onsdag 11 november 2009

The magician

...
Pokerspelare är ett speciellt släkte. Alla har stora egon och är annorlunda på sitt eget personliga vis. Många gånger outlaws som bryter mot samhällets norm.

För att ni ska förstå vad jag menar har jag ett exempel. Antonio Esfandiari kom ganska långt i årets poker-vm. Efter närmare 10 dagars spel åkte han till slut ut som cirka nummer 25 utav lite mer än 6000 startande. En fin prestation som gav honom ett par hundra tusen dollar.

I sin bust-out intervju frågade reportern vad han skulle göra nu.

Han skulle inte:

a) Analysera den sista handen han spelade och ta lärdom av eventuella misstag

b) Fundera på hur hans marknadsvärde ökat till följd av all tv-exponering under årets wsop och arbeta ut en plan för att få ett bättre sponsor-konrakt

c) Stanna kvar och heja på sin kompis Phil Ivey som fortfarande var kvar i turneringen

d) Ta en lång natts sömn och vila upp sig efter en ansträngande vm-månad

Utan det som lockade mest var:

d) Dricka. 10 dagars intensivt pokerspelande hade väckt en törst och partylängtan som måste stillas omedelbart.

3 kommentarer:

Benny Bling Bling sa...

Anser inte att pokerspelare är så oerhört speciell.

Vad är det första en hockeyspelare gör efter säsongen tagit slut? Långfylla!

Vad är det första en fotbollsspelare gör efter säsongen tagit slut? Ingenting. Men det bevisar också att dessa är helt utvecklingsstörda.

Vad är det däremot det första en vanlig arbetare gör efter en avslutad arbetvecka på fem, inte tio dagar? Bertlar. Groggar. Skriker. Beter sig så olämpligt som det bara går.

Marcus sa...

Benny: Ja det har du väl rätt i. Det finns flaskor i alla yrkeskategorier. Ville väl mest bara få fram citatet för det är nämligen hur roligt som helst.

Benny Bling Bling sa...

Avsikten var inte att klanka ner på inlägget. Utan istället framhäva törstläppssyndromet. Varje sig du täljer på en kvist, placerar miljoner på börsen eller bor på en toalett så fokuserar du all din lediga tid på flaskan.

Vet inte vad det är med min kompiskrets. Men alla jävlar är ett par gigantiska läskpälsar. På gott och ont.

Liraren som levererade det roliga citat ovan skulle mycket väl kunna vara en barndomskamrat!