söndag 27 december 2009

Såld till herrn i hög hatt

...
Människohandel är en slags affärsuppgörelse de flesta helt verkar ta avstånd ifrån. Själv har jag intagit en avvaktande position i frågan tack vare min nästintill obefintliga erfarenhet av ämnet. Säga vad man vill om den moraliska aspekten av människohandel, men det är en företags-idé som fungerat under många decennier. Lobbyisterna har misslyckats kapitalt med att vända opinionen mot acceptans, för nuförtiden verkar all handel ske illegalt. Dom gamla slavhandlarbaronerna från 1800-talet skulle vända sig i sina gravar om dom såg vad som hänt med deras älskade bransch.

Igår på krogen exponerades jag live inför ämnet för första gången.

Jag och Montell stod i baren på Oscar och pratade med en bekant. Som helt apropå frågade Montell ifall han kunde få köpa mig för 50.000 kr. Något jag själv tänkte acceptera flygandes, förutsatt att köpeskillingen skulle tillfalla mig, och inte min ägare.

Imorse hade Montell fått ett sms från köparen som undrade när leverans av produkten kunde tänkas ske. Han svarade:

"Jag ska spola av honom och sätta på han ett par vinsterskor, så levererar jag på måndag morgon".

Hoppas jag blir väl omhändertagen. Jag har hört att han har många avancerade teknikprylar och golvvärme i sitt hus. Kan ju inte bli så mycket sämre än idag, eller hur?

Julens kommentar släppte Bommen på juldagen. Nordström bjöd oss på varsin grogg, och efter att ha smakat på den nämnde jag att "det var bra klipp i den här, du". Sekunder senare ställer Bommen ifrån sig sitt glas, efter att svept hela groggen, och sa "jag hittade då inget klipp i min".

Tomt på Cuba


Idioterna har alla Vasa-bryggeriers produkter utom Cuba Cola!

Det borde vara olagligt att utelämna colans Rolls Roys på det här viset.

lördag 26 december 2009

onsdag 23 december 2009

Egen vävstol på vinden


I Tällberg för lite julfika. För att komma till caféet tvingas man gå igenom en hemslöjdsbutik.

Vem köper egentligen sånt här värdelöst rappel? Dessutom till priser som tar ordet ocker till en ny nivå.

På något vis känns det som att gamla människor accepterar att handla till överpris för att dom själv haft en make/släkting/bekant som vid någon tidpunkt försörjt sig på att sälja skräp. Hemtäljda munspelsfordral, rysligt sneda keramikkrukor med lokalt motiv eller en löpare vävd av finaste linne. Som ett stilla förbund där man accepterar att bli rånad för att hålla myten vid liv.

Kanske uppskattar jag hemslöjd mindre än gemene man. Men det känns verkligen som branschen går en mörk framtid till mötes så snart åldringarna tappar sin köpkraft och sina löständer.

tisdag 22 december 2009

söndag 20 december 2009

Frequent fikagäst


Vi har stannat på ett café strax efter Iggesund som totalt verkar sakna besökare. Men det är min pappas favoritstopp. Vilket ytterligare märks genom att han stått för 3 av dom 8 senaste inläggen i den sparsamt använda gästboken.

lördag 19 december 2009

The squid and the whale

...
Ibland undrar jag ifall jag är allvarligt psykiskt sjuk.

Tidigare idag läste jag Håkans tips om filmen "The Squid And The Whale". En film som nyss visades på statliga SVT2.

Den här filmen hyrde jag för några år sedan. Utan några vidare förväntningar. Men det visade sig bli en av mina favoritfilmer. Genren får väl sägas vara drama med en stor nypa bitterhet och svart humor.

Att jag gillade filmen så mycket var nog ingen slump. För när jag IMDB:ade den efteråt visade sig Wes Anderson vara producent. Precis som med kung Midas blir allting han rör vid till guld. Musiken är underbar och likaså fotot. I riktigt bra filmer behöver det inte hända så mycket rent kameratekniskt, eftersom situationerna är så naturliga på något vis.

Efter att läst Håkans hyllning tänkte jag instinktivt leta fram blogginlägget där jag själv tipsat om filmen. Fast jag hittade det inte, trots min övertygelse om att jag faktiskt skrivit ett sådant inlägg. Vid närmare eftertanke stannade nog den tanken på ritbordet. Har för mig att jag tipsade om några andra filmer och inte ville spamma min blogg med för många filmtips. Sedan måste det ha glömts bort.

Historien skildrar alla fall en amerikansk skilsmässofamilj på 80-talet. Dom 2 barnen slussas fram och tillbaka mellan föräldrarna. Lillebror sympatiserar med sin mor medans storebror är pappa upp i dagen.

Pappan Frank är en känd författare på dekis, som i jakt på en intresserad publicist arbetar som lärare. Han kan vara filmhistoriens mest egocentriska person. Tänker uteslutande på sig själv och tycker sig veta bäst i alla lägen. Men det sträcker sig längre än så. När hans barn har en åsikt är det precis som att han vet exakt vad dom egentligen tycker, deras egen åsikt till trots. Underbar karaktär gestaltad av Jeff Daniels. Han har den typiska författar-looken med helskägg och manchester-kavaj.

Mamman Joan är även hon författare. Eller rättare sagt upptäckter hon sin talang under den period där Frank sjunker i populäritet. Hon skriver några noveller och blir publicerad lite här och var. Något som Frank har otroligt svårt att hantera och får sägas vara en bidragande orsak till skilsmässan.

Det finns ett otal scener som är så där torftigt roliga som jag fullkomligen älskar. Här är en trailer alla fall.


Imorgon bär det av till Leksand, där vi ska fira julen i år. Eftersom jag kommer ha väldigt bråttom hem till juldagens festligheter ska det bli trevligt att få koppla av med familjen några dagar innan jul. Välbehövlig vila för en arbetsmyra som mig själv.

Rekat och klart

...
Med tanke på mina intressen gissar jag även att ni läsare ägnar er åt spel om pengar.

Min fabless är som bekant poker, men jag vet att det finns en hel del sportsbetting-trattar därute.

Den bästa och roligaste rek-sidan är utan tvekan Rekat&Klart, där det dagligen bjuds på analyser av alla möjliga typer av spel. Mestadels med en humoristisk vinkel, men det finns även en hel del samlad kunskap bland rekarna.

Där finns även en blogg skriven av Tobbe Holms, sportspelens motsvarighet till golfens Tiger Woods. Även han spel-skadad och skulle garanterat vara lika otrogen i tigerns kläder.

På tal om spel-tratt brukar vår egen Jonas gästinhoppa som travtippare på Rekat&Klart. Enligt hörsägen är han het som en spis för stunden och sätter vinnare left and right.

Yours truly gjorde ett bejublat gästrek där under wimbledon-tennisen i somras. Förutspådde att Andy Roddick skulle pulvrisera Andy Murray i semifinalen till finfina 3,8 ggr pengarna. Min spådom gick in och på klotterplanket blev jag kallad Guldgurkan av någon lycklig själ som tagit rygg på mitt spel. Det smeknamnet går inte av för hackor.

Don't miss out...

fredag 18 december 2009

Reserapport från ett elände

...
Igår följde jag och Tony med Hasse på ett litet kvällsäventyr. Till Härnösand där det vankades livepoker.

Det var bara Hasse som skulle delta i pokern. Tony och jag följde med som moraliskt stöd och tänkte passa på att spela lite nätpoker. En fördel med den sysselsättningen är att man faktiskt kan spela sina händer varhelst det finns en internet-uppkoppling.

Väl framme visade det sig att uppkopplingen var lika stabil som lårbenshalsen på en random pensionär. Ideligen tappade datorn kontakten med det trådlösa nätverket. Det var inte att tänka på att kunna spela någon poker. Efter att ha slösurfat ett tag började tristessen slå in. Vad göra fram till hemåkning?

En aktivitet man kunde ägna sig åt var att se hur Sasse dammsög åt sig alla poletter. Men efter ett tag blev även det tråkigt, just eftersom han vann i princip alla potter. Man vet att man har att göra med en yrkesmän av finaste kaliber när 6 personer sitter och spelar, och ingen tycker det är särskilt konstigt att samma person vinner 99% av alla händer under en hel kväll :-)

Istället blev det en tripp in i källarförrådet. Där ska det tydligen finnas ett ouppackat biljardbord som det finns önskemål om att få uppmonterat. Det hade varit intressant att se bordet, för att bedöma ifall jag är kompetent nog att hjälpa till vid monteringen. Men något biljardbord hittades ej.

Istället fann vi den här gamla fina apparaten.


Jag visste inte att man skickade ut spelmaskiner i krig?

Tony hade sin lycka gjord alla fall. Han började leta skarvsladdar för att få igång eländet. Tydligen visade maskinen alla tecken på att det var en jackpot på ingång. Så medan Tony rände runt i jakt på el, försökte jag aktivera mig med det gamla tricket att sluta andas. Det gick sådär.

Det här får sammanfatta min förhoppningsvis sista tripp till Härrrna. Där blir det inga barn gjorda och ingen lycka funnen.


torsdag 17 december 2009

Tomten levererar inte alla paket

...
Att jag länge surfat på den yttersta spetsen av "att-vara-före-sin-tid-vågen" är ingen hemlighet. Men den här gången kan jag eventuellt ha överträffat mig själv.

Det handlar om julklappar. Dessa paket som hör julen till. Omsorgsfullt inslagna. Till tonerna av julmusik och svordomar. Kanterna blir inte raka. Pappret skrynklar sig när man ska vika hörnen. Snören som inte krullar sig när man drar dom längs saxen. Allt det där ser jag ut att slippa i år.

Julen ska firas i Leksand med dom närmast sörjande. De äldre har förståelse för sina ynglingars trassliga finanser och vill således inte ha några presenter. Det ska möjligen handlas några små struntpaket till ett rätt lustigt julklapps-spel som prövades förra året.

Kvar att handla presenter åt är min syster och mina systerdöttrar. Men eftersom vi inte bor i samma stad kommer det inte hinnas med någon överlämning från min sida innan julafton. Därför har jag kläckt den fenomenalt innovativa idén att utdela julklappar via mms. Lagom till det att sveriges brevbärare tror att en lugn januarimånad väntar, kommer jag skicka dom postledes.

Paniklösning säger ni. Cutting edge inom julklapperi säger jag. Min dåliga framförhållning har absolut ingenting med saken att göra.

Jag får enorma visionärs-vibbar av mig själv. Snart kommer man väl strutta omkring som en annan Jonas Birgersson. Iförd en ännu fulare ryggsäck. Ej tillverkad i hårdplast, utan helt i plåt.

Jag har även funderat på att göra en årets smällkaramell-lista. Men jag vet inte hur det blir med den saken. För det enda jag kommer på nu är föga smickrande utnämningar till mig själv.


måndag 14 december 2009

Tomgång

...
Igår var jag och Jonas med på en privat julfest med en del kasinofolk. Skönt för dom att få besök av några missbrukare :)

Efter en del glögg och andra drycker gick vi ner på Memento. Där var det väl inte jättemycket folk, men det blev en trevlig kväll oavsett. Jag tror att samtliga utom mig själv sjönk karaoke. Vet inte riktigt vad det är, men när jag är ute har jag väldigt svårt att släppa mina hämningar. På gott och ont. Gott på det viset att man slipper göra bort sig. Ont på det viset att det kan vara bra att vara lite mer spontan och inte alltid bry sig om vad andra tycker.

Även nykter är det ett område jag skulle behöva jobba på. Så det kan hända att jag ber några av er att dra dit pepparn växer. Men ge mig en andra chans isåfall. Det kan bara vara jag som försöker finna mig själv, och på vägen dit råkar trampa på några minor jag inte avsåg att utlösa :)

När jag är bakis har jag en otrolig ångest. Tillräckligt stor för att det är ett mirakel att jag ens dricker. Folk brukar säga till mig att dom minsann också har ångest. But with all due respect, tror jag min ångest står i en klass för sig. Med tanke på det jag sa om hämningar har jag nästan aldrig ångest för att jag gjort något dumt i fyllan och villan. Utan en regelrätt och fasansfull ångest för att dö. Därför kommer det komma en dag när jag ställer flaskan på hyllan för gott, och istället dricker Virgin Bloody Mary under mina sporadiska besök på krogen.

En annan sak som händer när jag är bakis är att jag känner en grym otillfredställelse kring mitt livsverk. Och det har ingenting med att göra att jag är en pokerspelare. För den skulle vara likadan, eller ännu värre, om jag hade ett vanligt jobb. Jag ser nämligen ingen större mening i att vara en bricka i ett spel, vars enda syfte är att skapa profit åt någon annan. Men även om jag vann stora pengar på poker, eller blev rik på mitt eget företag, skulle fortfarande otillfredställelsen vara stor. Det är alltså inte pengar som är själva drivkraften

Jag vet inte hur det är med er, men själv har jag alltid känt att jag varit ämnad för något stort. Eller större. Något att bli ihågkommen för. Det är också en av anledningarna till att jag inte jobbat så hårt. För att jag innerst inne levt i någon illusion av att det en vacker dag kommer avgå ett framgångs-tåg. Med mig som enda passagerare. Men jag har stått på perrongen och väntat på det LITE för länge nu. Antingen har lokföraren försenat avresan genom sin fobi mot att färdas fortare än 2 km/h, eller så har tåget inte avgått mot den där slutstationen jag inte har ett namn på.

Jag vet inte exakt vad det är jag vill göra. Men skriva är roligt och det skulle vara underbart att kunna försörja sig på det. Eller något inom humor. Jag tror mig ha tillräckligt sjuk hjärna för att kunna åstadkomma något nytt och annorlunda inom det området. Men det kräver en jäkla drivkraft, och en förmåga att kämpa med begränsade ekonomiska resurser till den dagen man lyckats. Tack vare det ekonomiska etableringshindret måste jag verkligen lyfta på hatten till alla som kämpat sig till framgång inom kreativa områden. För resan dit måste vara kantad av återvändsgränder.

En annan sak jag funderat på att är att göra något totalt annorlunda. Volontär-arbete i något fattigt land kanske. Det skulle nog ge mig ett ordentligt perspektiv på saker och ting, och få mig att uppskatta vardagen lite bättre. Plus att man bokstavligen skulle hjälpa till att göra världen till en lite mindre otrevlig plats.

Problemet är bara att min drivkraft till stor del försvinner så snart jag känner mig fräsch igen. Då går allting in i sitt vanliga lunk och alla planer läggs på is tills nästa gång jag mår dåligt. Jag inser min situation men verkar sakna genomförandekraften. Det är något jag verkligen hatar mig själv för, och för mitt eget bästa hoppas jag att bitarna kommer falla på plats inom en inte alltför avlägsen framtid. För just nu går jag på en rejäl tomgång. Vilket i Sundsvall bara är tillåtet i 1 minut. Därför får vi hoppas att det gamla ordspråket "keep the car running" inte kommer passa in på min person särskilt länge till.

På sätt och vis gör frasen inte det, bokstavligt talat. För min bil vägrade starta idag. Det är något konstigt el-fel som gör att den elektroniska startspärren hindrar motorn från att gå längre än några sekunder. Imorgon ska jag bogsera upp den på verkstaden och tack och lov får jag låna pappas gamla bil så länge. För att bo i Haga utan bil är inte någon fördelaktig situation.

fredag 11 december 2009

Sladda med PV:n och.................

...
Jadå...

Där var det klart. Jag har just förlorat en förmögenhet i kaffe, och en ännu större slant om man sätter ett värde på förnedringsfaktorn. Maioli blev som väntat den stora vinnaren av det här dumma vadet.

Nick Varner, lagkaptenen för USA, borde rullas i tjära och fjäder för sitt FINA VAL AV SPELARE FÖR EUROPA.

Nu ska jag sova. Till tonerna av Sator. 130 decibel och inga öronproppar blir ett lagomt straff. Det bör göra mig lagom utvilad till morgonsquash-matchen kl 11:30. Med den här uppvärmningen ser det på förhand ut att vara värde i att satsa på att det kommer bli kaffeved av mina kära Prince-racketar. Trots det till synes låga oddset 1,11 på http://www.smashitintopieces.com.

//Han som livet leker för

Mosconi Cup

...
Det är dåligt på blogg-uppslag för stunden.

Men för er som gillar biljard pågår just nu biljardens motsvarighet till golfens Ryders Cup. Den heter Mosconi Cup, och går vartannat år i Europa och vartannat år i USA. I år arrangerar USA och som vanligt går den på MGM Grand i Las Vegas.

Första gången jag var i Vegas besökte jag och Jocke tävlingen. På den tiden var Chamat med i lag Europa och det gjorde tillställningen lite roligare. Väldigt engagerad publik i kombination med flödande öl gör det till ett sevärt event.

Många av spelarna säger att den psykiska pressen i den här tävlingen överstiger allt annat. Trots att det inte är några egentliga prispengar. Spelarna får nämligen runt $10,000-$15,000 plus alla omkostnader betalda. Att bli Mosconi-mästare är en av biljardsportens finaste titlar. Tävlingen är uppkallad efter Willie Mocsoni, enligt många den bästa biljardspelaren genom tiderna.

Just nu leder USA med 3-0 i matcher, och via MSN-vadslagning mot Erik har jag redan vunnit mig en öl. Som ska betalas nästa gång vi ses. Fast trots att jag vann ölen kunde jag inte hålla mig från ytterligare ett bet. Som kommer att smärta någonting oerhört för den förlorande parten.

I nästa match väljer respektive lagkapten spelare åt det andra laget, och vi slog vad innan vi visste vilka som skulle spela. Jag fick äran att välja först och, eftersom USA verkar ha allt momentum, valde jag hemmalaget. Vilket kändes alldeles utmärkt tills jag såg kaptenernas val.

Europa valde föga förvånande Oscar Dominguez. Som dessutom gör debut i Mosconi Cup, och det brukar båda för en stor portion rampfeber. USA:s kapten valde Ralf Souquet!!!!!!! Sett över en 10-års period den antagligen bästa spelaren i världen. Han förlorar ungefär en match i decenniet. Och den matchen torskar han nog inte mot en permiär-nervig mexikan. Hade hellre sett valet falla på vilken annan europe som helst.

Vad har vi då satsat?

Jo, den som väljer det förlorande laget har ett mycket förnedrande uppdrag att utföra. Nästa gång jag och Erik är på samma tävling ska förloraren bjuda Maioli (biljardspelare från Gävle) på morgonkaffe, eftermiddagskaffe samt kvällskaffe. Plus annonsera den stora förnedringen under spelarmötet på morgonen. Som om det inte skulle räcka finns det ett litet sido-vad. Ifall det lag man valt förlorar utan att ta något poäng ska man, förutom att bjuda Maioli på trippla koffein-doser, även smyga åt Jesse Brodin en femtiolapp.

Det kommer vara tillräckligt magsårsframkallande att slanta triss i kaffe till Maioli. Femtiolappen till Jesse kommer resultera i avsvimning och kräva en sin dos av luktsalt för att få personen på fötter igen.

Det står skrivet i stjärnorna att den mycket miserabla personen kommer att bli jag. Tack vare en lagkapten som borde spärras in. Så grattis Erik till ett bra val!! Den dagen jag tvingas utföra mitt uppdrag kommer jag vara inne i ett Fernet-rus av sällan skådat slag.

*EDIT* KARLJÄVELN FRÅN CANCUN BÖRJADE MED ATT DRÄNKA PÅ SPRÄNGNINGEN *SLUTJÄVLAEDIT*

tisdag 8 december 2009

Solförmörkelse i en redan mulen tillvaro

...
Jag har återigen djupdykt rätt ner i denna lagun som kallas tragedi. Detta efter ett nytt gästspel i division 1 på squashen. Min vana trogen spelade jag för dåligt. Till att börja med var mina redan svaga slag, ännu svagare. Fick ingen längd alls och blev därför konstant pressad ner i hörnen. Och därifrån blir det inga matcher vunna.

Mer oroande är att min kondition tagit långledigt. Tidigare i höst märkte jag en ständig utveckling på den fronten. För varje pass jag spelade blev jag ändå lite mer uthållig. Men den utvecklingen har helt avstannat och den senaste månaden har jag känt mig som ett jet-laggat Tjenobyl-offer på väg mot sin första start i Vasaloppet. Hypokondriker är jag, och är således tämligen övertygad på att jag har en ovanligt elakartad svininfluensa latent i kroppen.

Inte blev misären lindrigare av att jag nyss vägde mig. Jag kan meddela herrskapet att jag är tillbaka på smällfeta 82 kg. Imorgon kommer jag att återuppta min relation med 2 gamla kompisar. Kalvsylta och keso. Inte en onyttig måltid ska ätas innan den 20:e december, då jag officiellt inviger mitt julfirande.

På tal om julfirande skulle jag idag ställa fram mina adventsljusstakar. Tydligen har det slitit hårt att stå framme hela året, för inte en lampa lyste. Helt släckt på fler än en front alltså. Imorgon blir det till att snoka rätt på nya stakar av absolut billigaste modell.

söndag 6 december 2009

Vin, inga kvinnor och sång...... samt lite biljard.....

...
Gårdagens biljardtävling var något av en berg-och-dalbane-föreställning. Förlorade första mathcen och spelade riktigt illa. I andra matchen spelade jag om möjligt ännu sämre men lyckades som genom ett mirakel slinka vidare efter en 9-8 historia.

I sista matchen för dagen mötte jag Gävles egen Nassa. Knepigt nog spelade jag som en dröm och missade nästan inte en enda stöt. Därmed var slutspelet bärgat, vilket för stunden kändes sådär eftersom det stod utgång på agendan. Att spela biljard bakis är ingen trevlig upplevelse.

Och vilken utgång det blev. Först satt jag och Rille hemma hos honom och intog några öl. Till tonerna av "Joddla med Siv". Ett skånskt band som, att döma av texterna, verkligen skulle behövas läggas in på psyket. Även Rille skulle ha en plats där, för som han levde upp när han hörde fellow skåningar och fick förklara alla konstiga ord.

Efter en tillpiffning mötte vi upp med Borgmästaren, Dennis och Öga på Brända Bocken. Där tog kvällen fart och det blev en gigantisk fest. Med massvis av shots och champagne. Samt fantastiska diskussioner om uteslutande oviktiga ämnen. Ironin flödade. Hårdast tog alkoholen på Rille som uppnådde ett enormt rus. Grattis till det. Kvällen avslutades på Heartbreak och sammantaget var det en mycket lyckad kväll.

Väl vid Rilles port var den låst med hänglås. Som jag inte hade nyckel till, och gåsapågen vägrade svara i telefonen. Det blev till att ta in på hotell. Till tonerna av 930 kr, och skamligt nog var jag så bakis i morse att jag knappt orkade käka frukost.

Det var inte med några stolta steg jag vandrade mot biljarden. Förväntningarna var låga. Det handlade om att försöka att inte falla död ner. Ovanligt nog var det ny dubbelcup som gällde. Vilket innebar att det minst skulle spelas 2 matcher.

I första matchen fick jag möta Pallen. Enligt mig favorit till tävlingen. Kan man vara en talang vid 32 års ålder är han det. Grymt duktig och har en förmåga att alltid vinna jämna matcher. Av någon outgrundlig anledning lyckades jag vinna den matchen. Förvisso fick jag starta med ett litet försprång, men det har inte hjälpt mig vid tidigare möten.

Jag blev sjua till slut. Vilket inbringade den enorma summan av 750 kr. Fast ett steg i rätt riktning då det varit total-tomt på prischecksfronten dom senaste 10 åren.

Föga oväntat vann Pallen tävlingen och det i biljard-mått finfina förstapriset på 10.000 kr. Man kan säga att Pallen hade en ömsesidig hatkärlek till Kritan, så att han vänder sig i sin grav är ingen alltför vågad gissning.

Eftersom jag de facto slog honom tänker jag, i sann Maioli-anda, ändå utropa mig själv som den moraliska vinnaren!

Tupplur vankas.....

Nu blommar gräslöken


Första prischecken sedan det brann i Los.

lördag 5 december 2009

3 tums skit i ett 2-tums rör

...
Nu vet man att man är på skånsk förfest alla fall. Joddla Med Siv på högsta volym och en Rille som dansar och ler...

Verkar svårt

...
Dagens Rille

"Jag är bara €1,300 plus. Det här var inge bra alls. Jag är nedstämd. Festen är inställd"

fredag 4 december 2009

Kloka ord

...
På frågan om hur han ligger till svarade Rille nyss:

"Vinner jag alla dom här tre matcherna är jag 1k plus, men det är långt till Mångsbodarna och blåbären"

Kamma mig långsamt

...
Fredagar är ett fenomenalt fenomen.

Vanliga människor struttar runt arbetsplatsen i väntan på helgen. När klockan slår 16 och fredagsflexen utnyttjats till en tidig utstämpling, är möjligheterna obegränsade.

Shopping av något snyggt plagg till helgens begivenheter. Kanske en after work med kollegorna eller kompisarna. Samt inhandling av all den där maten man aldrig äter under veckan.

Jag ägnade mig nyss åt ett annorlunda fredagsnöje. En fakirliknande upplevelse. Med tanke på att min frisyr ser ut som en krukväxt begav jag mig till en frisör. Samma frisör jag ofta klipper mig på när jag besöker Gävle.

Där jobbar ett helt gäng duktiga frisörer som, med saxen som vapen, brukar kunna göra min tillvaro aningen mer behaglig. Men just idag blev jag inte tilldelad någon av dom duktiga kvinnliga frisörerna. Utan en manlig motsvarighet. Som säkert är tillräckligt kompetent rent klipptekniks-mässigt. Men hans egentliga talang ligger inom ett helt annat gebit.

Nämligen att misshandla sina kunder med kammen. Håll i hatten vilket blodbad det var. För att förhöja plågan hade han en sån där modern kam som har färre, men mer spetsiga, taggar. Den vevade han vilt omkring sig till jag såg ut som någonting en fx-studio i Hollywood kunnat åstadkomma. Jösses. Mina öron kommer aldrig att gå till sig igen.

Den enda fördelen jag kan se är att mitt huvud fick sig en rejäl massage. Vilket kanske stimulerar tankeverksamheten en smula. Som ni vet har jag inte tänkt en klar tanke på 30 år. Det kanske var det här som behövdes för att jag ska kunna uppnå min fulla potential.

Imorgon spelas biljardtävlingen Kritans Minne. Det var ett tag sedan man tävlade så förväntningarna är väl inte direkt enorma. Oavsett vilket lär det bli ett par öl efteråt. Heartbreak kommer vara fyllt till bredden av Winnerbäck-besökare. Samt mig och en skåning.

Keep the car running... Tänk på det

tisdag 1 december 2009

Blind Pilot

...
Efter att snokat rätt på avslutnings-låten från senaste avsnittet av "californication" har jag snöat in på en ny grupp. Dom heter Blind Pilot, har bara gjort en skiva, och är fantastiska!

Smakprov gives




måndag 30 november 2009

Ma'assalama!

...
Kommer ni ihåg mitt inlägg för ett tag sedan, där Gurra yppade orden "välkommen ut ur sarkofagen"

Just den sarkofagen kommer jag att kliva in i så snart jag duschat mig ren och balsamerat mig från topp till tå. Ut kommer jag tidigast till sommaren. Sommaren 2212 that is. Eller den dagen grisar kan flyga, ifall det mot förmodan skulle inträffa tidigare.

Varför undrar ni säkert. Jo det ska jag berätta.

Totte ringde och frågade ifall jag vill hoppa in som reserv i hans squash-lag. Vilket jag gladeligen accepterade och planerade att försöka dra lite lärdom. Det laget spelar nämligen i den högsta lokala serien, medan mitt lag "Grattis" spelar i divisionen under.

Jag fick möta den där kanadensiska tjejen som förärat sundsvalls-klubben med sin närvaro. Trodde inte jag skulle vara helt chanslös, även fast jag vet att hon är grymt duktig. Bättre än någon annan tjej som spelat i stan och säkert trolig favorit till att vinna SM. Att jag skulle kunna avgöra en del bollar genom att hon är tjej och inte så speedig. Det skulle jag säkert kunnat göra oxå, om det inte vore för den lilla detaljen att mitt spelsinne för dagen var HELT I PLÅT!!! 0-3 i set och mitt största fiasko i livet var skrivet i cement.

Den enda lärdomen jag drog av den här kvällen var att sarkofagen måste fram. Så tack för mig. Nu lämnar jag det här livet och spenderar evigheten med mina gamla kompisar Ramses, Cheops och Tutankhamun.

Via telepati ska vi måla av varandra i profil, mäta vem som har mest guld i sin sarko, garva åt att bara vi har vetskapen om hur man bygger en upp-o-ner-vänd pyramid, prata skit om Moses för att han drog med dom hebreiska slavarna, tävla om vem som kan ta längsta tuppluren, spela tärningsspel samt små-mobba Cleopatra för hennes oproportionerligt stora näsa.

Jämmer och elände trots strålande sol...

...
Förutom grova arbetskängor och nördbrillor finns det något annat som är på högsta mode för stunden.

Nämligen att vinna pengar på spel för att sedan beklaga sig över vilken otur man egentligen haft. Att glädjas åt kompisars vinster är något som, om man ska vara ärlig, kan vara svårt att bli innerligt glad över. Inte för att man missunnar personen att vinna, utan mer för att man blir avundsjuk och hellre själv hade vunnit. Fast i slutändan brukar jag ändå tycka det är roligt ifall det går bra för personer runtomkring mig.

Men den där processen går helt åt helvete ifall det ska klagas över vinsterna. Om man vinner 20.000 kr på ett trav-system är det rätt troligt att man haft mer tur än otur. Trots att äckel-häst nr 7 kom som skjuten ur en kanon på upploppet och förlorade på målfoto, vilket hade ökat vinsten från 20.000 till 120.000 kr. Det är tydligen väldigt lätt att glömma hur fint dom andra loppen föll på plats. Trav är dessutom ett av världens svåraste spel att slå och därmed borde alla vinster, stora som små, firas med pompa och ståt.

Nu är det inte bara i trav sånt här händer. Även pokerspelare klagar för fullt över att man, under bra perioder, vinner för lite. Efter en månads konstant medgång hör man ändå klagomål kring hur utdragen man blev med sina set i kungar i förrgår. Gurras gamla mantra att förlora med topp-set och nötflushdrag mot en hålpipa, är ändå det första som nämns.

För mig är det här ett besynnerligt beteende. Särskilt som jag är rätt inbegripen i statistik och tror mig ha en bra idé kring när man ligger på rulle. Det blir nästan som ett hån mot min egen intelligens.

Hursomhelst måste jag nog själv börja spela på både trav, keno och måltipset. Det vore väl för fröjdefullt att få dra in några tusenlappar och sedan ringa hela bekantskapskretsen och berätta vilken gigantisk otur jag hade på lottodragningen i lördags. Boll nr 8 halkade bort, det är då helt otroligt vad orättvist livet är. Problemet är bara att mina sammanlagda vinster på den typen av spel understiger 10.000 kr. Så chansen att mina klagomål ska få inträffa verkar inte särskilt stora.

Ska det fortsätta vara på det här viset kommer jag inte kunna svara i telefon överhuvudtaget. Plus att ni kan föreställa er hur otroligt jobbigt det skulle vara ifall personer som klagar över vinster, skulle börja gå back på sitt spel of choice. Snacka om en totalraserad världsbild likt Sarajevo efter kriget.

Den dagen det händer hoppas jag vara på en helt annan plats. Exempelvis volontärarbetandes i Afrika. När jag står och delar ut vatten till stackars svältande barn kommer mina perspektiv ha förändrats tillräckligt mycket för att inte bli förundrad över statistiskt felaktiga klagomål..

söndag 29 november 2009

Tuuuuuuuuuuuuuuuuut

...
Hoppas verkligen att ingen läser det här inlägget förrän sent ikväll.

Idag är nämligen dagen då alla ska vara nere på stan. Julen ska invigas med en färgsprakande skyltsöndag. Det ska prånglas glögg åt den lokala handbollsklubben, blåsas i papptrumpeter och blåsormar, ätas pepparkakor, tas rekord i antal barnvagnar per kvadratmeter, deltas i urfåniga lotterier samt hällas snö i massvis av marshaller.

Den dagen jag själv blivit stolt far kommer jag delta i dessa aktiviteter. Med en glöd som aldrig skådats.

Till dess ska jag försöka ta reda på vart Lill-håkans flyttlass tagit vägen.

Än så länge har jag en liten ledtråd. Jag tror mig veta var dom nysmugglade cigarettlimporna från Åland tagit vägen. Den här killen syntes nyss utanför Navet, där han med sina cirkusnummer stod och tiggde småmynt. Flyttlasset kan ha gått längre norrut än vad som var tänkt.


Forza de kortväxta

...
Medan Chamat håller på att demolera Englands finest Darren Appleton i 8-dels finalen i VM (ledning 6-3 i skrivande stund, peppar peppar), kan ni ju roa er med den här intervjun från Predator-finalen i Florida förra året.

Innan intervjun börjar ser det ut som han seizar upp anatomin på intervju-fröken. Kolla ögonen när dom går upp och ner. Sedan sägs det en del roliga saker. Annorlunda och rolig intervju.



lördag 28 november 2009

Nicken är nöten

...
Vill passa på att gratulera min gamla kompis Niklas Larsson (Nicken även kallad) som blivit belönad med Scanpix stora fotopris. Detta efter en serie fantastiska bilder som skildrar vardagen för en handikappad. Personen han följt heter Mikael Andersson som, trots avsaknad av både armar och ben, genom positivt tänkande och hårt arbete lyckats överkomma ett gigantiskt funktionshinder, och idag lever ett förhållandevis normalt liv.

Svenska Dagbladets artikel om priset hittar ni här. Själva bilderna hittar ni på niklas egen hemsida. Dom sätter verkligen ens egna problem i ett helt annat perspektiv.

Utan att veta särskilt mycket om fototeknik är det solklart att det är en välförtjänt vinnare. Proffsigare och mer dedikerad person är det svårt att finna.

Hårt arbete lönar sig. Ibland....

Stora grattis!

Major fuck up


Snacka om att göra en höna av en fjäder. Tiger Woods har kl 02.25 inatt krockat med en brandpost och sedan fortsatt in på grannens tomt. De enda skadorna han ådrog sig var lindriga skärsår i ansiktet.

Med krigsrubriker undrar man nu i Aftonbladet VARFÖR han lämnade hemmet den tiden på dygnet? Vi kan ju konstatera att det är tur att det inte är samma bevakning kring min person. Givet min struliga dygnsrytm skulle 100 journalister inte jobba med annat än att ifrågasätta mina mystiska bilfärder.

Eller snarare skulle jag vara som manna från himlen i en bransch som dras med nedskärningar.

Avslutningsvis vet jag vart världens vackraste tjej befinner sig nu. Varken i Paris, Milano eller New York. Utan i kassan på Hemköp i Sundsvall. Där har ni ett scoop!

Hejja hejja

...
Min vän Marcus Chamat jagar för tillfället vm-guld i Filippinerna. 10-ball är disciplinen och slutspelet börjar idag. 64 spelare är kvar och i den första rundan möter han en taiwanes. Det blir med andra ord ingen gratismatch. I Taipei ska det tydligen finnas uppemot 1000 biljardhallar, som i genomsnitt har cirka 20 bord. Lägg därtill den asiatiska disciplinen och ni har en formula som producerar fram världsstjärna efter världstjärna.

Chamat har antagligen det bästa vm-snittet i modern tid. På 10 år har han varit i en semi-final, flera kvartsfinaler, och mig veterligt inte missat slutspel en enda gång. En helt makalös bedrift med tanke på det högklassiga startfältet. Är det någon som står på tur att vinna är det han.

På en mer hobbyaktig nivå ska jag försöka ta hem den lokala 5:a 9:a tävlingen idag. Vi får väl se hur det går med den planen.

*EDIT* Hade just en diskussion med Pallen kring vad det är troligast att bli miljonär på, spelmaskiner eller biljard?

Svaret vi kom fram till är otvivelaktigt spelmaskiner. I biljard krävs det en hel massa bra stötar i pressade lägen, medan det på spelmaskiner bara behövs ett enda bra tryck. Det får bli dagens visdomsord. *SLUTEDIT*

Whatever works


...

Det är sällan en person passar så bra i en huvudroll som Larry David gör i Woody Allens "Whatever works". Man kan nästan tro att filmen är skriven med vetskapen om att det är han som ska spela den högst märklige Boris Yellnikoff.

Jag är ett stort fan av Larry David från tv-serien "Curb your enthusiasm". Det är förvisso möjligt att gemene man inte finner hans bitterhet lika underhållande. Men jag är gillar honom skarpt.

Även fast filmen avhandlar allvarliga frågor kring döden och evigheten, är det en lättsam och mycket rolig historia. Monologerna är underbara. Vidare är det en njutning att se hur vackert New York fångats. Jag har alla fall aldrig sett så vackert foto från den staden.

Se den...

torsdag 26 november 2009

Fågelmysteriet har fått en lösning

...
Imorse frågade Jonas om jag skulle med och ta en morgonfika på Pallas Café. Han skulle nämligen dit med en ytlig tjejbekant. Eftersom jag hade bestämt med Algot och Hasse var jag tvungen att tacka nej.

Tjejen ifråga har bott i Sundsvall det senaste året. Fast eftersom det nyligt tagit slut med pojkvännen ska hon nu flytta tillbaka till Uppsala. Jonas kände henne lite ytligt innan hon flyttade till Sundsvall, men har inte haft någon aning om var i Sundsvall hon bott det senaste året.

Det visade sig att hon bott i just min trappuppgång på Hagas höjder. En sjuk tanke kom in i mitt huvud som jag var tvungen att nämna för Jonas, som han i sin tur vidarebefordrade till henne. Till slut stod det klart. Tjejen är ingen mindre än den person som fick min döda fågel på sin balkong. För er som inte följt min blogg finns det inlägget här. Ibland är världen så väldigt liten.

Mycket riktigt säger Jonas att hon är precis så vacker som jag förutspådde efter att ha hört hennes röst. Jag har nämligen aldrig sett varken henne eller sambon. Mina tider är normalt lite oortodoxa och jag arbetar oftast i skydd av mörkret.

Rätt stor humor egentligen. Jonas själv håller på att skratta ihjäl sig. Direkt han frågade henne om hon haft en död fågel på balkongen var hennes spontana motfråga "Hurså? Hade du något att göra med det eller?". Det var alltså innan han nämnt att han kände mig.


Jätteotta

...
Morgonstund har guld i mund. Ett rättvisande talesätt jag inte ofta upplever.

Men någon gång emellanåt har jag strulat till dygnsrytmen så ordentligt, att det krävs att hålla sig vaken hela natten och hela dagen, för att slutligen hitta sömnen tidigt på kvällskvisten. Det gjorde jag igår och gick och la mig 21:30.

Effekten blev precis som vanligt att jag vaknade runt 4 imorse. Pigg som en lärka. Har redan hunnit med att äta frukost, spela lite poker, sett senaste Sons of Anarchy, snart skrivit ett kort blogginlägg samt gjort bort några gamla lathundar gällande love2rake.

Förutom allt detta har jag även sett en lång intervju med Phil Hellmuth. Det kan inte finnas en enda människa på planeten som tycker om sig själv i den utsträckningen. Men av någon anledning kan jag inte annat än sympatisera med honom. Sin otroligt stora idioti till trots. Dvs mer än vad jag uträttar på en hel dag normalt.

Problemet är att jag sällan klarar att hålla det här fina dygnet någon längre tid. Jag tenderar, likt tidsomställningen, att förskjuta insomningstiden med cirka en timme varje dag. Så efter en vecka är jag tillbaka på att gå till sängs vid 04 på morgonen, med tillhörande yr-i-huvudet uppvakning kl 14 på eftermiddagen.

Vi får väl se hur det blir den här gången....


onsdag 25 november 2009

Can't hear you

...
Här sitter man strax innan lunch, nyäten och klar, väntandes på tidigt motstånd vid pokerborden. Men det verkar inte vara någon vidare action för dagen.

Igår bokade jag in en tid på vårdcentralen för öronsköljning. Sedan i somras har jag av och till haft lock för högerörat. Mycket irriterande och jag kände mig tvungen att ta tag i saken. Jag fick en tid imorgon, samt en uppmaning om att använda Revaxör dagligen fram till dess. Vilket jag gjorde igår. Stort misstag. Hela örat släcktes. Hör nästintill ingenting på högern tack vare det fina tipset. Så ifall det är någon som har en hörapparat att låna ut vore jag tacksam.

Vidare tycker jag det är tråkigt att Koeningsegg drar sig ur SAAB-affären. Såvida det inte blir ett skambud från Kina kommer ett av Sveriges största varumärken gå i graven. Trist för alla anställda, cirka 35.000 st, samt för alla underleverantörer som antagligen är mångfalt fler.

Jag har haft en speciell relation med SAAB ända sedan min uppväxt. Pappa var deras trognaste kund och köpte en ny bil vartannat år. Om det fanns en person som tyckte det var roligare med ny bil än vad han tyckte, var det nog jag. När han kom hem från bilfirman hade jag tefatsögon och ville ingenting annat än att kliva in i fordonet. Känna lukten av ny bil samt pillra på all ny teknologi.

Eftersom allting man upplever påverkar på ett eller annat sätt, får jag anta att SAAB-bilar varit med och gjort mig till den jag är. Så om SAAB går i graven kommer ingen annan att kunna bli exakt som mig. Det faktumet är en större förlust för världen än att ett anrikt bilmärke viker in klövarna.

Plus att den aningen kvinnoförnedrande frasen "ställ dig som en SAAB" nog inte kommer yppas så mycket i framtiden.

måndag 23 november 2009

Tvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtvtv

...
På dagtid är det precis som att tv-kanalerna tävlar med varandra angående vem som kan visa det mest ointressanta programmet. Jag kan föreställa mig hur det låter när SVT-chefen ringer till Jan Scherman på Tv4 och säger att "det här slår ni alla fall aldrig"

SVT1: Barnkonventionen firar 20 år.
Enligt tablån en "lekfull konsert från Berwaldhallen". Av det jag såg var det ingenting lekfullt, utan världens tristaste symfoniorkester som tolkade något verk från 1100-talet.

SVT2: Jämställdhet i politik och arbetsliv
Arbetsmarknadsutskottets Hillevi Engström (M) har bjudit in parlamentariker från EU:s alla medlems- och kandidatländer samt från EU-parlamentet för att diskutera jämställdhetsfrågor.
Ja, ni hör ju själva. Spektaklet ackompanjerades av en powerpoint-presentation så tråkig att den skulle få en nyutsprungen ross att vissna.

Trean: Oprah Winfrey
Väldigt sällan intressant. Dom enda gångerna det är i närheten av intressant är när det är celebriteter i studion. Fast dagens ämne var goda råd under ekonomiska kristider. Det var ett evigt jämrande från folk som blivit tvungna att sälja sina hus och bosätta sig i tält.

TV4: Förlossningskliniken
Ingen, och då menar jag ingen, borde vilja se en svettig mamma som precis pressat ur sig en slemmig och blodig bebis.

Tv4+: Glamour
Zzzzznooose-fest.

Femman: Gossip Girl
Det här programmet är väl det närmaste vi kommer någonting sevärt. Fast eftersom jag inte hängt med i dom små bortskämda slynglarnas liv, går även det bort.

6:an: Hemma hos Fran
Den rösten kan skära igenom betong. Hörlurar på. Eller det behövs nog inte. Sedan gatufesten har jag haft konstant lock för högerörat. Hörlur på snarare.

MTV: America's best dance crew
Har vi inte sett nog med dansprogram? Jag skulle möjligen vara intresserad av att se Leif Loket Olsson dansa squaredance. Till Let's Dance uppfyller min önskning håller jag mig borta.

Tv4sport: Jakt&Fiske
Den där brillprydda programledaren är ingen personlig favorit. För det första irriterar hans utseende. För det andra tror jag inte han har en susning om vad han sysslar med. Alldeles nyss fick han upp fiskar som var mindre än själva draget. Det borde inte vara kvitto på någon mästartitel inom området.

Tror jag slår av tv:n och tittar på när målarfärg torkar istället. Det blir man alla fall inte uttråkad av.

Gurra-ism

...
På frågan om vad han ville ha att dricka blev svaret "det spelar ingen roll så länge det är sju komma noll".

lördag 21 november 2009

Dagens pokercitat

...
Hörde en rolig kommentar från cashgamet på kasinot igår. I en pott där Nordenberg tänkt i en evighet och till slut synat, yppade HedersGurra:
"Välkommen ut ur sarkofagen"

På pokerfronten intet nytt


Nu har Rille bustat igen. Keps ner!

Tant Anci och Fröken Sara

...
Efter en delikat lördagslunch på Jop's var planen att återvända till pokerlokalen för spel på nätet. På väg tillbaka mellanlandade vi på cafét "Tant Anci och Fröken Sara" för inhandling av latte to go.

För er som inte känner till stället är det ett lokalt café som fokuserar på ekologisk fika och en hemtrevlig miljö. Mysiga fondväggar, vita bord och mormors-stolar. Det är en underdrift att säga att det blivit en succé. Redan efter ett år har man vuxit ur den gamla lokalen och flyttat till en rymligare och mer central sådan. För övrigt samma lokal där "Mike's biljard" en gång i tiden huserade.

Det hänger inte riktigt samma struliga biljardklientel nu som då. Enligt rykten på stan är det idag lyslördag, där tanken är att sundsvallsborna ska gå man ur huse och tända ett ljus för sina nära och kära. Fast på caféet idag var det snarare barnvagnens dag. Jag tror varenda nybliven mamma i hela Västernorrland var på plats och spenderade sin föräldrapeng. Det korta pit-stopet blev till en evighet, och det var bara genom stor övertalningsförmåga jag lyckades få Rille att orka vänta på vår tur.

Tant Anci och Fröken Sara är nog två lyckliga själar ur ett rent finansiellt perspektiv. Faktiskt roligt att se att en lokal idé kan lyckas så bra. Alla andra cafékedjor i stan får kraftigt på pälsen. Det här stället utstrålar vänlighet och erbjuder en genuin fikaupplevelse. Det är precis som att det inte märks att grundtanken är att tjäna pengar.

Jag har alltid älskat "Starbucks". Även fast det är ett superkommersiellt företag har dom byggt upp en oslagbar image. Det känns som en ära att få komma dit och betala 50 kr för en latte.

Dagens visdomsord får, den svenska avundsjukan till trots, bli att "Är man duktig är man också värd att tjäna pengar!

torsdag 19 november 2009

Tack MoDo

...
Givet min uppväxt måste det varit ganska sannolikt för mig att hamna i spelbranschen.

Jag umgicks mycket med en kompis som var ett par år äldre. Han hette Bengt och var en sån person som inte direkt pappa hoppade högt över att jag hängde med. Inte för att han var otrevlig, utan mer för att synergi-effekten oss emellan inte var till en förälders belåtenhet.

Redan när jag gick på mellanstadiet visade jag prov på entreprenörsskap. I området där jag växte upp såg vi genast möjlighet att tjäna pengar. Hade jag varit lika driven de senaste 10 åren skull framtiden vara tryggad.

Vår första verksamhet var en klassiker Dörrförsäljning. Vi brukade köpa vykort på Konsum i Haga, som vi senare sålde för 5 kr styck i alla hyreshus i Haga/Skönsberg. Avansen per vykort blev cirka 3 kr. Även om det inte låter särskilt mycket tjänade vi betydligt mer än andra 12-åringar. En bra dag kunde vi nog sälja 100 vykort var. Pensionärerna blev eld och lågor över att se min blonda kalufs. Den påhittade insamlingen till en klassresa smorde ytterligare på det redan väl rullande försäljningshjulet.

Verksamheten utvecklades senare till att sälja andra saker:

- På IKEA fick alla kunder under en period en bok som hette "Nynorsk vinteridrott". Böckerna låg i stora pallar utanför kassan. Dit åkte vi och fyllde en hel trunk med böcker, och sålde sedan dessa för 25 kr styck. Även det till goda syftet av en klassresa.

- En gubbe vi fick kontakt med tillverkade såna där estetiskt vedervärdiga stentroll. Vi gjorde en deal med honom och fick behålla ungefär hälften av omsättningen. Vilken kunde bli klart respektabel med tanke på att dom små monstren tingade ett pris om minst 50 kr. Plus lite dricks för mitt gulliga yttre.

- Lottringar. Här var vi väldigt fiffiga. Först och främst skrev vi ut en förfalskad dragningslista. Med underskrift från vår fiktiva klassföreståndare. Vi drog helt enkelt bort några lotter och skrev upp dessa nummer som vinstnumren. Således var det snålt om vinster på ringen. Bara aningen sämre vinstchans än på lotterierna som anordnas med statens goda minne.

De här aktiviteterna inbringade som sagt en hel del pengar. Mer än vad någon annan unge i området hade disponibelt. Så efter att fyllt truten med tuggummi och köpt alla hockey- och fotbollsbilder som fanns, blev det fortfarande pengar över. Därav började vi spela på både hästar och oddset. Inte för några stora summor, utan mest för att man bara kan tugga så många tuggummin innan man blir less på den aningen sliskiga smaken.

Spelet i kombination med vårt sportintresse fick in oss på nästa projekt. Nämligen att agera bookmaker och ta emot spel från alla ligister på Hagaskolan. Bengt gick i 8:an och jag gick i 6:an. Vi beställde oddslistor från SPP (engelsk bookmaker) som dök upp veckovis. Vi korrigerade sedan oddsen allteftersom vad vi trodde att våra kunder ville spela på. Alla spelade med hjärtat. Om GIF Sundsvall stod i 2,5 hos SPP, kunde vi sänka oddset till 2 ggr pengarna, och ändå veta att det skulle framstå som attraktivt. Kom ihåg att det på den tiden inte fanns något internet, så det var svårt att kolla marknadspriset. Plus att det inte fanns några konkurrenter som tog emot spel på kredit. Det var ut- och inbetalning en gång i veckan.

Bengt var den som tog emot och noterade alla insatser. Det var ett högst struligt klientel som lämnade in spel. Hagaskolan var befläckat med en hel del bad seeds. Men alla gillade att spela och tjänsten vi erbjöd var revolutionerande. Så trots att det sällan var någon som vann hördes inga klagomål. Vår service var uppskattad.

Kommer ihåg att vi en gång satte odds på skol-dm i basket. Ett minne jag skrattar gott åt fortfarande. Vi satt alltså vid courtside och erbjöd på spel på matcherna. Klass 9a kunde stå i goda 1,1 ggr pengarna att vinna mot dom småväxta pojkarna i 7b.

Vid ett tillfälle höll det på att gå riktigt snett. Många spelade tripplar eller fyrlingar. Under den här tiden var Djurgården outstanding i elitserien. Den här omgången mötte dom MoDo, seriens sämsta lag, på hemmaplan och således hade många gjort kombinationsspel innehållande just Djurgården. Det låga oddset till trots.

Efter att några skrällar gått spelarnas väg var många kombinationer levande med just den här matchen som sista match. Vid en Djurgårds-seger skulle jag och Bengt bli skyldiga runt 3.000 kronor var. Eftersom vi tuggat tuggummi och roat oss kungligt på OBS hela eftermiddagen var det av veckans insatser inte särskilt mycket kvar. Så spänningen höll på att ta knäck på oss bägge. Jag kommer ihåg att jag efter 2 perioder kollade ställningen på text-tv. 2-0 till Djurgården. Paniken var svår och tankarna kretsade kring vilken av armarna jag skulle erbjuda att, som betalning, bli av med. Jag vankade av och an i huset och insåg hur otroligt liten chans det var att seriens sämsta lag inom 20 minuter skulle lyckas göra 2 mål på bortaplan. Det var, som jag brukar säga, nästan bjudet.

Men gud verkade ha andra planer för min lekamen och som genom ett mirakel slutade matchen oavgjort. Inte en enda krona blev utbetald den dagen och det var två gigantiska suckar av lättnad som hördes i Haga den kvällen. Den här något bisarra upplevelsen utgjorde också slutet på vår ack så lönsamma bookie-verksamhet.

Åren efteråt började jag spela biljard och fick upp mitt intresse för kortspel. Något som följt med sedan dess. Tänkte avsluta med en händelse från högskoletiden. Som innefattar en person något mindre insatt i spelbranschen.

På högskolan var jag nog den enda personen som någon gång i veckan frekventerade en illegal spelklubb. Därav var det många som var nyfiken på den världen, På många fester ställdes frågor kring min hobby.

Hur mycket kunde man vinna? Gick jag plus eller back i längden? Kunde man måhända råka bli skjuten?

Man kunde vinna bra de dagar lyckan log mot en. Ja, jag gick lite plus i längden, men det kunde svänga en hel del. Skjuten kunde man inte bli, det fanns en hederskodex som inte innefattade varken vapen eller knytnävar. Däremot svordomar på alla betänkliga språk.

På en fest var det en kille i klassen som plötsligt visade stort intresse för spel. Han konsulterade mig i jakt på en spelform som passade just honom. På frågan vad han var ute efter för typ av spel hade han några simpla riktlinjer:

- Det fick absolut inte ta särskilt mycket tid i anspråk. Studierna var viktigast.
- Vinstpotentialen skulle vara stor. Det måste finnas chans att bli förmögen.
- Begränsad insats. CSN-lånet fick inte gå förlorat.
- Vinstgaranti.

Efter att bearbetat specifikationerna i huvudet och till slut kommit fram till att han inte skämtade, formulerade jag ett svar. Att det var svårt att hitta ett sånt spel. De fåtal spel som går att slå i längden kräver hårt jobb. Att insatsen står i direkt korrelation till utbetalningen. Satsar man 1 krona för att vinna en miljon är det inte lätt att få några garantier.

Svaret förbryllade honom. Han tyckte det borde finnas en enklare väg, och att jag skulle utgöra nyckeln till att öppna pandoras ask. Av allt jag upplevt i livet kan nog det här vara det mest naiva och blåögda jag stött på. Undrar vad han gör idag? Kanske VD för något börsnoterat företag.

onsdag 18 november 2009

Lucky old sun

...
Igår var det avslutning på lokal-tvåan på squashen. Vi var förmodat tvungen att vinna i raka set för att ha en chans att ta igen de 5 poäng som skiljde mellan oss tabelltvåan. Topp två lag går nämligen upp till nästa division.

Laget vi mötte låg ganska långt ner i tabellen, fast bestod av 2 mycket ojämna spelare. En i laget är klart bättre än snittet, medan lagpartnern är ganska klart under snittet. Man kan säga att det är en sådan match som är ganska enkel att vinna, men inte i raka set.

Förutom att jag trodde hjärtat skulle lägga ner, spelade jag mycket bra och tappade inget set. Jesper, min lagkamrat, torskade första matchen mot deras duktiga spelare med 2-1. Väldigt synd då han ledde med 9-4 i skiljeset.

Förutsättningen inför sista matchen var att vi skulle gå upp ifall Jesper vann med 3-0 i set, och det andra laget torskade sin match med 3-0. Vilket var klart möjligt eftersom dom spelade mot serieledarna. Jeppe vann, men det gjorde tyvärr dom andra oxå. Så det slutade med att vi kom 3:a, ynka 2 ynka poäng kort om ett avancemang. Förjävla irriterande. Här han man kämpat i flera månader och vad får man tillbaka. Inte ett jota nä.

Ställning
Motståndarna96 poäng
Dirty Deeds87 poäng
Grattis85 poäng
Panuk83 poäng
Rentsound71 poäng
SCA United67 poäng
JOLA66 poäng
Daniel&Daniel62 poäng
Ena Laget60 poäng
Metso40 poäng

Titta bara så eländigt. Vårt lag heter Grattis...
Vad kan vi dra för lärdom av detta? Ja, att hårt jobb och dedikation inte alltid lönar sig. Den som säger någonting annat ljuger.

Apropå att brinna.... Efter att kommit hem igår svängde jag ihop en pasta som jag åt framför tv:n. Tror inte jag hann svälja sista tuggan innan jag somnade. Vaknade nyss och kände en konstig doft i lägenheten. Det visade sig vara spisen som stått på full värme hela natten, och gjort sitt yttersta för att bränna ner lägenheten. Men inte ens det lyckas man göra riktigt :)

Slutligen ska det tydligen öppna en ny biljardhall i Härnösand till helgen. Eventuellt ska jag spela en pengamatch mot en lokal restaurangägare. Enligt ryktesvägen ska han vara ganska duktig, även om ingen verkar känna igen hans namn. Jag hoppas innerligt att den matchen blir av. Det är roligt att spela om pengar i biljard. Den mentala pressen blir aningen större än i poker. Trots allt måste man göra sina bollar oavsett hur enkelt eller inte enkelt bollarna ligger. Till skillnad från poker där nervositet inte har samma betydelse. Om det blir så blir det på lördag.

Snart går solen upp... NÅGON ANNANSTANS. Inte en solglimt har synts på flera veckor.




måndag 16 november 2009

Raymond Weil

...
Tidigare har jag ventilerat min önskan om att kunna köpa IWC's chronograph ur deras "Portuguese collection". Det modesta priset av 45,000 kr är en stor del av anledningen till att urverket ännu inte pryder min arm.

Men nu har jag hittat ytterligare en klocka att lägga till önskelistan. Tillverkaren heter Raymond Weil och modellen heter "Nabucco black chronograph".


Innan jag nyligen kollade upp saken hade jag ingen aning om vad den skulle kunna tänkas kosta. Allt jag visste var att Raymond Weil inte tillhör den yppersta premiumklassen vad det gäller klockor. Men min gissning på 50,000 SEK var inte helt fel ute. Den summan skulle alla fall räcka till handpenningen. €25,000 kostar skönheten. Hade jag mycket pengar vore det affär direkt. Någonting vackrare får man leta länge efter.

Den dagen ni ser klockan på min arm kan är det bara att hojta till så bjuder jag på en 3:a på stekhuset. Alltså sniglar till förrätt, pepparstek for main course och kaffe&konjagare till dessert.

Manic monday

...
Vart är mitt måndagsnöje??

Varenda måndag är det standard att vakna till nya avsnitt av Dexter och Califiornication. Men idag är det tomt. TOMT TOMT TOMT....

Kan det vara så att ödet har slagit fast en för mig mörk framtid, och att det här bara är början på en överjordiskt elak plan. Att jag får ratten i handen när jag är på väg att handla lunch. Sedan den fejkade glasdörren på väg in till restaurangen. Den från Lotto-reklamen, där någon ser ut att öppna en glasdörr, fast det är fejk och personen kraschar rätt in i glaset. Den personen lär väl bli jag.

Den här veckan kommer att gå i arbetsmoralens tecken. Ny vecka, nya målsättningar. Det är snart jul och jag måste försöka spela ihop pengar till att finansiera mitt privata luciatågsprojekt. Med stalledrängen Staffan i spetsen ska dom påbörja sin vandring söderöver. Dom tror alla att det vankas lussebullar och ljuva toner på skolan i Bredsand. Men jag har större planer än så. Nyckelord, dit pepparn växer.

Alltså, bort med luciaprylen men fortsätt med den fantastiskt trevliga traditionen att tända marshaller över hela staden. Det är vackert.

Just som jag avslutade det här inlägget kom Dexter som ett brev på posten. Ljuva måndag, här ska sympatiseras med en massmördare. :)


söndag 15 november 2009

Hänga sig i slipsen

...
Hur ska man inte kunna älska Barney Stinson från "How I met your mother"

Jag måste trillat ner i grytan som liten

...
God morgon.

Varje dag lär man sig något nytt. Jag har haft en teori länge som jag igår fick bekräftad.

Rent berusningsmässigt verkar inte glögg bita på mig. En flaska glögg borde motsvara lite drygt en kvarting sprit. Jag vet inte exakt hur mycket glögg jag fick i mig, men när det finns ljuvlig trolldryck på värmning går man mellan spisen och soffan lika frekvent som ett mcdonalds-biträde vandrar mot fritösen.

Särskilt konstigt är det eftersom min resistans mot varm sprit nästintill är obefintlig. Det finns en lokal drink som heter "kaffe dagge", uppkallad efter sundsvalls bästa bartender. Den innehåller, namnet till trots, inget kaffe utan enbart olika spritsorter plus grädde. Serverad i en sån där pytteliten espresso-kopp. De gånger jag provat drycken ifråga brukar jag förvisso stå på en alkoholmässigt stadig grund. Men effekten blir alltid densamma. En keps helt i plåt och en gigantiskt längtan hem till min säng. And don't even get me started on the effect of irish coffee.

Gårdagens glöggning bjöd på mer än bara den här insikten. Det var en jättetrevlig tillställning som bjöd på många goda skratt. En sån där fest man dagen efter inte ångrar det minsta. För så brukar det nämligen vara för mig. En fest är bara en fest, och om jag räknar in hur dåligt jag mår dagen efter, är det sällan värt det med facit i hand. Så tack för det....

Lullaby

...
Vilken underbar sång av Patti Griffin. Den spelas i slutscenen av säsongens sista "Sons of anarchy". Dock i en vackrare version som inte går att hitta. Det här är en live-version som är lite rörig. Men spotifya den gärna.


När jag ändå är inne på vackra sånger vill jag återigen slå ett slag för en annan av mina lugna favoritsånger. Nämligen Dar Williams "After all". Vet att jag tidigare embeddat den. Men den är så bra att den förtjänar ytterligare ett försök.

lördag 14 november 2009

Bored to death

...
Igår var det fredagan den 13:e. Föga oväntat bjöd den dagen på sin beskärda del av otur. Tack och lov fortsatte jag spela en bit in på lördagen den 14:e och kunde således reda upp det mesta av trasslet. Hög ålder medför inte bara fysiska och kosmetiska skavanker, utan även en viss listighet när det kommer till såna här saker.



Jag har precis sett klart första (och hittills enda) säsongen av tv-serien "Bored to death", efter ett tips från Hahn. En helt fantastisk serie med Jason Schwartzman (ofta med i Wes Andersons filmer) i huvudrollen. Han spelar en semi-känd författare som, till följd av sin höga konsumtion av marijuana och vitt vin, blivit lämnad av sin flickvän. För att aktivera sig erbjuder han, via CraigsList, sina tjänster som olicensierad privatdetektiv. Utan någon som helst erfarenhet. Han hamnar minst sagt i en del knepiga situationer.

Hans bästa kompis Ray, även han en misslyckad estetisk lagd själ utan arbete, är underbar. Han har en dråplighet som är svår att beskriva. Men man kan säga så här. När det är jackpot på v75 är det inte Ray som står där som ensam vinnare efter lopp 7. Den tredje huvudkaraktären är en excentrisk tidnings-redaktör som har bekymmer både med sin ålder och med det faktum att han fortfarande älskar sin ex-fru. Spelad av Ted Danson. Ja just det, barägaren från gamla goda "Cheers".

Humorn får väl klassificeras som aningen mörk och hela serien går i ett långsamt tempo. Monologerna är underbara och konkurrerar med att vara lika välskrivna som i 'Californication". Don't miss out....

Nu vankas det snart glögg och jag återkommer imorgon angående vilken av flaskorna som var godast :)

torsdag 12 november 2009

Voddler

...
Ni har väl hört talas om Voddler?

Voddler är för film & tv vad Spotify är för musiken. Dvs en streaming-tjänst där man ska kunna se alla filmer och tv-serier gratis. Med reklam, och om man betalar en månatlig slant slipper man den delikatessen.

Där upphör också skillnaden. Voddler är den sämsta mjukvara jag sett i hela mitt liv. Eller nu ljög jag. Under min tid på Skatteverket arbetade vi i några gamla system från 70-talet som möjligtvis kan ha varit osmidigare. Fast väldigt marginellt isåfall.

Precis som i sådana riktigt gamla system har inte musen någon funktion i Voddler. Allting styrs via tangentbordet. Krångligt och omodernt. Alldeles nyss ringde telefonen och det tog mig inte mindre än 30 sekunder att få stopp på filmen. Bra start för något som sägs vara framtiden inom film & tv.

Till er som fortfarande gillar eller tänker prova tjänsten säger jag: Lycka till och se till att bunkra upp med lugnande medicin, för det kommer behövas mängder.

Samhället blöder



Det är bara att konstatera att den svenska humorn är i fara. Titta bara på "skämtet" längst ner. Fast med tanke på fotots oskärpa verkar även den svenska fototekniken vara i fara. Fuck me sideways

onsdag 11 november 2009

The magician

...
Pokerspelare är ett speciellt släkte. Alla har stora egon och är annorlunda på sitt eget personliga vis. Många gånger outlaws som bryter mot samhällets norm.

För att ni ska förstå vad jag menar har jag ett exempel. Antonio Esfandiari kom ganska långt i årets poker-vm. Efter närmare 10 dagars spel åkte han till slut ut som cirka nummer 25 utav lite mer än 6000 startande. En fin prestation som gav honom ett par hundra tusen dollar.

I sin bust-out intervju frågade reportern vad han skulle göra nu.

Han skulle inte:

a) Analysera den sista handen han spelade och ta lärdom av eventuella misstag

b) Fundera på hur hans marknadsvärde ökat till följd av all tv-exponering under årets wsop och arbeta ut en plan för att få ett bättre sponsor-konrakt

c) Stanna kvar och heja på sin kompis Phil Ivey som fortfarande var kvar i turneringen

d) Ta en lång natts sömn och vila upp sig efter en ansträngande vm-månad

Utan det som lockade mest var:

d) Dricka. 10 dagars intensivt pokerspelande hade väckt en törst och partylängtan som måste stillas omedelbart.

Suntrip

...
I vanlig ordning fick jag ingen poker spelad under mina vanliga "arbetstider". Det har varit fullt upp med budgetarbete och sedan styrelsmemöte på squashklubben. Otroligt nog fick en gammal degenererad pokerspelare det tunga ansvaret som kassör. Det är som att ge kniven till slaktarn. :)

Direkt efter avlutat möte var det bara att ikläda sig uniformen och spela den monumentalt viktiga seriematchen, som till mångt och mycket skulle avgöra våra chanser att nå div.1.

Jag fick en start helt i plåt och förlorade min första match med 3-0 i set. Tack och lov vann min lagkamrat Jesper mot samma kille. Nästa match gick bättre och jag vann med 2-1. Matchen slutade totalt 7-9 till dom onda men det får i sammanhanget anses vara helt okej. Vinner vi sista matchen stort i kombination med att serielederna gör detsamma kan saken vara biff. För att vara så taggad som möjligt ska jag försöka undvika sex fram till dess. En utmaning god som någon. Stor humor att jag att jag är så ironisk att jag inte annat kan än att skratta åt min egen prosa.

Efter ovan utförda aktiviteter blev det ett litet spelpass. Jag fick den enorma äran att åter stifta bekantskap med alf36. Han är, precis som många andra genom historien, långt före sin tid och använder sig av koncept så avancerade att man häpnar. En favorit han har är att på river beta så tunt att han inte själv vet om det är ett värdebet eller bluff. Live skulle det fungera ÄNNU bättre eftersom det där torde vara omöjligt att få några tells. Just för att han inte har en aning själv. Istället kan han sitta och småle åt situationen och sippa på den där ljuvliga sangrian han älskar så innerligt.

Jag måste få insikt i hans högpresterande pokerhjärna. Kosta vad det kosta vill. Bäst strategi är nog en liten tripp till Pamplona i mitten av december. Iklädd pipmustasch och skjorta med minst 4 knappar uppknäppta. Språket är ett annat bekymmer och därför ska återstoden av den här natten ägnas åt att plugga spanska julglosor.

Feliz navidad muchasas.

Entourage

...
Titta på den här spoilern för nästa säsong av Entourage. Stor humor.

tisdag 10 november 2009

Grisfest

...
Som ett hommage till min spanska motståndare av inatt borde jag egentligen översatt det här inlägget till just spanska. Alf36 var namnet och han bor troligen i en grotta, där han njuter av poker, sangria och långsamt internet.

För vareviga beslut tog en eon, och med tanke på hans väldigt irrationella spelstil bör det ligga ett svårt sangria-beroende bakom. Det eller crack. Bara att registrera sig för en ny match efter att ha vunnit den förra tog för honom uppåt 10 minuter.

Framåt morgonen orkade han inte längre hålla upp sina ögon. Han tackade för sig genom att i spansk tradition inte skriva någonting alls. Pengarna jag sponsrade med kommer nog användas till att sy upp en urtjusig dräkt till tjurrusningen i Pamplona. I finaste silke med både guld- och silvertrådar. Plus en pall Sangria. Eller kanske en hel kvarterskrog. Viva España.

Fortsätter det så här med mina spanska och grekiska vänner kommer jag aldrig mer kunna åka till Sydeuropa på semester. Fast det gör väl sig självt. No money, no vacation.

Över till något viktigare. Squash. Ikväll möter vi laget som leder serien. Vi ligger 5 poäng bakom 2:an med 2 omgångar kvar att spela. Tack och lov har även det laget inte mött tabellettan så det är fortfarande en vidöppen historia. Blir intressant att se vad kvällen kommer att ge. Men jag har stora förhoppningar. Alf36 har tänt en glöd som inte slocknar förrän 80.000 snabba kliv senare.

måndag 9 november 2009

Offline

...
Alldeles nyss skulle jag betala en räkning åt love2rake. I fredags damp det ner en påminnelse i brevlådan eftersom jag av någon outgrundlig anledning hade glömt bort att betala den vid månadsskiftet. Eller åtminstone trodde jag det var en påminnelse tills alldeles nyss, då det vid en närmare granskning visade sig att det var nästa månads räkning jag just betalat. Det kan vara första gången på flera år jag betalat en räkning nästan 1 månad i förskott.

Så här sitter man på morgonkvisten med felbetald räkning och ser inte skymten av den räkning jag egentligen tänkte betala. Den har gått upp i rök och likaså min betalningsvilja. Jag tror jag ska ta lagen i egna händer och göra mig min egen rättvisa. Skicka ut en liten faktura på 50 kr. Kan dom fakturera förseningsavgift kan jag minsann kräva förskottsavgift.

Vidare har Ivey bustat ur poker-vm på sjunde plats. Han lämnade hastigt den stora lokal som valts för ändamålet, undvek intervjuer i största möjliga mån, och syndes mindre än 2 timmar senare spelandes $2k/$4k Stud Hi/Lo på FullTiltPoker. Han har en gamblingsvilja som aldrig verkar sina.

Till sist vill jag meddela att jag provade en ny grej igår kväll. Nämligen att stänga av mobilen och msn under tiden jag satt och spelar nätpoker. Idén kom från Rille eftersom han noterat att jag ofta är distraherad av massa saker runtomkring. Det var en skön känsla att slippa sms, samtal och vibbar på msn. Resultatet lät inte vänta på sig och jag gick JÄMNT UPP FÖR DAGEN!! Fortsätter det i samma stil kanske jag inte ens kommer att gå back i november.

Vilken ynnest att vara mig....

söndag 8 november 2009

November nine

...
Finalbordet i poker-vm är sedan några timmar tillbaka äntligen igång. Hypen har dom senaste månaderna varit enorm. Mestadels för att pokerns superstjärna Phil Ivey är kvar bland de nio.

Via Bluff Magazine kan man följa spelet. Det är ingen videoupptagning där man kan se hålkorten, utan en ljudupptagning och en datasimulering av bordet. 2 spelare har bustat hittills.

Först James Akenhead, som vid spelstarten var den shortaste stacken vid bordet.

Sedan var det Kevin Schaffels tur. Han open-raisade med AA, fick syn från Steven Begleiter på knappen, och re-raise från Eric Buchman i big blind. Schaffel ställer all-in och Buchman tänkte i en evighet innan han till slut synade med KK. Bara det faktum att han tänkte så länge är sjukt. Men man måste ge honom cred för att inte automatsyna där. Behöver jag säga att flop kom KQJ och ytterligen en kung på turnen. Schaffels nästa insomning utan hjälp av medikament beräknas bli någon gång nästa decennium. Vilken mardröm.

Precis i detta nu uppstod en helt bisarr pott. Jag såg inte vad som hände preflop, med floppen kom 234 med 2 spader. Chipleader Darwin Moon betar ut, blir omslagen av Steven Begleiter, och Moon re-raisar till dryga 20 miljoner. Begleiter ställer all-in och det kostar Moon 6 miljoner att syna i en pott på 45 miljoner. Efter lång betänketid FOLDAR karln!!!!!! Helt otroligt med tanke på att han fick 8 mot 1 på sina pengar, och därmed har odds för att syna med praktiskt taget vad som helst. Ska bli mycket intressant att se den handen när tv-produktionen är klar.

Vad det gäller Phil Ivey spelar han mycket tight och har inte varit inblandad i många potter. Tror han var uppe i strax över 11 miljoner som mest, och är nu bordets shortstack med dryga 8,5 miljoner.

fredag 6 november 2009

Något att skriva hem om


Vändningen i livet dök idag upp i form av ett brev. Bra timing då jag precis hämtat mig från att ha tappat kontakten med den nigerianska prins som, efter att jag skickade SEK 50.000, skulle dela med sig av ett jättearv. Han måste tappat min adress, karljäveln. Men som sagt, på dom igen bara! Vad är oddsen på att gå på en mina igen?