God morgon.
Varje dag lär man sig något nytt. Jag har haft en teori länge som jag igår fick bekräftad.
Rent berusningsmässigt verkar inte glögg bita på mig. En flaska glögg borde motsvara lite drygt en kvarting sprit. Jag vet inte exakt hur mycket glögg jag fick i mig, men när det finns ljuvlig trolldryck på värmning går man mellan spisen och soffan lika frekvent som ett mcdonalds-biträde vandrar mot fritösen.
Särskilt konstigt är det eftersom min resistans mot varm sprit nästintill är obefintlig. Det finns en lokal drink som heter "kaffe dagge", uppkallad efter sundsvalls bästa bartender. Den innehåller, namnet till trots, inget kaffe utan enbart olika spritsorter plus grädde. Serverad i en sån där pytteliten espresso-kopp. De gånger jag provat drycken ifråga brukar jag förvisso stå på en alkoholmässigt stadig grund. Men effekten blir alltid densamma. En keps helt i plåt och en gigantiskt längtan hem till min säng. And don't even get me started on the effect of irish coffee.
Gårdagens glöggning bjöd på mer än bara den här insikten. Det var en jättetrevlig tillställning som bjöd på många goda skratt. En sån där fest man dagen efter inte ångrar det minsta. För så brukar det nämligen vara för mig. En fest är bara en fest, och om jag räknar in hur dåligt jag mår dagen efter, är det sällan värt det med facit i hand. Så tack för det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar