Ett spelpass på balkongen dagen till ära. Allting på plats. Dator, strömförsörjning, mus, vattenglas samt högerfot iklädd randig strumpa. Men jag balanserar på en skör tråd. Ser jag en geting flyr jag tillbaka in i tryggheten omedelbart.
söndag 31 maj 2009
Balkong-grind
Ett spelpass på balkongen dagen till ära. Allting på plats. Dator, strömförsörjning, mus, vattenglas samt högerfot iklädd randig strumpa. Men jag balanserar på en skör tråd. Ser jag en geting flyr jag tillbaka in i tryggheten omedelbart.
Nykonfirmerad och klar
Min systerdotter Jennys starka gudstro står efter dagens föreställning skriven i betong :-)
Shuffle up and deal
...
WSOP, eller World Series Of Poker, har precis dragit igång i Las Vegas. Det är en massa turneringar och spektaklet avslutas med main event som drar igång den 3:e Juli.
Detta är det 40:e WSOP som arrangeras och därför inleddes vm-månaden med en $40,000 turnering. Som nu spelats ner till finalbord. Rätt sjuk finalbord förresten.
Seat 1 — Ted Forrest — 560,000
Seat 2 — Noah Schwartz — 660,000
Seat 3 — Alec Torelli — 2,340,000
Seat 4 — Isaac Haxton — 5,955,000
Seat 5 — Greg Raymer — 3,345,000
Seat 6 — Justin Bonomo — 1,685,000
Seat 7 — Lex Veldhuis — 3,805,000
Seat 8 — Dani Stern — 1,300,000
Seat 9 — Vitaly Lunkin — 4,565,000
Jag ser gärna Alec Torelli och Ted Forrest som vinnare. Mitt stöd är nog ingenting som herrarna egentligen är intresserade av, för det kan innebära ett ganska stort mått av jinx.
Torelli slog igenom stort förra året genom att komma 2:a i den speciella heads-up (1 mot 1) turnering som ingår i WSOP-serien. Innan han blev en bigtime hade en fantastiskt bra blogg som jag brukade följa. Nu skriver han åt cardplayer och inläggen känns lite mer pressade.
Vad det gäller Forrest är han sinnebilden för en gambler. Hur ska man kunna ogilla en person som väljer att sätta sig med hela sin bankroll när det vankades dyrt spel på Bellagio? Dom andra proffsen hade poolat ihop sina pengar för att ta sig an en miljardär. Utan att ringa Forrest som var bortrest. Men lagom hemkommen såg han det här saftiga partiet på Bellagio och kunde inte motstå att satsa alla sina kontanta tillgångar. Det slutade med att han, efter att nästan gått tom, cashade ut en nätt profit av $1,500,000.
WSOP, eller World Series Of Poker, har precis dragit igång i Las Vegas. Det är en massa turneringar och spektaklet avslutas med main event som drar igång den 3:e Juli.
Detta är det 40:e WSOP som arrangeras och därför inleddes vm-månaden med en $40,000 turnering. Som nu spelats ner till finalbord. Rätt sjuk finalbord förresten.
Seat 1 — Ted Forrest — 560,000
Seat 2 — Noah Schwartz — 660,000
Seat 3 — Alec Torelli — 2,340,000
Seat 4 — Isaac Haxton — 5,955,000
Seat 5 — Greg Raymer — 3,345,000
Seat 6 — Justin Bonomo — 1,685,000
Seat 7 — Lex Veldhuis — 3,805,000
Seat 8 — Dani Stern — 1,300,000
Seat 9 — Vitaly Lunkin — 4,565,000
Jag ser gärna Alec Torelli och Ted Forrest som vinnare. Mitt stöd är nog ingenting som herrarna egentligen är intresserade av, för det kan innebära ett ganska stort mått av jinx.
Torelli slog igenom stort förra året genom att komma 2:a i den speciella heads-up (1 mot 1) turnering som ingår i WSOP-serien. Innan han blev en bigtime hade en fantastiskt bra blogg som jag brukade följa. Nu skriver han åt cardplayer och inläggen känns lite mer pressade.
Vad det gäller Forrest är han sinnebilden för en gambler. Hur ska man kunna ogilla en person som väljer att sätta sig med hela sin bankroll när det vankades dyrt spel på Bellagio? Dom andra proffsen hade poolat ihop sina pengar för att ta sig an en miljardär. Utan att ringa Forrest som var bortrest. Men lagom hemkommen såg han det här saftiga partiet på Bellagio och kunde inte motstå att satsa alla sina kontanta tillgångar. Det slutade med att han, efter att nästan gått tom, cashade ut en nätt profit av $1,500,000.
fredag 29 maj 2009
Hatten av för Henrik Schyffert
...
Jag har precis sett klart Schyfferts hyllning till 90-talet, som sändes live på SVT i helgen.
Showen var g-r-y-m-t bra och alla positiva saker jag hört visade sig vara sanna. Inte bara det att den var extremt rolig. Den röda tråden och dom självutlämnande delarna gav föreställningen en extra dimension. För den som ännu inte sett showen finns den att se på SVT Play.
Som jätteironiker kände jag igen mig i väldigt mycket. Ironin är som ett multiverktyg. Det går att avända till allt möjligt. Som ren underhållning är ironin underbar, och i mina ögon det största formen av humor. I synnerhet självironi som slår allt annat. Jag antar att jag är färgad av min uppväxt.
Som yngre och ännu mer osäker person kunde ironin även användas som reservplan till att dölja sin egentliga smak eller åsikt. Låt säga att man i ett gäng var och tittade på kläder och personligen gillade något plagg. Då kunde man testa vattnet med en kommentar som "snygga byxor". Fick man då tillbaka ett välartikulerat "ja, verkligen super-fräsiga" samtidigt som dom andra himlade med ögonen hundra varv, ja då kunde man skratta lite nervöst och göra en mental note-to-self att aldrig titta åt sådana byxor igen.
Förutom ironi tenderade vi i vår uppväxt att genom hån och skratt förlöjliga felsägningar, felstavningar, misstag eller allmänt dråpliga situationer. På kompis-nivå. Fast fortfarande med tillräcklig elakhet för att göra det riktigt jobbigt för stunden. Många gånger var det därför en ständig vakt på att inte sätta sig i position att bli hånad. Vilket jag tror till viss del gjort att jag under många år var ganska försiktig med att sticka ut från mängden.
Idag känner jag mig ganska mycket mer vuxen och har tonat ner dom här bitarna lite. Eller snarare tonat upp min allvarligare sida. Det bekommer mig inte lika mycket att ha åsikter som avviker från vad andra tycker och tänker. Fast fortfarande har jag och mina vänner kvar tillräckligt mycket ironi och skratta-på-andras-bekostnad att jag anser att det är exakt det som gör att jag har mycket roligare än folk i största allmänhet har.
Plus att ironin, precis som han så fint nämnde, kan används till att driva med människor utan att det nödvändigtvis behöver framgå för personen ifråga. Fungerar naturligtvis bäst gentemot andra generationer, men även mot osäkra personer.
Hur ska man någonsin kunna glömma inslaget "Expressen Fredag" från Percy Tårar där dom elaka medarbetarna med ironin som verktyg driver stackars osäkre Ceasar till tårar. På det viset att dom hela tiden tar ställning för något och sedan tvärt byter åsikt och låtsas varit ironiska när väl Ceasar tar rygg på deras inledande ställningstagande. Stor humor.
En annan favorit är när man vill döma ut någon och vill att det tydligt ska framgå. Ett exempel är jag när jag var i Prag och det på hotellet med 1100 rum bara fanns 3 strykjärn, som fanns till utlåning i receptionen utan tidsbegränsning. Effekten blev att det inte gick att få tag på några strykjärn. Vid kontakt med receptionen nämnde då min reskamrat lite försynt att
"maybe you can talk to the management about buying a few more irons".
Ska man visualisera en sådan kommentar kan det närmast liknas vid att, på 2 cm avstånd från personen, sätta upp en neon-skylt med texten "IDIOT!!!", ackompanjerat av en blåsorkester samt dvärgar i bjällerskor som jonglerar och spinner med rockringar. Förstås förutsatt att personen är intelligent nog att förstå det faktum att hon just blev gjord till åtlöje, vilket inte alls var säkert i just det här fallet. Men ni förstår principen.
Avslutningen i det här inlägget blir något Schyffert sa i inledningen. Att många tenderar att stanna kvar i den tidsepok där man själv var på toppen av sin karriär.
Tänkte litegrann på det där och undrade kring vilken tidsepok jag själv fastnat kvar i. När jag hade det som allra bäst. Kom fram till ingen tidsepok alls eftersom jag fortfarande inte haft det särskilt bra. Allt det bra har jag framför mig och det kanske distansiserar mig litegrann från er andra lyckofigurer som aldrig haft några motgångar. Alltid något att vara tacksam över :))))
Hur i helvete kan man vara vaken 05:54......???
Jag har precis sett klart Schyfferts hyllning till 90-talet, som sändes live på SVT i helgen.
Showen var g-r-y-m-t bra och alla positiva saker jag hört visade sig vara sanna. Inte bara det att den var extremt rolig. Den röda tråden och dom självutlämnande delarna gav föreställningen en extra dimension. För den som ännu inte sett showen finns den att se på SVT Play.
Som jätteironiker kände jag igen mig i väldigt mycket. Ironin är som ett multiverktyg. Det går att avända till allt möjligt. Som ren underhållning är ironin underbar, och i mina ögon det största formen av humor. I synnerhet självironi som slår allt annat. Jag antar att jag är färgad av min uppväxt.
Som yngre och ännu mer osäker person kunde ironin även användas som reservplan till att dölja sin egentliga smak eller åsikt. Låt säga att man i ett gäng var och tittade på kläder och personligen gillade något plagg. Då kunde man testa vattnet med en kommentar som "snygga byxor". Fick man då tillbaka ett välartikulerat "ja, verkligen super-fräsiga" samtidigt som dom andra himlade med ögonen hundra varv, ja då kunde man skratta lite nervöst och göra en mental note-to-self att aldrig titta åt sådana byxor igen.
Förutom ironi tenderade vi i vår uppväxt att genom hån och skratt förlöjliga felsägningar, felstavningar, misstag eller allmänt dråpliga situationer. På kompis-nivå. Fast fortfarande med tillräcklig elakhet för att göra det riktigt jobbigt för stunden. Många gånger var det därför en ständig vakt på att inte sätta sig i position att bli hånad. Vilket jag tror till viss del gjort att jag under många år var ganska försiktig med att sticka ut från mängden.
Idag känner jag mig ganska mycket mer vuxen och har tonat ner dom här bitarna lite. Eller snarare tonat upp min allvarligare sida. Det bekommer mig inte lika mycket att ha åsikter som avviker från vad andra tycker och tänker. Fast fortfarande har jag och mina vänner kvar tillräckligt mycket ironi och skratta-på-andras-bekostnad att jag anser att det är exakt det som gör att jag har mycket roligare än folk i största allmänhet har.
Plus att ironin, precis som han så fint nämnde, kan används till att driva med människor utan att det nödvändigtvis behöver framgå för personen ifråga. Fungerar naturligtvis bäst gentemot andra generationer, men även mot osäkra personer.
Hur ska man någonsin kunna glömma inslaget "Expressen Fredag" från Percy Tårar där dom elaka medarbetarna med ironin som verktyg driver stackars osäkre Ceasar till tårar. På det viset att dom hela tiden tar ställning för något och sedan tvärt byter åsikt och låtsas varit ironiska när väl Ceasar tar rygg på deras inledande ställningstagande. Stor humor.
En annan favorit är när man vill döma ut någon och vill att det tydligt ska framgå. Ett exempel är jag när jag var i Prag och det på hotellet med 1100 rum bara fanns 3 strykjärn, som fanns till utlåning i receptionen utan tidsbegränsning. Effekten blev att det inte gick att få tag på några strykjärn. Vid kontakt med receptionen nämnde då min reskamrat lite försynt att
"maybe you can talk to the management about buying a few more irons".
Ska man visualisera en sådan kommentar kan det närmast liknas vid att, på 2 cm avstånd från personen, sätta upp en neon-skylt med texten "IDIOT!!!", ackompanjerat av en blåsorkester samt dvärgar i bjällerskor som jonglerar och spinner med rockringar. Förstås förutsatt att personen är intelligent nog att förstå det faktum att hon just blev gjord till åtlöje, vilket inte alls var säkert i just det här fallet. Men ni förstår principen.
Avslutningen i det här inlägget blir något Schyffert sa i inledningen. Att många tenderar att stanna kvar i den tidsepok där man själv var på toppen av sin karriär.
Tänkte litegrann på det där och undrade kring vilken tidsepok jag själv fastnat kvar i. När jag hade det som allra bäst. Kom fram till ingen tidsepok alls eftersom jag fortfarande inte haft det särskilt bra. Allt det bra har jag framför mig och det kanske distansiserar mig litegrann från er andra lyckofigurer som aldrig haft några motgångar. Alltid något att vara tacksam över :))))
Hur i helvete kan man vara vaken 05:54......???
torsdag 28 maj 2009
Mosebacke
...
Över telefon blev jag idag påmind om en incident som hände i Sthlm. Vi stod på Norra Bantorget och jag visste inte riktigt vad området hette, så jag undrade ifall det var Mosebacke vi var på. I retro-perspektiv en riktigt korkad gissning, men det är en annan sak.
Idag vet jag var Mosebacke ligger. Där ligger en trevlig restaurang. Stället nummer 1 ifall du har en frisyr som du vill ha bortblåst.
Över telefon blev jag idag påmind om en incident som hände i Sthlm. Vi stod på Norra Bantorget och jag visste inte riktigt vad området hette, så jag undrade ifall det var Mosebacke vi var på. I retro-perspektiv en riktigt korkad gissning, men det är en annan sak.
Idag vet jag var Mosebacke ligger. Där ligger en trevlig restaurang. Stället nummer 1 ifall du har en frisyr som du vill ha bortblåst.
Man är inte riktigt black förrän man kliver av bussen i Gnarp och liftar hem
...
Igår och idag har jag gjort mer nytta än på de senaste 2 åren totalt. Det har varit full fart från morgon till kväll.
Det är ingen mening att jag beskriver exakt vad jag gjort, för det kommer bara sluta med ironiska och bitska kommentarer från alla er som tycker att jag inte vet vad arbete är. Därför nöjer vi oss med att säga att jag åkt kors och tvärs, ringt hit och dit samt delegerat left and right. Plus att jag uträttat en myriad av små ärenden som var för sig är enkla, men som i grupp innebär ett helvetes arbete.
Den här veckans alla konversationer har innefattat elitloppet. Många jag känner ska ner och festen kommer bli fenomenal. Eftersom jag är mitt i tidernas finans-kris hoppar jag det här spektaklet och konserverar formen till nästa veckas Springsteen-konsert. Med tillhörande aktiviteter före och efter. Det är poker-sm på casino cosmopol i sthlm samma vecka, så eventuellt åker jag ner några dagar tidigare och hänger runt lite.
Förra årets elitlopp var riktigt, riktigt roligt. Fast det var ändå inte värt det eftersom det i slutändan kostade mer än det smakade. Trots att hela gänget i princip drack och åt helt gratis alla dagar. Hasses kompis Ekan tog jättenota efter jättenota. Verkligen generöst av honom att bjuda till på det viset. Frirullen gjorde att jag spelade mer frikostigt. Utan minsta tecken på framgång. Så i slutändan gick det lika mycket pengar som om jag spelat mer moderat och istället betalat dyrt för mat & dryck. På måndagen mådde jag så dåligt att jag helt sonika bestämde mig för att sluta snusa. Det löftet är fortfarande inte brutet och på måndag firar jag 1 års-jubileum. Man kanske skulle ta en snus på söndag kväll för att fukka upp ett, ur sluta-snusa-perspektiv, felfritt år.
Planerar istället en ganska lugn helg på hemmaplan. På lördag ska jag vara med i km på squashen. Egentligen är jag alldeles för dålig men eftersom det är fler mediokra spelare som ställer upp så kan jag lika gärna göra det själv. Att få spela mot dom som är bättre är roligt. Eventuellt kanske det blir någon form av drickning efteråt.
Rubriken på inlägget är en gammal kommentar jag har hört kring att många lånade upp sig efter att förlorat alla sina pengar redan på bussen på väg ner till elitloppet.
Hoppas ni alla får en trevlig och lagom dyr travhelg. Kom ihåg det gamla talesättet "Det går bara att spela sig ur en uppförsbacke" för att inte ge upp modet när dom senaste 4 hästarna hoppat redan vid starten.
Igår och idag har jag gjort mer nytta än på de senaste 2 åren totalt. Det har varit full fart från morgon till kväll.
Det är ingen mening att jag beskriver exakt vad jag gjort, för det kommer bara sluta med ironiska och bitska kommentarer från alla er som tycker att jag inte vet vad arbete är. Därför nöjer vi oss med att säga att jag åkt kors och tvärs, ringt hit och dit samt delegerat left and right. Plus att jag uträttat en myriad av små ärenden som var för sig är enkla, men som i grupp innebär ett helvetes arbete.
Den här veckans alla konversationer har innefattat elitloppet. Många jag känner ska ner och festen kommer bli fenomenal. Eftersom jag är mitt i tidernas finans-kris hoppar jag det här spektaklet och konserverar formen till nästa veckas Springsteen-konsert. Med tillhörande aktiviteter före och efter. Det är poker-sm på casino cosmopol i sthlm samma vecka, så eventuellt åker jag ner några dagar tidigare och hänger runt lite.
Förra årets elitlopp var riktigt, riktigt roligt. Fast det var ändå inte värt det eftersom det i slutändan kostade mer än det smakade. Trots att hela gänget i princip drack och åt helt gratis alla dagar. Hasses kompis Ekan tog jättenota efter jättenota. Verkligen generöst av honom att bjuda till på det viset. Frirullen gjorde att jag spelade mer frikostigt. Utan minsta tecken på framgång. Så i slutändan gick det lika mycket pengar som om jag spelat mer moderat och istället betalat dyrt för mat & dryck. På måndagen mådde jag så dåligt att jag helt sonika bestämde mig för att sluta snusa. Det löftet är fortfarande inte brutet och på måndag firar jag 1 års-jubileum. Man kanske skulle ta en snus på söndag kväll för att fukka upp ett, ur sluta-snusa-perspektiv, felfritt år.
Planerar istället en ganska lugn helg på hemmaplan. På lördag ska jag vara med i km på squashen. Egentligen är jag alldeles för dålig men eftersom det är fler mediokra spelare som ställer upp så kan jag lika gärna göra det själv. Att få spela mot dom som är bättre är roligt. Eventuellt kanske det blir någon form av drickning efteråt.
Rubriken på inlägget är en gammal kommentar jag har hört kring att många lånade upp sig efter att förlorat alla sina pengar redan på bussen på väg ner till elitloppet.
Hoppas ni alla får en trevlig och lagom dyr travhelg. Kom ihåg det gamla talesättet "Det går bara att spela sig ur en uppförsbacke" för att inte ge upp modet när dom senaste 4 hästarna hoppat redan vid starten.
onsdag 27 maj 2009
tisdag 26 maj 2009
Denna lilla jävla golf
...
Jag har precis kommit ifrån säsongens första (och förhoppningsvis sista) runda minigolf. I Skönsberg på dambanan. Den närmast Korsta. Jag spelar hellre på den andra, lite svårare, banan. Men allt för att tillgodose önskemålen från mina goda vänner Hans och HedersGurra.
Insatsen var den här gången inga 500 kr, som jag så nesligt förlorade förra året. Snacka om en legendarisk meltdown efter att ha varit i stor ledning nästan hela vägen. Utan idag spelade vi om att förloraren mellan mig och Gurra ska måla av den andre personen i MS Paint och publicera skiten på sin blogg. Hasse fegade ur och pratade om att hans nackspärr omöjliggjorde insats av något som helst slag. Christer Ulfbåge och chaufför Artur Ringart var i krokarna och gjorde en avstickare med tv-sport bussen för att filma spektaklet.
För en gångs skulle spelade jag en solid runda utan några större misstag. Fick ett par 5:or, men i övrigt kom jag igenom de flesta händer och slutscoren blev 46 slag. Vilket är klart okej och säkert inte SÅ mycket sämre än vad nördspelarna med egna klubbor och bollar gör en vanlig dag.
Det här är sjukt nog första gången jag slår Gurra i minigolf. Det här nämner jag bara för att han kräver det. Han tycker nämligen det är viktigt att bilden av hans minigolf-kompetens måste framställas på ett rättvist och sanningsenligt vis. Normalt används det här ventilations-fönstret för att nämna det jag vill. Den enda platsen på jorden där jag kan ljuga, krydda historier och döma ut andra utan att behöva riskera mothugg på annat sätt än i deras egna bloggar. Visserligen har vi bara spelat cirka 3 gånger tidigare, men han har vunnit alla dom.
Nu är alla fall ordningen återställd och som enda blogg i världen ger jag er här en exklusiv trailer från bataljen i Skönsberg. Den långa versionen kommer upp på SVT Play någon gång nästa vecka. För övrigt ser jag mycket fram emot bilden på mig själv. Gissar den kommer vara riktigt vacker och välgjord.
Jag har precis kommit ifrån säsongens första (och förhoppningsvis sista) runda minigolf. I Skönsberg på dambanan. Den närmast Korsta. Jag spelar hellre på den andra, lite svårare, banan. Men allt för att tillgodose önskemålen från mina goda vänner Hans och HedersGurra.
Insatsen var den här gången inga 500 kr, som jag så nesligt förlorade förra året. Snacka om en legendarisk meltdown efter att ha varit i stor ledning nästan hela vägen. Utan idag spelade vi om att förloraren mellan mig och Gurra ska måla av den andre personen i MS Paint och publicera skiten på sin blogg. Hasse fegade ur och pratade om att hans nackspärr omöjliggjorde insats av något som helst slag. Christer Ulfbåge och chaufför Artur Ringart var i krokarna och gjorde en avstickare med tv-sport bussen för att filma spektaklet.
För en gångs skulle spelade jag en solid runda utan några större misstag. Fick ett par 5:or, men i övrigt kom jag igenom de flesta händer och slutscoren blev 46 slag. Vilket är klart okej och säkert inte SÅ mycket sämre än vad nördspelarna med egna klubbor och bollar gör en vanlig dag.
Det här är sjukt nog första gången jag slår Gurra i minigolf. Det här nämner jag bara för att han kräver det. Han tycker nämligen det är viktigt att bilden av hans minigolf-kompetens måste framställas på ett rättvist och sanningsenligt vis. Normalt används det här ventilations-fönstret för att nämna det jag vill. Den enda platsen på jorden där jag kan ljuga, krydda historier och döma ut andra utan att behöva riskera mothugg på annat sätt än i deras egna bloggar. Visserligen har vi bara spelat cirka 3 gånger tidigare, men han har vunnit alla dom.
Nu är alla fall ordningen återställd och som enda blogg i världen ger jag er här en exklusiv trailer från bataljen i Skönsberg. Den långa versionen kommer upp på SVT Play någon gång nästa vecka. För övrigt ser jag mycket fram emot bilden på mig själv. Gissar den kommer vara riktigt vacker och välgjord.
måndag 25 maj 2009
Middag med patron
Det är skillnad på folk och folk. Adeln dricker handtrampade druvor från Italien medan jag själv blott fuktar strupen med fanta.
söndag 24 maj 2009
Tweet...
...
Nu skulle det passat utmärkt med ett twitter-konto, för det är mikrobloggs-längd på det jag vill säga.
Nämligen att det inte går att förneka The Killers storhet!!
Nu skulle det passat utmärkt med ett twitter-konto, för det är mikrobloggs-längd på det jag vill säga.
Nämligen att det inte går att förneka The Killers storhet!!
Du fattar väl att du förlorat
...
Jag har en lustig anekdot från kasinot i fredags. Det gäller en hand som jag spelade mot en kollega från vårt grannland i väst. Det är ingen zzzzzzzzzzzzzzzzzzz-historia om hur mina kungar blev utdragna av J5 efter att alla pengar gick in på 762 flop.
Mötte upp med Jonsson och Nina nere på kasinot, där dom ätit middag med ett annat par. Drinkar intogs och efter inte alltför länge bestämdes det att jag och Jonsson skulle spela lite poker. Vi hamnade på samma bord och, förutom Eva från Hudik, var det väl mest nya förmågor. Bredvid mig satt tex en kille från Luleå som försökte låtsas att han aldrig spelat live förut, fast det syndes tydligt att han spelat massvis med live-poker. Fattar inte varför folk vill låtsas vara nybörjare. Vad blir skillnaden liksom? Ska jag tänka att "oj, den här killen är nybörjare så det är lika bra jag trycker in hela skiten med 22"
Den norska killen jag nämnde var tämligen aggressiv och raisade kanske 3 händer varje varv. Oftast till 120. Just den här handen höjde han i tidigt spår till 120, 3 st synade bakom, och jag satt i small blind med 98 i klöver. Bestämde mig för att squeeza honom och poppade upp till 660. Rätt stor chans att vinna potten på en gång och det blir extra värde eftersom det ligger 360 kr i döda pengar. Olyckligt nog synade baggen, vilket iof sig inte behöver betyda så jättemycket. Han verkade spelglad så med en hög flop borde jag kunna trycka in mina resterande 1100 och få honom att vika rätt ofta.
Flop kommer AK6 och han checkar. Bra flop för att fortsätta representera min förmodaat höga hand och jag petar in mina marker. Han tänker några sekunder och säger sedan "du fattar väl att du har förlorat va?" Jag blir lite perplex, tittar på honom och frågar ifall han har triss i ess. Han nickar instämmande och jag kan inte annat göra än att svara "då tycker jag du ska syna". Vilket han gör. Bara det faktum att han sa så borde öka chansen att min springande stege kommer. Men det gjorde den inte. När sedan markerna skeppas åt hans hall gör han såna där utfall med armarna och ger mig en underlig blick. Ungefär som att ifrågasätta vad jag sysslar med. Vilket är ett kvitto på att ens kompetens är under average. För när något kreativt spel går åt helvete ser det ofta rätt fånigt ut. Dom som känner till spelet vet typ att här försöktes det med något som gick åt pipan, medan oinvigda mer tänker att "hur i helvete kunde han stoppa in med 9 hög när jag har 3 ess? Jag borde nog sälja lägenheten, ifall jag haft någon, och börja spela WPT-turneringar för jag är KUNGEN SJÄLV!!". Jag säger inte att spelet var lysande. Timingen var definitivt åt helvete. Men han borde kunna nöja sig med pengarna. Vara en dålig vinnare gillas icke av lagen.
Hursomhelst så var det en mycket trevlig kväll som avslutades på ett dimmigt Oscar.
Just ja. Tidigare på dan stötte jag på Goffa på stadshusverandan så jag gick in där och tog en öl. Mycket trevlig uteservering. På fredagar bjuder dom även på plockbuffé plus att dom har goda ölsorter på fat. Utsikts-mässigt är det en fontän i parken några meter bort som jag inte tror någon kan räkna ut vad det föreställer. Passande sysselsättning till öldrickningen och buffétuggandet. Det känns som det kommer bli sommarens uteservering när det kommer till dagsdrickning. På kvällarna tycker jag fortfarande Oscar är nöten...
Jag har en lustig anekdot från kasinot i fredags. Det gäller en hand som jag spelade mot en kollega från vårt grannland i väst. Det är ingen zzzzzzzzzzzzzzzzzzz-historia om hur mina kungar blev utdragna av J5 efter att alla pengar gick in på 762 flop.
Mötte upp med Jonsson och Nina nere på kasinot, där dom ätit middag med ett annat par. Drinkar intogs och efter inte alltför länge bestämdes det att jag och Jonsson skulle spela lite poker. Vi hamnade på samma bord och, förutom Eva från Hudik, var det väl mest nya förmågor. Bredvid mig satt tex en kille från Luleå som försökte låtsas att han aldrig spelat live förut, fast det syndes tydligt att han spelat massvis med live-poker. Fattar inte varför folk vill låtsas vara nybörjare. Vad blir skillnaden liksom? Ska jag tänka att "oj, den här killen är nybörjare så det är lika bra jag trycker in hela skiten med 22"
Den norska killen jag nämnde var tämligen aggressiv och raisade kanske 3 händer varje varv. Oftast till 120. Just den här handen höjde han i tidigt spår till 120, 3 st synade bakom, och jag satt i small blind med 98 i klöver. Bestämde mig för att squeeza honom och poppade upp till 660. Rätt stor chans att vinna potten på en gång och det blir extra värde eftersom det ligger 360 kr i döda pengar. Olyckligt nog synade baggen, vilket iof sig inte behöver betyda så jättemycket. Han verkade spelglad så med en hög flop borde jag kunna trycka in mina resterande 1100 och få honom att vika rätt ofta.
Flop kommer AK6 och han checkar. Bra flop för att fortsätta representera min förmodaat höga hand och jag petar in mina marker. Han tänker några sekunder och säger sedan "du fattar väl att du har förlorat va?" Jag blir lite perplex, tittar på honom och frågar ifall han har triss i ess. Han nickar instämmande och jag kan inte annat göra än att svara "då tycker jag du ska syna". Vilket han gör. Bara det faktum att han sa så borde öka chansen att min springande stege kommer. Men det gjorde den inte. När sedan markerna skeppas åt hans hall gör han såna där utfall med armarna och ger mig en underlig blick. Ungefär som att ifrågasätta vad jag sysslar med. Vilket är ett kvitto på att ens kompetens är under average. För när något kreativt spel går åt helvete ser det ofta rätt fånigt ut. Dom som känner till spelet vet typ att här försöktes det med något som gick åt pipan, medan oinvigda mer tänker att "hur i helvete kunde han stoppa in med 9 hög när jag har 3 ess? Jag borde nog sälja lägenheten, ifall jag haft någon, och börja spela WPT-turneringar för jag är KUNGEN SJÄLV!!". Jag säger inte att spelet var lysande. Timingen var definitivt åt helvete. Men han borde kunna nöja sig med pengarna. Vara en dålig vinnare gillas icke av lagen.
Hursomhelst så var det en mycket trevlig kväll som avslutades på ett dimmigt Oscar.
Just ja. Tidigare på dan stötte jag på Goffa på stadshusverandan så jag gick in där och tog en öl. Mycket trevlig uteservering. På fredagar bjuder dom även på plockbuffé plus att dom har goda ölsorter på fat. Utsikts-mässigt är det en fontän i parken några meter bort som jag inte tror någon kan räkna ut vad det föreställer. Passande sysselsättning till öldrickningen och buffétuggandet. Det känns som det kommer bli sommarens uteservering när det kommer till dagsdrickning. På kvällarna tycker jag fortfarande Oscar är nöten...
fredag 22 maj 2009
onsdag 20 maj 2009
Jätte-.............................
Tävlingen där adjektivet Jätte- och valfritt ord ska beskriva HedersGurras behållning av Tallinn, är nu avgjord.
Den solklara och säkert lyckliga vinnaren heter Håkan och han föreslog att det är jätte-ångest som kommer att grävas fram. Anledningen till att det förslaget vann är dels för att det är Heders vi pratar om, och dels för att jag, av egen erfarenhet, vet att man mår mycket dåligt när man är jättebakis och på väg hem från ett balt-land. Sist jag provade var förra hösten då jag efter 5 dagars fest hade sån ångest på planet att jag var 110% säker på att vi skulle störta.
På en hedrande andra plats kommer Plisskins förslag jättebröst. Nu tror jag iof sig Gurra kommer vara strängeligen upptagen med pengaspel, men förslaget fick mig att skratta högt eftersom det kom oväntat men samtidigt väntat med tanke på alla förutfattade meningar (du ger fan i Lembits fru) kring resmålet.
TJ föreslog jättekamin, men det håller jag inte riktigt med om. Gurra blir mycket sällan på kamin. Är han less över att det gått dåligt tar han fram den goda ångesten istället.
Ursprungligen sökte jag efter jättefylla eller jätteflaska, men det visade sig att bloggens läsare var mer sofistikerade än så. Snyggt jobbat...
Förstapriset blir varken kontanter eller en världsomsegling . Det blir något ännu bättre där fysisk insats krävs. Nämligen att du får välja en plats runtomkring Sundsvall (låt säga max en mil bort) dit jag ska bege mig och knäppa ett kort som bevis på att jag var där. Jag reserverar mig mot fåniga förslag som "tjejernas omklädningsrum på sporthallen" eller "insidan av en fyll-cell". Stället ska gå att ta sig till utan att vara utklädd, behöva bli arresterad eller förnedra sig totalt.
Den solklara och säkert lyckliga vinnaren heter Håkan och han föreslog att det är jätte-ångest som kommer att grävas fram. Anledningen till att det förslaget vann är dels för att det är Heders vi pratar om, och dels för att jag, av egen erfarenhet, vet att man mår mycket dåligt när man är jättebakis och på väg hem från ett balt-land. Sist jag provade var förra hösten då jag efter 5 dagars fest hade sån ångest på planet att jag var 110% säker på att vi skulle störta.
På en hedrande andra plats kommer Plisskins förslag jättebröst. Nu tror jag iof sig Gurra kommer vara strängeligen upptagen med pengaspel, men förslaget fick mig att skratta högt eftersom det kom oväntat men samtidigt väntat med tanke på alla förutfattade meningar (du ger fan i Lembits fru) kring resmålet.
TJ föreslog jättekamin, men det håller jag inte riktigt med om. Gurra blir mycket sällan på kamin. Är han less över att det gått dåligt tar han fram den goda ångesten istället.
Ursprungligen sökte jag efter jättefylla eller jätteflaska, men det visade sig att bloggens läsare var mer sofistikerade än så. Snyggt jobbat...
Förstapriset blir varken kontanter eller en världsomsegling . Det blir något ännu bättre där fysisk insats krävs. Nämligen att du får välja en plats runtomkring Sundsvall (låt säga max en mil bort) dit jag ska bege mig och knäppa ett kort som bevis på att jag var där. Jag reserverar mig mot fåniga förslag som "tjejernas omklädningsrum på sporthallen" eller "insidan av en fyll-cell". Stället ska gå att ta sig till utan att vara utklädd, behöva bli arresterad eller förnedra sig totalt.
tisdag 19 maj 2009
Run Forrest
...
Har idag sysslat med något det var några år sedan jag sist provade. Jogga. Igår pratade jag och Chamat om att aktivera oss idag på något sätt. Tennis diskuterades men han var rädd att få träningsvärk i armarna lagom till euro-touren i Stuttgart till helgen. Jag förstår honom litegrann eftersom det är svårt att spela bra biljard när man har keso i armarna, men den största anledningen var säkert rädsla att få stryk av undertecknad....
Så istället blev det jogging. Sträckan vi bestämde var Staketgatan bort, in i Boulognerskogen, runt därinne ett par varv, och sedan samma väg tillbaka. Total distans runt en halvmil. Men jag förstod att det skulle bli trubbel eftersom jag inte sprungit på ett par år. Dessutom har jag lite ont i knäet efter alla squash-matcher på slutet. Väl igång kändes det ansträngt och jobbigt bara efter några meter. Plus att jag hade enorm smärta lite här och var. Efter 1,5 km hade jag rätt ont i ryggen så jag lät Chamat springa vidare och tog istället en fin och lugn promenad runt Strömvallen och Konserthuset tillbaka. En mycket fin sträcka som jag dagligen gick under min studie-tid. Fantastisk fin gånväg bort mot högskolan.
Ryggsmärtan kan ha tillkommit som ett resultat av en lång pokersittning i natt. Hamnade lång-back och blev sittande rätt många timmar innan jag slutligen bestämde mig för att hitta sömnen. Rilles köksbord är lite för högt så jag sitter aningen obekvämt. Lyckades hämta tillbaka tillräckligt för att upptäcka "jag-är-trött"-signalerna. Är man för mycket back brukar inte sådana signaler nå fram till hjärnan, eftersom fokus då ligger på spelet och att hämta tillbaka poletterna.
Jogging-fiaskot var lite synd då jag planerat att springa litegrann i sommar. Antar att jag får ta promenader istället. Fettförbränning är ändå det centrala så promenader innan frukost fungerar minst lika bra.
Slutligen önskar jag Gurra lycka till på poker-sm i Tallinn. Själva huvudturneringen börjar på torsdag och det vore mycket roligt ifall stora burret kunde hitta ett jätteuppslag. Vet ni något annat han kan hitta i Tallinn som börjar med adjektivet jätte-? Bästa förslag redovisas onom kort...
Har idag sysslat med något det var några år sedan jag sist provade. Jogga. Igår pratade jag och Chamat om att aktivera oss idag på något sätt. Tennis diskuterades men han var rädd att få träningsvärk i armarna lagom till euro-touren i Stuttgart till helgen. Jag förstår honom litegrann eftersom det är svårt att spela bra biljard när man har keso i armarna, men den största anledningen var säkert rädsla att få stryk av undertecknad....
Så istället blev det jogging. Sträckan vi bestämde var Staketgatan bort, in i Boulognerskogen, runt därinne ett par varv, och sedan samma väg tillbaka. Total distans runt en halvmil. Men jag förstod att det skulle bli trubbel eftersom jag inte sprungit på ett par år. Dessutom har jag lite ont i knäet efter alla squash-matcher på slutet. Väl igång kändes det ansträngt och jobbigt bara efter några meter. Plus att jag hade enorm smärta lite här och var. Efter 1,5 km hade jag rätt ont i ryggen så jag lät Chamat springa vidare och tog istället en fin och lugn promenad runt Strömvallen och Konserthuset tillbaka. En mycket fin sträcka som jag dagligen gick under min studie-tid. Fantastisk fin gånväg bort mot högskolan.
Ryggsmärtan kan ha tillkommit som ett resultat av en lång pokersittning i natt. Hamnade lång-back och blev sittande rätt många timmar innan jag slutligen bestämde mig för att hitta sömnen. Rilles köksbord är lite för högt så jag sitter aningen obekvämt. Lyckades hämta tillbaka tillräckligt för att upptäcka "jag-är-trött"-signalerna. Är man för mycket back brukar inte sådana signaler nå fram till hjärnan, eftersom fokus då ligger på spelet och att hämta tillbaka poletterna.
Jogging-fiaskot var lite synd då jag planerat att springa litegrann i sommar. Antar att jag får ta promenader istället. Fettförbränning är ändå det centrala så promenader innan frukost fungerar minst lika bra.
Slutligen önskar jag Gurra lycka till på poker-sm i Tallinn. Själva huvudturneringen börjar på torsdag och det vore mycket roligt ifall stora burret kunde hitta ett jätteuppslag. Vet ni något annat han kan hitta i Tallinn som börjar med adjektivet jätte-? Bästa förslag redovisas onom kort...
måndag 18 maj 2009
Kids in america har det mycket bättre än artisten själv
...
På Färjan2 berättade just kaptenen att han skulle ner och hälsa kvällens gästartist Kim Wilde välkommen ombord, samt höra hur hon haft det etc...
Jag kan tala om exakt hur hon haft det dom senaste 15 åren. Sämre och sämre för varje dag, och att behöva sjunga på en fylltratts-båt som Cinderella är hennes peak när det kommer till upplevda helveten.
Fy fan...
Låt mig aldrig få smak på det goda livet, vänja mig vid det, och sedan få benen undanryckta. Eller nu när jag tänker efter är det ju precis det jag gått igenom de senaste 5 åren. Kanske var jag aldrig någon firad världsartist, men jag har alla fall genomlevt light-versionen.
Urk...
På Färjan2 berättade just kaptenen att han skulle ner och hälsa kvällens gästartist Kim Wilde välkommen ombord, samt höra hur hon haft det etc...
Jag kan tala om exakt hur hon haft det dom senaste 15 åren. Sämre och sämre för varje dag, och att behöva sjunga på en fylltratts-båt som Cinderella är hennes peak när det kommer till upplevda helveten.
Fy fan...
Låt mig aldrig få smak på det goda livet, vänja mig vid det, och sedan få benen undanryckta. Eller nu när jag tänker efter är det ju precis det jag gått igenom de senaste 5 åren. Kanske var jag aldrig någon firad världsartist, men jag har alla fall genomlevt light-versionen.
Urk...
RilleG Invitational - en saga om 50 lappar...
...
Grattis till RilleG som efter 2 dagars slit stod som vinnare i sin egen turnering RilleG Invitational. Det är en nöjd segrare man huserar hos. Idag var han på benen redan 11:30 för att äta tidig lunch och sedan motta folkets gratulationer på msn. Senare i eftermiddag ska han med stolta steg promenera bort till Skatteverket och lämna kontrolluppgift på sin turneringsvinst. Som första person i Sverige efter den friande domen mot grabbarna bakom turneringen i Grebbestad.
"Efter alla år av slit i rökiga källarlokaler har äntligen mitt yrke fått den respekt det förtjänar. Det är inte utan att jag blir lite tårögd av tanken att kunna intjäna pensions-poäng från spelet jag älskar så mycket. Kanske kan jag till och med återuppta kontakten med farfar igen. Det skar sig för 5 år sedan när jag berättade om min förälskelse till poker. Med sammanbiten och känslosam röst muttrade han då om sin farfar, litervis med skogsblomma, ett bortspelat torp samt att jag inte behövde höra av mig på några sekel."
Grattis till RilleG som efter 2 dagars slit stod som vinnare i sin egen turnering RilleG Invitational. Det är en nöjd segrare man huserar hos. Idag var han på benen redan 11:30 för att äta tidig lunch och sedan motta folkets gratulationer på msn. Senare i eftermiddag ska han med stolta steg promenera bort till Skatteverket och lämna kontrolluppgift på sin turneringsvinst. Som första person i Sverige efter den friande domen mot grabbarna bakom turneringen i Grebbestad.
"Efter alla år av slit i rökiga källarlokaler har äntligen mitt yrke fått den respekt det förtjänar. Det är inte utan att jag blir lite tårögd av tanken att kunna intjäna pensions-poäng från spelet jag älskar så mycket. Kanske kan jag till och med återuppta kontakten med farfar igen. Det skar sig för 5 år sedan när jag berättade om min förälskelse till poker. Med sammanbiten och känslosam röst muttrade han då om sin farfar, litervis med skogsblomma, ett bortspelat torp samt att jag inte behövde höra av mig på några sekel."
söndag 17 maj 2009
Excuse me sir, my fucking glasses needs another repair job...
...
Igen har mina glasögon lyckats gå sönder. IGEN!!! Den här gången handlar det inte om sprucket glas, utan om att ena bågen valde att lossna. Frustrerad, eftersom jag precis skulle iväg, kröp jag runt hela lägenheten i jakt på den skruv som jag trodde hade lossnat. Efter 10 minuters fruktlöst letande insåg jag att det alls inte saknades någon skruv. Problemet var större än så och det krävs en yrkesman för att avhjälpa felet. Som vi alla vet finns inga yrkesmän att tillgå på söndagar, så problemet kvarstår till minst imorgon. Med lite otur måste jag köpa nya glasögon i brist på reservdelar.
Därför visade jag igår kväll upp mig på kasinot i modifierade glasögon. Vit tejp höll ihop den vänstra skalmen och eftersom själva bågarna är svarta var det nog ingen som missade min prydnad. Kommer ni ihåg den där college-serien som gick på tv för länge sedan, där medlemmarna i pingislagets hade just tejpade brillor. Lite så kände jag mig igår. Vilket även avspeglade sig på resultatet i form av ett lill-back. Men det gick lite bättre i fredags så helgen gick ihop ändå.
Dagen har ägnats åt att hjälpa Jonas och Lodell att flytta ur en restaurang. Vilket var dumt. För nu när jag sett hur ett restaurangkök ser ut efter alla inventarier är bortplockade vet jag inte om jag någonsin kommer äta ute igen. Fy helvete vad äckligt med fettrester på väggar och runt kontakt-uttag. Det är inte konstigt att det är 50/50 på att man blir dålig i magen när man provar en ny restaurang. Ändå gissar jag att svenska restauranger är rätt hygieniska om man jämför med standarden i många andra länder. Tänk på det nästa gång ni sätter tänderna i en plankstek. Eller snarare borde jag tänka på det själv eftersom jag fortsätter äta ute dagligen trots den uppenbara må-dåligt-risken.
Summa summarum av helgen är att det blev en sån där alla aktiviteter ställdes in. Biljard-SM blev inte av, och inte heller RilleG invitational-turneringen i Gävle. Inte ens en krogsväng som kompensation för allt roligt jag missade. Kasinot och trasiga glajjor är behållningen av helgen.
Igen har mina glasögon lyckats gå sönder. IGEN!!! Den här gången handlar det inte om sprucket glas, utan om att ena bågen valde att lossna. Frustrerad, eftersom jag precis skulle iväg, kröp jag runt hela lägenheten i jakt på den skruv som jag trodde hade lossnat. Efter 10 minuters fruktlöst letande insåg jag att det alls inte saknades någon skruv. Problemet var större än så och det krävs en yrkesman för att avhjälpa felet. Som vi alla vet finns inga yrkesmän att tillgå på söndagar, så problemet kvarstår till minst imorgon. Med lite otur måste jag köpa nya glasögon i brist på reservdelar.
Därför visade jag igår kväll upp mig på kasinot i modifierade glasögon. Vit tejp höll ihop den vänstra skalmen och eftersom själva bågarna är svarta var det nog ingen som missade min prydnad. Kommer ni ihåg den där college-serien som gick på tv för länge sedan, där medlemmarna i pingislagets hade just tejpade brillor. Lite så kände jag mig igår. Vilket även avspeglade sig på resultatet i form av ett lill-back. Men det gick lite bättre i fredags så helgen gick ihop ändå.
Dagen har ägnats åt att hjälpa Jonas och Lodell att flytta ur en restaurang. Vilket var dumt. För nu när jag sett hur ett restaurangkök ser ut efter alla inventarier är bortplockade vet jag inte om jag någonsin kommer äta ute igen. Fy helvete vad äckligt med fettrester på väggar och runt kontakt-uttag. Det är inte konstigt att det är 50/50 på att man blir dålig i magen när man provar en ny restaurang. Ändå gissar jag att svenska restauranger är rätt hygieniska om man jämför med standarden i många andra länder. Tänk på det nästa gång ni sätter tänderna i en plankstek. Eller snarare borde jag tänka på det själv eftersom jag fortsätter äta ute dagligen trots den uppenbara må-dåligt-risken.
Summa summarum av helgen är att det blev en sån där alla aktiviteter ställdes in. Biljard-SM blev inte av, och inte heller RilleG invitational-turneringen i Gävle. Inte ens en krogsväng som kompensation för allt roligt jag missade. Kasinot och trasiga glajjor är behållningen av helgen.
fredag 15 maj 2009
Grey's Anatomy
...
Jag är i skriande behov av en sån där manick från Men In Black. Ni vet en sån som raderar minnet av det man just upplevde.
För någon timme sedan när jag vaknade satte jag mig och slö-tittade på tv en stund. Eller det var tänkt att det bara skulle bli en stund. En hel timme blev jag sittande. Framför Grey's Anatomy. I samma anda som Melrose Place, Sunset Beach och andra tjej-såpor är serien konstruerad för att man ska kunna börja titta och efter 5 minuter känna till alla karaktärer och intriger.
Serien verkar väldigt bra vilket smärtar mig oerhört. För det sista jag behöver just nu är ytterligare en tv-serie att följa. Inte bara följa, utan se ikapp alla avsnitt som varit oxå. Måste genast glömma bort den här morgonen och bespara mina stackars ögon.
Jag är i skriande behov av en sån där manick från Men In Black. Ni vet en sån som raderar minnet av det man just upplevde.
För någon timme sedan när jag vaknade satte jag mig och slö-tittade på tv en stund. Eller det var tänkt att det bara skulle bli en stund. En hel timme blev jag sittande. Framför Grey's Anatomy. I samma anda som Melrose Place, Sunset Beach och andra tjej-såpor är serien konstruerad för att man ska kunna börja titta och efter 5 minuter känna till alla karaktärer och intriger.
Serien verkar väldigt bra vilket smärtar mig oerhört. För det sista jag behöver just nu är ytterligare en tv-serie att följa. Inte bara följa, utan se ikapp alla avsnitt som varit oxå. Måste genast glömma bort den här morgonen och bespara mina stackars ögon.
torsdag 14 maj 2009
Arbetsmoral
...
Något som är mycket roligt att lyssna på är när proffs-utövare inom någonting ska förklara att det fanns en tid då dom arbetade hederligt. Vissa gör det med glimten i ögat medan andra verkar ha ett stort behov av att bevisa för folk att man dragit sina strån till stacken.
Chamat brukar, när den frågan kommer upp, vidlyftigt berätta om hur han slet med att klippa gräsmattor i Borlänge för att få råd till sin första biljard-resa till USA. Vi runtomkring honom gillar att höra den historien, för när man ser honom berätta den är det ganska uppenbart att någonting inte stämmer. Antingen har han komplett lurat oss genom alla år genom att hålla sin flit väl gömd, eller så klipptes det inte många gräs-strån den där sommaren i Borlänge. Möjligen kan han ha varit vaktmästare och ägnat tiden åt att sova på något undangömt kontor någonstans.
Alldeles nyss tittade jag på Poker After Dark the Cash Game och hörde Phil Laak förkunna att "when I was 14 i was quite a gardener". Ifall flitig betyder arbetsskygg var han antagligen en av dom flitigaste trädgårdsmästarna av sin tid.
Annat är det med mig. Som jag slet på Skatteverket -03 och -04. Jag höll på att bränna ut mig totalt. Så pass illa att jag faktiskt i ren rädsla inte arbetat sedan dess. Men säg den lycka som varar för evigt. Snart är det dags att äntra scenen igen. På ett eller annat sätt.
Något som är mycket roligt att lyssna på är när proffs-utövare inom någonting ska förklara att det fanns en tid då dom arbetade hederligt. Vissa gör det med glimten i ögat medan andra verkar ha ett stort behov av att bevisa för folk att man dragit sina strån till stacken.
Chamat brukar, när den frågan kommer upp, vidlyftigt berätta om hur han slet med att klippa gräsmattor i Borlänge för att få råd till sin första biljard-resa till USA. Vi runtomkring honom gillar att höra den historien, för när man ser honom berätta den är det ganska uppenbart att någonting inte stämmer. Antingen har han komplett lurat oss genom alla år genom att hålla sin flit väl gömd, eller så klipptes det inte många gräs-strån den där sommaren i Borlänge. Möjligen kan han ha varit vaktmästare och ägnat tiden åt att sova på något undangömt kontor någonstans.
Alldeles nyss tittade jag på Poker After Dark the Cash Game och hörde Phil Laak förkunna att "when I was 14 i was quite a gardener". Ifall flitig betyder arbetsskygg var han antagligen en av dom flitigaste trädgårdsmästarna av sin tid.
Annat är det med mig. Som jag slet på Skatteverket -03 och -04. Jag höll på att bränna ut mig totalt. Så pass illa att jag faktiskt i ren rädsla inte arbetat sedan dess. Men säg den lycka som varar för evigt. Snart är det dags att äntra scenen igen. På ett eller annat sätt.
Gurgel
...
Med ganska stor marginal vann vi squash-serien igår. Vi ledde redan ointagligt innan sista omgången och mötte laget som låg tvåa. Om vi vann i raka set, och dom som låg trea gjorde likaså, kunde vi åtminstone förstöra och se till så att dom inte gick upp. Jag vann mina matcher i raka set men tyvärr gjorde inte Jesper det så våran elaka plan gick i stöpet. Men men, det blir kul att spela en högre division till hösten. Återstår att se om vi är chanslösa.
Jag hade tänkt åka till Gävle redan igår men nu dök det upp massa saker som gör att jag måste stanna hemma. Möte med Zeke samt aktiviteter på klubben. Har inte bestämt mig om jag ska åka ner på lördag eller om jag väntar och åker ner nästa vecka istället. På lördag är det nämligen en grymt rolig turnering som jag gärna skulle vilja spela. Den heter Rilleg Invitational och är uppkallad efter en stortrutad skåning. Inköp på 5k och 1-timmes perioder vilket borgar för väldigt mycket spel. Efter 4 timmars spel har man fortfarande mer än 100 BB ifall man ligger på startstack. Påminner rätt mycket om cashgame första dagen och bör i det skedet gynna den som kan vårda sin stack. Återstår att se ifall karljäveln vinner sin egen turnering? HedersGurra lär ju vara sugen på vinst, ifall han inte trillar för djupt ner i flaskan....
Vad mer? Inte mycket alls. Ska fortsätta spotifya låtar jag lyssnade på som förvirrad tonåring..
Med ganska stor marginal vann vi squash-serien igår. Vi ledde redan ointagligt innan sista omgången och mötte laget som låg tvåa. Om vi vann i raka set, och dom som låg trea gjorde likaså, kunde vi åtminstone förstöra och se till så att dom inte gick upp. Jag vann mina matcher i raka set men tyvärr gjorde inte Jesper det så våran elaka plan gick i stöpet. Men men, det blir kul att spela en högre division till hösten. Återstår att se om vi är chanslösa.
Jag hade tänkt åka till Gävle redan igår men nu dök det upp massa saker som gör att jag måste stanna hemma. Möte med Zeke samt aktiviteter på klubben. Har inte bestämt mig om jag ska åka ner på lördag eller om jag väntar och åker ner nästa vecka istället. På lördag är det nämligen en grymt rolig turnering som jag gärna skulle vilja spela. Den heter Rilleg Invitational och är uppkallad efter en stortrutad skåning. Inköp på 5k och 1-timmes perioder vilket borgar för väldigt mycket spel. Efter 4 timmars spel har man fortfarande mer än 100 BB ifall man ligger på startstack. Påminner rätt mycket om cashgame första dagen och bör i det skedet gynna den som kan vårda sin stack. Återstår att se ifall karljäveln vinner sin egen turnering? HedersGurra lär ju vara sugen på vinst, ifall han inte trillar för djupt ner i flaskan....
Vad mer? Inte mycket alls. Ska fortsätta spotifya låtar jag lyssnade på som förvirrad tonåring..
tisdag 12 maj 2009
Smäcker
GI-metoden går bra. IDIOT!!! Plus att vänster hälsena gör ont. Måtte den inte gå av imorgon på squashen.
Ganska mycket att göra nu!
Vad är 33cl för mått egentligen? Även fast det är en tredjedels liter så känns det avigt. Eller hur skulle det kännas att handla nyponsoppa på 67cl förpackning?
Gnägg på nytt sätt...
...
Vilket äventyr man just tackade ja till. Åka med Jonas, hästtränare John samt Nordström upp till Östersund för att se när deras hästar startar ikväll.
Jag har aldrig varit bakom kulisserna på en travbana utan står oftast framför den där luckan där totomat-maskinen finns. Förlorandes. Men idag ska jag umgås lite mer med kreaturen. Det kan ingå i planen att jag är punkteringsansvarig när bägge däcken går på hästsläpet strax innan Bräcke...
Återkommer med detaljfotografier på hästarnas tandrad...
Vilket äventyr man just tackade ja till. Åka med Jonas, hästtränare John samt Nordström upp till Östersund för att se när deras hästar startar ikväll.
Jag har aldrig varit bakom kulisserna på en travbana utan står oftast framför den där luckan där totomat-maskinen finns. Förlorandes. Men idag ska jag umgås lite mer med kreaturen. Det kan ingå i planen att jag är punkteringsansvarig när bägge däcken går på hästsläpet strax innan Bräcke...
Återkommer med detaljfotografier på hästarnas tandrad...
Storverk
Jag skrattar just nu så att tårarna rinner. HedersGurra och Rille spelar i skrivande stund en match på vetgirig.nu om 500 kr.
Upprinnelsen till detta bet är att jag, Rille, Gurra samt Gusten Sjöberg körde en liten mini-serie på 4 man. Alla mötte alla individuellt och den med flest poäng fick då möta den med sämst poäng i semifinal. Till detta 4 parts-samtal på msn där vi hånade varandra för fullt.
Jag torskade en jämn semifinal mot Gurra. En match som av oss båda kallades för den moraliska finalen. Hursomhelst vann Gurra mot Rille med 2-0 i finalen och i eftersnacket på msn var Gurra sådär riktigt dryg som bara en som just vunnit kan vara.
Till exempel klagade Rille på att "Carl Gustav den 16e" blev fel. Han tyckte han svarade rätt och "sen att de skriver med romerska är en annan sak".
Gurra svarade att "ja, för så säger man i tal... men man skriver inte så" och föreslog sedan att "du kanske kan ringa skaparna at vetgirig.nu och fråga om du får använda mikrofon".
Sedan vidtog en våldsam diskussion som byggde på att den ene förklarade för den andre hur sämst denne är. Vi har tex en egen intern division som heter "det är tomt-ligan" där Gurra gått bättre än Rille. Men samtidigt har vi ett gemensamt lag där Gurra inte direkt rosat marknaden på slutet. Så var man lobbade för sin sak. En monolog helt i min smak. Efter en inte alltför lång stund föreslogs en vadslagning om 500 kr, i en match bäst av 5 möten.
Rille undrade hur betalning skulle ske, och Gurra sa att det ska betalas när han anländer till Gävle på torsdag eftersom han tänkt köpa champagne för pengarna.
Det slutade med att Rille vann 3 raka och hade stor föreställning i msn-rutan. Han avslutade med att fråga Gurra om han vet vad som mer händer i Gävle till helgen förutom pokerturneringen på klubben. Näe svarar Gurra.
- Vi ska träna på din allmänbildning
Först Tanqueray i present och sedan det här. Mycket mer än så kan man inte önska av livet....
Upprinnelsen till detta bet är att jag, Rille, Gurra samt Gusten Sjöberg körde en liten mini-serie på 4 man. Alla mötte alla individuellt och den med flest poäng fick då möta den med sämst poäng i semifinal. Till detta 4 parts-samtal på msn där vi hånade varandra för fullt.
Jag torskade en jämn semifinal mot Gurra. En match som av oss båda kallades för den moraliska finalen. Hursomhelst vann Gurra mot Rille med 2-0 i finalen och i eftersnacket på msn var Gurra sådär riktigt dryg som bara en som just vunnit kan vara.
Till exempel klagade Rille på att "Carl Gustav den 16e" blev fel. Han tyckte han svarade rätt och "sen att de skriver med romerska är en annan sak".
Gurra svarade att "ja, för så säger man i tal... men man skriver inte så" och föreslog sedan att "du kanske kan ringa skaparna at vetgirig.nu och fråga om du får använda mikrofon".
Sedan vidtog en våldsam diskussion som byggde på att den ene förklarade för den andre hur sämst denne är. Vi har tex en egen intern division som heter "det är tomt-ligan" där Gurra gått bättre än Rille. Men samtidigt har vi ett gemensamt lag där Gurra inte direkt rosat marknaden på slutet. Så var man lobbade för sin sak. En monolog helt i min smak. Efter en inte alltför lång stund föreslogs en vadslagning om 500 kr, i en match bäst av 5 möten.
Rille undrade hur betalning skulle ske, och Gurra sa att det ska betalas när han anländer till Gävle på torsdag eftersom han tänkt köpa champagne för pengarna.
Det slutade med att Rille vann 3 raka och hade stor föreställning i msn-rutan. Han avslutade med att fråga Gurra om han vet vad som mer händer i Gävle till helgen förutom pokerturneringen på klubben. Näe svarar Gurra.
- Vi ska träna på din allmänbildning
Först Tanqueray i present och sedan det här. Mycket mer än så kan man inte önska av livet....
Fantastiska droppar
...
Det är skillnad på vänner och vänner.
Den här fantastiska presenten hade Jonas köpt på taxfreen i Tessaloniki. Min favoritgin med alkohol-styrka av utländskt mått, 47,3%. Man är i princip rörd till tårar. Så alla ni som brukar släpa hem always-askar, lagerfeld-parfymer och pingvin-karameller bör ha i beaktande att den här flaskan Tanqueray höjt ribban en aning. Vore det socialt acceptabelt skulle jag åka ner på Statoil, köpa lite Tonic, och blanda till en stänkare med blixten. Men antar att jag får hålla mig till helgen.
Jag har maskerat mitt trassliga ansikte med det gröna guldet. Observera att jag gör horn på flaskan utan att han har en aning om det. Den godtrogna lilla jäveln.
Strax bakom mig till vänster ser ni min dator. Det är den elektroniska utrustning jag använder för att dagligen förlora pengar. Ironiskt nog hänger det på väggen bakom några tavlor med olika pokerhänder. Händer som jag själv aldrig har haft. En straight flush, ett fullt hus och en Jan Stegeby bakom ginflaskan.
Cheers...
Det är skillnad på vänner och vänner.
Den här fantastiska presenten hade Jonas köpt på taxfreen i Tessaloniki. Min favoritgin med alkohol-styrka av utländskt mått, 47,3%. Man är i princip rörd till tårar. Så alla ni som brukar släpa hem always-askar, lagerfeld-parfymer och pingvin-karameller bör ha i beaktande att den här flaskan Tanqueray höjt ribban en aning. Vore det socialt acceptabelt skulle jag åka ner på Statoil, köpa lite Tonic, och blanda till en stänkare med blixten. Men antar att jag får hålla mig till helgen.
Jag har maskerat mitt trassliga ansikte med det gröna guldet. Observera att jag gör horn på flaskan utan att han har en aning om det. Den godtrogna lilla jäveln.
Strax bakom mig till vänster ser ni min dator. Det är den elektroniska utrustning jag använder för att dagligen förlora pengar. Ironiskt nog hänger det på väggen bakom några tavlor med olika pokerhänder. Händer som jag själv aldrig har haft. En straight flush, ett fullt hus och en Jan Stegeby bakom ginflaskan.
Cheers...
söndag 10 maj 2009
Wipeout
...
I kvällens Wipeout hasplade Felix Herngren ur sig några snälla kommentarer om den smått korpulente norska deltagaren Tom-Erik:
- Den där kroppen hör inte hemma på 2000-talet
samt
- Den där magen kan inte ens en bög tända på
Smaklöst och elakt... Men roligt....
I kvällens Wipeout hasplade Felix Herngren ur sig några snälla kommentarer om den smått korpulente norska deltagaren Tom-Erik:
- Den där kroppen hör inte hemma på 2000-talet
samt
- Den där magen kan inte ens en bög tända på
Smaklöst och elakt... Men roligt....
Inblick i ett unikums själ
...
Efter jag avslutat mitt pokerpass var jag ner på biljarden en liten sväng. Spelade några lägg mot några av dom yngre förmågorna. Det är faktiskt kul att se att det åtminstone finns en liten återväxt trots att biljardhallen är under all kritik (sveriges sämsta enligt mig). Det är ju någon som ska ta över efter jag lägger kön på hyllan om 50 år...
Bägge jag spelade mot har talang. Men särskilt den ene. Fostrad på nackstagården och på senaste tiden tränad av Lasse Nisenvall, som numer jobbar som ungdomsledare där. Måste säga att jag blev imponerad över hur långt gången hans tankegång kring spelet var. För att mestadels ha spelat på en fritidsgård. Plus att han spelar div 3 fotboll vid 19 års ålder och säkerligen är en bra tävlingsmänniska. Om han fortsätter spela kan han nog bli riktigt duktig. Ifall han vill satsa lite på biljard ställer jag mer än gärna upp och tränar honom. För även om jag inte gjort mig själv rättvisa inom sporten har jag en teoretiskt bra grund att stå på. Förmånen att få träna med riktigt duktiga spelare under lång tid har gett mycket gratis.
Grejen med biljard är att det är en så pass svår sport att det tar lång tid att bli bra. Hand-öga koordinationen och muskelminnet tar helt enkelt väldigt långt tid att öva in. Plus att det rent strategiskt finns så många olika möjligheter att det tar många år att behärska positionsspelet. Det finns inte många duktiga biljardspelare som börjat i någorlunda vuxen ålder utom dom flesta skaffar biljarden som livsstil redan i tidiga tonår. Vilket har sina för och nackdelar.
Eftersom jag själv totalt älskar biljard ser jag en hel del fördelar (tror min far tycker annorlunda) med den uppväxten. Eller åtminstone att det utvecklat mig som person på ett rätt unikt sätt. Jag har lärt känna så otroligt många olika människor från alla möjliga bakgrunder och förutsättningar. Rika som fattiga. Svenska som icke-svenska. Uppmuntrande som deprimerande. Otursmänniskor och turklubbor.
Förutom att jag skaffat mig en förmåga att se en persons rätta jag relativt omgående har jag märkt att jag accepterar olikheter mer än de flesta. I mina ögon får varje människa vara hur han/hon vill och jag accepterar att man har olika mål med sina liv. Vissa vill bli förmögna eller framgångsrika i sina yrken. Andra söker sin lycka i alkohol, droger eller kriminalitet. Somliga ägnar sin tid åt att ifrågasätta andras val i livet istället för att se om sitt eget hus. För mig är det viktigaste att jag kan se mig själv i spegeln varje morgon. Att jag gör bra saker och är en snäll och godhjärtad person. Vilket jag tror och hoppas att jag är.
Det är alla fall något jag jobbat rätt mycket på senaste 10 åren. Istället för att döma ut en persons val som fel kan man försöka tänka sig in i den personens tankegångar och kanske på det viset hitta någon logik. Om inte annat kan man nöja sig med det faktum att folk är olika. Genom att öppna sitt sinne är det rätt enkelt att via olika infallsvinklar hitta logik.
En annan sak som ligger mig varmt om hjärtat är ironi och att se det humoristiska i varje situation. Den allra bästa humorn hittar man i mindre lyckosamma situationer i livet. Tex när man har det trassligt ekonomiskt, när det går åt helvete på jobbet eller när man just fått en parkeringsbot. Det här kan ganska ofta förväxlas med att man är en person som mår bra av att det går dåligt för andra. Men så är inte alls fallet för mig. Däremot är det roligt att använda motgången till att framställa lustigheter. Precis lika mycket som jag älskar att vara den som står för lustigheten har jag ingenting emot att andra använder mina motgånger till att få andra att må bra. Det är den enkla anledningen till att jag ofta har en negativ inställning till saker och ting. Att det gör mig gladare och får mig och andra att skratta, vilket i förlängningen är saker som gör livet värt att leva.
Jag har sagt det tidigare men jag tror inte det finns många personer som skrattat så mycket som jag har gjort. Även fast jag inte alltid haft så mycket att glädjas över. Men förmågan att hitta lustigheter även i motgångar gör det lättare att ta sig framåt. Så tack till alla er som genom dom här 30 åren hjälpt till att förgylla mina dagar med allehanda lustigheter. Hoppas nästa 30 blir minst lika roliga..
Nu kom jag in på ett långt sidospår så vi fortsätter där jag slutade. Vidare pratade vi på biljarden lite fotboll och om talanger. Jag drog upp ett namn som var en stor talang när jag var yngre. Danne Johansson (numer omskolad till casino-räv). Fast det namnet kändes icke igen och det var då det slog mig att jag faktiskt kommit lite till åren. Personen jag pratade med var ju bara 19 år gammal och knappt född på den tiden. Jag vill inte bli en sådan person som bara pratar om svunna tider. Det kan jag spara till de sista ljuva åren. Det här påminde mig om en annan viktig egenskap i livet. Att hålla sig mentalt ung och se framåt istället för bakåt. Vilket får bli den här sommarens hemläxa...
Efter jag avslutat mitt pokerpass var jag ner på biljarden en liten sväng. Spelade några lägg mot några av dom yngre förmågorna. Det är faktiskt kul att se att det åtminstone finns en liten återväxt trots att biljardhallen är under all kritik (sveriges sämsta enligt mig). Det är ju någon som ska ta över efter jag lägger kön på hyllan om 50 år...
Bägge jag spelade mot har talang. Men särskilt den ene. Fostrad på nackstagården och på senaste tiden tränad av Lasse Nisenvall, som numer jobbar som ungdomsledare där. Måste säga att jag blev imponerad över hur långt gången hans tankegång kring spelet var. För att mestadels ha spelat på en fritidsgård. Plus att han spelar div 3 fotboll vid 19 års ålder och säkerligen är en bra tävlingsmänniska. Om han fortsätter spela kan han nog bli riktigt duktig. Ifall han vill satsa lite på biljard ställer jag mer än gärna upp och tränar honom. För även om jag inte gjort mig själv rättvisa inom sporten har jag en teoretiskt bra grund att stå på. Förmånen att få träna med riktigt duktiga spelare under lång tid har gett mycket gratis.
Grejen med biljard är att det är en så pass svår sport att det tar lång tid att bli bra. Hand-öga koordinationen och muskelminnet tar helt enkelt väldigt långt tid att öva in. Plus att det rent strategiskt finns så många olika möjligheter att det tar många år att behärska positionsspelet. Det finns inte många duktiga biljardspelare som börjat i någorlunda vuxen ålder utom dom flesta skaffar biljarden som livsstil redan i tidiga tonår. Vilket har sina för och nackdelar.
Eftersom jag själv totalt älskar biljard ser jag en hel del fördelar (tror min far tycker annorlunda) med den uppväxten. Eller åtminstone att det utvecklat mig som person på ett rätt unikt sätt. Jag har lärt känna så otroligt många olika människor från alla möjliga bakgrunder och förutsättningar. Rika som fattiga. Svenska som icke-svenska. Uppmuntrande som deprimerande. Otursmänniskor och turklubbor.
Förutom att jag skaffat mig en förmåga att se en persons rätta jag relativt omgående har jag märkt att jag accepterar olikheter mer än de flesta. I mina ögon får varje människa vara hur han/hon vill och jag accepterar att man har olika mål med sina liv. Vissa vill bli förmögna eller framgångsrika i sina yrken. Andra söker sin lycka i alkohol, droger eller kriminalitet. Somliga ägnar sin tid åt att ifrågasätta andras val i livet istället för att se om sitt eget hus. För mig är det viktigaste att jag kan se mig själv i spegeln varje morgon. Att jag gör bra saker och är en snäll och godhjärtad person. Vilket jag tror och hoppas att jag är.
Det är alla fall något jag jobbat rätt mycket på senaste 10 åren. Istället för att döma ut en persons val som fel kan man försöka tänka sig in i den personens tankegångar och kanske på det viset hitta någon logik. Om inte annat kan man nöja sig med det faktum att folk är olika. Genom att öppna sitt sinne är det rätt enkelt att via olika infallsvinklar hitta logik.
En annan sak som ligger mig varmt om hjärtat är ironi och att se det humoristiska i varje situation. Den allra bästa humorn hittar man i mindre lyckosamma situationer i livet. Tex när man har det trassligt ekonomiskt, när det går åt helvete på jobbet eller när man just fått en parkeringsbot. Det här kan ganska ofta förväxlas med att man är en person som mår bra av att det går dåligt för andra. Men så är inte alls fallet för mig. Däremot är det roligt att använda motgången till att framställa lustigheter. Precis lika mycket som jag älskar att vara den som står för lustigheten har jag ingenting emot att andra använder mina motgånger till att få andra att må bra. Det är den enkla anledningen till att jag ofta har en negativ inställning till saker och ting. Att det gör mig gladare och får mig och andra att skratta, vilket i förlängningen är saker som gör livet värt att leva.
Jag har sagt det tidigare men jag tror inte det finns många personer som skrattat så mycket som jag har gjort. Även fast jag inte alltid haft så mycket att glädjas över. Men förmågan att hitta lustigheter även i motgångar gör det lättare att ta sig framåt. Så tack till alla er som genom dom här 30 åren hjälpt till att förgylla mina dagar med allehanda lustigheter. Hoppas nästa 30 blir minst lika roliga..
Nu kom jag in på ett långt sidospår så vi fortsätter där jag slutade. Vidare pratade vi på biljarden lite fotboll och om talanger. Jag drog upp ett namn som var en stor talang när jag var yngre. Danne Johansson (numer omskolad till casino-räv). Fast det namnet kändes icke igen och det var då det slog mig att jag faktiskt kommit lite till åren. Personen jag pratade med var ju bara 19 år gammal och knappt född på den tiden. Jag vill inte bli en sådan person som bara pratar om svunna tider. Det kan jag spara till de sista ljuva åren. Det här påminde mig om en annan viktig egenskap i livet. Att hålla sig mentalt ung och se framåt istället för bakåt. Vilket får bli den här sommarens hemläxa...
Talang....
...
Kolla in den här överkyliga grabben som medelst ukelele gör Jason Mraz's underbara låt "I'm yours" i senaste Talang. Vilket för övrigt är ett av mina favoritprogram, men det har jag ju nämnt tidigare.
Inte bara är uppträdandet bra. Grabben nämner att han aldrig uppträtt för folk tidigare och när han får beröm svarar han "tack" på ett om möjligt ännu tröttare och mer nedtonat än jag själv brukar göra. Respect...
Kolla in den här överkyliga grabben som medelst ukelele gör Jason Mraz's underbara låt "I'm yours" i senaste Talang. Vilket för övrigt är ett av mina favoritprogram, men det har jag ju nämnt tidigare.
Inte bara är uppträdandet bra. Grabben nämner att han aldrig uppträtt för folk tidigare och när han får beröm svarar han "tack" på ett om möjligt ännu tröttare och mer nedtonat än jag själv brukar göra. Respect...
fredag 8 maj 2009
Bäst när det gäller
...
Det står nu klart att min patriotism är klart tvivelaktig. Åtminstone när det gäller vissa områden. Eller idrott som i just det här fallet.
Jag kan väl omöjligt ha varit den enda som ondade på Sverige mot Tjeckien i hockeyn tidigare? Innan matchstart ondade jag inte utan det var något som växte fram allteftersom matchen utvecklade sig. Det var som gjort för ytterligare ett klassiskt svenskt idrottsmisslyckande att lägga till den redan digra samlingen.
2-0 till Sverige och cirka 10 minuter kvar. Powerplay 5-3 och man ska bara punktera matchen genom ett enkelt 3-0 mål. Istället blir det kontring och reducering till 1-2. Sedan radade tjeckerna upp chanser och man såg verkligen paniken och ångesten hos spelarna. Riktigt orättvist att fiaskot inte fick fullbordas. Det är inte ofta man som idrottsman får chansen till huvudroll i en fiasko-föreställning av episka mått.
Om det nu var så viktigt att vinna hade det väl åtminstone kunnat ske genom straffar. Sweat it out a little bit....
Det här var antagligen det första och sista blogginlägget med ishockey som ämne. Jag skriver hellre om mer manliga sporter som pingis, tennis, skidskytte och biljard.
God afton....
Det står nu klart att min patriotism är klart tvivelaktig. Åtminstone när det gäller vissa områden. Eller idrott som i just det här fallet.
Jag kan väl omöjligt ha varit den enda som ondade på Sverige mot Tjeckien i hockeyn tidigare? Innan matchstart ondade jag inte utan det var något som växte fram allteftersom matchen utvecklade sig. Det var som gjort för ytterligare ett klassiskt svenskt idrottsmisslyckande att lägga till den redan digra samlingen.
2-0 till Sverige och cirka 10 minuter kvar. Powerplay 5-3 och man ska bara punktera matchen genom ett enkelt 3-0 mål. Istället blir det kontring och reducering till 1-2. Sedan radade tjeckerna upp chanser och man såg verkligen paniken och ångesten hos spelarna. Riktigt orättvist att fiaskot inte fick fullbordas. Det är inte ofta man som idrottsman får chansen till huvudroll i en fiasko-föreställning av episka mått.
Om det nu var så viktigt att vinna hade det väl åtminstone kunnat ske genom straffar. Sweat it out a little bit....
Det här var antagligen det första och sista blogginlägget med ishockey som ämne. Jag skriver hellre om mer manliga sporter som pingis, tennis, skidskytte och biljard.
God afton....
torsdag 7 maj 2009
Jesse på jobbet
...
Det är med stor stolthet jag presenterar en unik inblick i Jesse Brodins yrkesliv. Klippet är filmat med dold kamera och är så vitt jag den första dokumentationen av honom.
Det är med stor stolthet jag presenterar en unik inblick i Jesse Brodins yrkesliv. Klippet är filmat med dold kamera och är så vitt jag den första dokumentationen av honom.
Vänort i Makedonien
...
Ironiskt nog är det många sundsvallsbor jag känner som precis lämnat stan i samma veva som den förlorade sonen återvänt.
Det är skandinavisk turneringsvecka på ett kasino i Makedonien. Lagomt billiga inköp och fri mat, sprit och tobak. För oss spelsugna är det högintressant i och med att det inte finns något annat att göra. Kasinot ligger nämligen mitt ute i ödemarken och således kan man bara slå ihjäl tiden med spel och sprit.
Jag hade tänkt följa med, men den senaste tidens resande har dels kostat för mycket plus att det är skönt att få vara hemma och ta igen sig litegrann. Dessutom ger kombinationen bo på ett kasino plus sprit en mängd möjligheter till att ta katastrofalt dåliga beslut. Nu tror jag kanske att det finns andra i sällskapet som är troligare till att hamna på en riktigt eldning. Minns när jag var i Vegas och under 18 dagar omsatte jag hela $20 på slots. Måste vara någon form av rekord.
Vet inte exakt vilka som följer med. Men det är Jonas, tjejkompis 1, tjejkompis 2, tjejkompis 3, tjejkompis 4, tjejkompis 5, tjejkompis 6, Uffe, Titti samt STEFPHEN!! Vilket gäng.... Såg förresten att Titti och Uffe har en blogg som förhoppningsvis bjuder på lite skandaler.
Jonas har chansen att begrava mig för gott den här helgen. Sedan ett tag tillbaka har han lånat min trådlösa internet-pinne. Om han aktiverar den i Makedonien skulle jag gissa att kostnaden skulle bli betydligt högre än 10.000 kr per timme. Hoppas verkligen jag varit snäll nog på slutet för att slippa det straffet...
Trevlig resa ungdomar...!!
Ironiskt nog är det många sundsvallsbor jag känner som precis lämnat stan i samma veva som den förlorade sonen återvänt.
Det är skandinavisk turneringsvecka på ett kasino i Makedonien. Lagomt billiga inköp och fri mat, sprit och tobak. För oss spelsugna är det högintressant i och med att det inte finns något annat att göra. Kasinot ligger nämligen mitt ute i ödemarken och således kan man bara slå ihjäl tiden med spel och sprit.
Jag hade tänkt följa med, men den senaste tidens resande har dels kostat för mycket plus att det är skönt att få vara hemma och ta igen sig litegrann. Dessutom ger kombinationen bo på ett kasino plus sprit en mängd möjligheter till att ta katastrofalt dåliga beslut. Nu tror jag kanske att det finns andra i sällskapet som är troligare till att hamna på en riktigt eldning. Minns när jag var i Vegas och under 18 dagar omsatte jag hela $20 på slots. Måste vara någon form av rekord.
Vet inte exakt vilka som följer med. Men det är Jonas, tjejkompis 1, tjejkompis 2, tjejkompis 3, tjejkompis 4, tjejkompis 5, tjejkompis 6, Uffe, Titti samt STEFPHEN!! Vilket gäng.... Såg förresten att Titti och Uffe har en blogg som förhoppningsvis bjuder på lite skandaler.
Jonas har chansen att begrava mig för gott den här helgen. Sedan ett tag tillbaka har han lånat min trådlösa internet-pinne. Om han aktiverar den i Makedonien skulle jag gissa att kostnaden skulle bli betydligt högre än 10.000 kr per timme. Hoppas verkligen jag varit snäll nog på slutet för att slippa det straffet...
Trevlig resa ungdomar...!!
onsdag 6 maj 2009
Zach and Miri
...
Filmen Zach and Miri makes a porno är stundtals fenomenalt rolig. Följande kommentar fick mig att skratta högt.
- Excuse me. Can I get a cup of coffee... black
Den svarta expiditen svarar
- Can't you see we're talking....white
Så om ni hör mig avsluta någon mening med white beror det alltså inte på fel antal kromosomer.
Filmen Zach and Miri makes a porno är stundtals fenomenalt rolig. Följande kommentar fick mig att skratta högt.
- Excuse me. Can I get a cup of coffee... black
Den svarta expiditen svarar
- Can't you see we're talking....white
Så om ni hör mig avsluta någon mening med white beror det alltså inte på fel antal kromosomer.
Post Interpool Open
...
Jag har fastnat hemma hos Rille i en poker-dvala och har således inte fått fingrarna ur för att uppdatera bloggen.
Sammantaget var helgen en mycket trevlig upplevelse som bjöd på många goda skratt. Den enskilt roligaste kommentaren jag hörde var när jag gick fram till Urban (som spelade Jack Vegas) och sa att "Urban, det där är ett gift". Han tittade upp med en blick som förmedlade att jag var totalt nedfryst och sa "det är ett jobb". Det är inte ofta man skrattar så man gråter men det här var en sån gång. Här har vi maskinisten förresten. Uthängd som Jack Vegas spelare i bloggosfären kan vara en nesa av rekorderligt mått.
Jag har alltid gillat att vara i Gävle. Livet känns väldigt enkelt här. Allting med Sundsvall kopplar jag bort och kan koncentrera mig på nya upplevelser. Dagarna efter turneringen har ägnats åt sporadiskt biljardspel med Jesse Brodin, pokerspel samt högljudda diskussioner med Rille. Saker som jag har svårt att få utförda på hemmaplan. Min biljardform är stigande och jag hoppas verkligen jag får möjlighet att ställa upp i SM som går den 16-17 i Stockholm. Innan det måste jag beställa linser (hade provlinser den här helgen) eftersom jag återigen inser vilken fördel det är att faktiskt se bollarna skarpt. Silikon-linserna är även mycket mer skonsamma mot mina gamla slitna pokerögon.
Imorgon måste jag hem oavsett. Kl 21 är det seriematch i squash och då och veckan efter ska vi defilera hem seriesegern. Den gode Ulfbåge ber nog chaufför Ringart att styra tv-bussen mot Sundsvall för en ny intervju med mig. Rätt sjukt att som ganska okänd få vara med på tv-sporten 2 ggr på mindre än 6 månader.
Jag har fastnat hemma hos Rille i en poker-dvala och har således inte fått fingrarna ur för att uppdatera bloggen.
Sammantaget var helgen en mycket trevlig upplevelse som bjöd på många goda skratt. Den enskilt roligaste kommentaren jag hörde var när jag gick fram till Urban (som spelade Jack Vegas) och sa att "Urban, det där är ett gift". Han tittade upp med en blick som förmedlade att jag var totalt nedfryst och sa "det är ett jobb". Det är inte ofta man skrattar så man gråter men det här var en sån gång. Här har vi maskinisten förresten. Uthängd som Jack Vegas spelare i bloggosfären kan vara en nesa av rekorderligt mått.
Jag har alltid gillat att vara i Gävle. Livet känns väldigt enkelt här. Allting med Sundsvall kopplar jag bort och kan koncentrera mig på nya upplevelser. Dagarna efter turneringen har ägnats åt sporadiskt biljardspel med Jesse Brodin, pokerspel samt högljudda diskussioner med Rille. Saker som jag har svårt att få utförda på hemmaplan. Min biljardform är stigande och jag hoppas verkligen jag får möjlighet att ställa upp i SM som går den 16-17 i Stockholm. Innan det måste jag beställa linser (hade provlinser den här helgen) eftersom jag återigen inser vilken fördel det är att faktiskt se bollarna skarpt. Silikon-linserna är även mycket mer skonsamma mot mina gamla slitna pokerögon.
Imorgon måste jag hem oavsett. Kl 21 är det seriematch i squash och då och veckan efter ska vi defilera hem seriesegern. Den gode Ulfbåge ber nog chaufför Ringart att styra tv-bussen mot Sundsvall för en ny intervju med mig. Rätt sjukt att som ganska okänd få vara med på tv-sporten 2 ggr på mindre än 6 månader.
måndag 4 maj 2009
söndag 3 maj 2009
What's in your case, Cristopher Koba?
Man tyckte att Rolf Souquet hade en del onödigt jox i sin köväska när han gästade tv-inslaget "What's in your case". Men han står sig slätt mot Koba som har tillräckligt med saker för att öppna en diversehandel.
lördag 2 maj 2009
1-1
...
Igår morse spelade jag min första match i Interpool Open. Mot en kille från Karlstad. Han hade 5 i hcp och jag startade från 2. En rättvis förlust var utfallet. Jag spelade mycket dåligt och tog inte alls tillvara på det faktum att han inledningsvis var nervös. Istället släppte jag in honom i matchen och lät honom gradvis spela upp sig.
Nästa match var schemalagd till 19 så jag och Rille åkte ut till Jesse och hälsade på. Hade trevligt i solen och blev bjuden på mamma Kerstins jordgubbssaft samt Windsor-bakelse. Efter en snabb måltid skulle jag spela nästa match kl 19.
Mot Västerås stolthet Roger Åkerblom. En av dom som var runt på många tävlingar under den period i början av 2000 då jag själv åkte runt en del. Har ingen koll på hur många gånger vi mötts men det har alla fall varit jämna matcher.
Jag spelade excellent från början och gick snabbt upp till 6-3. Missade egentligen ingenting och fick genast förhoppningen om att kunna hålla ihop en hel match. Not to be. Dränkte direkt på sprängningen och med guds hjälp stod det 6-5 nästa gång jag kom in. Allt momentum svängde och efter att ha missat någon enkel stöt låg jag nu istället under med 6-7. Precis som med mig kan Roger spela bra emellanåt. Men det är stabiliteten som saknas för oss bägge.
På något konstigt sätt lyckades jag alla fall hitta tillbaka till rytmen och mitt felfria spel igen. Det rullade även min väg litegrann och jag kunde till slut stämpla ut med vinst 11-7. Kul match och det var rena slinkningen att jag vann. Kunde gått hur som helst.
Efter jag vann hörde man Chamat, som satt och åtmed ryggen mot oss, fråga vem som vann. När han hörde att det var jag jämrade han sig som om det var någon som stuckit kniven i honom. Den där ondnings-stämningen som finns på biljarden är underbar och bara tanken på den gör mig glad.
Ska spela idag igen kl 13 och jag har ingen aning om vem jag möter. Men helst en kille med ledsyn på vänster öga och både armarna i gipsvagga till följd av en påskargumentation med raggarmaffian. Det får heller inte ta för lång tid eftersom jag vill kunna göra mig klar för kvällens aktiviteter i rimlig tid.
Återkommer senare
Igår morse spelade jag min första match i Interpool Open. Mot en kille från Karlstad. Han hade 5 i hcp och jag startade från 2. En rättvis förlust var utfallet. Jag spelade mycket dåligt och tog inte alls tillvara på det faktum att han inledningsvis var nervös. Istället släppte jag in honom i matchen och lät honom gradvis spela upp sig.
Nästa match var schemalagd till 19 så jag och Rille åkte ut till Jesse och hälsade på. Hade trevligt i solen och blev bjuden på mamma Kerstins jordgubbssaft samt Windsor-bakelse. Efter en snabb måltid skulle jag spela nästa match kl 19.
Mot Västerås stolthet Roger Åkerblom. En av dom som var runt på många tävlingar under den period i början av 2000 då jag själv åkte runt en del. Har ingen koll på hur många gånger vi mötts men det har alla fall varit jämna matcher.
Jag spelade excellent från början och gick snabbt upp till 6-3. Missade egentligen ingenting och fick genast förhoppningen om att kunna hålla ihop en hel match. Not to be. Dränkte direkt på sprängningen och med guds hjälp stod det 6-5 nästa gång jag kom in. Allt momentum svängde och efter att ha missat någon enkel stöt låg jag nu istället under med 6-7. Precis som med mig kan Roger spela bra emellanåt. Men det är stabiliteten som saknas för oss bägge.
På något konstigt sätt lyckades jag alla fall hitta tillbaka till rytmen och mitt felfria spel igen. Det rullade även min väg litegrann och jag kunde till slut stämpla ut med vinst 11-7. Kul match och det var rena slinkningen att jag vann. Kunde gått hur som helst.
Efter jag vann hörde man Chamat, som satt och åtmed ryggen mot oss, fråga vem som vann. När han hörde att det var jag jämrade han sig som om det var någon som stuckit kniven i honom. Den där ondnings-stämningen som finns på biljarden är underbar och bara tanken på den gör mig glad.
Ska spela idag igen kl 13 och jag har ingen aning om vem jag möter. Men helst en kille med ledsyn på vänster öga och både armarna i gipsvagga till följd av en påskargumentation med raggarmaffian. Det får heller inte ta för lång tid eftersom jag vill kunna göra mig klar för kvällens aktiviteter i rimlig tid.
Återkommer senare
fredag 1 maj 2009
Betalt och klart
Dags att byta till en turligare lägenhet? Ansökan till tv-programmet Nytt Läge inskickad
Vinnare i kavaj
På fika hemma hos Urban och Malin. Dom har nyss flyttat och gav oss en guidad rundtur.
Scotch doubles och en 2blund åt helvete
...
Inledningen av Interpool Open har bjudit på roligheter.
Först var vi ett helt gäng uppe på Gävle-travet eftersom Interpool sponsrat hela travdagen. De utländska spelarna, några lokala spelare, folk som hjälper till att arrangera spektaklet samt leverantörer. Träffade bland annat en gammal arbetskollega till Montell o Bergström som numer levererar sprit till Interpool. Måste vara okej lön med tanke på vilka volymer som dricks däruppe. Efter en god middag utan rapport om några större vinster på hästarna transporterade vi oss ner till hallen.
Vad möts vi av. Jo att alla bord var ockuperade av finska biljardspelare. Min spelsugenhet försvann och jag bestämde mig precis för att gå hem, när det dök upp ett bord och en motståndare i form av västerås stolthet Christopher Koba. Precis när vi skulle börja tackade han för sig eftersom han utom sin vetskap blivit inblandad i en lagmatch om lite pengar. Blev stående själv med mitt bord och fick försöka reparera min snea och trasiga kö-föring.
Efter en stund när jag konstaterat att pendlingen ej går att laga pga trasig dna-stege fick jag spela ett par matcher mot Mika Immonen. Vi körde från tävlingshandikappen, dvs att jag börjar med 2-0 till 11. Om en hundring. Ganska precis en hundring i sjön rent gamblingmässigt. Men att få spela mot en världsmästare för parkeringspengar känns ändå helt okej.
Efter 20 minuter stod det 7-3 till honom. Då hade jag fortfarande inte missat en stöt. Bara gjort felstöt på en extremt svår safe. Kombinationen stora hål och nylagda dukar gör att uppläggen går i ett rasande tempo för en spelare av hans kaliber. Till slut blev det 11-5 och jag hoppades på bättre lycka i nästa match.
"We have to make some adjustments", tyckte jag.
Han erbjöd 3-0 och första sprängningen. Mitt motbud blev 4-0 och sprängningen. När han såg tveksam ut sa jag att sprängningen inte skulle vara någon fördel ändå. Eftersom jag spränger som en kärring. "That could change" påstod han. Mmmm. Troligen.
Den matchen blev lite jämnare och jag ledde med 10-7 efter en fin streak där jag rensade ett par upplägg. Precis när han skulle lägga upp insåg jag att han var på lill-kokningen. Istället för att lite mjukt rulla bort vit mot min sida bordet så slog han till den med triangeln. Ett skolboksexempel på ånga. Hursomhelst sprängde jag och rensade till alla problem var lösta. Bara ett lätt uppspel på 8:an kvar. Som vem som helst skulle klara. Utom jag. Stora krampen och jag placerade vit bakom 9:an. Safe och sambal oelek av den fina chansen att få avsluta i stor stil.
Yada yada yada....... Torsk med 10-11 och när han sprängde på sista upplägget såg jag redan när bollarna bara rullat halvvägs att det skulle bli ett carambole-läge från 3:an. Mycket riktigt. Case closed. Rolig match alla fall även om jag fortfarande är lite bitter över att elda ett sånt enkelt läge.
Sen blev det lagmatch. Chamat var sugen på mina pengar och ville spela med Nassa mot mig och Mika. Grejen är att jag var lite orolig över den saken eftersom jag bara känner honom halvbra. Med Chamat är det annorlunda. Missar jag en enkel stöt i hans lag mår jag nästan gott över att se honom gestikulera och beklaga sig över min icke-kompetens. Men jag vill inte att Mika ska gå och koka över drabbningen kring att behöva spela med en brillprydd norrlänning. Men men, chansen att vinna Chamat-pengar tog överhanden och vi enades om att spela matcher till 5 om en hundring per person.
Allting löste sig ganska bra eftersom vi vann första matchen relativt enkelt. Tror inte Mika missade en enda stöt och jag spelade själv fullt godkänt. Trots att vi blev railade av ett antal original som vädrade kramp-stötar. Lokala som utländska. Crille, Sara, Raj, Gneten, Koba, etc etc...
I andra matchen råkade jag, i ett viktigt läge, lägga upp en så kallad Hofors-kaka åt Mika. Det innebär att bollarna inte ligger riktigt tätt ihop och efffekten blir en dålig spridning oavsett hur hårt eller bra man spränger. I boll-klustret uppenbarade sig en riktig gratis-nia som Chamat o Nassa tackade allra ödmjukast för. Mika sa att det är nog bäst att han lägger upp sina egna upplägg fortsättningsvis.
"I'll be racking in the finals on sunday" sa jag
"Over my dead body" tyckte han om den saken.
Seansen slutade med att vi torskade sista matchen och gick jämnt i lagmatcherna. Lite synd när man för en gångs skulle hade chansen att plocka hem 200 Ckr (Chamat-kr, en högst värdefull valuta). Kanske dyker det upp någon ny sådan chans i helgen.
Börjar spela kl 11:30 imorgon så lite sömn kanske vore nöten...
God afton.....
Inledningen av Interpool Open har bjudit på roligheter.
Först var vi ett helt gäng uppe på Gävle-travet eftersom Interpool sponsrat hela travdagen. De utländska spelarna, några lokala spelare, folk som hjälper till att arrangera spektaklet samt leverantörer. Träffade bland annat en gammal arbetskollega till Montell o Bergström som numer levererar sprit till Interpool. Måste vara okej lön med tanke på vilka volymer som dricks däruppe. Efter en god middag utan rapport om några större vinster på hästarna transporterade vi oss ner till hallen.
Vad möts vi av. Jo att alla bord var ockuperade av finska biljardspelare. Min spelsugenhet försvann och jag bestämde mig precis för att gå hem, när det dök upp ett bord och en motståndare i form av västerås stolthet Christopher Koba. Precis när vi skulle börja tackade han för sig eftersom han utom sin vetskap blivit inblandad i en lagmatch om lite pengar. Blev stående själv med mitt bord och fick försöka reparera min snea och trasiga kö-föring.
Efter en stund när jag konstaterat att pendlingen ej går att laga pga trasig dna-stege fick jag spela ett par matcher mot Mika Immonen. Vi körde från tävlingshandikappen, dvs att jag börjar med 2-0 till 11. Om en hundring. Ganska precis en hundring i sjön rent gamblingmässigt. Men att få spela mot en världsmästare för parkeringspengar känns ändå helt okej.
Efter 20 minuter stod det 7-3 till honom. Då hade jag fortfarande inte missat en stöt. Bara gjort felstöt på en extremt svår safe. Kombinationen stora hål och nylagda dukar gör att uppläggen går i ett rasande tempo för en spelare av hans kaliber. Till slut blev det 11-5 och jag hoppades på bättre lycka i nästa match.
"We have to make some adjustments", tyckte jag.
Han erbjöd 3-0 och första sprängningen. Mitt motbud blev 4-0 och sprängningen. När han såg tveksam ut sa jag att sprängningen inte skulle vara någon fördel ändå. Eftersom jag spränger som en kärring. "That could change" påstod han. Mmmm. Troligen.
Den matchen blev lite jämnare och jag ledde med 10-7 efter en fin streak där jag rensade ett par upplägg. Precis när han skulle lägga upp insåg jag att han var på lill-kokningen. Istället för att lite mjukt rulla bort vit mot min sida bordet så slog han till den med triangeln. Ett skolboksexempel på ånga. Hursomhelst sprängde jag och rensade till alla problem var lösta. Bara ett lätt uppspel på 8:an kvar. Som vem som helst skulle klara. Utom jag. Stora krampen och jag placerade vit bakom 9:an. Safe och sambal oelek av den fina chansen att få avsluta i stor stil.
Yada yada yada....... Torsk med 10-11 och när han sprängde på sista upplägget såg jag redan när bollarna bara rullat halvvägs att det skulle bli ett carambole-läge från 3:an. Mycket riktigt. Case closed. Rolig match alla fall även om jag fortfarande är lite bitter över att elda ett sånt enkelt läge.
Sen blev det lagmatch. Chamat var sugen på mina pengar och ville spela med Nassa mot mig och Mika. Grejen är att jag var lite orolig över den saken eftersom jag bara känner honom halvbra. Med Chamat är det annorlunda. Missar jag en enkel stöt i hans lag mår jag nästan gott över att se honom gestikulera och beklaga sig över min icke-kompetens. Men jag vill inte att Mika ska gå och koka över drabbningen kring att behöva spela med en brillprydd norrlänning. Men men, chansen att vinna Chamat-pengar tog överhanden och vi enades om att spela matcher till 5 om en hundring per person.
Allting löste sig ganska bra eftersom vi vann första matchen relativt enkelt. Tror inte Mika missade en enda stöt och jag spelade själv fullt godkänt. Trots att vi blev railade av ett antal original som vädrade kramp-stötar. Lokala som utländska. Crille, Sara, Raj, Gneten, Koba, etc etc...
I andra matchen råkade jag, i ett viktigt läge, lägga upp en så kallad Hofors-kaka åt Mika. Det innebär att bollarna inte ligger riktigt tätt ihop och efffekten blir en dålig spridning oavsett hur hårt eller bra man spränger. I boll-klustret uppenbarade sig en riktig gratis-nia som Chamat o Nassa tackade allra ödmjukast för. Mika sa att det är nog bäst att han lägger upp sina egna upplägg fortsättningsvis.
"I'll be racking in the finals on sunday" sa jag
"Over my dead body" tyckte han om den saken.
Seansen slutade med att vi torskade sista matchen och gick jämnt i lagmatcherna. Lite synd när man för en gångs skulle hade chansen att plocka hem 200 Ckr (Chamat-kr, en högst värdefull valuta). Kanske dyker det upp någon ny sådan chans i helgen.
Börjar spela kl 11:30 imorgon så lite sömn kanske vore nöten...
God afton.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)