Rulltårta!

...

Så är ännu en arbetsvecka avslutad. Men eftersom jag är en arbetsmyra i ordets rätta bemärkelse blir det helgarbete.

Dels måste jag imorgon sammanställa squashklubbens årsredovisning och skicka den med blixtens hastighet för revision. Allting måste vara klart på måndag då årsmötet går av stapeln. Den som uppfann dubbel italiensk bokföring borde sättas på en väloljad skateboard nerför Södra Berget.

Det finns även en del vanligt jobb med MaxiPlay att uträtta. Större delen av veckan, tis-tor, tillbringades i Sthlm. På bekostnad av en mängd saker som inte blev gjorda när det kommer till mitt ansvarsområde inom content.

Gällande resan var det en högst intressant upplevelse. Förvisso har mitt långa arbetsliv inte innefattat särskilt många tjänsteresor, men det spelar ingen roll. Vi hade en mängd möten med olika personer på Entraction. Med respektive produktägare, övergripande produktchef, eventansvarig, backoffice och cms-ansvarig samt delar av ledningen.

Jag behöver egentligen inte känna till helheten, men för mig har det alltid varit viktigt. När jag gör det ökar motivationen att sköta mitt ansvarsområde på ett bra sätt. Karriärsinriktade personer har en entusiasm som lätt smittar av sig. Lägg därtill att det är motiverande att observera arbetsklimatet på ett börsnoterat företag som tjänar bra pengar. Summa summarum känner jag mig mycket mer taggad att prestera.

Förutom Entraction träffade vi diverse annat branschfolk. Tro det eller ej, men dagarna var så intensiva att det inte blev någon drickning vid sidan av dom obligatoriska ölen man dricker till maten.

Efter att varit kvar på kontoret relativt länge blev det en sväng till mina nya extra-mammor Katarina, Julia och Sofia. Det bjöds på hemgjord rulltårta och te. En kost som passar min nya målvikt på 1800 kilo. Det kommer inte bli enkelt, men om jag fortsätter kämpa vet jag att det finns en kruka med guld vid regnbågens slut.

På vägen ut var det ett jäkla hallå på Sofias innergård. Tydligen gårdsfest med surströmming och full flaska. Hann inte hela vägen till grinden innen jag hörde ett mörkt bräkande som lät ungefär som "Göööööööööööörkan".

Det var poker-sundsvalls grand old man Abbe som fick syn på torsken (mig) han plockat fjädrarna av under alla dessa år. All respekt till honom som vid en respektabel ålder fortfarande lever livet och blir sådär jovialiskt glad när det vankas kortspel. Den dagen jag blir gammal vill jag ha samma livsgnista.

Förutom Abbe var även Mattis på plats. I en flaska, fast av en mindre modell. Det är mycket lättare att vara inkognito i Kairo än i Sundsvall, det står helt klart nu.....

Trevlig helg på er!