Du fattar väl att du förlorat

...
Jag har en lustig anekdot från kasinot i fredags. Det gäller en hand som jag spelade mot en kollega från vårt grannland i väst. Det är ingen zzzzzzzzzzzzzzzzzzz-historia om hur mina kungar blev utdragna av J5 efter att alla pengar gick in på 762 flop.

Mötte upp med Jonsson och Nina nere på kasinot, där dom ätit middag med ett annat par. Drinkar intogs och efter inte alltför länge bestämdes det att jag och Jonsson skulle spela lite poker. Vi hamnade på samma bord och, förutom Eva från Hudik, var det väl mest nya förmågor. Bredvid mig satt tex en kille från Luleå som försökte låtsas att han aldrig spelat live förut, fast det syndes tydligt att han spelat massvis med live-poker. Fattar inte varför folk vill låtsas vara nybörjare. Vad blir skillnaden liksom? Ska jag tänka att "oj, den här killen är nybörjare så det är lika bra jag trycker in hela skiten med 22"

Den norska killen jag nämnde var tämligen aggressiv och raisade kanske 3 händer varje varv. Oftast till 120. Just den här handen höjde han i tidigt spår till 120, 3 st synade bakom, och jag satt i small blind med 98 i klöver. Bestämde mig för att squeeza honom och poppade upp till 660. Rätt stor chans att vinna potten på en gång och det blir extra värde eftersom det ligger 360 kr i döda pengar. Olyckligt nog synade baggen, vilket iof sig inte behöver betyda så jättemycket. Han verkade spelglad så med en hög flop borde jag kunna trycka in mina resterande 1100 och få honom att vika rätt ofta.

Flop kommer AK6 och han checkar. Bra flop för att fortsätta representera min förmodaat höga hand och jag petar in mina marker. Han tänker några sekunder och säger sedan "du fattar väl att du har förlorat va?" Jag blir lite perplex, tittar på honom och frågar ifall han har triss i ess. Han nickar instämmande och jag kan inte annat göra än att svara "då tycker jag du ska syna". Vilket han gör. Bara det faktum att han sa så borde öka chansen att min springande stege kommer. Men det gjorde den inte. När sedan markerna skeppas åt hans hall gör han såna där utfall med armarna och ger mig en underlig blick. Ungefär som att ifrågasätta vad jag sysslar med. Vilket är ett kvitto på att ens kompetens är under average. För när något kreativt spel går åt helvete ser det ofta rätt fånigt ut. Dom som känner till spelet vet typ att här försöktes det med något som gick åt pipan, medan oinvigda mer tänker att "hur i helvete kunde han stoppa in med 9 hög när jag har 3 ess? Jag borde nog sälja lägenheten, ifall jag haft någon, och börja spela WPT-turneringar för jag är KUNGEN SJÄLV!!". Jag säger inte att spelet var lysande. Timingen var definitivt åt helvete. Men han borde kunna nöja sig med pengarna. Vara en dålig vinnare gillas icke av lagen.

Hursomhelst så var det en mycket trevlig kväll som avslutades på ett dimmigt Oscar.

Just ja. Tidigare på dan stötte jag på Goffa på stadshusverandan så jag gick in där och tog en öl. Mycket trevlig uteservering. På fredagar bjuder dom även på plockbuffé plus att dom har goda ölsorter på fat. Utsikts-mässigt är det en fontän i parken några meter bort som jag inte tror någon kan räkna ut vad det föreställer. Passande sysselsättning till öldrickningen och buffétuggandet. Det känns som det kommer bli sommarens uteservering när det kommer till dagsdrickning. På kvällarna tycker jag fortfarande Oscar är nöten...