Ibland undrar jag ifall jag är allvarligt psykiskt sjuk.
Tidigare idag läste jag Håkans tips om filmen "The Squid And The Whale". En film som nyss visades på statliga SVT2.
Den här filmen hyrde jag för några år sedan. Utan några vidare förväntningar. Men det visade sig bli en av mina favoritfilmer. Genren får väl sägas vara drama med en stor nypa bitterhet och svart humor.
Att jag gillade filmen så mycket var nog ingen slump. För när jag IMDB:ade den efteråt visade sig Wes Anderson vara producent. Precis som med kung Midas blir allting han rör vid till guld. Musiken är underbar och likaså fotot. I riktigt bra filmer behöver det inte hända så mycket rent kameratekniskt, eftersom situationerna är så naturliga på något vis.
Efter att läst Håkans hyllning tänkte jag instinktivt leta fram blogginlägget där jag själv tipsat om filmen. Fast jag hittade det inte, trots min övertygelse om att jag faktiskt skrivit ett sådant inlägg. Vid närmare eftertanke stannade nog den tanken på ritbordet. Har för mig att jag tipsade om några andra filmer och inte ville spamma min blogg med för många filmtips. Sedan måste det ha glömts bort.
Historien skildrar alla fall en amerikansk skilsmässofamilj på 80-talet. Dom 2 barnen slussas fram och tillbaka mellan föräldrarna. Lillebror sympatiserar med sin mor medans storebror är pappa upp i dagen.
Pappan Frank är en känd författare på dekis, som i jakt på en intresserad publicist arbetar som lärare. Han kan vara filmhistoriens mest egocentriska person. Tänker uteslutande på sig själv och tycker sig veta bäst i alla lägen. Men det sträcker sig längre än så. När hans barn har en åsikt är det precis som att han vet exakt vad dom egentligen tycker, deras egen åsikt till trots. Underbar karaktär gestaltad av Jeff Daniels. Han har den typiska författar-looken med helskägg och manchester-kavaj.
Mamman Joan är även hon författare. Eller rättare sagt upptäckter hon sin talang under den period där Frank sjunker i populäritet. Hon skriver några noveller och blir publicerad lite här och var. Något som Frank har otroligt svårt att hantera och får sägas vara en bidragande orsak till skilsmässan.
Det finns ett otal scener som är så där torftigt roliga som jag fullkomligen älskar. Här är en trailer alla fall.
Imorgon bär det av till Leksand, där vi ska fira julen i år. Eftersom jag kommer ha väldigt bråttom hem till juldagens festligheter ska det bli trevligt att få koppla av med familjen några dagar innan jul. Välbehövlig vila för en arbetsmyra som mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar