Hatten av för Henrik Schyffert

...
Jag har precis sett klart Schyfferts hyllning till 90-talet, som sändes live på SVT i helgen.

Showen var g-r-y-m-t bra och alla positiva saker jag hört visade sig vara sanna. Inte bara det att den var extremt rolig. Den röda tråden och dom självutlämnande delarna gav föreställningen en extra dimension. För den som ännu inte sett showen finns den att se på SVT Play.

Som jätteironiker kände jag igen mig i väldigt mycket. Ironin är som ett multiverktyg. Det går att avända till allt möjligt. Som ren underhållning är ironin underbar, och i mina ögon det största formen av humor. I synnerhet självironi som slår allt annat. Jag antar att jag är färgad av min uppväxt.

Som yngre och ännu mer osäker person kunde ironin även användas som reservplan till att dölja sin egentliga smak eller åsikt. Låt säga att man i ett gäng var och tittade på kläder och personligen gillade något plagg. Då kunde man testa vattnet med en kommentar som "snygga byxor". Fick man då tillbaka ett välartikulerat "ja, verkligen super-fräsiga" samtidigt som dom andra himlade med ögonen hundra varv, ja då kunde man skratta lite nervöst och göra en mental note-to-self att aldrig titta åt sådana byxor igen.

Förutom ironi tenderade vi i vår uppväxt att genom hån och skratt förlöjliga felsägningar, felstavningar, misstag eller allmänt dråpliga situationer. På kompis-nivå. Fast fortfarande med tillräcklig elakhet för att göra det riktigt jobbigt för stunden. Många gånger var det därför en ständig vakt på att inte sätta sig i position att bli hånad. Vilket jag tror till viss del gjort att jag under många år var ganska försiktig med att sticka ut från mängden.

Idag känner jag mig ganska mycket mer vuxen och har tonat ner dom här bitarna lite. Eller snarare tonat upp min allvarligare sida. Det bekommer mig inte lika mycket att ha åsikter som avviker från vad andra tycker och tänker. Fast fortfarande har jag och mina vänner kvar tillräckligt mycket ironi och skratta-på-andras-bekostnad att jag anser att det är exakt det som gör att jag har mycket roligare än folk i största allmänhet har.

Plus att ironin, precis som han så fint nämnde, kan används till att driva med människor utan att det nödvändigtvis behöver framgå för personen ifråga. Fungerar naturligtvis bäst gentemot andra generationer, men även mot osäkra personer.

Hur ska man någonsin kunna glömma inslaget "Expressen Fredag" från Percy Tårar där dom elaka medarbetarna med ironin som verktyg driver stackars osäkre Ceasar till tårar. På det viset att dom hela tiden tar ställning för något och sedan tvärt byter åsikt och låtsas varit ironiska när väl Ceasar tar rygg på deras inledande ställningstagande. Stor humor.

En annan favorit är när man vill döma ut någon och vill att det tydligt ska framgå. Ett exempel är jag när jag var i Prag och det på hotellet med 1100 rum bara fanns 3 strykjärn, som fanns till utlåning i receptionen utan tidsbegränsning. Effekten blev att det inte gick att få tag på några strykjärn. Vid kontakt med receptionen nämnde då min reskamrat lite försynt att
"maybe you can talk to the management about buying a few more irons".
Ska man visualisera en sådan kommentar kan det närmast liknas vid att, på 2 cm avstånd från personen, sätta upp en neon-skylt med texten "IDIOT!!!", ackompanjerat av en blåsorkester samt dvärgar i bjällerskor som jonglerar och spinner med rockringar. Förstås förutsatt att personen är intelligent nog att förstå det faktum att hon just blev gjord till åtlöje, vilket inte alls var säkert i just det här fallet. Men ni förstår principen.

Avslutningen i det här inlägget blir något Schyffert sa i inledningen. Att många tenderar att stanna kvar i den tidsepok där man själv var på toppen av sin karriär.

Tänkte litegrann på det där och undrade kring vilken tidsepok jag själv fastnat kvar i. När jag hade det som allra bäst. Kom fram till ingen tidsepok alls eftersom jag fortfarande inte haft det särskilt bra. Allt det bra har jag framför mig och det kanske distansiserar mig litegrann från er andra lyckofigurer som aldrig haft några motgångar. Alltid något att vara tacksam över :))))

Hur i helvete kan man vara vaken 05:54......???