Venus och Mars

...

I måndags spenderade jag kvalitéts-tid på kasinot. Precis innan stängning bestämde jag och Hasse oss för att spela bort en kollektiv hundring i någon av myriaderna av spelmaskiner på nedervåningen.

Maskinen vi valde gav ingen vinst, men väl en observation som sent skall glömmas.

Bredvid oss satt en dam i 60 års åldern och spelade. Hennes ansikte är välbekant och jag skulle gissa att hon besöker etablissemanget minst 350 dagar per år. Jag vet också att hon spelar bort massvis med pengar varje år, eftersom en sådan besöksfrekvens inte kan sluta på annat sätt. Men just igår hade hon inte den där frenesin som kännetecknar en sann spelmissbrukare. Istället tog hon en paus mellan varje spelomgång och mumlade obegripliga ramsor.

Jag var tvungen att fråga vad det var hon gjorde. Hon förklarade att hemligheten till vinst är att rabbla ett mantra. Innehållande allehanda konstiga formuleringar som tex "venus och mars, ge mig lycka". Inte nog med det. I sin hand hade hon några kinesiska glasbollar som hon skakade inför varje tryck. Även dom för att framkalla tur. Himla roligt för henne att hon upptäckt hur man lurar kasinot.

Dock rimmade det lite illa, eftersom hon 10 minuter tidigare klagade på att hon spelat bort över en halv miljon kronor på spelmaskiner. Det verkar som glaskulorna gör sitt jobb.

Vi frågade henne om hon kunde bidra med lite tur till oss genom att rabbla sitt mantra och sedan trycka igång vår spelmaskin. Inte aktuellt. Det kunde vi göra själva. Vid det här laget hade Gurra anslutit som åskådare och, i brist på samarbete från Agda, erbjöd sin hjälp. Han böjde sig fram, tryckte igång maskinen och sa "skeppa såsen, karljävel", samtidigt som han frenetiskt slog bägge handflatorna mot skärmen. Behöver jag säga att det inte blev någon vinst.

Vår dam lät sig inte imponeras av vår skojmentalitet utan rörde sig mot nya jaktmarker. På väg därifrån hördes hon utbrista "ta i trä" samtidigt som hon knackade ena handen mot fönsterkarmen. Dom brukar säga att hoppet är det sista som överger en.

Ikväll har jag uppträtt på squashen iprydd ett av världens värsta skavsår. Förra onsdagen spelade jag i nya skor och tack vare en söm vid hälen uppstod skavsår runt bägge hälarna. Jag trodde lite vila skulle göra susen men såret har knappt läkt någonting alls. För att minska friktionen klippte jag ut en bit av en papperspåse. Jag smorde in den med hudkräm och la den mot såret. Sedan tejpade jag fast den med leukoplast. Det låter inte som något vidare arrangemang, men det höll faktiskt smärtan borta. Det var inte utan att jag kände mig rätt påhittig.

Imorgon måste jag på squashen. Gurra ska nämligen inleda sin squash-träning med Totte kl 15:00. Det kommer bli en syn för gudar och jag hoppas att ni alla kommer närvara. Själv kommer jag filma spektaklet och försöka sälja in pilotavsnittet till Strix. Jag är tämligen övertygad om att det skulle bli en tittar-succé.