Dagen efter helgen som gick till historien och som oxå den kommer gå till historien

...
Söndagen visade sig bli en mycket trevlig dag med många spännande inslag.

Det började med att jag, Jonsson, Gurra och Jonas satt till oss på blå-kina för intag av mat samt några öl. Vi hade mycket trevligt och skrattade gott åt vår egen misär. Gurra var fantastiskt underbar innan han kom. Han ringde mig och när han hörde talas om att vi fanns på restaurang nästan skrek han "jag kommer bort", och han som normalt är ganska långsam var på plats blixtsnabbt.

Sedan anslöt hasse och vi gick ner på Skeppsbron för vidare äventyr. Sakta men säkert kom fler och fler dit och innan kvällen var slut var vi en helt okej samling. Det intogs diverse drycker. Drinkar, minttu, konjagare och shots i regnbågens alla färger.

Under travsändningen på TV var det ett galopp-race där favoriten stod i 3 ggr pengarna cirka. Jonsson frågade Gurra om han kunde erbjuda samma odds. Självklart skrek Gurra och Jonsson halade fram sin insats på 500 kr. Bägge satt entusiastiska under loppet och Gurra hördes mumlande:
"Åhhhh, det var det dummast jag har gjort"
"Hur ska hästjäveln kunna förlora"
"Att man aldrig lär sig"

Mycket riktigt. Hästen vann med en näbb och Jonsson visade stor glädje. Gurra drog ner mössan över huvudet och jämrade sig likt en fakir som egentligen inte alls tål smärta. Jonsson, å andra sidan, tycke även han att det var oturligt eftersom det officiella toto-oddset var 3,60, och således hade gett honom extra hundralappar om han spelat hos ATG. Gurra skulle få sin revanch dock. Listig som han är såg han till att sätta upp flera drinkrundor på Jonsson så att han alla fall skulle få lite rabatt på den förlorade tusenlappen.

Kasino-folket hade tydligen bokat upp sig på en annan krog för länge sedan. Om dom också anslutit därnere hade det kunnat bli en gigantiskt trevlig tillställning. Just eftersom vi hade jättetrevligt trots detta. Kvällens höjdpunkt kan eventuellt varit när Henning skulle sjunga karaoke. Tydligen hade han vunnit DM på Aveny någon gång i forntiden. Låt oss säga att det var en kombination av onykterhet samt strul med tekniken som gjorde att det lät lite sisådär. Men en syn för gudarna var det.

När Henning kom ner såg han väldigt glad ut. Jag nämnde detta och undrade om det hänt något speciellt. Han tittade på mig frågande och konstaterade att det kanske berodde på att "jag har en tand som är lös plus ont i ryggen"

Jonas polare DJ:ade och spelade massa sköna gamla låtar jag inte hört på länge. Bland annat Mackes gamla mantra-stycke av Lill Lindfors där det sjöngs "Musik ska byggas utav glädje....av glädje byggs musik"

Efter stängning begav sig hela gänget ner till hamnen för att kasta en oturs-symbol i sjön. Nu som läst min blogg vet att vi för cirka ett år sedan hade en ceremoni där HedersGurra samt Rasken kastade sina pokaler i sjön. Nu var det alltså dags igen. Ett gammalt träskepp som stått prydnad på Skeppsbron föll offer. Björn sa tidigare i veckan att "det är oturen själv". Seglen tändes på och skeppet fick snart slagsida i väntan på att slutligen få sjunka till botten.

Varför bara åka hem? Diverse alternativ till vidare sysselsättning diskuterades. Bland annat var en relax-svit på Södra Berget i princip bokad. Men eftersom det i sista stund dök upp ytterligare 10-20 personer kunde den planen inte fullföljas. Det var alla kasino-människor som även dom vägrade gå och lägga sig. Det blev en fin efterfest hemma hos köpmangatans stolthet, HedersGurra.

Jag och några till hade dock varit först att få tag på en taxi och begav oss dit festen egentligen skulle ha varit. Hemma hos en av tjejerna som jobbar på kasinot. Eftersom vi kom dit först satte vi till oss på uteverandan och inväntade resten av sällskapet. Vi funderade över vad grannarna skulle tro när det sitter 5 st på verandan och dricker rosévin kl 03:30 på en söndagnatt?

Grejen var att dom andra inte dök upp. Som jag nämnde orkade dom inte transportera sig fotledes till oss. Istället gick dom till Gurra. Innan vi fick reda på detta öppnade hennes stackars pojkvän och släppte in oss. Han skulle upp och jobba kl 07 visade det sig, vilket framkallade gigantiskt dåligt samvete hos alla inblandade parter. Men han var imponerande trevlig och diplomatisk i en situation där mord nästan varit acceptabelt. Efter en stund fick vi reda på festen hos Gurra och lämnade stackaren till att återgå till ett par timmars sömn.

Hos Gurra blev det pokerspel för cirka hälften av folket. Undertecknad spelade inte en hand utan bistod med glada tillrop samt gjorde sitt yttersta för att skapa debatt och argumentation. Det var väl inte världens bästa spel, milt sagt. Poletterna var för de flesta inne i mitten mest hela tiden. I spetsen för detta vansinne stod kapten Gustav Tägtström. Han sviker inte sin publik i första taget. Hursomhelst en mycket trevlig tillställning och avslutningsvis åt alla frukost tillsammans.

Jag hade stora förhoppningar om det här inlägget, men eftersom jag mår så pass dåligt har jag glömt bort alla roliga saker jag planerade att nämna. Jaja, där har jag en bra anledning att hitta fler tillfällen att festa.

Att inte Myhre dök upp var ingenting annat än en skandal. Han skulle älskat en sån här kväll. Trots allt är han ju den som kan tänka sig att festa fredag och lördag bara för att få sitta o fortsätta dricka öl på söndagen.