Sluta regna någon jävla gång då

...
Det verkar som om högre makter beslutat att Sundsvall ska regna bort. I snart ett dygn tycker jag det smattrat på fönsterbläcket. Vad är meningen med detta? Att det ska bli ytterligare en vattenskada i pokerlokalen kanske.

För övrigt var jag ner där i går kväll på jakt efter min dammsugare. Sist vi städade där tog jag med den ner dit. Den gamla vi hade innan var inte särskilt bra på huvuduppgiften, att suga upp damm.

Självklart syntes inte ett spår av min fina gula snabeldrake. Det har totalt försvunnit 3 saker. Dammsugaren, mina favvo-jeans och mitt skärp. Turligt utfall. Mirakulöst nog är mitt Xbox 360 inte bortplockat. Men det kanske bara är en tidsfråga. Med lite tur har dom stashat undan grejorna i ett annat förråd. Vet att tjejen på fastighetsbolaget mumlade något om ett extra förråd.

Här är dealen med mitt jobbsökeri. Har precis hittat ett ledigt jobb som passar min utbildning och bakgrung ypperligt. Det ska jag söka så snart jag omformulerat min CV, vilket inte är det enklaste. Att ha ett svart hål på 3,5 år är ingenting en potentiell arbetsgivare ser som en styrka. Därför gäller det att antingen ljuga ihop en annan historia kring den tiden, eller berätta sanningen och försöka få till en twist som får det att låta mindre negativt.

Jag brukar vara bra på sannolikheter. Så länge det är en kille som sköter rekryteringen skulle jag estimera chanserna till 50% att han ser det som en positiv erfarenhet, givet att jag kommer till en intervju. Är det en tjej sjunker chanserna drastiskt ner mot kanske 15%. En bra dag.

Om jag inte får det här jobbet eller något annat, mindre intressant jobb snarast vet jag inte vad jag ska göra. Eftersom biljardhalls-planerna antagligen inte kommer hända så länge allting känns värdelöst måste nog dessa läggas på is ett tag. Jag lovade mig själv igår att jag ska sälja allt jag äger och åka på en lång resa. Detta skulle oxå skrivas i bloggen för att "tvinga" mig själv till att ta ett beslut jag tror kan vara bra för mig själv. Jag är nämligen, precis som många andra, ganska dålig på att verkligen få saker att hända.

Även fast Sundsvall är en av världens tråkigaste städer har jag alltid trivts här. Det är tryggt. Man vet vilka de flesta är etc. Problemet är att det under de senaste 2 åren praktiskt taget inte hänt någonting som tagit mig vidare i livet eller utvecklat mig som person. Jag känner jag mig fast i gamla banor och jag tror att det bästa sättet att bryta det negativa är att göra något totalt nytt. Detta kan delvis bero på enformig sysselsättning. Men Sundsvall finns kvar (såvida inte det regnar bort) och av alla människor jag känner som flyttat från stan verkar ingen ångra sig. Man hör nästan bara fördelar. Ingen vill erkänna att man misslyckas så allt man hör är såklart inte sant. Men jag gillar ändå tanken på att prova något nytt. Gärna i ett annat land. Antagligen USA, även fast det lika gärna kan te sig uttryck i en volontärarbetes-resa till Afrika eller Asien.

Flera stycken jag känner har skapat en ny tillvaro i andra länder. Tar man bara första steget har man allt att vinna. Så om jag inte får något jobb lite pronto svär jag en jävla ed att komma bort härifrån. Det är nog det bästa som kan hända mig oxå. Möta nya utmaningar och förhoppningsvis hitta en större mening till att kliva upp varje morgon.

Jag sa till Hasse och Tony igår att det som just nu känns tristast att lämna ifall jag åker någonstans är seriespelet och rankingstegen på squashen. Egentligen är inte en fånig racketsport särskilt viktig, men innerst inne känns det som att det är det enda som går bra, utvecklar mig samt skänker glädje. Detta tragiska faktum borde göra att jag åker direkt.