måndag 14 mars 2011

Frekvens i steget

Nu har jag precis fått ett spontant infall som kan likställas med en högst osäker investering.

Jag har skaffat ett gymkort. Med det sedvanliga djävulskontraktet som innebär en bindningstid på minst 12 månader. För av någon anledning har konsumenterna accepterat den typen av upplägg. Antagligen för att majoriteten är så trött på sin egen uppenbarelse att bara tanken på uppfräschning, gör att villkoren kommer i andra hand. Precis som jag var när jag stod där med pennan i högsta hugg, och inte kunde bry mig mindre om det finstilta.

Det återstår att se hur dålig investeringen blir. Ifall jag tränar mer än 10 ggr det närmaste året kommer investeringen att kännas ekonomiskt försvarbar. Det finns nämligen en fördel för oss som är spelare. I spelsammanhang har vi alla tagit såna idiotiska beslut, att mer vardagliga saker som gymkort inte kan nå upp till särskilt hög bedrövlighetsfaktor.

Ifall investeringen faller väl ut kommer vi snart se en ny och uppgraderad version av mig själv. Vilket känns angeläget. I viktperspektiv var inte Dubai-resan något schack-drag. Det började bra med morgonsquash och egenlagad smalfrukost, men ganska snart tog dekadensen över och det slutade med sovmorgon och krämig frukostbuffé.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gymkort faller in under kategorien "döva samvetet" och inte dåliga investeringar. Du är fullt medveten när du köper gymkortet att det inte kommer att användas regenbundet. Even

Marcus sa...

Even: Wait and see när dom ska ha extrabetalt av mig för att jag tränar så mycket.