Gårdagens kasino-premiär var en berg-och-dalbane-upplevelse av finaste modell.
Det började bra med att Rilles kompis, och tillika poker manager, Tiina hälsade oss välkomna vid entrén.
I väntan på att starta igång ett €2/€2 omaha-bord förlustade vi oss en stund med en hästkapplöpningsmaskin. Där fanns en miniatyr-bana med hästar som i olika tempo åkte runt banan. Man kunde spela raka vinnare eller göra tvillingar. Hästarna hade olika namn och efter en stund kände man igen vissa namn, som återkom med jämna mellanrum. Det fanns även formkurvor och förhandstips. Både jag och Gurra plockade ut ett stabilt plus i form av €2 mynt i mängder.
Pokern gick inte alls bra för mig. Mestadels beroende på att jag inte vann någon all-in situation. Torskade 4 st situationer och jag hade bra equity i dom alla. 2 av potterna gick dock till Rille respektive Gurra.
Stämningen vid bordet var trevlig och bortsett från mina lustigheter fick Gurra ur sig några riktiga guldkorn.
- Gurra skulle betala 4 groggar och, istället för att ta upp sedlar, rasslade han fram mynten och sa "I beat the horse racing machine"
- Att det var frågan om 4 groggar istället för 3 berodde på att han köpte 2 st åt sig själv med motiveringen att "you never know when he comes back"
- Efter att stekt på rivern ett tag foldade han eftersom "this is not much to hang in the christmas tree.
Rille, som normalt brukar vara rätt rolig i sådana här situationer, var fullt upptagen med att hävda att ordet "dialect" var synonymt med "accent". Vilket varken jag eller Gurra gick med på. Tack och lov blev det ingen vadslagning, för när jag kom hem och kollade upp saken på urbandictionary, visade det sig att han hade rätt. Fast jag hävdar fortfarande att det ordet inte låter särskilt bra i en konversation.
Strax efter 24 var jag €800 back och kände mig färdig för dagen. Rille, som var jämnt upp, orkade heller inte spela mer. Vi lämnade kvar Gurra och gav oss ut på stan i jakt på nattmat. Något jag ångrar bitttert idag. Jag känner att mina organ protesterar för fullt över vår mat-lösningen som stavades k-e-b-a-b-t-a-l-l-r-i-k.
Väl tillbaka på hotellet hoppades vi Gurra skulle komma hem så sent som möjligt. Gärna efter stängning. Det skulle isåfall betyda att han hade pengar kvar på fickan. Plus att Gurra sällan gillar att lämna ett spel i förtid om han har möjlighet att sitta kvar. Men redan vid 02 rasslade det till i låset. Till vårt stora förtret och vi hann båda jämra oss innan dörren flög upp.
Och vad möttes vi av? Jo en Gurra som dansade in med €1600 och därmed räddade dagen till ett lill-plus. Jag och Rille hade redan bestämt att ifall Gurra vann tillbaka mitt back, skulle det inte spela någon roll på vilket sätt han gjorde det. Highstakes Keno, fått in pengarna med 1 out och köpt ut, eller sålt sig själv på gatan utanför. Alla sätt var tillåtna.
Eftersom han hade oturen (eller snarare turen) att missa vår kebab-gömma beställde han upp en liten toast från room-servicen. €17 för en rostmacka med ett par sorgliga tomater. Som sagt, finnarnas största talang bortom spriten, är att ta betalt.
Medan grabbarna sover vidare ska jag så sakta bege mig upp mot gymet och straffa mig själv med en löprunda. Framåt kvällen blir det ny strategi på kasinot. Jag ska lägga alla mina ägg i en korg. Häst-korgen! För det spelet är det roligaste jag har spelat i mitt liv. Fuck poker, det får dom andra spela. Hur det än går lär jag inte lägga bort några €800 med min känsla för 4-benta kreatur.
Gurra - Gurkan..... 1-0 (och Rille står kvar i mitten och velar med sitt jämnt upp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar