morgonpasset. Det kom oväntat och var ganska fjantigt. Med andra ord precis vad som krävs för att sudda bort morgon-grufset.

Det gällde reglerna till den gamla barnleken "Bögen är lös".

I ett rum med ovetande personer får en person frågan "är du en bög i en bur?". Nästan alla svarar spontant nej på den frågan, varpå personen direkt annonserar "bögen är lös" till resten av rummet. PANIK UPPSTÅR!

Just när han sa "panik uppstår" målade ja direkt upp en bild av hur 30 personer springer runt runt i rena förvillelsen av rädsla för bögen som tydligen är lös. Otroligt låg humor men jag brast ut i månadens gapskratt. Samtidigt rätt talande för hur avigt det ansågs att vara blomkruka på 80-talet.

När ska leken "Kronofogden är lös" uppfinnas där vederbörande svarar ja på frågan om han (det är alltid en han väl) är en kronofogde i en bur?

//

Historien om hur min pinne sällade sig själv till evigheten

...

Som paranoid pokerspelare tyckte jag för några år sedan att det var viktigt att ha ett mobilt bredband som back-up. Utifall den vanliga uppkopplingen skulle krångla. Skaffade ett 3-abonnemang och, till tonerna av 199 kr, fick jag en internet-pinne hemskickad. Av den gamla skolan med tillhörande sladd och värdelös och ojämn uppkoppling.

I somras provade jag Åhlens nya high-tec pinne och, trots att jag i princip aldrig använde den gamla, bestämde jag mig genast för att skaffa en. Sagt och gjort, för sisådär 2 veckor sedan damp den ner och bjöd på en mycket stabilare uppkoppling. Användningsfrekvensen skulle nog inte öka, men det kändes skönt att ha den som reserv.

Nästintill oanvänd lånade jag förra veckan ut den till Rille. Han var på ett veckolångt besök och hade just den här dagen problem att hitta Wi-Fi uppkoppling. Redan efter en dag kom första smällen. Jag skulle skjutsa honom och innan vi lämnade kontoret packade han ner datorn i sin dataväska (läs MQ-påse). Utan att ta ut ny-pinnen ur USB-porten. Väl vid bilen ställde han först in påsen i framsätet. När han sedan skulle sätta sig råkade han sparka till påsen, med effekten att den small in i handskfacket, med själva pinnen som stötdämpare. Ett "ajdå" på skånska senare konstaterades att pinnen var helt böjd. USB-ingången stod nästan på 90 graders lut. Fast funktionellt sett var ingen större skada skedd. Något jag kunde leva med efter att den värsta spontan-kokningen lagt sig.

Rille åkte hem i söndags och jag har inte använt pinnen sedan dess. Förrän ikväll då jag hade jättetrassel med den trådlosa uppkopplingen i Jonas hus, och vände mig till min nyköpta räddningsplanka. Ganska snart upptäcktes att pinnen inte låg på sin speciella plats i min dataväska som inte är gjord av plast.

Några samtal senare tvingades jag inse att jag troligen aldrig kommer se min vän igen. Rille anser sig ha lämnat den i bröderna Tägtströms lägenhet. Fast den lägenheten städades ur igår och ingen pinne syntes till. Den har heller inte följt med till Gävle och måste således ha gått upp i rök.

Den lever däremot kvar själsligt och kommer ha en plats i mitt hjärta ett bra tag. I exakt 9 månader, för det är så länge jag kommer dras med abonnemanget.

Rille, som den obekymrade människa han är, sa "beställ en ny pinne så betalar jag den".

Huruvida det blir något av med det återstår att se. Om jag känner mig själv rätt kommer jag bara att låta allt rinna ut i sanden.

Vackert

...

En historia som jag saxat från en utländsk blogg jag följer. Bloggaren är pokerdealer i Las Vegas och berättar om hur han träffade sin tjej. Riktigt rörande och extremt välskrivet.

Nearly fifteen years ago, I made a decision that would dramatically alter the course of my life. At the time, I thought it to be a whim, something to do on a weekend to kill some time. As I backed out of the driveway to head east for that first meeting, I guessed I would likely be making this drive only once.

I should really start back at the beginning, though...

I worked nights, babysitting a computer. During the day, I attended classes at the university. Between school and the night job, I managed a bar at a fairly upscale restaurant. Sleep? I could only wish for sleep. How I managed to stay awake, to stay coherent, in an age before energy drinks and the like, I shall never be able to explain. Mostly, my life at that point is a blur.

Some of that blur may be the result of the drinking and partying I did back then. If not at work or school, and sometimes when I was supposed to be at work or school, I headed out to one of dozens of bars around the city. Faced with a difficult class, or perhaps only faced with a choice between a boring class and an entertaining afternoon with a friend, I frequently found myself at a bar on campus instead of in a lecture hall.

Life was pretty fun back then - no regrets at all - but I feared for my longevity. I needed a savior.

My modus operandi at school was to seek out the professor at the beginning of the semester and ask - beg, in some cases - for an assignment to do in lieu of attending lectures I was proficient enough to teach. There really is nothing as boring as going to school to get a degree in a field you already work in at a fairly high level.

Keeping with the assignment in lieu of class concept, for my C++ class, I was given the option of coding any piece of software I chose so long as it functioned at the end of the semester, was fully documented, etc. At least I didn't have to go to class.

I decided to code a chat server. Roll your eyes, but in those days the interwebs were largely relegated to universities and government only. Mosaic and Netscape were barely in use on campus, let alone from someone's house. The only connectivity was PPP, if you were lucky.

The chat server was successful. As I spent all night babysitting a large mainframe, I had plenty of time to kill talking to people from all across the country. One of those people didn't live far from me, as it turned out...just a short hour drive to Ohio. We talked for weeks before we decided to actually meet each other. I drove east to spend the weekend either a) with someone I had thus far found interesting, or b) alone wandering the Cincinnati suburbs just for something to do.

As I was finishing up getting cleaned up after that drive, I heard the knock at the door. I couldn't believe my eyes when I opened the door. There stood the most stunning, gorgeous girl I had met, with a smile that would melt a polar ice cap. I forgot all of my trepidations about that trip, forgot all of my nervousness, forgot about everything except for her.

One year later, we married. Through the next dozen years, she would put up with a tremendous amount of crap, but she was always there when I needed her. Whether picking me up after I failed yet again or pushing me forward when I needed a shove, I would never have achieved the things I've managed to accomplish without her in my life.

When I came home from work one day and told her that our life in the midwest was done, that I had no job, that I had no idea what we were going to do but that I thought our future was in Vegas, she simply started packing. In Vegas, we grew closer than we had ever been - if that was even possible - and we haven't looked back since.

Today, we have been married fourteen years. Even the best man at my wedding laid odds we wouldn't last more than three years.

By the way, any of you schmucks that took the under owe me money, damnit!

I've never been happier than when I get to spend time with the wife. Whether it be simply sitting and watching her sink ungodly amounts of money into any number of hobbies that I fail to understand, riding around in the Jeep exploring new parts of the country, or, well, anything actually, so long as I get to do it with her I'll enjoy it.

In my eyes, she is absolutely perfect and I love her more than life itself. Here's to another 14 years! Happy anniversary ;)

Årsredovisning

...

Nu när jag börjat arbeta har många av mina tidigare intressen lagts åt sidan för en stund. Det finns helt enkelt inte tid att göra allt som jag ägnade mig åt tidigare.

En sån sak har plötsligt dykt upp som gubben i lådan. Nämligen års-redovisningen för squashklubben. Jag är kassör och har haft i bakhuvudet att den måste göras. Till min stora glädje fick jag precis veta att datum för årsmötet är satt till den 23 augusti. Då måste den vara färdig. Inte bara det, den måste dessutom vara genomgången av klubbens utsedda revisor som förhoppningsvis beviljar styrelsen ansvarsfrihet.

Lägg därtill att jag eventuellt ska till Stockholm tis-tor nästa vecka och det står ganska klart att det kommer röra sig om rejäla kvällspass med bokföringen framöver.

Här har ni en kuggfråga. Vem är tröttare än mig och ändå arbetar idag? Svar ingen, eftersom den personen isåfall somnat om hemma och inte ens tog sig till sin arbetsplats.

Stark

...

Som jag nämnde tidigare ska jag gradvis börja leva lite nyttigare nu när sommaren lider mot sitt slut.

På lunchen tog det sig uttryck genom att jag sa till Jonas att jag INTE skulle äta något mjukt bröd från salladsbuffén på Invito. Det var innan han upplyste mig om att det mjuka brödet även var varmt. Ni vet så där att smöret smälter precis lagom mycket. Needless to say blev ett flertal mackor vilket stillade min fetmas framtids-oro.

//Viljestyrka

Dressed for success

...

Måndag helt i plåt. Är sliten efter helgens övningar. Trösten i mörkret är 2 saker.

- Att det börjar bli sensommar/höst

Den tid på året jag gillar mest. Älskar dom mörka kvällarna och att det är lite behagligare utomhus. Fortfarande tillräckligt varmt för att inte behöva ha jacka, men man slipper 29 grader sol-helvete rakt i nyllet.

Sen finns det ytterligare en faktor. Allting börjar om. En ny säsong påbörjas och man känner sig motiverad efter en sommar innehållande mest sus och dus. På samma vis uppskattar jag inte våren lika mycket som alla andra. Eftersom jag de senaste åren inte uppfyllt mina arbetsmässiga mål är varje vår en besvikelse såtillvida att den inkommande sommaren inte blir lika fantastisk som jag planerat. Jag hoppas därför att nästa vår kan bli den första på ett tag där jag kan vara genuint nöjd med mig själv.

- Att det är färdigdrucket

Nu är det snart slut på fester. Planerar att ta minst 1 vit månad, med option på att ta en till. Skulle vilja vara helt nykter september och oktober. Det gör underverk för kropp och själ. Prova ni med!

.................

Helgen var trevlig och innehöll bland annat Roxette-konsert. Mina intryck av spelningen var blandade.

Det VAR roligt att se en legendarisk grupp göra comeback. Men det är en sån typ av musik som inte blir särskilt mycket bättre live. Snarare tvärtom. Dessutom såg Marie Fredriksson trött och sliten ut. Jag får förmoda att hon inte är helt återhämtat från sin sjukdom. Tråkigt, för hon förtjänar att göra sig själv mer rättvisa.

Patte hade ordnat någon typ av VIP-biljetter där det ingick middag. Med tanke på priset var det ett av de sämsta arrangemang jag upplevt. För mycket folk, för få och för orutinerad serveringspersonal gjorde att det blev ett kaos. Man fick dessutom inte ta med dricka ut till sittplatserna, trots att dessa var klart och tydligt inhägnade. Till råga på allt släpptes det upp juniorer som sålde triss-lotter mitt under middagen. Inget ont om smågrabbarna, men efter att betalat 1500 kr för en middag borde man kunna slippa lottkrängning som ytterligare efterrätt.

Gårdagens återhämtning med Jonas, Julia och Katarina var minst sagt välbehövlig. Trots detta var det ett rent helvete att somna. Jag jämrade som om någon stuckit kniven i mig. När ska bakismysteriet lösas? Det är när spriten ska ut som ångesten är som värst. Alltså borde det gå att uppfinna ett piller som helt enkelt hindrar levern från att signalera till hjärnan att det pågår en avigiftning, och istället meddelar att det är karneval. Fast jag vet inte, då kanske det skulle bli mycket enklare att bli alkolog och det är ju inte riktigt tanken.

Det tar sig

Lite bättre bild. Fick just i mig en grogg. Har en 12:a fernet på gång så snart blir det superfokus! //Per och Marie är inte 18 längre

Roxette

Det var ett tag sedan sist!

Instinkt i utsatt läge

...

Saxar från en annan blogg men det här är kvalitét.

Valross

...

Det är turnerings-vecka på kasinot den här veckan och Rille är här på besök. Han ska försöka försvara sina två titlar från förra året. Varje turnering ger, förutom förstapriset, en pokal i form av en drake. Gurra påstår att det här är låtsas-drakar och att dom "riktiga" drakarna delas ut till turneringsvinnarna under den större Nordic Light-veckan varje vinter. Själv har jag som vanligt ingen åsikt i frågan, mer än att jag hoppas att grabbarna tar sig en högljudd diskussion om saken.

Tidigare ikväll blev det pizzabuffe (TJOCK TJOCK TJOCK) på casino-terassen och efter maten blev det ett snabb-stopp på kasinot så att Rille fick visa upp sitt tryne. Där spelades en satellit till fredagens main event och alla gamla stamgäster var på plats. Samt min pappa. Just det! Den äldre generationen Sjöberg har tagit över livepoker-spelandet som det verkar.

Jag kommer ta min revansch senare i veckan och planerar att spela några av turneringarna.

Efter en lång arbetsdag har det blivit kvällsnöje i form av nätpoker. Resultatet har varit illa och jag har verkligen fått min beskärda del av elände. Tror jag ligger nära jämnt upp men mitt fina spel har inte resulterat i den framgång jag förtjänar.

Det såg ganska bra ut ända tills Rille slog igång låten "I am the walrus" med Beatles. En av tidernas sämsta låtar. Till och med en koma-patient skulle protestera mot det valet av musik.

Nu är det sovning. Morgonmöte kl 08 och sen är det fullt tryck hela dagen.