Halloween

...
Så är det återigen Halloween. Endast en gång i hela mitt vuxna liv har jag varit utklädd. Det var under min studietid i Gävle och jag och mina rumskamrater tyckte det var en lustig idé att köpa på pricken likadana dräkter. Mask, svart skynke och något form av skrämmande vapen.

Kostymerna var till en början mycket roliga. Att man inte kunde se vem som var vem orsakade många skratt. Av oss fyra i samma dräkt var det bara jag som råkade ut för en viss typ av problem. Nu gissar ni säkert på överfylla eller nåt sånt. Nej, problemet var imma på glasögonen innanför masken. Hur ska man kunna veta att party-dressen man betalat dyrt för inte är imma-certifierad. Det var mycket trassligt att vandra omkring i en imm-dimma. Särskilt eftersom jag redan var lite yr i bollen av all sprit.

På den festen var det ett par stycken som klädde ut sig till riktigt gamla gubbar, med motiveringen att alla är livrädd för att bli lastgammal.

Jag har för övrigt den perfekta idén till en halloween-utklädnad. Nu vet man inte om jag någonsin kommer få chansen att visa upp den. Dels för att det är svårt att hitta en dress till det jag vill klä ut mig till, och dels för att det finns en rimlig chans att jag aldrig klär ut mig igen. Har aldrig varit någon som gillar att ikläda mig kreationer som peruker, hattar, solbrillor, bjällerskor etc. Det finns ett citat från Galenskaparna som är rätt beskrivande för min situation. Det lyder:
"Det är inte hattarna det är fel på, det är ansiktet som är åt helvete"

Jag har även den optimala idén till utklädnad på en vanlig maskerad. Det är en karaktär från en tv-serie som gick runtomkring 1990. En fantastiskt rolig serie. Fast den får jag nog inte heller chansen att visa.