Historien om hur min pinne sällade sig själv till evigheten

...

Som paranoid pokerspelare tyckte jag för några år sedan att det var viktigt att ha ett mobilt bredband som back-up. Utifall den vanliga uppkopplingen skulle krångla. Skaffade ett 3-abonnemang och, till tonerna av 199 kr, fick jag en internet-pinne hemskickad. Av den gamla skolan med tillhörande sladd och värdelös och ojämn uppkoppling.

I somras provade jag Åhlens nya high-tec pinne och, trots att jag i princip aldrig använde den gamla, bestämde jag mig genast för att skaffa en. Sagt och gjort, för sisådär 2 veckor sedan damp den ner och bjöd på en mycket stabilare uppkoppling. Användningsfrekvensen skulle nog inte öka, men det kändes skönt att ha den som reserv.

Nästintill oanvänd lånade jag förra veckan ut den till Rille. Han var på ett veckolångt besök och hade just den här dagen problem att hitta Wi-Fi uppkoppling. Redan efter en dag kom första smällen. Jag skulle skjutsa honom och innan vi lämnade kontoret packade han ner datorn i sin dataväska (läs MQ-påse). Utan att ta ut ny-pinnen ur USB-porten. Väl vid bilen ställde han först in påsen i framsätet. När han sedan skulle sätta sig råkade han sparka till påsen, med effekten att den small in i handskfacket, med själva pinnen som stötdämpare. Ett "ajdå" på skånska senare konstaterades att pinnen var helt böjd. USB-ingången stod nästan på 90 graders lut. Fast funktionellt sett var ingen större skada skedd. Något jag kunde leva med efter att den värsta spontan-kokningen lagt sig.

Rille åkte hem i söndags och jag har inte använt pinnen sedan dess. Förrän ikväll då jag hade jättetrassel med den trådlosa uppkopplingen i Jonas hus, och vände mig till min nyköpta räddningsplanka. Ganska snart upptäcktes att pinnen inte låg på sin speciella plats i min dataväska som inte är gjord av plast.

Några samtal senare tvingades jag inse att jag troligen aldrig kommer se min vän igen. Rille anser sig ha lämnat den i bröderna Tägtströms lägenhet. Fast den lägenheten städades ur igår och ingen pinne syntes till. Den har heller inte följt med till Gävle och måste således ha gått upp i rök.

Den lever däremot kvar själsligt och kommer ha en plats i mitt hjärta ett bra tag. I exakt 9 månader, för det är så länge jag kommer dras med abonnemanget.

Rille, som den obekymrade människa han är, sa "beställ en ny pinne så betalar jag den".

Huruvida det blir något av med det återstår att se. Om jag känner mig själv rätt kommer jag bara att låta allt rinna ut i sanden.