Isak my man

...
Ikväll har jag varit hemma hos min far för intag av gratis mat och dryck. Eftersom jag körde bil blev det inget mer spännande än Cola drucket. Mycket synd då det just nu finns ett digert sortiment av färgade spritsorter till följd av en nyligen gjord Skottlands-resa.

Förutom jag och pappa var min styvmor där, plus hennes son med familj. Patrik och Anette, som dom heter, har även en liten 3,5-årig grabb som heter Isak.

Det är ingen hemlighet att jag känner mig obekväm kring barn. Under min tid på Skatteverket var det många nyblivna mammor som under sin ledighet prompt skulle in på kontoret för uppvisning av sina nya fina barn. De dagar barn-ratiot blev för stort spenderade jag fikarasterna vid mitt skrivbord. Detta för att ungar, när dom väl fått ögonkontakt, vägrar släppa blicken. Effekten blir en gigantisk obekvämhet från min sida, vilket i sin tur leder till att fikarasten inte uppfyller sitt syfte. Att ge mig ny energi.

Därför ska Isak, vid familjetillställningar som denna, stressas till att intensivt försöka umgås med mig. Han måste tro att jag är ett präktigt psykfall eftersom jag inte som andra vuxna utbrister "Åhhhh vad fint, gubben" och övertydligt applåderar med utsträckta armar, när han målat en stor blå färgkludd. Inte heller finner jag det gulligt med dreggel, avföring och kladdiga fingrar.

Entusiasm har aldrig varit något som kännetecknar hur jag pratar med andra människor. Om jag i en konversation låter överdrivet entusiastisk brukar det vanligen bero på att jag försöker dölja mitt totala ointresse kring diskussionen. När jag verkligen är intresserad ser jag lite smått ointresserad ut, ögonen flackar lite hit och dit, samt flikar in små kommentarer här och där.

Eftersom olika former av överdrivna reaktioner är det allmänt vedertagna sättet att vara kring småbarn, hamnar en person med mitt oengagerade yttre genast i gigantiska bekymmer. Min familj finner det här oerhört roligt, därav hetsen till att Isak ska umgås med mig.

Isak är väldigt kylig, och även fast jag inte egentligen gillar småbarn, har jag redan fattat tycke för ett flertal av hans egenskaper. Han är grymt nyfiken och vill rota bland allt, precis som mig. När han inte får som han vill ställer han till stora scener, precis som jag skulle vilja göra. Han kan även spela ut personer mot varandra för att få sin vilja igenom. Ett av mina stora nummer när det begav sig.

När kvällen var över och jag var på väg därifrån skreks det från alla vuxna håll att "nu ska marcus gå och vill ha en kram". Jag vill absolut inte ha någon kram och tycker att sådant trams är totalt värdelöst. När jag skaffar flickvän kan jag kramas. Isak har ingen aning om detta och blir väl mutad med godis för att krama var och varannan människa. Så vad gör han? Jo han sätter full fart mot mig och jag ger honom en snabb kram.

Jag blev stående kvar i dörröppningen ytterligare ett par minuter eftersom det pratades om något intressant. När jag för andra gången skulle gå hade det gått tillräckligt lång tid (2 minuter) att den första hejdå-kramen var som bortglömd. Fullt tjat från hela församlingen igen och Isak sätter full fart. Enough is enough. Den här gången satte jag upp handen som skydd och fick den fenomenalt kloka pojken att ge mig några high fives istället. Förutsatt att Isak minns dagens high five-förbund kommer vi i fortsättningen slippa kram-kalas, och istället hälsa gangster-style. Precis som vi homies gjorde på bakgatorna i Haga back in the days.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har HedersGurra på besök och vi har spelat lite Grand Theft Auto IV. Fantastiskt spel. Både grafiskt och funkionsmässigt. Efter det spelade vi en heads up $2.20 H.O.R.S.E turnering som han vann. Grattis. Slit pengarna med hälsan.