söndag 28 februari 2010

Darrhänt skipper finnes

...
Vilken fin arbetsmoral jag har i min helg-nykterhet.

Förut, när jag spelade fixed limit, var jag bättre på att fortsätta spela i medgång. Nu har den förmågan avtagit å det kraftigaste, och jag spelar mycket hellre vidare när jag är back. Inte för att jag spelar särskilt mycket sämre för den sakens skull, men det är fortfarande bättre att spela med vind i seglen. Allt flyter bättre plus att motståndarna gör fler misstag.

Känner mig aningen ursäktad av det faktum att jag på fixed limit-tiden hade bättre ställt och inte var i akut behov av några vinster. Jag kunde helt enkelt se mer långsiktigt på poker-eländet. Btw var jag nog en av dom bästa på att vända stora back-dagar. Jag är fortfarande bra på det men nuförtiden kan det komma jätte-dippar, vilket tidigare hände mycket mer sällan.

Igår spelade jag på kvällen och efter ett tag låg jag lite plus. Men bara marginellt. Var grymt peppad och tänkte jag skulle spela all night long. Sparkade igång 4 st heads-up matcher samtidigt. Efter en halvtimme hade jag vunnit alla. Spelglöden jag gick in med var så bortblåst att det kändes som den aldrig funnits där. Ungefär som att sticka hål på en ballong. Jag bara sjönk ihop i soffan och engagerade mig i allt möjligt förutom poker. Needless to say blev det inte en hand till spelad.

Bland annat såg jag curling-finalen. Kul att Sverige vann, men det står helt klart att varje curling-lag behöver rekrytera minst 1 idrottspsykolog var. Herregud vilket nervdaller. Till och med en novis som mig ser att det är enkla stenar i slutet som ställer till mest problem. Inte för att jag skulle göra det bättre, men det är trots allt inte jag som står där och skickar iväg en sista sten flera kvadratkilometer ifrån utpekad målpunkt. Det finns liksom ett tiotal funktionärer vars enda uppgift är att springa och hämta stenar som hamnar utanför arenan.

OS-guld i all ära, men det måste kännas snöpligt att få den till skänks av en tremor-skadad kanadensisk gåsatös. Man vill väl spela till sig vinsten?

Herrarna var inte ett dugg bättre i dagens bronsmatch. Sista dragningen skulle jag tippa att den svenska skippern sätter minst 98 gånger av 100 på träning. Eller i mindre viktiga matcher. Curling är en intressant sport som till mångt och mycket påminner om biljard, med skjutsar och caramboler. Men för att sporten ska ta sig in i mitt hjärta vill jag se matcher avgöras genom spektakulära lyckade slag, och inte genom de episka urkablingar vi tv-tittare fått genomlida under OS.

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller med om att Bernard bara skall göra den sista stenen...men det gjorde hon inte:)

I övrigt är det väldigt svårt att avgöra på egen hand i en omgång där motståndarna har sista sten...;)

Liii