Boston Tea Party

...
Vilka 2 väldigt sjuka människor Fredrik & Filip är. Sitter och tittar på premiären av Boston Tea Party och kan konstatera att den här sjukheten antagligen kan dokumenteras av både läkare och specialister.

Grejen är att jag själv har ganska många sjuka funderingar kring allt möjligt. Tror det är ganska ovanligt och man kan fråga sig om detta beror på att
a) Det inte finns så många mentalsjukhus-skapade människor kvar i frihet
b) Det här är en av de sällsynta gånger sjuka hjärnor får husera fritt i etern

Tänker särskilt på när Fredrik pratade om tv-spelet grand thef auto IV, och efter att ha spelat några timmar, själv sätter sig i bilen. När han då kör bredvid en tant på cykel så smyger sig funderingar kring att "klippa kärringen" fram. För en sjuk människa är det här en fullt legitim tankegång och det jag skulle vilja veta hur vanligt förekommande det är.

Kommer tex själv ihåg att jag funderat på vad som händer när man kör i diket. Under en period i mina höga tonår hade jag periodvis mycket svårt att hålla någon vidare hastighet på motorvägar. Intresset för denna dikeskörning fick mig att hålla ner hastigheten med insikt av att funderingen skulle kunna ta överhanden. Samtidigt vill jag poängtera att det inte hade något att göra med någon döds-önskan eller så, utan det var helt enkelt ett vetenskapligt intresse som utspelade sig i mitt huvud.

Det här för mig vidare in på ett annat ämne jag uppenbarligen skulle kunna vinna SM-titlar i. Nämligen tvångstankar. Det kan inte finnas många människor som matchar mig i ämnet. Innan jag ska förklara några saker vill jag bara lyfta på hatten åt en kille i gävle som jag vill minnas kallades Jokern. Han hade svåra tvångstankar och hade det väldigt problematiskt att promenera över plattor. Det skulle göras på ett symmetriskt sätt, och jag kommer särskilt ihåg en gång när han skulle gå in på en galleria och först mentalt skulle lösa promenaden över ett finrutigt galler, som agerade ventilation strax utanför entrén. Där blev han stående ett bra tag. Men han tävlade inte på samma villkor eftersom han drabbats av en hjärnskada efter en tragisk bilolycka.

Alla som har sett mig tävla i biljard vet att det finns en viss rutin som måste följas. Orkar knappt beskriva utan skriver om proceduren i andra ord. Det kan ses som en sensation varje gång jag får i en kula. Det är precis som att alla förberedelser jag under åren provat har följt med mig. Vilket innebär att om jag provade något nytt när jag var 17, då har jag det momentet kvar. Eftersom man testar ganska många olika saker kan ni själva räkna ut att det ackumuleras ihop ett rörelseschema ingen annan än en nästintill efterbliven skulle orka med. Lägg därtill en präktig darrhänthet oxå.

Andra fina tvångstankar man haft var tex en sjuklig besatthet att texten på snusdosan skulle matchas. Inte ens om dosan skulle slängas kunde jag acceptera en asymmetri. Överhuvudtaget har jag svårt för etiketter. Dricker jag öl ur glas vill jag alltid ha etiketten vänd mot mig. När det kommer till skrivbord vill jag ofta ha raka vinklar. Papper och annat ska alltså helst ligga snyggt och prydligt och skapa perfekta 90-graders-syner. Det här är bara ett axplock. Kan jag få några exempel på andras tvångstankar?

Det här tillståndet har däremot förbättrats ganska kraftigt senaste åren, vilken troligen förklaras med en "jag skiter i allting"-attityd. En attityd som strulat till det för mig på många andra sätt. Därför tror jag det bästa för mig vore om mitt tvångsbeteende kunde återvända med blixten.

Avslutningsvis. I slutet av Boston Tea Party kördes en glassbil in. Detta får mig osökt att tänka på en lokal sundsvalls-profil som i brist på annat fordon lånade en hemglass-bil och åkte till Tyskland och smugglade sprit. I luckorna efter lastbilens sida låg det alltså inte glass, utan starksprit. Hyfsad syn det ska ha varit i tullen.