Nu åker brickorna, sa idioten

...

Ursäkta mitt tillfälliga avbrott i bloggandet.

Det har varit hektiska dagar som helt tagit död på skriv-motivation. Ganska konstigt eftersom jag finner det tillfredställande att skriva om mitt relativt ointressanta liv.

Förra veckan var pokervecka på kasinot i Sundsvall. Jag spelade lite cashgame och en turnering. En omaha-turnering där jag åkte ut strax innan finalbordet (12:a tror jag). Merparten av markerna förlorade jag mot en tjej med magväska!!! Kan tyckas aningen förnedrande, men tjejen ifråga är Birgitta Johansson, fru till den ganska välkända Christer Johansson. En av få svenskar som vunnit en WPT-turnering. Birgitta är själv ganska rutinerad och har bland annat ett sm-tecken på sitt CV. Vi fick in pengarna på turn där jag hade wrap-stege plus nötflushdrag, mot hennes högre wrapstege och par-träff. Gissar att hon var 60-40 i det läget och såklart blankade river.

Men jag plussade lite på cashgame så veckan gick väl ungefär jämnt upp. Ifall man räknar bort festerna. Nu deltog jag bara i partajet på måndag, onsdag och söndag. Men det fanns andra (läs Gurra, Borgmästaren och Dennis) som hade fläckfri närvaro i festandet.

Gurra påstod att han gjorde av med 3.000 kr om dagen på grogg. Vilket säkert stämde, baserat på hur det såg ut på Oscar i fredags när jag tittade in strax innan stängning. Ett sjöslag av episka mått och tydligen hade det varit ännu värre på lördagen. Jag var nykter och det var så rörigt att jag var tvungen att tacka för mig och gå hem. I vanlig ordning hade Gurras sällskap tiltat Totte någonting oerhört med utspillda shots, fötterna på bordet och allmän oreda.

Festen i söndags blev även den väldrucken. Wedin från Härnösand gick och vann main event (290.000 kr) och var därmed den bäst lämpade att stå för spriten. En som tog del av gratisspriten var den skånska stortruten Rille. Jag har aldrig sett karljäveln så full tidigare. Han var överallt, inklusive på karaoke-scenen vid ett flertal tillfällen.

Gurra hade lovat att han skulle knäcka mina glasögon kvällen till ära. För att rättfärdiga sin hemska plan försökte han samla ihop till någon typ av pott, där alla fick bidra med så mycket dom ville. Jag nämnde att om jag fick 25.000 fick han knäcka glajjorna samt ge mig en ordentlig lårkaka. Men han var omutlig och mumlade om att för 25.000 fick jag utstå knäckta globar, blåhaka och blånäsa. Förhandlingarna strandade och han nöjde sig med att böja ena bågen ordentligt sned, i en situation där jag var ovaksam på hans rörelseschema.

För att reparera den fysiska smärta spriten tog ut samt förbereda mig för spel i den lokala squash-ettan (japp, vi var överlägsen 2:a i andra-divisionen) har jag ingått ett litet kort hälsoprojekt. Det ska ätas nyttigt samt tränas varje dag närmaste 2 veckorna. Plus att det ska stretchas dagligen för att försöka läka min aningen onda hälsena. Träningen består av hantelövningar, stärka höftböjaren efter inrådan av min naprapat samt hoppa hopprep. Det blir intressant att se vad det här kommer att ge. En sak som det med säkerhet kommer att ge är svåra hungerskänslor och en stor trötthet på kalvsylta. Herre min gud, det smakar inte direkt rulltårta.

Vidare har jag varit på en anställningsintervju som jag själv tyckte gick riktigt bra. Men eftersom jag inte hört någonting på ett par veckor var det inte utan att jag tänkte att min ansökan fått se insidan av en dokumentförstörare. Men efter att ha pratat med en kompis som jobbar på firman ifråga, verkar det mer vara så att dom inte riktigt bestämt sig, alternativt inte riktigt vet när tjänsten ska tillsättas. Jag hoppas verkligen jag får jobbet. Företaget är kraftigt up and coming, jag känner några som jobbar där plus att det i övrigt verkar vara ett trevligt gäng på kontoret.

What else what else? Jo, just ja. Pokern går varken framåt eller bakåt och jag begriper inte riktigt varför vinsterna uteblir. Tycker mig spela väldigt bra för stunden, men belöningen tycks bara vara att hamna på fel sida av uppgjorda situationer.

OS pågår i Vancouver. Ett perfekt nattnöje för en uppesittare som mig själv. Förutom dom svenska medaljerna njöt jag någonting oerhört av att se Shaun White fullkomligt pulvrisera motståndet i halfpipe-finalen i natt. Obegripligt skicklig är han, det rödhåriga eländet. Även om mitt yttre inte direkt signalerar street-mode och extrem-sport, så älskar jag det. Skateboard, snowboard, bmx etc etc. Älskar det. Mest för att utövarna verkar leva livet precis som dom vill, utan att behöva anpassa sig till någon annan. Ungefär som mig själv, fast framgångsrika. :)

Uppdateringsfrekvensen kommer att bli bättre framöver. Trevlig helg.