Inget av betydelse

...
Lustigt att se Carl-Jan som gäst. Han hade ganska sirliga och utdragna beskrivningar kring doft och smak måste jag säga.

Häromdagen skulle pappa på radion lyssna på hans vintips, men han orkade inte sitta kvar ända till själva vinsorterna nämndes. Först skulle det vara en riktigt lång och plågsam utläggning kring historia, hur man ska dricka skiten (hålla för näsan o hälla?) etc.

Lustigt att han i programmet nämnde att "det ska sprutas i munnen". En riktig femetta, och antagligen en dold teaser för att få cred i bög-kretsar.

Vidare kom jag att tänka på en lustig grej som hände när jag var i tidiga tonåren. Mina föräldrar jobbade ofta ganska sent och därför brukade mamma laga mat som jag själv skulle värma i micron när jag kom hem från skolan. Problemet var att jag var mycket mer intresserad av pizza och skräpmat. Listig som mina föräldrar var (min egen enorma intelligens måste komma från någonstans) räckte det inte med att slänga maten i soporna. Det upptäcktes direkt.

Därför brukade jag stoppa ner maten i en ICA-kasse, som jag sedan tog med mig från huset och kastade i en soptunna någon annanstans. Just den här dagen var det torsk med äggsås som stod på programmet. Ner med skiten i en plastpåse för att sedan gå till närmsta pizzeria med min vapendragare Bengt.

Vi var minst sagt ganska jävliga på den här tiden, och när vi såg en förvirrad äldre herre stå och göra ingenting, visste vi direkt vad som skulle göras. Vi drog en historia om att vi glömt någonting hemma och hörde efter ifall han kunde passa vår påse medan vi sprang tillbaka hem och hämtade det vi glömt. Självklart kunde han det. Vi tog raska foten till närmaste gömställe och inväntade stunden då han skulle lessna på att vi aldrig kom tillbaka och titta vad som fanns i påsen.

Matens färg och konsistens var på pricken lik en spya. Gubben svek inte sin publik. Efter cirka 5 minuter kunde han inte längre motstå frestelsen. Det var hans största misstag den dagen. Man kan lugnt säga att han såg besvärad ut av eländet, för han trodde såklart att vi spytt i påsen, och det var även han nära att göra. Behöver jag nämna att vi inte gick tillbaka och frågade om att få tillbaka påsen.

Man tycker det är konstigt att karman arbetar emot en oxå. Tony brukar säga att jag kommer ha minus-karma hela livet tack vare hur hemsk jag var som liten tonåring. Men vad skulle jag göra? Det var ett sökande efter min identitet, och nu har jag äntligen hittat den; Arbetslös, ensam och ledsen!!