Rekordsamling

...

Jag läste om mannen som samlat navelludd i 26 år och som nu kommit med i Guiness Rekordbok.

Fatta vilket ironi att inte komma med som tex navel-ludds-samlare. Man har skaffat sig en helt fantastiskt annorlunda hobby, utövat den till perfektion i flera decennier, och ändå har någon annan kommit över mer ludd.

Då är man istället världens absolut sämsta navel-ludds-samlare, eftersom det garanterat inte finns fler än två.

Om man applicerar samma teori på att samla motgångar, hur blir det då ifall man har haft näst mest motgångar i världen? Fundera på det ni...

Färdigviftat

...

Jag vet inte om sånt här bara händer mig, men alldeles nyss på Hemköp hände någonting märkligt.

Inför kvällens squash och morgondagens frukost skulle jag handla lite småsaker. Bananer, satsumas, äpplen, sojamjölk och Proviva-dryck. Under hela inhandlingen pratade jag i telefon med Rille. När jag hämtat frukten plus dryckerna kom jag på att jag inte ätit något, och lämnade min korg därhän och begav mig bort till frysdisken för att se om det kommit någon ny och spännande genomäcklig färdiglagad maträtt.

Det hade det inte så jag återvände till mina matvaror och tultade mot kassan. När jag la upp varorna på bandet upptäckte jag att det fanns två äppelpåsar i korgen. Den ena innehållande små ynkliga äpplen som snarast påminde om dom man pallade som liten. La därför bort den påsen eftersom mina Royal Gala-äpplen har en mycket mer imponerande storlek. Medan jag väntade på att kortköpet skulle gå igenom kändes det som om någonting saknades.

Vilket det gjorde. Men det insåg jag inte förrän jag packade ner varorna. Den andra påsen med äpplen, som jag tidigare tog för givet var mina, var inte alls några ljuvliga Royal Gala-äpplen. Snarare någonting framställt i ett laboratorium. Dom var stora som vattenmeloner och hade en misstänkt onaturlig färg.

Plus att mina bananer var borta. Någon har alltså gått förbi min korg, glad i hågen med två påsar äckel-äpplen, upptäckt mina elit-äpplen och helt sonika gjort ett byte. Samt korpat bananerna.

Alternativt jävlats med mig. Men jag har en del erfarenhet av att vara ett elakt barn, och inte ens vi använde såna sofistikerade metoder för att driva vuxna till vansinne, så den teorin tror jag inte heller på. Inte heller kan jag tagit fel korg för ingen annan kan väl råka handla kombinationen ProViva Mango och Alpro Soyamjölk? Det måste helt enkelt vara så att min äppel-smak håller världsklass. Det får bli behållningen av det här.

Kom precis tillbaka till kontoret för att hämta min dator. Chi, som sitter mittemot mig, har en liten prydnad i fönstret. En sån där kinesisk lycko-katt som viftar frenetiskt med vänsterarmen. Jag har suttit och småstört mig på kattkräket i några veckor nu, och eftersom jag är ensam på kontoret var det dags att få igen käften på honom. Katten är batteri-driven och när jag stoppade armen har den inte kraft nog att starta om. Ska bli mycket intressant att se om Chi upptäcker att sin vän inte längre vinkar åt honom. Sjuka sjuka katt.

Angående helgens MaxiPlay-turnering får det sägas varit ett mycket lyckat arrangemang. Alla verkade glada och nöjda även om alkohol-nivån nog var aningen hög. Men huvudsaken var att alla hade roligt och så kändes det. Så tack alla ni som var där och bidrog till en trevlig kväll. Tack även till Katty, Fia och Jullan som serverade med den äran, samt till alla dealers som skötte sin uppgift galant!

Någon som inte alls förtjänar något tack är bakfyllan som kom på besök på söndagen. Herregud vilken pina. Trodde mig vara frisk på måndagen, men framåt kvällen kom en sån där gigantisk ångestattack jag inte brukar uppleva annat än dagen efter. Så det har varit två helveteskvällar i rad. Återigen undrar jag hur man orkar utsätta sig för något dylikt.

Nu seriespel i squash......

Plastgrossisten

...

Så har man varit runt hela Västernorrland med Jonas och förberett inför morgondagens turnering. Kånkat saker uppför trappor tills hjärnan signalerade stopp.

Vi lever i skilda världar, Jonas och jag. Hans erfarenhet från att släpa restaurangkök gjorde att han ansåg dagens uppgift som en parkpromenad. Jag, som aldrig släpat någonting någonstans, höll på att krevera. Direkt jag ser saker som ska flyttas tänker jag omedelbums på om det inte vore bättre att bara slänga skiten.

Kom även över en hygglig affärsidé. Sälja plast. Vi försökte få tag på cutting cards till kortlekarna och det krävdes besök på sex tryckerier innan vi äntligen hittade rätt material. Istället för Pappersgrossisten kan man öppna Plastgrossisten och konkurrera enbart mot sin egen törst.

Snart vankas det förkrök på kontoret med diverse vilsna pokersjälar. Jag gissar att det inte kommer vara Moder Sveas stoltaste produkter som kommer släpa hit sig själva.

Dimma sökes!

Drypar-serie och en helg i vätska

...

Den här helgen blir intressant.

På lördag arrangerar MaxiPlay en pokerturnering dit vi bjudit in diverse av våra spelare för en trevlig kväll. Precis som alltid när man arrangerar något är det diverse bitar som ska falla på plats. Jonas har varit huvudansvarig för organisationen kring tillställningen och som det ser ut just nu är det kontroll på allt väsentligt.

Redan ikväll kommer det lite folk till stan, och planen är att ta några för-stänkare på kontoret och sedan besöka kasinot. En 2-dagars drickning är precis vad man behöver efter att inte roat sig alltför mycket under hösten.

Lördag har för övrigt mer i sitt sköte än en pokerturnering. Det är elitseriesammandrag i squash och det ser jag mycket fram emot. Vår klubb, som annars har en ganska kärv tillvaro i serien, har värvat sverige-trean och förhoppningsvis kommer han ta oss upp ur leran. Det är öppet hus på squashhallen och självklart ingen entré. Kom gärna dit. Mitt jongleringsnummer börjar i pausen kl 13:30.

Det är egentligen otroligt att jag aldrig får några priser för min hjälpsamhet. Igår var det städdag på squashen och ett manstarkt gäng om 4 personer drog sig inte för någonting. Kalka av duschar, putsa toaletter, dammsuga och skura. Ingenting stod i vår väg för att få hallen i ordning. Däremot tror jag att jag andades in alldeles för mycket kalkmedel och min hypokondri arbetade för fullt när jag kraxade som en skadeskjuten kråka sekunderna efteråt.

Sist men inte minst vill jag bara meddela världen att jag äntligen kommit ikapp min nya favoritserie Mad Men. Karaktärerna, och då i synnerhet Don Draper, har utvecklats och gett ett nytt djup till serien. Från början kändes serien lite stel men jag hade hela tiden på känn att den skulle bli magisk, och det var precis så det blev. Förutom en bra story är det tidernas stiligaste tv-serie. Allt, och då menar jag allt, är genomtänkt. Lite som en Wes Anderson film, fast en tv-serie.

OBS! Ni som föredrar svensk buskis kan bortse från föregående stycke.

Vi ses i dimman!

Upptaget

...

Historiskt har det låtit på 2 vis när man ringer till någon. Antingen snabba upptaget-signaler eller en mer långsam och utdragen signal när det är fritt fram.

Numer har det dykt upp en tredje spelare på banan. En signal någonstans mittemellan. Det låter som en lite mer långsam upptagen-signal. Hur kommer det sig?

Varje gång det händer har jag ingen aning om signalerna går fram eller inte. Fantastiskt irriterande. Kan inte vissa saker bara få vara som dom alltid har varit...

Tuppfäktning

...

I söndags var det återigen dags för.....

MittSveriges Rasfjäderfäklubbs årliga hönsutställning. Arrangemanget anordnades i den anrika Kusten-lokalen i Stockvik strax utanför Sundsvall.

Jag, Patte, Anton och Björnberg anlände i god tid för att hinna strosa omkring och bedöma fågelskrällena som tävlade i de olika kategorierna. Det krävdes lite övertalning för att få med sig Emil och Anton. Löften om att det inte var någon idrottsaktivitet, att vi inte skulle göras till åtlöje, ingen loppmarknad samt garanti på att dom aldrig gjort det förut.

Räknat i kackel var det väl värt entrépengen på 30 kr.

Det var som väntat både folkligt, festligt och fullsatt. Jag hade i år turen att få träffa några av deltagarna på lite närmare håll.

Emil tog en lite mer avvaktande linje och hälsade inte personligen på deltagarna. Här en klassisk tråk-tupp i vintermundering.

Den här karljäveln var inte vidare nöjd med tillvaron, och det blev en kakofoni av fjädrar när han tvingades ut ur sin bur. Men det är klart, en tupp i den storleken vill självklart syssla med tuppfäktning på dom stora arenorna, och inte vara utställningsobjekt i en skönhetstävling bland en massa primadonnor till hönor. Den här texten av Iggesundsgänget kändes rätt pang på rödbetan:

"Äntligen kom den stora dagen, Agda la sig platt på magen.

Tuppen spretade me klorna sen så tog han sats för att hoppa på na.

Sen så kom han så gruset yrde med näbben före med den han styrde.

Men då gick de på detta sätt, tuppfan bomma rätt å slätt"

Ägaren, en storvuxen man i vitt hår och vitt skägg, lät meddela att den granna tuppen var till salu. Kan man säga att det gått deflation i hönspriserna på slutet? Karln var den ståtligaste i lokalen med ben stora som kanelstänger, och tingade ändå ett pris om blott en hundralapp. Tror banne mig att jag slagit till om jag varit lite mindre bakis. Kunde blivit min enda lönsamma investering sedan jag sålde förfalskade lotter utan vinst i Haga på 80-talet.

Den här lilla juvelen kallades för en stridstupp. Lustigt namn, och det vore ännu lustigare att få se honom gå en match mot guld-pullan ovan. Undra om det någonsin hänt att den ena tuppen kväver sin motståndare genom att sätta sig på honom?

Tyvärr kunde vi inte stanna så länge eftersom Anton och Emil, i protest, gick och väntade i bilen. Men vi hann lägga en röst på deltagare nummer 9 (ej på bild) och jag hoppas han tog hem segern. Vilket han kan ha gjort eftersom herrn som tog emot rösterna sa att "det är många som tror på nian idag".

Nu blir det en lång väntan till nästa års utställning. Man kan föreställa sig hur viktig varje tävling är för deltagarna. Dom lever nämligen bara i 5-6 år så det finns inget utrymme för mediokra insatser om man vill hamna i Fjäderfäförbundets Hall of Fame.

Inte bara jag!!!

Det finns fler än mig som ibland har en negativ livssyn. Jag är inte ensam på pessimist-skeppet. Klipper in några rader från ett mail en kompis skickade igår. Tråkigt att höra när bekantas liv är i gungning, men behållningen av mailet är den otroligt underhållande tongången. Det är en konst att skriva en sån här munter klagosång.

"Jag blev analt våldtagen igår. Jag blev av med mitt kontorsrum. Någon viktigare människa än mig fick det och jag får njutningen av att sitta i det öppna kontorslandskapet.

XXX har varit arbetslös så länge nu att hon inte längre gnäller over det. Hon har förlikat sig med sitt öde och inväntar nu döden i stillhet. Hon har börjat måla och tar det bara lugnt pa dagarna. Hon söker fortfarande jobb forstås men det finns inte mycket. Jag säger ingenting därfor att jag inte vill ha en hysterisk kvinna att ta hand om när jag kommer hem varje kväll. Det kommer säkert att explodera snart andå. Pengamässigt blir det stressigare och stressigare eftersom brollöpet hägrar i mars och det ska produceras 200 lax ungefär. Hennes inkomst hade varit ett välkommet bidrag.

Ingen vill höra hur mycket jag jobbar och pluggar sa jag undviker den klagosången. Men låt mig bara säga att jag aldrig har sträckt mig själv så tunt och det börjar märkas fysiskt och psykiskt. Jag ar svag, fet och trött."

Sleep Talk

Häromdagen installerade jag appen "Sleep Talk" på min telefon. För den oinvigde kan det kortfattat sägas vara ett program som man aktiverar innan man lägger sig, och som spelar in alla ljud under nattens gång. Via någon sensor som filtrerar bort prassel och annat osignifikant.

Efter att ha testat applikationen i 2 nätter är slutsatsen att jag är en lika intetsägande person sovandes som vaken. Inte ett pip på 13 timmars sömn förutom ett utdraget mumlande som ej gick att tyda.

Den vetskapen är ingenting som lyser upp min dystra vardag. Fler såna här applikationer och man tvingas söka tröst i en flaska av djupaste modell.

Horbarn

...

När jag rannsakar mig själv framgår det ganska tydligt att jag är en dålig människa och att jag aldrig, genom goda gärningar, kommer kompensera den usla karma jag ådrog mig som yngre.

När jag pluggade delade jag lägenhet med några kamrater. Ungefär som ett kollektiv, fast utan helskägg och kommunistiska sympatier.

Under en föreläsning i marknadsföring hade tre av oss anlänt i tid. Den fjärde personen, Robban, hade av någon anledning blivit lite sen. Anledningen till hans sena ankomst visade sig vara att han stött på ett Jehovas Vittne när han lämnade lägenheten. För att slippa en långrandig diskussion ursäktade han sig och lovade att studera ett exemplar av tidningen Vakttornet som han fick med sig på sin resa.

I tidningen fanns det en bild på Maria där hon vaggar Jesus-barnet med en sån där blick som bara en mor kan ha. Bägge omgärdade av ett starkt skimmer. Robban, som den troende person han var, hade ritat dit en liten pratbubbla strax intill Maria. Det stod:

"Vad är det här för jävla horbarn?"

Situationen var så absurd och skruvad att det var omöjligt att inte se humorn. Där sitter 100 st personer och ägnar totalt fokus åt en trist föreläsning om någonting synnerligen oviktigt, när allvaret bryts av något så sinnessjukt barnsligt. Mängden skratt som den morgonen producerades av 4 ovetande ungdomar blev så våldsamt att det inte var ett alternativ att sitta kvar i föreläsningssalen. Att utrymma salen försämrade inte vårt rykte nämnvärt. Det förekom i princip på daglig basis.

När jag tänker tillbaka på det idag framstår det nästan lika roligt. Även om det var hemskt i sak, är såna där spontana och helt oväntade situationer dom absolut roligaste.

Därför ångrar jag ingenting och får acceptera ett livslångt straff i form av Guds bestraffelse.

Frisyr eller pälsmössa

...

Kl 13:30 ska jag klippa mig och jag behöver hjälp att bestämma frisyr. Alternativen följer.

1) Mohikan, tänker mig en röd-grön kombo

2) Semi-Mohikan utan färg där jag, istället för mohikan-taggar, kammar håret bakåt

3) Clown-frisyr. Tidlöst och hår i ögonen är ett minne blott.

4) Business in the front, party in the back. För att fira att NHL äntligen kommit igång.

5) EMO-frilla med temat "hår överallt". Möjligen skapa ett par hörlurar i hår.

6) Helsnaggad fuhrer-frisyr. Kan skapa lite disciplin i ett i övrigt vimsigt liv.

Självporträtt

Jag gjorde just en CMS-redigering som, efter en halvtimmes arbete, passade på att gå upp i rök.

Nämnde då någonting om elände och om en snara. Min kollega Chi, som den upptagna person han är, knåpade snabbt ihop en liten illustration över mitt elände. Faktum är att den stämmer på skrämmande många punkter.

Big week

...

Sitter just och slötittar på Hemmafruar i New York och vill bara spy över hela produktionen. Jag tycker att det är skit-tv när man verkligen gör allt i sin makt för att framställa en person som korkad. Nu kan damerna mycket väl vara helt tomma i huvudet, men vinklad tv är spyfärdig nevertheless.

För att ta ett uttryck ur deras vokabulär är det här en "big week".

- Squash-serien har premiär imorgon och äntligen kanske jag kan finna en bromsmedicin mot min galopperande övervikt. Den här gången förärar vi Div.2 med ett besök och förhoppningsvis tar vi klivet tillbaka till ettan. Förutsatt att det finns tillräckligt med racketar i shopen för att Jesper inte ska lida material-brist framåt serieavslutningen i december.

- På jobbet är det full fart. Vi har tagit över ett par nya pokersajter som ska integreras i vårt MaxiPlay-koncept. Vilket idag innebar timmar av Skypande med Alexandra från ett öst-europeiskt land av trassligaste modell. Hon tillhör en av få stackare som tvingas dansa efter min pipa.

- Ifall jag finner tid ska jag till helgen spela seriespel i biljard i Stockholm. Det blir isåfall att åka till Gävle på fredag, träna lite på Interpool och kolla in ombyggnationen, och sedan en dagstripp till huvudstaden på lördag. Det var länge sedan jag hälsade på i Gävle och det här skulle vara en lämplig helg. Förutsatt att det går att lösa tidsmässigt och att min frånvaro från biljarden fortfarande gör mig konkurrenskraftig.

Resten av kvällen ska spenderas med tv. Nya avsnitt av superfavoritserierna Dexter och Bored To Death har kommit inatt.

På tal om TV såg jag nyss programmet sommarpratarna. Vilket fantastiskt trevligt program. Även ett program jag i min ungdom skulle raljerat över. Att det bara är åldringar som orkar se en sån zzzzzzzznose-fest. Men nu när jag är äldre och visare finner jag stort intresse i djupa diskussionen om livets prövningar och motgångar.

Sätt mig framför en filmkamera med det temat, och jag skulle prata till solen slocknar.

Freaky friday

...

Fredag! En dag jag inte alls uppskattade förrän jag slutade med poker på heltid. Just eftersom alla med vanliga jobb var så otroligt toppade med stora förhoppningar om en rolig helg, medan det för mig bara var en helt vanlig dag.

Igår var vi nere på casinot med hela kontoret och spelade deras 1k freezeout. Dom djupstackade turneringarna har numer en väldigt spelvänlig struktur och det är ett sant nöje att spela deras turneringar nu. Något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.

Den fina strukturen till trots åkte jag någonstans i mitten. Började bra och byggde från 30k till 40k första timmen, och även fast planen var att spela aktivt, hittade jag en otrolig kort-torka i kombination med att spelarna till höger om mig turades om att raisa varje hand. Valde att bida min tid och min tillvaro blev en pina. Nu kanske man jinxar sig själv, men det känns som det krävs en rejäl portion dåliga kort eller en setup för att inte gå djupt i turneringarna därnere.

Dagens underhållning kommer från Mammas Nya Kille. Leif Lacken söker jobb som hästskötare och hela klippet träffar min humor mitt i prick. Klippet går inte att embadda så jag skickar in en helt vanlig länk.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2399&artikel=4029793#autoplay=/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2625981&codingformat=.m4a&metafile=asx