Fick många kommentarer på mitt inlägg om bolånekrisen. Bland annat denna:
"Jag skulle vilja göra ett tillägg till ett i annars utmärkt inlägg. Det är att inte endast bankernas girighet som ligger till grund för den uppkommna situation utan f.d. president Clinton har ett stort ansvar.
Under 90-talet hade han en uttalad ambition att även fattiga skulle få äga sina egna bostäder, en sympatisk tanke kan tyckas men ack så fel det slog. Clinton pressade på att de båda bostadslångivarna Fannie Mae och Freddie mac, som nu mer eller mindre har konkat, skulle låna ut till icke kreditvärdiga personer. För att underlätta detta ändrades lagstiftning så att lånestockar i större utsträckning genom de kreativa upplägg du skriver om skulle kunna säljas vidare.
Dessutom infördes hårda diskriminieringsregler, hade en bank större andel vita kunder än svarta utan att kunna förklara varför så riskerade banken stora bötesbelopp.
Resultat av denna i sig goda tanke, att fattiga också ska kunna äga hus, har nu gjort att de fattiga är skuldsatt upp över öronen samt att vi har en global finansiell kris.
Hade bankerna fått agera på marknadsmässiga grunder och fått göra korrekta kreditvärderingar utan påtryckningar från staten så hade denna kris aldrig uppkommit, den hade åtminstone inte varit av samma magnitud. Därför är det så tragiskt när nu så många börjar prata om att vi måste ha mer regleringar, mer lagar som styr bankerna etc. Det är ju just regleringar och försök från statens sida att styra bankerna som skapat denna kris."
Jag läste om den här lagen och att det, precis som du säger, var startskottet till allting.
När jag pluggade vill jag minnas att vi stötte på flera sådana här exempel.
I USA har man i områden maxhyra, dvs att hyran inte får överstiga ett visst kvadratmeterpris. Många ekonomer verkar överens att en sån här åtgärd i själva verket driver upp priserna sett ur ett helhetsperspektiv.
Om maxtaket på hyran sätts lägre än marknadsvärdet blir resultatet att efterfrågan vida överstiger utbudet. En brist på bostäder uppstår. I en konkurrensmarknad skulle då hyrespriset stiga ända till efterfrågan möter utbudet. Men eftersom det finns ett maxtak kan inte detta hända, och utbudsbristen kvarstår.
Denna överblivna efterfrågan måste ta vägen någonstans, rimligen till närliggande områden där det inte finns maxtak. Efterfrågan på dom lägenheterna blir större än vad det skulle vara om inte maxtaket fanns i andra områden. Den höga efterfrågan och det lilla utbudet, bägge orsakade av maxtaket, driver upp priserna i det här området. Pristegringen kan bli så markant att om man slår ut en genomsnittlig kvadratmeterhyra i totalt för lägenheter med och utan maxtak kan priset bli högre än om man inte haft maxtak alls.
I området där maxtaket finns kanske hyrorna blir billigare än om att det rådde marknadsmässiga hyror. Men tack vare detta håller många fast vid sina lägenheter när man väl fått tag på en. Detta gör att en stor del lägenheter som annars skulle komma ut på marknaden inte gör det, eftersom hyresgästen väljer att behålla lägenheten tack vare det lägre priset.
Den totala nyttan blir därmed många gånger negativ och den statliga inblandningen, vars syfte var att hjälpa människor med låg inkomst till rimlig hyra, istället drivit upp priserna.
1 kommentar:
Vad du skriver här är precis vad som skapat prisspiralen i Stockholm och istället för att ta vägen till ett ställe utan maxtak så förmedlas hyresrätterna med svarta pengar. Två mycket bra (dåliga) exempel på vad som händer då en marknad är tvångsreglerad. I Sverige kallas det så fint bruksvärdessystem.
Skicka en kommentar