tisdag 26 oktober 2010

Färdigviftat

...
Jag vet inte om sånt här bara händer mig, men alldeles nyss på Hemköp hände någonting märkligt.

Inför kvällens squash och morgondagens frukost skulle jag handla lite småsaker. Bananer, satsumas, äpplen, sojamjölk och Proviva-dryck. Under hela inhandlingen pratade jag i telefon med Rille. När jag hämtat frukten plus dryckerna kom jag på att jag inte ätit något, och lämnade min korg därhän och begav mig bort till frysdisken för att se om det kommit någon ny och spännande genomäcklig färdiglagad maträtt.

Det hade det inte så jag återvände till mina matvaror och tultade mot kassan. När jag la upp varorna på bandet upptäckte jag att det fanns två äppelpåsar i korgen. Den ena innehållande små ynkliga äpplen som snarast påminde om dom man pallade som liten. La därför bort den påsen eftersom mina Royal Gala-äpplen har en mycket mer imponerande storlek. Medan jag väntade på att kortköpet skulle gå igenom kändes det som om någonting saknades.

Vilket det gjorde. Men det insåg jag inte förrän jag packade ner varorna. Den andra påsen med äpplen, som jag tidigare tog för givet var mina, var inte alls några ljuvliga Royal Gala-äpplen. Snarare någonting framställt i ett laboratorium. Dom var stora som vattenmeloner och hade en misstänkt onaturlig färg.

Plus att mina bananer var borta. Någon har alltså gått förbi min korg, glad i hågen med två påsar äckel-äpplen, upptäckt mina elit-äpplen och helt sonika gjort ett byte. Samt korpat bananerna.

Alternativt jävlats med mig. Men jag har en del erfarenhet av att vara ett elakt barn, och inte ens vi använde såna sofistikerade metoder för att driva vuxna till vansinne, så den teorin tror jag inte heller på. Inte heller kan jag tagit fel korg för ingen annan kan väl råka handla kombinationen ProViva Mango och Alpro Soyamjölk? Det måste helt enkelt vara så att min äppel-smak håller världsklass. Det får bli behållningen av det här.

Kom precis tillbaka till kontoret för att hämta min dator. Chi, som sitter mittemot mig, har en liten prydnad i fönstret. En sån där kinesisk lycko-katt som viftar frenetiskt med vänsterarmen. Jag har suttit och småstört mig på kattkräket i några veckor nu, och eftersom jag är ensam på kontoret var det dags att få igen käften på honom. Katten är batteri-driven och när jag stoppade armen har den inte kraft nog att starta om. Ska bli mycket intressant att se om Chi upptäcker att sin vän inte längre vinkar åt honom. Sjuka sjuka katt.

Angående helgens MaxiPlay-turnering får det sägas varit ett mycket lyckat arrangemang. Alla verkade glada och nöjda även om alkohol-nivån nog var aningen hög. Men huvudsaken var att alla hade roligt och så kändes det. Så tack alla ni som var där och bidrog till en trevlig kväll. Tack även till Katty, Fia och Jullan som serverade med den äran, samt till alla dealers som skötte sin uppgift galant!

Någon som inte alls förtjänar något tack är bakfyllan som kom på besök på söndagen. Herregud vilken pina. Trodde mig vara frisk på måndagen, men framåt kvällen kom en sån där gigantisk ångestattack jag inte brukar uppleva annat än dagen efter. Så det har varit två helveteskvällar i rad. Återigen undrar jag hur man orkar utsätta sig för något dylikt.

Nu seriespel i squash......

Inga kommentarer: